Christian Engström, Pirat

18 februari 2009

Live från TPB-rättegången 16

Filed under: delad kultur — Christian Engström @ 9:48

Nu ska målsägandena (alltså film- och skivbolagen) presentera sina skadeståndsanspråk. Först ut är advokat Peter Danowsky som representerar Ifpi:

Han kommer omedelbart in på The Pirate Bays ”attityd”. Han citerar policyn om att de enda torrenter som tas bort är de där beskrivningen inte stämmer med innehållet.

Så pratar han om vilka besked Ifpi fick om vad som behövdes för att säkra bevis. Man bestämde sig för att det var lagom med ungefär 25 låtar. Det som Ifpi gjorde var att gå in på The Pirate Bay och ladda ner verk (hela och fungerande), och sedan inge skärmdumpar på nedladdningarna till domstolen.

– Ifpi hade sedan länge kunnat konstatera att verksamheten på The Pirate Bay hade förorsakat omfattande skada. Man sökte rättsväsendets stöd för att få stopp på denna skada. Det ledde till razzian den 31 maj 2006. Därefter har det företagits en ”omfattande och kompetent” förundersökning. Ifpi och skivbolagen har inte varit inblandade efter den inledande bevissäkringen, säger Danowsky.

– Det är således det i åtalet beskrivna förfarandet som ligger till grund för Ifpis skadeståndsanspråk.

– Anspråken hänför sig till åtalspunkterna 1A – 1U, med undantag för punkten 1J som har bortfallit. (Det var låten som det visade sig att Ifpi inte ens hade rättigheterna till, min anm.)

– Ersättning yrkas i enlighet med 54§ i upphovsrättslagen. Det kan vara klokt att titta på den paragrafen, säger Danowsky.

– Det som är särskilt och direkt tillämpligt är tredje stycket i 54§. Det är alldeles klart att medverkan och förberedelse innefattas av det stycket. Då ska den som gör sig skyldig till det brottet ersätta förlust, lidande eller annat förfång. Uteblivet vederlag innefattas av begreppet förlust.

– Den skada som de fyra tilltalade har förorsakat via The Pirate Bay är uteblivna intäkter. Men skadan är större än så för skivbolagen. Pirate Bays verksamhet leder till en typskada som innefattar minskat intresse för att köpa cd-skivor, minskade möjligheter att sälja online, minskade möjligheter att skapa onlinetjänster, eftersom möjligheten att ladda ner gratis skapar en omöjlig konkurrenssituation, säger Danowsky.

– Typskadan kan rubriceras under rubriken ”allmänt skadestånd”.

– Hur man än gör har man svårigheter att beräkna skadan. Vi har angivit de svårigheterna i bilagor som vi inkommit med. Grunden för skadan är tillgängliggörandet.

– Det finns flera olika modeller som man kan beräkna skadan på. Yellow Bird har valt att använda en annan modell: licensmodellen. Den bygger på vad det skulle kosta att köpa en licens för global spridning. På skivområdet finns inga sådana standardavtal, så där får man försöka hitta en formel som tar hänsyn till mer konkret hur verken har utnyttjats.

– Vi har då valt att beräkna skadestånden på fasta sifferuppgifter som är hämtade från The Pirate Bay. Man ser, som åklagaren gick igenom, vid vilket datum som verket blev tillgängligt via TPB. Därefter ser man hur just detta verk har kommit att utnyttjas genom nedladdning, enligt TPBs egna siffror. De är markerade i TPBs eget räkneverk. I samtliga fall utom 3 fanns torrenterna tillgängliga i datorerna som togs vid beslaget. Man kunde då konstatera att fler nedladdningar hade skett efter det att Ifpi gjorde sina nedladdningar.

– I de tre fall när torrenterna inte återfanns är skadan beräknad på antalet nedladdningar som syntes på TPB den dag Ifpi gjorde sina nedladdningar.

– Vad ska man då sätta för värde på varje nedladdning? För albument har vi satt det till det värde som skivbolagen skulle ha fått vid en legal nedladdning. Vid den här tiden var snittpriset på ett album 10 euro, varav skivbolagen skulle fått 6.50.

– Nu hävdar en del att de här beloppen inte borde gälla, eftersom de som laddade ner inte skulle ha köpt. Vi menar ändå att det här är rätt sätt att beräkna skadan av tillgängliggörandet.

– Genom de fyras medverkan till tillgängliggörandet har det även uppstått skada av det mer typiska slaget. Intresster för att köpa skivor och ladda ner legalt har minskat. Det leder till ytterligare skada för målsägandena.

– Inom ramen för allmänt skadestånd finns en möjlghet att få ersättning för just detta. Som en enkel formel för att bestämma skadan utöver den uteblivna vinsten har använts en multipel 2, för verk som fanns tillgängliga att köpa lagligt.

– Men det var värre än så för verk som ännu inte fanns att köpa för legal nedladdning. För de verken har vi använt en multipel som framgår av aktbilaga 149. Ju längre tid de fanns tillgängliga på TPB innan skivbolagen började sälja dem, desto högre multipel.

– Albumet 1Q (Beatles) har aldrig någonsin gjorts tillgängligt för laglig nedladdning. Därför är skadan ännu större, och vi har använt en multipel 10.

– Tre av verken är enskilda låtar, och inte hela album. Då är utgångspunkten 70 eurocent per låt. Det är vad som hade varit skivbolagens andel i genomsnitt.

11 kommentarer

  1. […] Christian Engströms blogg […]

    Pingback av Som vanligt » Raswill.se — 18 februari 2009 @ 10:01

  2. ”- Anspråken hänför sig till åtalspunkterna 1A – 1U, med undantag för punkten 1J som har bortfallit. (Det var låten som det visade sig att Ifpi inte ens hade rättigheterna till, min anm.)”

    Om de inte hade rättigheterna till den, begick de då inte ett lagbrott? Och de erkänner det dessutom i rätten…

    Kommentar av Nordh — 18 februari 2009 @ 10:17

  3. ”cd-skivor, minskade möjligheter att sälja online, minskade möjligheter att skapa onlinetjänster”

    Herre gud. De som mest bidragit till ovanstående är ju industrin själva med rootkits, DRM och hopplösa licensvillkor.

    Se hur bra onlinetjänsten spootify gick tills skivbolagen beslöt sig för att strypa den.

    De försöker stämma TPB för skador de orsakat sig själva.

    Kommentar av Henrik Hoffström — 18 februari 2009 @ 10:19

  4. ”Albumet 1Q (Beatles) har aldrig någonsin gjorts tillgängligt för laglig nedladdning”…
    Det är just det som är hela problemet med upphovsrättsindustrin! De låser in mänsklighetens gemensamma kulturskatter och vaktar nyckeln jävligt noga.

    Kommentar av Anders — 18 februari 2009 @ 10:20

  5. “cd-skivor, minskade möjligheter att sälja online, minskade möjligheter att skapa onlinetjänster, eftersom möjligheten att ladda ner gratis skapar en omöjlig konkurrenssituation”

    Ja fy fan, stackars Ramlösa och all a andra som säljer vatten på flaska de har ju en helt omöjlig situation att sälja sitt vatten eftersom man kan få det gratis via kranen…

    Kommentar av Nisse H — 18 februari 2009 @ 10:31

  6. Man betalar faktiskt för sitt vatten också om man nu inte råkar ha egen brunn, dock är det inte många ören per liter (men gratis är det inte) 😉

    Kommentar av Anders — 18 februari 2009 @ 10:34

  7. Eftersom folk tankar jättemycket på Internet så bevisar det ju att man inte kan sälja musik på … Internet..?

    Kommentar av Jonas B. — 18 februari 2009 @ 10:53

  8. @Anders: Man betalar även för sitt internetabbonemang och sin dator så helt gratis är inte illegal nedladdning heller 🙂

    /K

    Kommentar av Klas — 18 februari 2009 @ 12:05

  9. […] representant i dagens förhandlingar i Pirate Bay-rättegången ska det vara fem gånger så dyrt att utan tillstånd distribuera Beatles 40 år gamla verk än att göra det samma med nyutkommen […]

    Pingback av JMB » Arkiv » Offline-publicering som affärsmodell? — 18 februari 2009 @ 16:52

  10. Skönt avbrott från Roswall, den här killen verkar ju iaf ha någorlunda koll på vad han snackar om och lyckas göra en saklig framställning av sin position.

    Kommentar av Patrik — 18 februari 2009 @ 17:02

  11. […] argues as […]

    Pingback av ThePirate Bay Trial - day 3 « The Purple Flagship — 18 februari 2009 @ 20:39


RSS feed for comments on this post.

Blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: