Christian Engström, Pirat

29 januari 2012

Vi kanske kan enas om roamingen, pirat Hökmark!

Filed under: informationspolitik,Roaming — Christian Engström @ 6:27
Tags: ,

Gunnar Hökmark (M) vill bli hederspirat

Moderaternas EU-parlamentariker Gunnar Hökmark svarar på mitt och Amelia Andersdotters debattinlägg om roamingpriserna i en slutreplik på SvD Opinion.

Vi är bägge överens om att dagens situation med hutlösa priser på dataroaming är ohållbar och skadar den inre marknaden, och att det (tyvärr) behövs att vi politiker gör någonting åt saken. Frågan är bara vad.

Hökmark vill satsa på att lagstifta om att teleoperatörerna måste införa en viss teknisk lösning som förhoppningsvis ska underlätta för konkurrensen från 2014. Jag vill skärpa det pristak som redan finns lagstiftat om idag, men som EU-kommissionen vill ha kvar på en så hög nivå att det inte har några positiva effekter.

Tyvärr har Hökmark blandat ihop vad Piratpartiet föreslår med vad EU-kommissionen föreslår.

Kommissionen föreslår ett pristak för dataroaming på ca 9000 kronor per gigabyte från 2012, som ska sjunka till 5000 kronor per gigabyte från 2014. Här håller jag helt med Gunnar Hökmark om att det är alltför mycket, med tanke på att normal användning av en smartphone idag ligger på mellan en halv och en gigabyte per månad, och att användningen dessutom ökar exponentiellt.

Gunnar Hökmark har rätt i att en prisregleringen på kommissionens nivå inte löser problemet eftersom dagens normala användning minst kommer vara femdubblad till 2014 beroende på tjänsternas utveckling och mer avancerade möjligheter. I kommissionens förslag till prisreglering motsvarar detta 25000 kronor.

Men det är inte det Piratpartiet vill.

Piratpartiet föreslår ett pristak på dataroaming på ca 200 kronor per gigabyte i konsumentledet. Det är en helt annan sak. Då skulle priset för dataroaming hamna i samma storleksordning som att använda smartphone eller dator hemma.

Det här är ett fullständigt realistiskt förslag ur teleoperatörernas synvinkel. Själva vill de förstås hellre ta ut hutlösa priser så länge de kan, och vi har båda hört hur deras lobbyister i Bryssel säger att kommissonens nivå är ”precis lagom”. Men produktionskostnaden för en gigabyte dataöverföring ligger runt 10 kronor, så även med ett pristak på 200 kronor per GB blir det gott om utrymme för telekombolagen att tjäna pengar.

Om pristaket hamnar på ett par hundra kronor per gigabyte i konsumentledet är det tillräckligt lågt för att man ska kunna roama i Europa utan att behöva tänka på priset, samtidigt som det är tillräckligt högt för att telekombolagen ska kunna fortsätta tjäna bra med pengar. Det är vad Piratpartiet vill.

Gunnar Hökmarks modell bygger på att man inför obligatoriska tekniska system för att göra det möjligt för konsumenter att aktivt byta teleoperatör när de kommer utomlands. De här systemen kommer kanske eller kanske inte visa sig fungera i praktiken, men de kan i vart fall inte vara i drift förrän tidigast 2014. Under tiden kommer det bara vara kommissionens helt meningslösa pristak som gäller.

Jag har ingenting emot att man prövar alternativa tekniska lösningar på roamingen, men jag har ingen lust att vänta till 2014 med att börja åtgärda problemet.

Men vi kan gärna kompromissa. Att säga att vi ska experimentera med tekniska lösningar från 2014 står inte i någon motsats till mitt förslag att införa realistiska pristak på dataroamingen nu. Vi kan med fördel göra båda sakerna samtidigt.

Kan vi komma överens om det ska det bli mig ett sant nöje att utnämna dig till hederspirat, Gunnar!

7 kommentarer

  1. Fundera över sättet ni talar, det språkbruk ni använder osv. när ni i detta fall talar om operatörerna, lite lätt över deras huvuden, som om ni är föräldrarna som skall reglera småpojkarnas lek. Nu valde jag medvetet mina ord för att leda tanken, jag tycker nämligen att det är helt okej, politiken skall vara snäppet högre än diverse företag i samhälls-hierarkin. Fundera nu varför ni _inte_ talar på samma sätt om underhållningsindustrin, eller ställ framförallt frågan till Hökmark om du får chansen, vad är det som får förhållandet mellan politik och näringsliv att i det fallet bli närmast inverterat? Handlar det om hot? Sånt oskadligörs genom att bara publicera hotet som då sätter den fule i förvarsställning, eller handlar det bara om indoktrinerad dumhet genom propaganda i lättsmält hollywood-förpackning?

    Kommentar av steelneck — 29 januari 2012 @ 6:55

  2. ”Själva vill de förstås hellre ta ut hutlösa priser så länge de kan”

    Även om det innebär att de måste betala hutlösa priser, för i slutändan är det ju någon annan som betalar.

    Kommentar av nameisname — 29 januari 2012 @ 10:43

  3. steelneck: Det har väl pågått en publik debatt i detta ämne i år nu. Om operatörerna hade varit villiga, och kanske kunniga, att lösa det på egen hand så hade ju den som gjort det samlat många poäng hos allmänheten. De möjligheter som återstår är att de verkligen inte vill, där detta är svårt att skilja från kartellbildning (med de facto-stöd från PTS eftersom licenserna är begränsade), eller att det inte går för någon enskild att initiera eftersom roaming-pengarna skottas runt fram och tillbaka mellan operatörerna, och den operatör som tar det första steget snabbt blir skyldig mer än det eventuella PR-påslaget i kunder kan garantera.

    Förmodligen är det en blandning av de två möjligheterna. I det första fallet är det redan olagligt, i det andra fallet kanske det behövs att en central instans som sänker dessa taxor för alla samtidigt för att inte systemet ”tippar”. Oavsett vilket är det klassik konsumentpolitik att sätta ett stopp för en orimlig situation. Och om då operatörerna inte vill bli omdiskuterade som i sin frånvaro så får de se till att själva styra sitt skepp innan man hamnar i denna situation, eller vara ärliga med att det är mitt andra scenario som gäller. Att säga att priset står i relation till den presterade tjänsten är obilligt i ordets alla betydelser och en lilla-gubben-attityd så god som någon.

    Kommentar av Jesper — 29 januari 2012 @ 12:44

  4. Det är väll inte så svårt att fatta. 2014 är det val och då vill ju parlamentarikerna kunna väljas om. Och vi vet alla vad som händer i valtider. Då kommer kanonerna fram och brassar på med löften om ditt och datt, då kan man minsan ställe sig upp och ryta till om yttrandefrihetens värde, och bla bla bla. Och tänk vilket smidigt vall löfte att kunna dela ut. ”RÖSTA på mig så kommer jag se till att romingpriserna skjunker ännu mer på data trafik (harkel) efter som jag inte gjorde allt i min makt denna mandatperiod, men får jag bara förnytat förtroende denna period så kommer jag göra något åt saken”.

    Kommentar av Pros — 29 januari 2012 @ 14:24

  5. @Jesper: Läs vad jag skrev. Jag tycker det är helt i sin ordning att politiken agerar ”pappa” för att reglera industrin i medborgarnas och samhällets intresse. Vi är helt överens, dörren var öppen så du behövde inte slå in den. Det jag undrar över är varför samma förhållande _inte_ råder när det gäller nåt så sketet som underhållning, då är förhållandet det omvända och företagen använder politikerna som sina privata marionetter på medborgarnas och grundläggande rättigheters bekostnad. Varför denna helt fundamentala skillnad? Christian vet nog inte, men jag tror att Hökmark sitter inne med det egentliga svaret.

    Kommentar av steelneck — 29 januari 2012 @ 18:48

  6. steelneck: Intressant reflektion🙂 Svaret? Underhållningsindustrin kan ju underhålla. Även politiker gillar att bli ”underhållna”…

    Kommentar av ForskarGurra — 30 januari 2012 @ 9:47

  7. Hur ser EU på de sannolika återbetalningskrav på de stora summor som telebolagen betalat för att få licenserna, under förutsättningar som då en lagreglering i efterhand av intäktsmöjligheterna helt ändrar på? Eller har den delen inte beaktats när det diskuteras maxpriser på roaming?

    Jag anser ju att auktionsförfarandena var feltänkta från början, och att sådana här marknadsstörande krav på maxpriser liksom blir beviset för det.

    Men det här kan bli dyrt för Europas länder, om de får stämningar mot sig för kontraktsbrott för licensgivningen.

    Risken är också att det blir diskriminering av olika kunder, så att roamingkunder prioriteras ner till förmån för bolagens inhemska kunder som mot högre fast avgift får bättre surfvillkor än ”främlingar”. Alldeles säkert kommer telebolagen att hitta på något för att hålla sig skadeslösa.

    Kommentar av viktualiebroder — 30 januari 2012 @ 12:21


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: