Xor the Pirate skriver:
Vi pirater i Göteborg håller på att organisera oss, tidigare har vi nämligen varit extremt decentralicerade och uteslutande agerat på eget bevåg … Vilket är bra, men det är bättre om vi har en organisation.
…
Minitruth.org är med andra ord en skön och trevlig grogrund för pirater i västsverige för att mötas, läsa nyheter, kommunicera och samordna propaganda.
…
Kom och joina oss med att skapa en bättre värld, vetja 🙂
Arrr! för ett bra initiativ. Det är bara fyra månader tills vallokalerna öppnar inför EU-valet, och det är massor som behöver göras innan dess.
Samtidigt i Stockholm pågår förberedelserna inför rättegången mot The Pirate Bay för fullt. Rättegången startar måndagen den 16 februari 2009 i Stockholms Tingsrätt.
Piratbyrån berättar att pengainsamlingen för att få hem bussen S23K till rättegången har uppnått målet. Bussen står just nu parkerad i Belgrad, men nu finns det pengar för att åka ner och hämta den och köra tillbaks den till Stockholm. Tanken är att bussen ska stå parkerad utanför tingsrätten för att dels fungera som presscenter, dels bidra till en trevlig och kopimistisk festivalstämning under rättegången.
Förutom bussen skulle Piratbyrån också behöva en skolorkester med blåsinstrument. Känner du någon orkester som kanske är intresserad? Kontakta Piratbyrån i så fall. Förhoppningsvis lär det bli en hel del uppmärksamhet i media runt rättegången, så allt som hjälper till att göra det extra festligt och trivsamt är av godo.
För det är viktigt att vi kommer ihåg att ha kul, även om det är mycket som går fel väg i samhället just nu. Sofia Nerbrand, som är chefredaktör för samhällsmagasinet Neo, skriver i Svenska Dagbladet idag:
Buggning, datalagringsdirektivet, FRA, Ipred, Acta, spelutredningen, polismetodutredningen, Ipred2… De bildar en ogenomtränglig bokstavsdjungel, som en majoritet av svenska folket – inklusive de folkvalda – inte verkar se för alla träd.
Varje lagförslag kan tyckas legitimt för att stävja terrorism och brottslighet, men tillsammans hotar de något mycket större och viktigare: internet och dess härlighet.
De ovan uppräknade lagarna och utredningarna angår därför inte bara bloggare och ”pirater” utan oss alla. Med FRA och Ipred blir vi ögontjänare i ett panoptikon och låter bli att gå in på vissa hemsidor, eftersom vi vet att staten ser oss. Mjuk makt är lika effektiv som de kinesiska metoderna. Kreativiteten minskar. Kunskapsutbytet uteblir. Glädjen dör.
Så får det inte bli, det får vi lov att se till. Det måste vara roligt att göra revolution. Våra viktigaste vapen i kampen för att bevara internet och det öppna samhället är just kreativitet, kunskapsutbyte och glädje.
…………
Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, fildelning, ipred, minitruth, göteborg, the pirate bay, tpb, politisk rättegång, s23k, blåsorkester


Christian Engström, former Member of the European Parliament 2009-2014 for Piratpartiet, Sweden




En sak som slog mig när jag vaknade idag var att all form av direkt demokrati försvåras ordentligt av FRA lagen. Ännu ett argument för FRA-lagen alltså, från politikernas sida d.v.s. Man kan ju inte gärna förespråka någon form av online omröstning om FRA kan sitta och registrera vad folk röstar, och en gammal analog folkomröstning kostar ju för mycket pengar. Vips, så har politikerna försäkrat sig om att folk inte ska ha en chans att påverka vägvalet annat än var 4:de år. Fiffigt.
Kommentar av Smen — 26 januari 2009 @ 12:44
”a revolution without dancing is a revolution not worth having”
Kommentar av Björn — 26 januari 2009 @ 15:48
Vadan denna lättsamma inställning? Vad jag läste stäms TBP på miljontals kronor; varför är alla så glada? Varför betraktar alla rättegången som ett skämt/spektakel/whatever-som-är-oseriöst?
Kommentar av calandrella — 26 januari 2009 @ 16:30
Smen, argumentet att FRA skulle hota valhemligheten har framförts förut (rentav på denna blogg, tror jag), och det har redan avfärdats. Ingen seriös omröstning genomförs via Internet utan kryptering av förbindelsen, och då kan FRA bara se vem som röstar, inte vad man röstar på. Vem som röstar är inte heller någon hemlighet, utan det framgår efter valet av avprickningarna i röstlängden.
Ett mer svårlöst problem med röstning via Internet är att Valmyndigheten kan råka spara information om vem som röstar på vad, trots att det inte är meningen. Den myndighet som skall genomföra valet är alltså själv ett större hot mot valhemligheten än vad FRA är.
Det FRA hotar är inte vår kommunikation med myndigheterna (som ofta ändå är offentlig), utan vår kommunikation med varandra (som staten i princip inte har ett skvatt med att göra).
Kommentar av Anders Andersson — 26 januari 2009 @ 16:40
@ Calandrella: Det är för att hela historien är så absurd att det knappast finns något annat sätt att förhålla sig till den om man vill behålla förståndet.
Kommentar av Christian Engström — 26 januari 2009 @ 18:59