Christian Engström, Pirat

6 september 2009

Telekompaketet i Bryssel mån 7 sept

Filed under: informationspolitik,Telecoms Package — Christian Engström @ 16:57
Bryssel 7 september

Bryssel 7 september

Imorgon måndag ordnar Piratpartiet tillsammans med den gröna gruppen i EU-parlamentet ett seminarium om telekompaketet. Seminariet pågår klockan 14.00 – 18.oo, och kommer att direktsändas på nätet. Jag ska vara moderator under den första halvan av seminariet, och Eva Lichtenberger under den andra. Hon är MEP för De Gröna i Österrike.

Erik Josefsson har slitit dag och natt de senaste veckorna med att arrangera seminariet, och han har fått ihop en imponerande talarlista. Han har skrivit om seminariet här och här.

Syftet med seminariet är att vara en förberedelse för den väntade tredjebehandlingen av telekompaketet. Rent formellt har inte ministerrådet tagit något beslut om att starta en tredjebehandling, men det ansvariga statsrådet infrastrukturminister Åsa Torstensson har sagt att det ska bli en.

Det är möjligt att det formella beslutet fattas när ministrarna för fiskefrågor har möte den 7 september, men det står inte med på agendan (ännu), i vart fall inte i någon begriplig form. Erik Josefsson har mer detaljer.

Egentligen är jag ganska säker på att det finns regler som säger att agendan för ministerrådets möten ska presenteras en viss tid före mötet, men det är ändå inte ovanligt att kontroversiella punkter dyker upp precis innan mötet. Så var det under striden om mjukvarupatenten, och så brukar det tydligen vara.

Det här är förstås någonting som det svenska ordföandeskapet borde passa på att göra någonting åt. Syftet med att publicera en agenda är att det ska vara möjligt för intresserade medborgare att få veta det i tid. Det är en del av transparensen i beslutsfattandet. Då är det faktiskt inte acceptabelt att ministerrådet slarvar med det.

Men som sagt, just nu vet vi inte säkert om det formella beslutet kommer tas på måndag, eller vid ett senare möte.

På tisdagen ordnar Jan Albrecht från De Gröna i Tyskland ett seminarium om Stockholmsprogrammet. Det ser jag fram emot att komma och lyssna på. Resten av veckan är det möten med den gröna gruppen, och på torsdag åker jag till Tyskland. Full fart, alltså. 🙂

…………

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

7 kommentarer

  1. En fråga. Hur seriös är politiken. Vad bar telekom aktiga saker med fiske att göra? Hela jävla systemet verkar ju galet. Ska vi börja klubba fiske grejer då det ska pratas om ekonomi frågor med anders borg i spetsen?

    Kommentar av Jonas — 6 september 2009 @ 17:37

  2. Finns det en eventuell möjlighet, att någon kan spela in detta och lägga upp för nerladdning? Just imorgon är jag inte hemma förrän runt 18-19 tiden, och har ingen åtkomst till dator under tiden som seminariet pågår.

    Kommentar av Michael — 6 september 2009 @ 18:08

  3. Den här A-punktslistan är ett mysterium. Vem bestämmer vad som kommer upp där och när? Vet ens ministrarna om det?

    Kommentar av Johan Tjäder — 6 september 2009 @ 18:50

  4. […] håller Brysselteamet ett seminarium för att förbereda Europaparlamentet på tredjeläsningen av Telekompaketet, och i Göteborg […]

    Pingback av Rick Falkvinge (PP) » På väg hem från Agora Digitale — 6 september 2009 @ 19:33

  5. A-punktslistan är avsedd för att formellt klubba okontroversiella beslut där medlemsstaternas regeringar inte hyser några egentliga meningsmotsättningar, eller beslut som redan har diskuterats på andra möten och där positionerna är klarlagda.

    Besluten är så pass viktiga att ländernas ståndpunkter inte kan meddelas av tjänstemän på lägre nivå, utan det behövs en politiskt vald representant för varje lands regering (annars vore det inte ”ministerrådet”). Eftersom det inte skall föras några diskussioner i sak under behandlingen av A-punkterna, så spelar det ingen roll vilken minister som meddelar sin regerings ställningstagande, utan Erlandsson har helt enkelt med sig ett ”ja” eller ett ”nej” från regeringen hemmavid (där närmast berörd minister sannolikt har varit föredragande inför beslutet).

    På A-punktslistan kan det finnas ärenden som hör till vitt skilda departement (och regeringarna i olika länder har inte nödvändigtvis samma uppsättning departement), så det skulle bli väldigt kostsamt om man behövde kalla ”rätt” minister att sitta med vid precis varje beslut. Dessutom reser ministrarna knappast ensamma, utan om det blir förhandlingar i sak har de sannolikt med sig sakkunniga tjänstemän från sina departement. Därför har man valt lösningen med A- och B-punkter (där de senare tillåter diskussioner i sakfrågorna).

    Under behandlingen av mjukvarupatentfrågan för fem år sedan föreföll det som om A-punktslistan missbrukades för att smyga igenom kontroversiella beslut. Jag vet inte om det är en korrekt observation; det föreföll onekligen konstigt att mjukvarupatenten skulle tas upp på ett möte som huvudsakligen handlade om fiskefrågor. Jag ser nu inte något formellt fel i systemet med A- och B-punkter, men en förutsättning för att det skall accepteras är ju att man faktiskt inte har något bland A-punkterna som kräver ytterligare diskussion. Det förelåg stora frågetecken kring Danmarks agerande, sedan den danske ministern uttryckligen hade instruerats av folketinget att inte godkänna förslaget till patentdirektiv, men ändå lyckades schabbla bort sitt medhavda ”nej” genom någon dubbeltydig ordvändning i ministerrådet. Nederländernas ”ja” ifrågasattes likaså sedan det nederländska parlamentet fått vilseledande information om innehållet i det liggande direktivförslaget. Sådana manövrer förhindrar man knappast genom att regeringen tvingas skicka ”rätt” minister till mötet, utan det där handlar om respektive regerings relationer till det egna landets väljare och parlament.

    Vem som bestämmer dagordningen för ministerrådsmötena? Hmm, det borde vara ordförandeskapet (nu Sverige), men jag kan tänka mig att det i praktiken är fler aktörer inblandade. COREPER? Jo, ministrarna måste givetvis ha dagordningen, så att de kan meddela vad deras regeringar anser i frågorna. De kanske får den per fax innan den blivit offentlig.

    Kommentar av Anders Andersson — 6 september 2009 @ 20:01

  6. Det blir ju inte bra. Å enda sidan sägs A-punkterna vara okontroversiella, även om det finns ett och annat som inte är det. Å andra sidan så är det inte viktigare än att vilken som helst minister kan säga ja, eftersom förhandling redan skett på lägre nivå.

    Det känns inte bra att tjänstemännen sticker fram en lista med beslut och ber en minister vem som helst: säg ja till det här nu. Det är faktiskt inte okej. Särskilt inte när hanteringen av dagordningen är så höljd i dunkel.

    Det förefaller vara mycket enklare att fatta beslut per capsulam i sådana ärenden som inte kan anstå. Då fanns det dessutom en allmän handling att falla tillbaka på.

    Kommentar av Johan Tjäder — 6 september 2009 @ 20:54

  7. Det finns knappast något formellt sagt om ”okontroversiella” punkter, utan det var en tolkning jag gjorde. I arbetsordningen för Europeiska unionens råd, artikel 3.6, står det:

    Den preliminära dagordningen skall vara uppdelad i del A och del B. Punkter där rådet kan besluta om godkännande utan överläggning skall placeras i del A. Detta hindrar dock inte att någon rådsmedlem eller kommissionen uttrycker sin mening vid godkännandet av dessa punkter och får uttalanden införda i protokollet.

    Det finns även bestämmelser om hur en rådsmedlem kan begära att få en A-punkt avförd från dagordningen, till exempel om medlemmen inte anser att frågan är tillräckligt utredd. Om frågan är ”kontroversiell” i den meningen att länderna inte är överens, då kan man alltså skjuta beslutet på framtiden (exakt hur det hanteras har jag inte undersökt). Om ingen medlem har några invändningar, då kör man på enligt den föreslagna dagordningen.

    Vad är det som inte är bra med den formella ordningen? De förhandlingar som du säger sker ”på lägre nivå” innebär att departementet skickar en sakkunnig tjänsteman att utarbeta textförslag och framföra regeringens uppfattning i frågan, utan tjänstemannen agerar givetvis på direkt uppdrag av sin regering. Tjänstemannen kan däremot inte rösta i rådet, eftersom EU:s fördrag föreskriver att rådet skall utgöras av representanter på ministernivå. Det är inte konstigare än att en tjänsteman på justitiedepartementet skriver ett förslag till en proposition, som justitieministern sedan lägger fram för beslut på ett regeringssammanträde.

    Förslagen går inte direkt från en tjänsteman till den minister som råkar vara närvarande för sin regering i rådet, utan den preliminära dagordningen skall alltså skickas ut till rådsmedlemmarna minst 14 dagar före mötet (artikel 3.1), med uppgift om på vilka punkter det kan bli omröstning. Därmed har hela regeringen chans att säga sitt om förslaget, och rimligen handläggs det av närmast berört departement. Den svenska regeringen brukar sammanträda på torsdagar, och kan då ta ställning till alla potentiella omröstningsfrågor (såväl A- som B-delen). Detta beslut tar utsedd minister, exempelvis jordbruksminister Erlandsson, med sig till rådsmötet. Han har normalt inte befogenhet att ändra sig under mötets gång, särskilt inte om det gäller en fråga utanför hans eget departement.

    Regeringens beslut finns på papper, och är därmed allmän handling som kan begäras ut. Protokollen från regeringssammanträdena finns dock inte på webben, sannolikt för att de ofta innehåller sekretessbelagda uppgifter, till exempel om läget i förhandlingarna med andra EU-länder. Ministerrådets omröstningar är däremot offentliga, så senast får allmänheten veta hur de olika regeringarna ställer sig till de lagda förslagen.

    Det här handlar om lagstiftning, även om processen delas med Europaparlamentet. Att rådsmedlemmarna ofta är överens och kan klubba besluten som A-punkter betyder inte att de kan ta lätt på formaliteterna. Om rådet skulle börja ta lagstiftningsbeslut per capsulam så tror jag att vi som betraktar processen från utsidan skulle ösa ännu mer berättigad kritik över EU:s demokratiska underskott… Enda fördelen framför nuvarande metod vore att det skulle gå fortare, men snabbhet och kvalitet är två egenskaper hos lagstiftning som sällan låter sig förenas. Med modern teknik går det fort att producera enorma mängder ogenomtränglig text, så snart är det bara köbildningen i luftrummet runt Bryssel som begränsar hastigheten i lagstiftandet.

    Kommentar av Anders Andersson — 6 september 2009 @ 23:17


RSS feed for comments on this post.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: