Live från TPB-rättegången 33: reflektion

Jag tror att vi i någon mening har kommit till målets kärna nu.

Målsägandena – Ifpi, Antipiratbyrån och de amerikanska filmbolagen – har en mental bild av The Pirate Bay som ett stort och välorganiserat företag och/eller brottssyndikat. Den bilden har de fått från olika mer eller mindre seriösa tidningsartiklar, och/eller sina egna skräckfantasier.

När det visar sig att verkligheten inte stämmer med den bilden blir de enormt frustrerade. De har gått in i den här rättegången med ambitionen att skaka fram Blufield Blofeld med den vita katten i knät, och när de inte kan hitta någon sådan person utgår de från att de tilltalade undanhåller sanningen på ett listigt sätt som de inte rår på.

De kan helt enkelt inte förstå och ta till sig att The Pirate Bay är ytterligare ett exempel på den självorganiserande halvt kaotiska deltagarkulturen på internet. De kan inte tro på att ett stort projekt kan klara sig utan en tydlig chef någonstans i bakgrunden som drar i alla trådar. De kan inte förstå att människor skulle vara beredda att lägga massvis med tid och engagemang på något av pur intresse, utan att få något betalt.

Som socialantropologiskt kammarspel är det här något av det bästa man har hört som radioteater. Som rättegång är det kass. Så här illa underbyggt ska bara inte ett åtal vara. I synnerhet i ett gigantiskt mål som har sysselsatt åklagare och målsägande under tre års tid.

Av tonfallen i salen att döma delar rätten den bedömningen.

…………

Mer på http://live.piratpartiet.se/

Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, fildelning, the pirate bay, tpb, politisk rättegång