Christian Engström, Pirat

15 september 2012

Kopimismen och The God Delusion

Filed under: kopimism — Christian Engström @ 16:33

The God Delusion är skarpt och roligt skriven, och är en utmärkt startpunkt för funderingar kring religioner

Richard Dawkins har skrivit boken The God Delusion där han sågar Gud jäms med fotknölarna, i vart fall den kristna guden som vi är vana vid (och de närbesläktade varianterna inom judendom och islam).

Jag köpte boken på Arlanda på väg till Strasbourg i måndags (varför går det inte att få stopp på den här idiotin att Europarlamentet måste åka till Strasbourg en gång i månaden?) och jag har hunnit läsa de första kapitlen.

The God Delusion är skarpt och roligt skriven, och är en utmärkt startpunkt för funderingar kring religioner.

Jag har roat mig med att fundera hur förlaget till Kopimistisk skapelseberättelse, som jag har publicerat på svenska i fyra avsnitt (0, 1, 2, 3) och på engelska, skulle stå sig mot den religionskritik som Dawkins framför.

TIll att börja med skjuter Dawkins in sig på tanken på Gud som skapare av hela universum. Den tycker han inte hänger ihop, och det har han har rätt i. Skapelseberättelsen i Gamla Testamentet, som är gemensam för judendomen, kristendomen och islam, är gravt ologisk.

Om det nu var Gud som skapade värden, då måste ju han själv varit ännu mer komplicerad än världen han skapade, och funnits innan den skapades. Var kom han ifrån?

Istället för att behöva förklara hur världen uppstod, har man istället att förklara hur någonting ännu mer komplicerat än världen uppstod. Tack så mycket för det, men det blir det ju knappast enklare av. Det har Dawkins alldeles rätt i. Det där är fel riktning.

Men Kopimismens skapelselära, hur skulle den klara sig mot den kritik som Dawkins riktar mot Gamla Testamentet?

Kopimismens skapelseberättelse börjar så här:

I begynnelsen var jorden en illaluktande soppa av ammoniak, metangas, och otäcka giftiga kemikalier. Atmosfären sprakade av blixtar fyllda av ren energi. Någonting ville födas.

På sätt och av skäl som ännu inte är utredda uppstod ribosomerna, som kunde kopiera. Detta var början till livet. Vi ser därför Kopieringen som den första manifestationen av den gudomliga själen.

Vad skulle Dawkins säga om det?

Till att börja med undgår Kopimismen problemet med att förklara var Gud kom ifrån, eftersom han eller hon inte har kommit in i berättelsen ännu. Det finns en manifestation av en gudomlig själ, så vi anar att det är en gud i faggorna, men eftersom han eller hon ännu inte har visat sig behöver vi inte bekymra oss om vad hen kom ifrån, i vart fall inte ännu. Hittills är allt okay enligt rent ateistiska vetenskapliga principer. Gud finns inte ännu.

Det enda som finns är en jord i urtillstånd, men den antar vi har tillkommit på sedvanligt sätt.

Här har vi en väldefinierad startpunkt som Kopimismen och vetenskapen kan vara helt överens om. Just det är i och för sig inte ett krav som Dawkins uttryckligen ställer, men jag tror han blir glad åt det. Det som The God Delusion handlar om är ju hur dåligt (de abrahamitiska) religionerna passar ihop med vetenskapen.

För Kopimismen går det bättre. I Kopimismen har vi redan innan berättelsen ens har börjat hittat en beröringspunkt som passar perfekt mellan den föreslagna religionen och vetenskapen.

Skapelseberättelsen i sig är visserligen knappast tillräcklig för att det ska kännas rimligt att kalla Kopimismen för en religion utifrån bara den beskrivningen. Lite mer ska en religion innehålla. Exempelvis finns det ju som tidigare påpekats ingen Gud, och det är ett krav som i vart fall Dawkins ställer.

Men skapelseberättelsen skulle i vart fall kunna vara en startpunkt för en religion som inte omedelbart stupar på någon av de självmotsägelser som Dawkins påpekar hos andra religioner.

Det är en lovande början för Kopimismen. Det tror jag Dawkins håller med om.

10 kommentarer

  1. Intressant inlägg! Läser gärna fler reflektioner liknande denna.

    Den främsta invändningen från ateistiskt håll mot denna skapelseberättelse skulle nog vara de teleologiska formuleringarna, dvs att det skulle finnas en inneboende vilja hos livlösa objekt, eller att rena naturfenomen har ett [ofta t.om.] mänskligt syfte. (Regn finns för att växterna ska bli vattnade, osv)

    Har du läst Stephen Hawkings Grand Design? Där diskuteras det kring hur kopering och komplexitet uppstår ur ickekomplexa lagar, och hur det elegant visats genom John Conways datorsimulation Game of Life: http://en.wikipedia.org/wiki/Conway%27s_Game_of_Life http://www.bitstorm.org/gameoflife/

    Om kopimistskapelsen formuleras mer i termerna av att kopiering var bundet att uppstå eftersom naturens egenskaper möjliggör kopiering så vore det rent vetenskapligt mer tilltalande🙂

    PS. hur illaluktande är en ammoniaksoppa i ett universum utan doftreceptorer, och vilka kemikalier är giftiga i en värld utan protoplasma?🙂

    Kommentar av Aron Strandberg (@aronstrandberg) — 15 september 2012 @ 18:06

  2. Har läst lite av Dawkins och medans jag får erkänna att han har många poänger så är han ganska så respektlös i sin framtoning. Men det har säkert att göra med att det är ett helt annat debattklimat i USA vad gäller religion än vad jag som svensk är van vid. =)

    Jag är i min vardag inte så religiös av mig, men när en då och då tänker på internets möjlighet att bevara människors arbete och kommunikation och låta oss alla göra våra avtryck som kan leva vidare och via fildelning kan inspirera andra långt efter vi själva är döda… Då får jag erkänna att jag ryser och att någon slags religiös känsla infinner sig. Lite av samma känsla måste säkert ha funnits för präster och munkar förr i tiden när de skrev ner religiösa skrifter. Att de tankar och idéer och övrigt som skrevs ner på papper blev ”evigt” och ”odödligt” och kunde läsas av människor även långt efter de nuvarande generationerna dött.

    För internet och fildelning innebär ju verkligen ett slags evigt liv för de avtryck vi gör här på jorden – de kan spridas blixtsnabbt över hela jorden långt efter vi själva är döda. Den möjligheten har aldrig funnits förut på samma sätt.

    Kommentar av ForskarGurra — 15 september 2012 @ 18:25

  3. Det jag tycker är det viktiga för mig som icke.konfessionellt troende är att bilda mig en åsikt om ordet ”Gud” utifrån tecknets struktur semiotisk och retoriskt betraktat. Det inbillar jag mig ger ett bättre underlag för en själv att orientera sig vad gäller toleransens gränsdragning och därmed en bättre grund i förhållandet till konfessionellt troende människors existens…

    Allt vetande villar på något förgivettaget, Gud liksom evolutionsläran eller kopimissmen är mänskliga berättelser om skapelsen eller ”fysis”, om de gamla grekerna benämnde det vi idag kallar ”naturen” med den skillnaden att grekerna i första hand syftade på processens eget processande och först i andra hand de tids och situationsbunda framträdelser för vår varseblivning… emedan vi vardagsmänniskor vanligen stannar vid vår varseblivnings historiskt föränderliga gestaltning… mer naturvetenskapligt fixeras naturens rörelser i våra konstruerade lagbundenheter eller mer avanserade kaosteoretiska bekrivningar… mest förenklat uttryckt är naturvetenskapen ett tal ”som om” det var ”naturen” själv som talade…

    Såvitt jag förstår talar de konfessionella om en annan sanning en den naturvetenskapen talar om, vanligen den absoluta respektive den relativa sanning… den relativa sanningen är inte en absolut relativism utan alltid en perspektiverad sanning… medan den Absoluta sanningen hänför sig till logikens identitetslag, dvs a = a, Gud är lika med Gud, JHV = Jag är Jag, Jag talar, alltså talar. Informationen är nära noll och på så vis en utgångspunkt… t.ex att Gud är Gud, vilket är skrivtecken för en utsaga som förgivettaget är ett ”ord” som är ett annat ord för ordet ”Gud”… ordet ”stol” uttalat i ett rum med ett trästycke som har formen av det vi lärt oss benämna stol gör anspråk på att vara identiskt med det allmänna begreppet för stolar och med pekande på en specifik stol menar vi tinget och inte ordet ”stol” när vi uttalar det vi pekar på.

    För mig ”pekar” ordet ”Gud” på det förhållandet att vi människor inte kan begripa något utan en yttre föreställningsram och skulle vi föreställa oss denna ram, ge den ett namn, t.ex ”Gud” så är det ju bara namnet på denna yttre föreställningsram… således är Gud alltid större än ”Gud”… kort sagt, vad vi än säger till en någon som tror på Gud, så svar den troende att Gud är större…

    Det samma menar jag gäller om jag föreställer mig vad ordet ”den hermeneutiska cirkeln eller spiralen” är för en yttersta föreställningsram… vad jag än döper fenomenet till och pekar vart jag än pekar når jag aldrig fram till den förgivettagna tolkningsramens verklighet. Något måste vi förgivetta annars kan vi inte leva… vi förstår det vi förstår omedvetet medvetet… att förstå är en handling, även missförståndet är handling… handling är för mig denna ”börjans” yttersta yttre frånvarande närvaro… allt annat är tecken för oss på något annat och för människors del alltid ett eller annat tecken på ett göromål…

    Jag vet inte om det är med samma logik K G Hammar kommit fram till att Gud är handling… hur som helst med det, jag utgår ifrån den översättningen, och säger Gud är ”Gud” och Handling blir sitt göromål i mänsklig mening, det övriga vi menande menar är i ontologisk mening är något vi bråkar om och men även kan sträva till att komma överens om…

    Kommentar av Nils Ivar Tenmann — 15 september 2012 @ 18:53

  4. Problemet med många av de som kallar sig ateister, är att de inte kan acceptera att en annan tro än deras egen kan vara giltig eller sann. Nu har jag inte läst Dawkins särskilt mycket, så jag kan inte säga något speciellt om honom, men som jag ser det är inte religion i sig ett problem. Än mindre tro. Snarare är det dogma och ovillighet att sätta sig in i andras perspektiv som är det som leder till konflikt och skada för samhället. Och tyvärr känns det ofta som om just de som kritiserar denna dogma är de som själva håller fast vid den mest.

    Att kritisera folk för att de vill tro på en alltomfattande gud som skapade universum känns därför väldigt obekvämt, i alla fall för mig personligen, även om jag själv inte tror på att en sådan gud skulle finnas. Är det verkligen ett bra sätt att sprida ideal om åsiktsfrihet, genom att försöka förhindra folk från att tro och tycka som de vill? Vad är det som för övrigt säger att vi vet tillräckligt för att säga hur universum fungerar?

    Jag tror det är viktigt att inte gå för hårt fram i sådana diskussioner, och att vara respektful mot folks tro, oavsett vad denna tro kan vara.

    Kommentar av Jheral — 15 september 2012 @ 18:55

  5. @Jheral

    Visst skall man vara vara respektful mot folks tro, när respekten är ömsesidig. Men när de som tror, hotar en till livet, på olika sätt, ifall man inte tror på samma tro som de gör, skall man fortsätta vara respektful då? Respekt skall förtjänas, annars är det inte respekt.

    Vi ateister har har aldrig hotat någon till livet för att denne inte är ateist.

    Kommentar av Dennis Nilsson — 15 september 2012 @ 20:08

  6. @Dennis Nilsson – Kanske inte. Men man ser likväl tendenser, inom bland andra Humanisterna, att aktivt utesluta de som har med andra religioner att göra. Ta Kjell Nordberg, exempelvis: http://www.newsmill.se/node/36280

    Notera att jag inte anklagar ateister i allmänhet för att vara dogmatiska eller trångsynta – jag räknar mig själv som ateist, och de flesta som jag umgås med gör likaså – jag säger bara att det finns en klar risk att bli det, när man börjar förkasta all religion utan att ta sig tid till att bygga förståelse för dem, eller tänka på kontexten. Detta gäller förstås inte bara religion – politiken är precis likadan. Hur många gånger har vi inte sett att politiska partier sätter sig emot varandra på grund av vilken ideologi de tillskriver sig, trots att de förmodligen skulle vara överens om frågan som diskuteras?

    Och ja – om andra är respektlösa mot mig, frigör inte det mig från mitt ansvar att visa respekt för mina medmänniskor. Att sänka sig till deras nivå gör knappast saken bättre.

    Kommentar av Jheral — 15 september 2012 @ 20:27

  7. Dennis: Nja det är väl inte riktigt sant. I flera samhällen i historien har religiösa förtryckts ganska flitigt. Sovjetunionen är ett exempel. Rysk-ortodoxa förtrycktes flitigt, åtminstone då det inte var kristider.

    Kommentar av ForskarGurra — 15 september 2012 @ 20:44

  8. Kommer och tänka på Weird Al Yankovic sång -what if god smoke cannabis, där Gud framställs som en hippie! Om så fallet blir det lättare att förstå hur ”Gud” skapade världen 😉

    Kommentar av Pros — 15 september 2012 @ 22:15

  9. […] Kopimismen och The God Delusion […]

    Pingback av Free and thinking » Det här med religion - IDG.se - Störst på dagliga IT-nyheter, tester, forum och guider — 16 september 2012 @ 2:34

  10. Tack för att du lyfter fram boken Christian. Respektlöst formulerat? Nja, respektlösheten är väl snarast antagen på ”den andra sidan” där avsaknaden av intellektuell granskning och bannlysning av den egna uppfattningen begränsar utvecklandet av tankar.
    Nåja, boken är bra läsning för vem som – som vill öppna sitt sinne och se den skarpa formuleringen som en väg in.

    Kommentar av mikaellarson — 16 september 2012 @ 12:33


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: