Christian Engström, Pirat

21 december 2011

Abba-trummis gläds åt att äldre musik förblir ofri

Filed under: Copyright Term Extension,informationspolitik — Christian Engström @ 14:19

Mitt i Musiken intervjuar mig och en före detta Abba-trummis om EU's beslut att förlänga upphovsrätten

Sveriges Radios Mitt i Musiken skriver:

Vad har en före detta Abba-trummis med Bryssel att göra? När upphovsrätten ändrades från 50 till 70 år i september, var diskussionerna om vilka som skulle vinna och förlora på förlängningen heta.

En av vinnarna är Roger Palm, som var trummis åt Abba på 70-talet. Mitt i Musiken intervjuar honom, och låter sedan mig kommentera:

Men i Bryssel menar Christian Engström att det är en liten skara musiker som drar fördel av den förlängda upphovsrätten, samtidigt som detta hindrar andra från att ta del av en massa gammal musik.

– Man ska komma ihåg att det bara är ett litet antal verk som spelades in för 50 år sen, som är evergreens och som kommer fortsätta vara det. Men det allra mesta som gjordes på den tiden, hur bra det än var, är ju i huvudsak bortglömt idag. Det finns ett litet antal entusiaster som skulle ha velat lyssna på det som skulle vilja ha tag på den musiken. Det blir alltså svårare för de entusiasterna att få tag på den musiken. Men det blir ju inte stora pengar för de allra flesta verk som är så gamla, säger Europaparlamentarikern och representanten för ett av Sveriges nyaste partier.

Läs mer hos Mitt i Musiken

7 kommentarer

  1. Ja vad ska man säga? Är det rimligt att man 36 år senare tjänar bra med pengar för sin insats?
    Citat:
    ”Jag tror det var första eller andra tagning faktiskt, så funkade den”
    ”Men samtidigt om man har tur och spelar på låtar som säljer bra då växer det ju”

    Vad motiverar att han ska ha betalt för detta lååångt efter jobbet? Observera att han fick betalt för att göra jobbet då.

    Kommentar av JohJoh — 21 december 2011 @ 15:11

  2. Jag vill nog framhäva att det finns många låtar som inte är bortglömda, men som saknar kommersiellt intresse – men som med ideellt arbete i gammal hederlig svensk tradition – ändå kan få sin spridning. Det finns ett liv efter det kommersiella. Och med en upphovsrätt som tar hänsyn och tillåter privat spridning, så skulle man till och med kunna förlänga den kommersiella livslängden på många låtar.

    Kommentar av Johan Tjäder — 21 december 2011 @ 15:16

  3. Ett system där upphovsmannen måste aktivt förnya upphovsrätten mot en exponentiellt stigande avgift borde vara en god kompromiss.
    Björn/Benny från ABBA kan då själva ta beslut om det är värt pengarna (av kontrollbehovsskäl eller om de tror att de ska gå plus ekonomiskt) att förnya upphovsrätten t.ex. var 5:e år.
    Vi andra kan med rent mjöl i påsen och fullständigt legalt skicka .mp3or på den där obskyra punk-singeln från 1976 som 50 personer hörde när det begav sig.

    Kommentar av E-mannen — 21 december 2011 @ 15:51

  4. Ja, alltså vafan. Jag skulle också _vilja_ ha betalt för det jobb jag gör i 20- 30-årsåldern när jag blir 60-70. Men jag (och många andra med mig) förstår att det ur samhällssynpunkt är vansinnigt egoistiskt och dum-konservativt…

    Vad är det för värde att kunna få betalt för gammalt arbete? Inget värde alls! Upphovsrättsmonopolet är idag inget annat än en skymf mot vanliga arbetare som måste jobba varje dag för att få in pengar samma månad…

    Kommentar av ForskarGurra — 21 december 2011 @ 21:31

  5. @ForskarGurra

    Som påpekas i inslaget är det ytterst få artister och musiker som förunnas det här med royalties. De flesta sessionsmusiker i dag får ett engångsbelopp och ger därmed upp sin rätt att få royalties på framtida intäkter. De går oavkortat till skivbolaget.

    Jag undrar ofta varför det inte är fler musiker som protesterar mot dessa orättvisor, men jag antar att de dels drivs av drömmen att själva göra det stora klippet, dels att man inte gärna biter den hand som föder en. Det finns ju så många andra som kan få jobbet i stället.

    Det faktum att EU-kommissionen motiverade förlängningen med att det är ett skydd för just musikerna är en skymf. Nu kan skivbolaget dra flera repor till med Dancing Queen innan det är dags att spela in nästa hit…

    Kommentar av Johan Tjäder — 22 december 2011 @ 10:28

  6. Johan Tjäder:

    Jo, ”drömmen att göra det stora klippet” är just det – en dröm. Ungefär som ”drömmen att komma in i en Prestigefylld tidsskrift” är för oss forskare. Dessa drömmar förmår oss att ge bort våra pengar till cyniska och manipulativa mellanhänder.

    Det krävs att några stycken ur varje branch är kaxiga nog att våga kringgå dessa monopol. Kejsaren Är ju faktiskt naken…

    Du skriver om att ”man biter inte den hand som föder en” – men handen föder dem ju inte utan ger med ena näven och tar med andra.

    Kulurarbetare och forskare har inget att förlora utom bojorna som binder dem.😉

    Kommentar av ForskarGurra — 22 december 2011 @ 13:05

  7. @ForskarGurra
    ”Kulurarbetare och forskare har inget att förlora utom bojorna som binder dem.”

    du måste mena istället

    ”Kulurarbetare och forskare har inget att förlora utom blöjorna som binder dem.”🙂

    Kommentar av Dennis Nilsson — 1 januari 2012 @ 13:30


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: