Christian Engström, Pirat

12 november 2008

Stim vill äga alla musiker

Filed under: Copyright Reform,delad kultur — Christian Engström @ 12:23
Francois Cormery

Francois Cormery

Francois Cormery är musiker och vill att människor ska upptäcka den musik han gör. Han vill kunna sprida sin musik fritt under Creative Commons-licenser, men också trycka upp cd-skivor i egen regi och sälja.

Men det är inte alls så lätt som det kan låta. Insamlingssällskapet Stim och deras dotterbolag Ncb (Nordic Copyright Bureau) har nämligen skapat en kartell tillsammans med alla företag som pressar cd-skivor. För att ett cd-presseri ska åta sig att trycka upp en cd kräver de intyg från Ncb/Stim om att upphovsmannen har gått med där.

Men det innebär att upphovsmannen tvingas överlåta en del av rättigheterna på Ncb/Stim. Vare sig han vill eller inte. Annars tillåter kartellen inte att han pressar en cd-skiva i egen regi.

Francois har skrivit en lång och utförlig beskrivning av sina vedermödor med att få reda på vad som egentligen gäller från Ncb och Stim. Den finns att ladda ner som pdf här.

Jag saxar några stycken ur rapporten som Francois skrivit:

Jag skrev till STIM och frågade om jag kunde vara medlem och samtidigt utföra en egen promotion i form av gratis nedladdningsbara låtar på min hemsida (min musik alltså). Jag fick ett tydligt svar – ”Nej!”.

Mitt problem är konkret att jag vill ge ut min musik själv, men inte får göra detta utan att skriva på ett licensavtal som gör att jag förlorar min upphovsrät samt gynnar mina konkurrenters rättighetsförvaltare ekonomiskt i form av licensavgifter.

En artist som använder fildelning som gratis promotion och sedan trycker upp och själv säljer sina cd-skivor kommer då att få all vinst av det han skapat, något som är ett normalt synsätt i andra branscher – man tar betalt för det man producerat helt enkelt. Dessutom behåller han sina rättigheter och får använda sin musik i det sammanhang som han finner lämpligt, till exempel re-mixer eller samlingsskivor som ger ytterligare gratis promotion. I detta läge finns också möjligheten att hitta finansiärer, mecenater som sponsrar musiken. Detta hade jag tänkt skulle bli min lösning, det var en väg att gå som passade mig.

I dagsläget är dock problemet att denna variant inte är praktiskt möjlig då upphovsrättsföreningarna tvingar tryckerier att kräva ett medlemskap av artisten innan duplicering kan ske.

Men varför är jag för fildelning, jag som själv är musiker? Det är ju sådana som mig som upphovsrättsorganisationerna och numera Justitiedepartementet använder som argument för att försvara rådande marknadsstruktur – att musiker måste kunna tjäna pengar på sitt arbete. Eller? För mig är fildelning är i första hand en distributionskanal som ger artisten gratis publicitet (verket sprids). Ekonomisk förlust sker inte i någon större omfattning eftersom de flesta som laddar ner musiken spontant aldrig skulle ha köpt den ändå, de upptäcker den bara. När man upptäckt något man tycker om så kommer man kanske att konsumera detta senare i någon annan form; skivköp, konserter, gåvor osv. En kravlös lojalitet uppstår. Även om det så bara rör sig om 10kr i form av en gåva, så är det ju mer än om konsumenten inte hade känt till musiken genom fildelning. Men upphovsrättsorganisationer gör allt för att stoppa just detta.

Den här frågan har diskuterats i en tråd på Piratpartiets forum. Copyriot har också skrivit om Stims monopolsträvanden och om gråzonerna när det gäller licensiering av musik.

Jag kan inte påstå att jag har förstått alla detaljer i reglerna, för det är uppenbarligen en riktig djungel. Men det är i alla fall klart att Stim på ett mycket aktivt sätt motarbetar nya artister som vill sprida sin musik själva, istället för att inlemma sig i systemet och skriva över sina rättigheter på Stim.

Det verkar finnas mycket unket som behöver vädras ut inom upphovsrättskartellen.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , ,

85 kommentarer

  1. Man blir mållös…

    NÅT AV DET SAFTIGASTE JAG LÄST.

    Jag har nu läst igenom ”PDF”:en som du länkar till…

    Det är ju ren diktatur REDAN…

    Fullt KRIG är påkallat!

    Kommentar av Hans J — 12 november 2008 @ 13:02

  2. Christian! Skicka detta blogginlägget till alla i riksdagen! Få dem att vakna upp om vilken korrupt bransch dom blir lobbade av!

    Kommentar av eXistenZe — 12 november 2008 @ 13:14

  3. Detta låter som ett fall för konkurrenverket.

    Skulle verkligen STIM ha mandat att säga åt ett annat företag att de inte får trycka skivor, dvs nekas kunder?

    Det låter ju helt galet.

    Kommentar av Perty — 12 november 2008 @ 13:32

  4. Stim kan inte hantera nätet. Den musikrapportering som Stim bedriver är uppbyggd enligt hur gammalmedia fungerar. Några få distribuerar musiken vilket gör det relativt lätt att hålla reda på vem som ska betala in pengar till organisationen och vilka upphovsmän som ska ha betalt för att den spelas.
    På nätet distribueras musik av så många fler kanaler och konsumeras på ett helt annat sätt vilket gör att Stim inte kan hålla koll på det. De upphovsmän som distribuerar sin musik i huvudsak via webben har inte mycket nytta av Stim.

    Kommentar av Sebastian — 12 november 2008 @ 13:37

  5. Ja, ännu ett bevis är detta för hur en i och för sig rätt tänkt idé korrumperas och degenererar genom tiden o med byråkraters giriga medverkan.

    Jag har för mig att svenska jazzmusiker råkat ut för ungefär samma sak.

    Skrev just några rader om IPRED även jag.
    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/ska-inte-ungarna-lra-sig-att-betala-fr.html

    Kommentar av larserick — 12 november 2008 @ 13:49

  6. Det finns så många exempel och rationella argument för varför fildelning är något positivt, att det är märkligt att diskussionen ens förs. Skivbolag och andra ”representanter” för artister måste inse att deras roll, liksom tobaksbolag, är historiskt överspelad och att det är dags att förändra verksamheten istället för att slåss mot den tekniska utvecklingen. Lustigt är att företag som Sony har mage att vara både skivbolag och tillverkare av mp3-spelare. Bra skrivet Christian, som alltid.

    Kommentar av midnattsvarg — 12 november 2008 @ 14:38

  7. En fråga: Hur ser kärnan i avtalet ut, som reglerar att en CD pressare ‘måste’ fråga NCD om lov för att åta sig ett uppdrag?

    Så vitt jag (lekmannamässigt) kan bedömma, rör detta sig om en olaglig kartellbildningen. Det är inte lagligt att flera (eller alla inom en bransch) företag kommer överens om att reglera sin marknad.

    Förslag: Kan inte PP lämna in en anmälan till Konkurrensverket (http://www.konkurrensverket.se/)? Under alla omständigheter borde frågan belysas och få den publicitet den förtjänar och … ‘motparten’ få igen med egen medicin.

    Kommentar av jens — 12 november 2008 @ 15:08

  8. Jag har ju ingen egen blogg så jag tar mig friheten att kommentera ett par av kommentarerna, för det var roligt att se hur detta till slut uppmärksammas😉

    Kommentar 3: Ja, konkurrensverket har fått ta del av detta, men jag vet inte om dom gjort någon bedömning. Det hänger på om utformningen av det licensavtal som man måste skriva på för att få trycka upp skivor (”Ncb-licens”) anses bryta mot Konkurrensverkets riktlinjer för fri konkurrens. Det är än mer komplicerat då Ncb (nordic copyright bureau) ägs av STIM vad jag förstått. Det är inte lätt att förstå vilken organisation som bestämmer vad och som ägs av vem.

    Kommentar 7: Det är just den frågan jag också ställt mig, det kan rent av vara ett muntligt avtal, vem vet? Det kan också vara olika från fall till fall. I övrigt se ovan. Jag har mailat Jacob Bolin på Konkurrensverket och sist frågade han ”Hur ser i så fall NCB:s licensavtal ut? Framgår det tydligt av dessa att en musikproducent för att få trycka egenskrivet material måste få en licens av NCB?” Jag skickade honom då en kopia av licensavtalet, som bland annat finns här: http://cd-dvd-shop.co-print.se/images/ncb_blankett.pdf + pdf-dokumentet jag skrev som Christian har lagt upp. Mer än så har jag inte hört från Konkurrensverket.

    För övrigt tycker jag det är en viktig detalj i debatten att när lagar införs för att ersätta upphovsrättsförvaltaren så är detta inte lika med att ersätta upphovsmannen, det är oftast två helt olika saker. Min önskan vore att beslutsfattande politiker kunde förstå den detaljen. Det är bara att titta på Ifpi:s logo i Christians förra bloggpost för där står det ”Representing the recording industry…” inte ”Representing the artists”.

    Kommentar av Francois — 12 november 2008 @ 15:54

  9. Francois>> Mycket intressant läsning! Var det länge sedan du anmälde detta till Konkurrensverket?

    Kommentar av Rille — 12 november 2008 @ 16:36

  10. Vad fan..det där är ju helt sjukt.

    Om jag tolkade allt rätt så ägs Copyswede av NCB och NCB ägs av STIM, känns ju som man skapat flera organisationer bara för att det ska se ut som att inte bara en organisation har all makt.

    ”Jag håller på att spela in en skiva där jag behöver hjälp av andra musiker. Min ungdomsvän Pontus, tillika musiker, vill vara med och spela gitarr, men – problemet är att han är med i STIM. Jag har hört andra musiker berätta om vad som hänt i liknande situationer. Om STIM får reda på att Pontus medverkat så räknas automatiskt mitt verk som ´stimmat´, dvs STIM förvaltar rättigheterna och skyldigheterna vid sekundärt användande.”

    Det är ju rena maffia-metoder och betyder ju i praktiken att man skriver över ALLA sina framtida verk till STIM. Underligt.
    Kan man gå ur STIM? skulle inte förvåna mig om det inte gick.

    Jag uppmanar alla att sprida/länka den där blogposten och PDF, folk måste få veta hur genomrutten den där branschen är. Och dom vill regeringen ge rent polisiära befogenheter. Skrämmande.

    Kommentar av Halvanonym — 12 november 2008 @ 16:38

  11. Senast jag kollade hur STIM ställer sig till att man promotar sin egen musik på nätet, så var det helt ok – ingen licens, ingen musikrapportering och ingen betalning krävdes – om man hade några musikexempel på sin EGEN hemsida, typ. De hade t o m en speciell lista med länkar till sådana hemsidor som man kunde vara med på, som extra service. Men det var många år sedan förstås. Och även om listan finns kvar, så fanns det aldrig något fungerande system för att själv logga in och ändra i sina uppgifter där, så det var en engångsgrej. Sedan dess har ju hela Myspace uppstått, och de flesta musiker och kompositörer har väl insett att de bör använda den kanalen för att nå ut. Jag har ingen aning om vad STIM tycker om det – kanske är det enligt deras regler en gråzon eftersom myspaceprofilerna inte är direkt ”egna” hemsidor – men jag hoppas att de någon gång kommer ifatt verkligheten och börjar ge service åt sina medlemmar och alla andra anslutna upphovsmän (medlem är man bara om man är invald, så de flesta är liksom jag bara ”anslutna”). Angående cd-pressning, har jag för mig att man slipper betala NCB för den första upplagan man producerar, om man är en liten okänd artist.

    Kommentar av MaLj — 12 november 2008 @ 16:46

  12. Det här är ju tvätt äkta scoop, kan man få gammelmedia att uppmärksamma vilka villkor upphovsmännen i verkligheten lever under och hur div maffia organisationer suger ut dem.

    Även följande länk till Stim är värd att uppmärksamma.

    [url]http://www.stim.se/stim/prod/stimv4.nsf/AllDocuments/8E1877FBD2C93A59C12571090044BD96http://www.stim.se/stim/prod/stimv4.nsf/AllDocuments/8E1877FBD2C93A59C12571090044BD96[/url]

    Att man måste pröjsa för att få ge ut musik man själv har alla rättigheter till är ju vidrigt.

    Kommentar av Hoffa — 12 november 2008 @ 17:56

  13. Rille> Det var 2008-10-19 jag senast var i kontakt med Konkurrensverket. Jag ska nog skriva en gång till, bara för att höra om detta verkar ligga inom deras verksamhetsområde.

    MaLj> Ja, jag har själv varit med om hur STIM verkar testa lite olika varianter på vad som gäller vid att dela ut musik på en egen hemsida. Deras första nej-svar fick jag runt 2003. Sedan tog det en intressant vändning 2006-07-14. Då hette det så här:

    ”Ett sätt du skulle kunna göra det på är att skaffa dig Stim-point. Det vill säga en avgiftsfri musiklicens för webbplats, där du kan lägga ut din egen musik för nedladdning, så länge det är du som kontrollerar musiken och webbplatsen. Då kan vem som helst gå in och ladda ned musiken lagligt där”. /Henrik Andersson, STIM Medlemsservice

    Då jag varken ville licensiera min hemsida (!), skaffa ”stim-points” eller begränsa spridningen från bara min hemsida så kändes det inte riktigt aktuellt, men för att ändå försäkra mig om att det inte fanns någon annan hake så skrev jag igen och berättade att jag även säljer tavlor, ger föreläsningar mm via hemsidan och i kombination med fri nedladdning också vill erbjuda Cd-skivor. Den gången blev svaret detta:

    ”Du kan sälja din egen musik om den är oförlagd via webbplatsen, men någon annan kommersiell verksamhet är desvärre icke tillåtet”.

    Sedan stim uppenbarligen ville lägga sig i min möjlighet att måla porträtt (!) så gav jag upp. För övrigt så var det aldrig tal om musikexempel utan hela låtar för min del, men jag instämmer helt i din uppfattning att regelverket verkar något flytande och att de borde komma ikapp. Egentligen hade jag inte brytt mig om stim (förutom ideologiskt) om det inte hade varit så att de äger ncb och att jag tydligen måste ha ett licensavtal från dessa för att trycka min musik.

    Som du skrev om cd-pressning så kan man komma undan att betala ncb-licens för 250 exemplar av första upplagan om det är minst 500ex – Men, man får inte sälja dessa ”friexemplar”! Stim skriver så här ”Friexemplaren får uteslutande användas i promotionsyfte som t ex gratis utdelning till radiostationer, recensenter, discjockeys etc”. Och de ändrar inte det faktum att man skriver under på en licens, vare sig den är delvis gratis eller ej.

    (Hoppas det går fram att jag inte alls vill kritisera din kommentar, utan bara stim/ncb´s verksamhet)

    Kommentar av Francois — 12 november 2008 @ 18:40

  14. Detta är ju ett scoop. Kan någon få gammelmedia att lägga märke till frågan.

    Kommentar av Hoffa — 12 november 2008 @ 18:42

  15. Jag är ganska övertygad om att Francois Cormery kan hitta något företag i Ryssland, Kina, centralasien som mer än gärna sköter CD-pressning, de gör det mest troligt ett riktigt rejält stycke billigare också. Det skulle inte heller förvåna mig om den svanska ”pressaren” outsourcat till samma företag…

    Det borde gå att snoka reda på nätvägen, finns gott om forum på engelska i Ryssland mfl. länder. Jag är dock inte alls insatt i frågan, så jag har ingen pekare på var han skall börja leta.

    Kommentar av Anders — 12 november 2008 @ 18:45

  16. Till kommentar 10:
    http://kol14.com/slaggtippen/oandlighetsspelet-stim/

    Rolig mejlväxling med en som velat gå ur stim.

    Kommentar av Guy — 12 november 2008 @ 18:45

  17. Anders> Eftersom jag råkar följa Christians inlägg ikväll så passar jag på att svara på din kommentar också. Jag har haft sådana funderingar och var för inte så länge sedan i Malaysia och kollade upp en del angående detta, men Ryssland känns kulturellt närmare när det gäller affärer. Det intressanta blir att skivorna kan fastna i tullen och jag kan åka dit för ”piratkopiering” av min egen musik. Den risken känns nästan värt att ta för då om något skulle det bli ett scoop som Hoffa skrev i kommentaren ovanför din. Om någon som läser detta kan rekommendera ett utomeuropeiskt/utomamerikanskt cd-tryckeri så är länkar välkomna!

    Kommentar av Francois — 12 november 2008 @ 19:17

  18. Varför kan vi i piratpartiet ta ett iniativ till att skap ett oberoende cd-pressnings firma som skiter fullständigt i stim.

    Och som i första hand vänder sig till cc-musiker och liknande.

    Känns som om det skulle ge oss bra credd och ett bra slagträ att använda för att ge oss legitimatet i vissa kretsar.

    Kommentar av of_darkness — 12 november 2008 @ 20:10

  19. Man kan inte åka fast för piratkopiering av sin egen musik eftersom piratkopiering handlar om kopiering utan upphovsmannens tillstånd.

    Kommentar av Magma — 12 november 2008 @ 20:19

  20. Francois:
    Mycket intressant rapport. Du verkar nästan vara litet rädd för att inte ta för mycket plats här. Det är nog helt omotiverat. Jag tror att det finns många som i likhet med mig är intresserade av vad du har att säga.

    Kommentar av Tor — 12 november 2008 @ 20:25

  21. Eftersom jag inte tjänar ett öre på att vara ansluten till STIM – så länge som varken jag (som inte är musiker och därför inte kan försörja mig på spelningar) eller någon annan framför mina kompositioner i den verkliga världen, och i sammanhang där musiken enligt reglerna skall rapporteras in till dem – så har jag inte ens orkat fråga dem hur man beter sig för att ändra vilken url som skall kopplas till stim-pointsystemet för att man som upphovsman skall slippa betala själv för att andra får nöjet att lyssna på ens verk (hela eller delar, det spelar ingen roll vilket) på en hemsida eller på ens myspaceprofil, eller på youtube eller whatever. Jag gör det jag själv tycker verkar rimligt, och vill de utesluta alla som använder myspace och youtube därför att de inte har betalat licens för att distribuera musik, eller tvinga alla som vill producera en cd utanför deras kontroll genom NCB att söka sig utomlands, så gärna för mig. Då har STIM spelat ut sin roll. Jag kan liksom inte bara sitta ner och vänta på att deras policy för internetdistribution skall anpassas till vad som faktiskt pågår därute, medan åren går. Jag tycker att STIM skall vara en intresseorganisation för svenska upphovsmän, och att de skall göra vad de kan för underlätta livet för upphovsmännen. Eftersom STIM är en gammal och välkänd aktör på musikmarknaden skulle de kunna göra nytta i framtiden genom något så enkelt som att fungera som mellanhand för insamling av frivilliga (shareware-metoden) direktbetalningar från lyssnare och nedladdare som vill stödja upphovsmännen utan att gå vägen om konsertarrangörer och skivbolag.

    Kommentar av MaLj — 12 november 2008 @ 21:10

  22. Thanks a lot for this. We have almost the same problem in Denmark (almost same legislation and culture, and almost the same problem with cartels), and I have been waiting for a musician willing to go public with his arguments like Francois Cormery did.

    I hope I can find the time to expand a bit on this in the PP SE forums, but until then feel free to read what I wrote here: http://www.piratpartiet.dk/node/30

    Kommentar av Ole Husgaard — 12 november 2008 @ 21:14

  23. Det är inget slut på eländet. Nu har franska skivbolag stämt Source Forge. Grunden för stämningen: ”The SPPF was relying on the so-called Vivendi amendment to the French copyright law ( known as the DADVSI. The amendment states that anyone publicly setting up and making available software or other technical means to permit the unauthorised copying of works, could be fined up to 300,000 Euro or sent to prison for 3 years. ” Lagom flummig formulering som i princip täcker in allt på internet.

    Läs Erik Josefsson kommentar i denna postning: http://klamberg.blogspot.com/2008/11/riksdagsseminarium-om-eus-telekompaket.html

    Snacka om krigsförklaring…

    Kommentar av arnold — 12 november 2008 @ 21:38

  24. Det där borde vara oerhört intressant för amerikanska fildelare i domstol, p.ga. copyright misuse-doktrinen: http://en.wikipedia.org/wiki/Copyright_misuse

    Med rätt domare och en bra försvarare i USA så borde detta gå att använda för att kortsluta de stora skivbolagens copyright, och alldeles speciellt om samma sak sker i USA (bevisningen blir knepigare men inte omöjlig om det bara sker i Sverige). Notera att misuse:et koppling inte behöver vara särskilt hårt kopplat.

    Detta behöver spridas ‘over there’.

    Kommentar av Huj — 12 november 2008 @ 22:47

  25. Jag tappade bort den där diskussionstråden strax efter det att den påbörjades för snart två år sedan, men nu har jag läst i kapp vad den mynnade ut i… Tack för påminnelsen! En intressant sak som Francois nämner i ett inlägg är att det skulle vara lag (om än på EU-nivå) på att presserierna skall vara anslutna till NCB eller motsvarande organisationer i andra länder. Det återupplivar min tanke på att be Justitiekanslern granska hur detta förhåller sig till svensk grundlag. Musik-CD är ett exempel på det som lagen kallar tekniska upptagningar, och så här lyder 1 kap. 3 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen:

    Det får inte förekomma att något som är avsett att framföras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning först måste granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ. Inte heller är det tillåtet för myndigheter och andra allmänna organ att utan stöd i denna grundlag, på grund av det kända eller väntade innehållet i ett radioprogram eller en teknisk upptagning, förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmänheten.

    I den gamla diskussionstråden ifrågasatte jag innebörden av ”något annat allmänt organ”, men kom efter konsultation med jurister fram till att Stim/NCB inte kan räknas som ett sådant. Innebörden av granskningsförbudet ovan kan dock rimligen inte vara att en myndighet får ge en rent privat organisation befogenhet att granska precis allting som ges ut på CD eller DVD, för då blir ju den privata organisationen i praktiken ett ”allmänt organ”. Det centrala i paragrafen måste vara själva förbudet mot obligatorisk förhandsgranskning, inte vem som utför denna granskning.

    Nu är detta inte någon generalklausul med vilken man kan gå runt allt vad upphovsrätt heter. Grundlag går före vanlig lag, och för att inte TF och YGL helt skall sätta upphovsrättslagen ur spel har man i båda grundlagarna infört en bestämmelse av följande slag (här 1 kap. 8 § TF):

    Om den rätt, som tillkommer upphovsman till litterärt eller konstnärligt verk eller framställare av fotografisk bild, om upphovsrätten närstående rättigheter och om förbud mot att återgiva litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt, som kränker den andliga odlingens intressen, gälle vad i lag är stadgat.

    Betyder nu detta att upphovsrättslagen har ställning av grundlag, och att det skydd som TF och YGL stadgar helt sätts ur spel så fort någon skriker ”upphovsrätt”? Jag tror inte det. Paragrafen formulerades för länge sedan, när upphovsrättslagen var betydligt enklare och inte innehöll en massa paragrafspagetti om DRM, kopieringsersättning och lovliga förlagor. Framför allt skrevs den innan Sverige gick med i EU, som nu påstås ha ålagt oss att före utgivning låta granska alla våra akustiska yttranden hos ett monopolföretag med egna intressen i ljudbranschen. Paragrafen nämner inte ens ”upphovsrättslagen”; den talar om upphovsmännens rätt till de egna verken, vilket är precis samma rätt som Francois hänvisar till när han vill ge ut sin musik på eget förlag, på sina egna villkor.

    En förutsättning för att detta skall bli ett fall för JK är dock att vi hittar en lag eller annan författning som tvingar Francois att låta sig granskas av sina konkurrenter, eller som i praktiken hindrar honom från att sprida sina verk till allmänheten om han inte har undergått sådan granskning. Att det bara finns en (formellt frivillig) kartellbildning mellan privata aktörer räcker inte; det är visserligen ett fall för konkurrensmyndigheterna, men inte för JK. Förbudet mot hindrande åtgärder är skrivet med tanke på 1940-talets transportförbud (när regeringen förbjöd distribution med allmänna kommunikationsmedel av skrifter som ansågs skada Sveriges förhållande till Tyskland) liksom idén att stoppa pappersleveranserna till vissa tryckerier.

    Det finns mer att säga om förhållandet mellan svensk lag, svensk grundlag och EG-rätt, men det är onödigt att fördjupa sig i det innan vi vet huruvida det alls finns någon bestämmelse av ovan nämnt slag som CD-presserierna är bundna av. Att de själva säger sig vara det ger jag inte mycket för; de personer inom det privata näringslivet som svarar på konsumenters frågor eller marknadsför företagens tjänster är sällan de juridiskt mest insatta (jag drar mig till minnes en ISP som motiverade användningen av ”barnporrfiltret” med att regeringen hade givit order om det)… Jag önskar en precis hänvisning till en svensk lagparagraf eller en artikel i ett EG-direktiv om saken, och jag hoppas att Francois eller någon annan kan hjälpa till med det.

    Kommentar av Anders Andersson — 12 november 2008 @ 22:51

  26. Vilken öppning för en driftig affärsidkare!

    Må så vara att CD-skivan är 1900-tals teknik, men på väg att försvinna är den knappast inom överskådlig tid. Och om då STIM och deras kartellvänner vägrar trycka CD-skivor åt icke-medlemmar är det ju världens öppning för någon som öppnar sitt eget… vad heter det? Tryckeri? Presseri? Bränneri?

    Denna någon lär dessutom bli hyllad och högaktad av en mängd människor som förser denne med massvis med gratsi reklam. Bara tala om att ruljansen är startad på några populära bloggar…

    Kommentar av Stoffe — 12 november 2008 @ 23:38

  27. @Anders Andersson:

    Kan det inte vara så enkelt att det cd-tryckerierna har fått för sig (med eller utan rätt) att de kan bli stämda på miljoners miljarder om de inte har de där papprena från Ncb?

    Med eller utan rätt, som sagt. Jag vet inte om det har hänt att cd-tryckerier har åkt på skadestånd för att de tryckt material som det sedan visade sig vara upphovsrättsproblem med (och det inte var ett uppenbart fall där tryckeriet var med på det hela förstås).

    Men om ett antal upphovsrättsjurister från Ncb kommer och varnar en kanske man inte törs annat än göra som de säger om man är en företagare i cd-branschen.

    Kommentar av Christian Engström — 13 november 2008 @ 0:53

  28. @Tor:

    Tackar! Jag är nog inte van att någon är intresserad av detta, för fram tills Christians blogginlägg så har jag kämpat med det här på egen hand. Men jag passar på att ta lite mer plats nu med ännu en (lång) kommentar:

    @Anders Andersson:

    Första och sista stycket: Ja, när jag skrev det inlägget på forumet hade jag intrycket att det var någon slags Eu-bestämmelse att tryckerierna är skyldiga att kräva Ncb-licens eller motsvarande. Det var vad jag hört – Sedan dess har jag själv läst igenom en hel del lagtexter och jag hittar ingen sådan specifik lag eller bestämmelse (ändå säger tryckerierna att de är skyldiga att kräva detta). Däremot ger Eu-direktiv och olika handelsavtal utrymme för _en slags_ upphovsrättskontroll, men jag har aldrig någonsin sett att det per automatik skulle vara just Ncb/Stim. I Eu-direktiv 299129EC finns många formuleringar i stil med denna:

    ”Member States shall provide appropriate sanctions and remedies in respect of infringements of the rights and obligations set out in this Directive and shall take all the measures necessary to ensure that those sanctions and remedies are applied. The sanctions thus provided for shall be effective, proportionate and dissuasive”.

    Då är min gissning att ncb/stim a) tog för givet att det var deras uppgift och ingen har ifrågasatt detta b) erbjöd beslutsfattare (justitiedepartementet?) att sköta detta.

    Men, i samma direktiv står det att man ska verka för

    ”a system ensuring that competition in the internal market is not distorted”.

    Och om en enda upphovsrättsförvaltare bestämmer vem som får trycka upp cd-skivor så anser i alla fall jag att the internal market _is_ distorted. Dessutom står det om och om igen att upphovsmannen har ensamrätt att bestämma hur han vill trycka upp cd-skivor till exempel (men i praktiken är det ju inte så).

    Tredje stycket: Jag hittade ett dokument här: http://www.wipo.int/members/en/details.jsp?country_id=153&country_code=SE
    som visar Sveriges medlemsskap i WIPO (The World Intellectual Property Organization). Där finns allmän kontaktinformation och efter justitiedepartementet dyker bland annat STIM upp som representant för ”Collective Management Societies”. När jag läser detta får jag intrycket av att det skulle vara ett allmänt organ, fastän det bara är en förening. Märkligt…

    Jag tror, precis som Christian skriver, att tryckerier direkt eller indirekt lever under hot om skadeståndskrav om de inte kräver ett licensavtal. Det verkar vara vanligt i Usa. CDSA, en slags motsvarighet till Ncb i Usa skriver så här på sin hemsida

    ”No CDSA-APCP Plant, once certified, has been involved in a piracy law case, paid a fine or a settlement fee”.

    Men som sagt, tyvärr har jag aldrig sett ett dokument som tvingar tryckerierna att kräva en licens av sina kunder. Det hade varit enklare att få ta del av deras överenskommelser i konkret form så att man kunde gå vidare med detta.

    Kommentar av Francois — 13 november 2008 @ 8:59

  29. @Magma
    ”Man kan inte åka fast för piratkopiering av sin egen musik eftersom piratkopiering handlar om kopiering utan upphovsmannens tillstånd.”

    Jag tror det är viktigt att göra skillnad på upphovsman och upphovsrättsinnehavare. De flesta kreatörer säljer sin upphovsrätt till företag som förvaltar dem.

    Kommentar av Perty — 13 november 2008 @ 9:37

  30. Tack för förklaringen! Uttrycket ”appropriate sanctions and remedies” tolkar jag som syftandes enbart på rättsliga åtgärder efter konstaterat intrång, inte på förebyggande åtgärder. I så fall föreligger ingen konflikt med förbuden mot förhandsgranskning i TF eller YGL. De båda grundlagarna tillåter rättsliga ingripanden efter utgivningen, och då bara inom snäva ramar. Hävdandet av upphovsrättsliga anspråk ligger inom dessa ramar.

    Det låter troligt att presserierna helt enkelt är rädda för skadeståndskrav, motiverat eller ej. Eftersom detta handlar om civilrättsliga processer där bevisbördan inte är lika tung som i brottmål, så kan jag inte utesluta att farhågorna är befogade, men jag undrar också i vilken mån detta gäller i Sverige (eller Europa i övrigt). Tillämpas strikt ansvar i upphovsrättsmål, alltså att man kan bli skadeståndsskyldig även när man omedvetet medverkat till intrång?

    Alternativet att anlita utländska presserier (Norge eller Ryssland) har nämnts. Varför skulle det vara säkrare, om det inte finns rättsliga skillnader mellan länderna, beroende på EU-medlemskap eller andra omständigheter? Såväl norsk som rysk upphovsrättslag medger vad jag vet civilrättsliga sanktioner mot intrång.

    Jag tror det skulle vara intressant att starta ett CD-presseri i Sverige, inte främst för att verkligen pressa skivor och utsätta sig själv för risken att bli stämd, utan för att få del av alla de påbud och avtal som de nuvarande presserierna i branschen påstår sig vara tvungna att följa. Den pappersexercisen kan man sedan överlämna till Konkurrensverket för granskning. Eller väntar NCB med sina licenskrav till dess att företaget kommit upp i en viss produktionsvolym, och inte har råd att avbryta verksamheten?

    I den tidigare diskussionstråden tog jag upp en annan angreppsvinkel, nämligen att låta Datainspektionen granska det aktuella förfarandet i förhållande till personuppgiftslagen (PUL). Alla upphovsmän (till skillnad från upphovsrättsinnehavarna) är fysiska personer och åtnjuter därmed inte bara upphovsrätt och näringsfrihet, utan även skydd mot kränkning av den personliga integriteten. Oavsett om jag själv vänder mig till ett CD-presseri eller ett stort musikförlag gör det för min räkning, så finner jag det otillbörligt att uppgifterna om vad jag har yttrat lämnas ut till tredje part för granskning innan jag själv har fått skivorna i handen och kan sprida dem till allmänheten.

    Eftersom detta är ett systematiskt förfarande i hela branschen, så är PUL tillämplig enligt 5 § andra stycket:

    Lagen gäller även för annan behandling av personuppgifter, om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

    Det kvittar enligt min mening huruvida NCB lagrar uppgifterna för framtida bruk eller bara momentant för granskningen; det handlar om en systematisk genomsökning av de inlämnade pressningsuppdragen efter sådant som någon annan än kunden har upphovsrätt till. De upphovsmän som är anslutna till Stim/NCB får antas ha lämnat sitt medgivande till att man söker efter deras verk, men de upphovsmän som inte är anslutna har inte lämnat något medgivande till presseriet att lämna ut uppgifterna för granskning. Vad presserierna möjligen kan göra är att själva stämma av uppdragen mot en fullständig databas som de har fått från NCB.

    För att behandlingen skall vara tillåten enligt PUL krävs att något av villkoren i 10 § är uppfyllt. Det villkor som ser ut att ligga närmast till hands är följande:

    b) den personuppgiftsansvarige skall kunna fullgöra en rättslig skyldighet

    Jag vill dock ifrågasätta att presseriets avtal med NCB skulle utgöra en sådan rättslig skyldighet som avses i lagen. Avtal mellan enskilda parter kan innehålla i stort sett vad som helst, och om jag frivilligt träffar ett avtal med maffian om att till dem lämna över alla uppgifter jag har om mina affärspartners, så innebär detta inte att jag med hänvisning till en ”rättslig skyldighet” kan kringgå PUL eller annan gällande lagstiftning. Den rättsliga skyldigheten måste stå skriven i lag för att vara relevant. I stället finns följande villkor att ta till:

    f) ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige eller hos en sådan tredje man till vilken personuppgifterna lämnas ut skall kunna tillgodoses, om detta intresse väger tyngre än den registrerades intresse av skydd mot kränkning av den personliga integriteten

    Detta är ett ganska allmänt hållet villkor, och det blir en bedömningsfråga för Datainspektionen (och förhoppningsvis domstolen) huruvida det är uppfyllt. Väger NCB:s intresse av att kontrollera att jag inte har beställt pressning av en piratkopierad ABBA-skiva verkligen tyngre än mitt intresse av att inte låta utomstående ta del av mina politiska monologer före ett visst datum? Omvänt, om NCB har rätt att ta del av detta, skall inte alla andra ombud för en eller flera upphovsmän få göra sammalunda? Vi borde bilda Nordic Creative Commons Bureau (NCCB) och kräva samma befogenheter som NCB har, även om vi aldrig skulle få för oss att utnyttja dem…

    Kanske är även förbudet i 13 § mot att behandla känsliga personuppgifter tillämpligt. Till denna kategori räknas uppgifter om såväl politiska åsikter som religiös eller filosofisk övertygelse. Vilken upphovsman ger i sina litterära eller musikaliska alster inte uttryck för något slags filosofisk övertygelse? Nu är detta förbud kanske svårt att hävda just i fallet CD-utgivning, eftersom man därmed inom kort kommer att offentliggöra uppgifterna, något det finns ett särskilt undantag för i 15 §. Hur ofta har man anledning att pressa mer än tusen exemplar av en skiva utan att offentliggöra den? Är det scientologiskrifter vi talar om?

    Hur som helst, även om villkoret i 10 § skulle vara uppfyllt och inget förbud föreligger enligt 13 §, så är PUL fortfarande tillämplig på behandlingen. Den registrerade har enligt 23-26 §§ rätt till information om hur behandlingen går till, och i 36-42 §§ finns bestämmelser om information till Datainspektionen samt allmänheten. Den personuppgiftsansvarige är här presseriet, och om uppgifterna lämnas ut till NCB så är den organisationen också personuppgiftsansvarig. Genom att hänvisa till dessa bestämmelser kan man kanske gräva fram ytterligare information att lämna till Konkurrensverket, och om den personuppgiftsansvarige trilskas kan man i stället bussa Datainspektionen på vederbörande.

    Det känns bara så trist att man måste leka rättshaverist för att kunna göra det man egentligen är ute efter, att utöva kultur.

    Kommentar av Anders Andersson — 13 november 2008 @ 10:48

  31. @Anders Andersson:

    ”Vi borde bilda Nordic Creative Commons Bureau (NCCB) och kräva samma befogenheter som NCB har, även om vi aldrig skulle få för oss att utnyttja dem…”

    Jag tycker din idé om en Nordic Creative Commonc Bureau låter genialisk! Och jag tycker att befogenheterna visst ska utnyttjas, men genom mandat, inte genom att straffa sin målgrupp.

    Att kalla sig för bureau låter ju alltid viktigt, och då blir plötsligt spelplanen en annan, för i så fall måste en blivande Nccb få möjlighet att dela intäkter med ncb/stim och då lär det bli våldsamma protester samt att det kommer att visa sig hur orättvist det nuvarande systemet slår ut, precis som en ev. framtida bredbandsskatt – för vem ska få pengarna?

    Det verkar fullt möjligt att starta en egen upphovsrättsorganisation (och varför skulle det inte vara det?) för det står så här i den svenska upphovsrättslagen:

    ”26 m § Endast organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade svenska upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området har rätt att kräva in och träffa avtal om att sätta ned ersättning enligt 26 k och 26 l §§. Organisationen skall kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader”.

    Det står alltså inte ”Endast stim/ncb…” utan jag tolkar det som att det är fritt fram att starta en Nordic Creative Common Bureau! Av detta skulle följa en mängd intressanta kedjereaktioner:

    * ”Kassettskatten”; avgiften för tomma cd/dvd, hårddiskar, mp3-spelare osv kan då inte längre bara gå till Copyswede utan en dispyt kommer att uppstå när en framtida Nccb också vill ha sin del av avgiften för att fördela bland sina medlemmar.

    * Radiostationer skulle med fördel kunna skriva ett Nccb licensavtal och borde föredra detta eftersom de inte behöver betala något om man möjliggör en fri licens. En helt annan mångfald av små radiostationer skulle uppstå.

    * Man kan plötsligt göra uttalanden i media i egenskap av upphovsrättsförvaltare och vara FÖR fildelning. Även framföra åsikter inför politiska beslut i egenskap av detta.

    * Nccb´s artister skulle också kunna gå ut i media och säga att de är för fildelning. Någon kan till exempel göra en enkel website med två kolumner, den ena med artister som kriminaliserar fildelning, den andra med de som inte gör det. Om man då som konsument vill utöva aktivism så kan man ju avstå från att både ladda ned och köpa de som kriminaliserar sin målgrupp.

    * Följden av ovan blir att man som organisation kan garantera att inte kriminalisera sina konsumenter, något som borde bli ett starkt argument i framtiden.

    * Slutligen så kan man ju då till slut pressa Cd-skivor utan att bli av med sina rättigheter som upphovsman, och det var där det hela började för min del.

    Så… Om man startar en upphovsrättsorganisation borde man inte behöva starta ett presseri, utan istället skicka en ”Nccb-licens” till de redan etablerade presserierna. Följden borde bli att presserierna därefter erbjuder sina kunder att välja mellan en ncb eller en nccb-licens.

    Sen vore det förstås också intressant att gå den andra vägen, att pröva PUL och kontakta Datainspektionen som du skrev om, för jag håller med om ditt resonemang, bland annat detta att:

    ”Väger NCB:s intresse av att kontrollera att jag inte har beställt pressning av en piratkopierad ABBA-skiva verkligen tyngre än mitt intresse av att inte låta utomstående ta del av mina politiska monologer före ett visst datum?”

    För när man tänker efter, vem skulle pressa en Abba-skiva? Jag menar, oavsett musiksmak så finns det enklare sätt… Jag tror inte att försäljning av fysiskt piratkopierade cd-skivor är något stort problem i Sverige, inte heller att det skulle vara det utan stim/ncb.

    Kommentar av Francois — 13 november 2008 @ 15:51

  32. […] Stim vill äga alla musiker Fick böta 220 000 kronor […]

    Pingback av Antikristen » En ny MAFIAA — 13 november 2008 @ 18:21

  33. Jag kan tänka mig att om någon som sympatiserar med stim läser detta så kommer de antagligen med motargumentet/förklaringen att man inte alls måste vara med i stim för att pressa upp skivor, bara skriva på en ncb-licens. Men – gör en sökning på google med termen ”ncb” och se vilken som blir första träffen. Titta gärna in på den här länken också: http://www.copyswede.se/default.asp?ML=10607
    Det är ett komplicerat samband, må vara att medlemskap i stim är en sak och ncb-licens en annan, men det är delar av samma organisation.

    Ett förtydligande bara… För övrigt måste jag säga att det är roligt att se hur många trevliga och smarta människor det är som engagerar sig i det här nu.

    Kommentar av Francois — 13 november 2008 @ 18:38

  34. ”“Ett sätt du skulle kunna göra det på är att skaffa dig Stim-point. Det vill säga en avgiftsfri musiklicens för webbplats, där du kan lägga ut din egen musik för nedladdning, så länge det är du som kontrollerar musiken och webbplatsen. Då kan vem som helst gå in och ladda ned musiken lagligt där”. /Henrik Andersson, STIM Medlemsservice”

    OK, så om jag vill publicera mitt stuff och utnyttja den användarbas som någon stor site, tex The Pirate Bay, har så får jag inte det. Hur i helsike motiverar de det, utan att erkänna att de vill missgynna icke-medlemmar?

    Francois: Jag gillar verkligen också idén med NCCB. Det är lite samma tänk som Piratpartiet och GPL, man tar deras eget system och vänder det mot dem.

    Kommentar av Anders Troberg — 13 november 2008 @ 18:54

  35. […] Fast det är klart, det är ju inte så lätt om man vill trycka skivor också, det har ju STIM/NCB satt stopp för. […]

    Pingback av Dagens IPRED « Bitchslap Barbie — 13 november 2008 @ 19:18

  36. Jag ska med stort intresse läsa Francois material! Jag ställde samma fråga till STIM när mitt band i egen regi släppte vårat första CD-album i februari 1998, och jag ville marknadsföra det genom att lägga ut det i MP3-format på nätet. Jag fick ett annat svar då än vad Francois verkar ha fått några år senare. Men så var det också på den tiden MP3-musik var något nytt och okänt – långt innan det fanns hundratusentals icke-kommersiella artister som valt fildelning som distributionsmetod framför traditionella fysiska releaser. Långt innan hårdvarubaserade MP3-spelare lanserades…

    En annan fråga jag har ställt till STIM gäller det stora antalet nerladdningar som mina låtar har fått på nätet under de 11 år jag har spridit dem gratis i MP3-format. Efter vad jag förstår idag, så är antingen STIM skyldig mig en stor summa pengar i ersättning för spridningen (drygt 17 miljoner bekräftade nerladdningar och streams) – eller så är jag skyldig STIM en enorm summa pengar för att jag har spridit STIM-anmälda verk på nätet. Båda fallen skulle vara rent absurda och något svar på frågan fick jag faktiskt inte. Kanske lika bra det, eftersom jag på grund av min positiva inställning till fildelning med automatik pekar ut som en skurk i sammanhanget – en ”snål tonåring som inte vill göra rätt för [mig]”. Om man som artist och musikproducent tycker att fildelning är en fantastisk distributionsmetod, så spelar det ingen roll hur många skivkontrakt man har haft eller hur många album man har medverkat på.

    Det är naturligtvis inte bara ”piratkopieringen” som är problemet, utan konkurrensen från icke-kommersiella artister (och etablerade, kommersiella artister som väljer bort skivbolag och traditionell distribution) är ett betydande hot mot det kommersiella alternativet. Men branschorganisationerna vill naturligtvis inte prata konkurrens! De vill prata kriminalitet och forma marknaden efter sig själva, till varje pris. Och de har alltid kommit undan med det. Skönt att se att fler börjar upptäcka det, debatten skulle må bra av att ifrågasätta varför icke-kommersiella artister så ofta kommit i kläm i kampen mot ”piratkopieringen”…

    Det gamla albumet från 1998 då? Jodå, det finns där ute! Det låter inte modernt, det är inte professionellt inspelat utan en hemmaproduktion ifrån det glada 90-talet. Men musiken går förhoppningsvis att lyssna på ändå. Det kostar ingenting att ge skivan en chans.🙂 Klicka på mitt namn för mer info!

    Kommentar av Andreas Viklund — 13 november 2008 @ 20:19

  37. @Andreas Wiklund

    Blev sugen att höra er nu. Laddade ner ”TSEC – Dreams” plattan. Skönt retro😀

    Kommentar av AH — 13 november 2008 @ 21:30

  38. Bestämmelserna i upphovsrättslagen om kollektiv kopieringsersättning gäller inspelningsbara medier för försäljning till enskilda (CD/DVD-R/RW mm), inte framställning av pressade skivor. Jag har själv haft samma funderingar på att tampas med Copyswede, och visst skulle en och samma organisation kunna fylla mer än en funktion samtidigt; det blir antagligen mindre administration för oss på det viset.

    När det gäller just NCB:s avtal med CD-presserierna kan jag inte se att det skulle bygga på någon bestämmelse i upphovsrättslagen, utan i det fallet kan organisationen nog se ut ungefär hur som helst. Men visst, det skadar nog inte om den kan sägas företräda ”ett flertal svenska upphovsmän på området”, vad det nu innebär i praktiken.

    Att jag är ovillig att utnyttja en eventuell befogenhet att granska presseriernas produktion beror på att den i så fall skulle omfatta alla kunder, precis som NCB:s befogenhet gör idag. Det är inte enbart en fråga om rättvisa oss ”upphovsmannaorganisationer” emellan, utan även om hänsyn till presseriernas kunder. Det viktiga är att kunna visa att dessa avtal i praktiken innebär en olaglig kartellbildning, och det är presserierna som begår den olagliga gärningen, även om det är NCB som lurar dem att göra det. Jag vill inte medverka till något liknande konkurrensbrott genom att utöva befogenheter jag egentligen inte borde ha.

    Sedan tycker jag det vore synnerligen passande om Nordic Creative Commons Bureau gavs säte i Ljusdal eller någon annan ort i samma landskap. Med tanke på namnet bör vi förstås vara beredda att företräda också finländska, norska, danska och isländska upphovsmän, och då ligger Ljusdal ganska centralt, geografiskt sett.

    Kommentar av Anders Andersson — 13 november 2008 @ 22:10

  39. @AH (#37): Retro – och givetvis långt ifrån hundraprocentig ljudkvalitet. Skivan är skriven, inspelad, mastrad och utgivet helt på egen hand, av tre musikintresserade grabbar (då 16, 17 och 21 år gamla) i ett litet samhälle norr om polcirkeln. Det var på den tiden en Pentium 200Mhz var en riktig kraftdator, så det ligger mycket bakom ordet ”retro”. Låtarna är dessutom gjorda uteslutande med FastTracker 2. Tack för att du gav skivan en lyssning, hoppas att du tyckte det var värt tiden!🙂

    Kommentar av Andreas Viklund — 13 november 2008 @ 22:44

  40. Jag tror att det ni skissar på kan vara fruktbart i någon form. Att bygga upp en marknad för artister som bejakar och accepterar fildelning (även om de naturligtvis gärna tar emot frivilliga donationer till nästa projekt) men som inte bara släpper gratis verk t.ex från en hemsida eller TPB, utan går ett steg till och vägrar ansluta sig till organisationer, karteller etc som driver stämningsprocesser mot enskilda. Skulle ett antal kända artister ansluta sig till en sådan modell för att slippa vara fiender till sina fans, så skulle det ge enorm goodwill och framställa de andra i dålig dager.

    Fredrik

    Kommentar av Fredrik — 13 november 2008 @ 23:01

  41. @ Anders Viklund

    Klart värt tiden. Antar att den inte finnes i fysisk åtkomst nånstans? i så fall, släng gärna iväg ett mail till gaspalian@hotmail.com med info🙂

    (jag är kass på att hålla koll på kommentarer i trådar, jag följer för mycket bloggar numera :P)

    Kommentar av AH — 14 november 2008 @ 0:32

  42. Om att själv starta upp en intresseorganistaion. Jag har själv gjort detta en gång på sent 80-tal. Detta blev inte långlivat men ett bevis att detta går. Bakgrunden: NIFF var en intresseorganisation för skivproducenter som inte ville vara med eller det mest sannolika: inte fick vara med i svenska IFPI. Vi skivproducenter hade tvivel till NIFF som organisation och bildade en egen intresseorganisation. Organisationen upplöstes och i dag är SOM den oberoende musikproducentorganisationen. Mest kända skivbolaget bland er bloggläsare: Hybris. Vi kunde skapa en egen intresseorganisation. Att skapa ett nätverk av flertalet bitar till ett fungerande samarbetsenheter är Proggen ett bra exempel. Punken, Hårdrocken är också ett tips att studera. Finns bara kampviljan så går det bra! I dag dominerar gnället, vilket är tröttsamt i längden. Proggen gnällde men skapade också: Musikens Makt, MNW, Silence…

    Kommentar av minata — 14 november 2008 @ 1:23

  43. AH: Det finns ett fåtal exemplar kvar av den ursprungliga utgåvan på 500 skivor som ”Dreams” tillverkades i. Det är både nostalgiprylar och samlarobjekt för den som är intresserad av svensk internetmusik-historia. Jag skickar ett mail, så diskuterar vi ämnet där istället.🙂

    Kommentar av Andreas Viklund — 14 november 2008 @ 5:56

  44. @Anders Andersson:

    “ett flertal svenska upphovsmän på området”. Med tanke på artikeln i DN nyligen så verkar ett ”uppbåd” inte vara så många och då är nog ett flertal inte så märkvärdigt heller.

    ”Jag vill inte medverka till något liknande konkurrensbrott genom att utöva befogenheter jag egentligen inte borde ha.”

    Jag håller med. Förstår jag dig rätt om att man borde ”pröva” presserierna, att se vad som väger tyngst som du skrev tidigare, en ncb-licens eller kundens integritet? Det skulle onekligen vara intressant, men hur går man vidare? När jag kontaktade Jacob Bolin på Konkurrensverket så frågade han:

    ”Hur ser i så fall NCB:s licensavtal ut? Framgår det tydligt av dessa att en musikproducent för att få trycka egenskrivet material måste få en licens av NCB?”

    Problemet är att det är inte formulerat så på själva licensavtalet. Där står det:

    ”Undertecknade Kund/NCB-ansvarig förbinder sig härmed att följa NCBs licensvillkor samt intygar att ovan angiven
    produktion endast innehåller det ovan och på sidan 2 redovisade materialet och att tillstånd för utgivningen inhämtats
    från samtliga övriga rättighetshavare av immateriella rättigheter (skivbolag, förlag, etc.) som berörs av produktionen”.

    Men i presseriernas/tryckeriernas avtal mot kund står det:

    ”Vid pressade Audioskivor behöver vi alltid få in en kopia på en ifylld NCB-blankett”.

    (med villkoret som jag citerade ovan)

    Om man lägger ihop dessa påståenden så betyder det ju i praktiken det som Jacob frågade efter, dvs att man måste få en licens av ncb för att få trycka/pressa upp skivor, eller hur?

    Kommentar av Francois — 14 november 2008 @ 9:11

  45. Ordalydelsen i svensk lagtext torde ha något större tyngd än ordvalet i en DN-artikel, så jag vill nog inte lägga en liberal tolkning av ordet ”uppbåd” till grund för en lika liberal lagtolkning. Uttrycket ”ett flertal svenska upphovsmän på området” är dock i sig inte särskilt entydigt, och jag tror debatten skulle gynnas av att detta prövas formellt. Handlar det om en majoritet av något slag, och skall den vara absolut eller relativ? Kan flera organisationer uppfylla det villkoret samtidigt? Jag antar att formuleringen en gång valdes för att passa de då rådande förhållandena, och att man inte ägnat någon större möda åt att utreda vad den betyder när förhållandena ändras.

    Man kan gärna försöka utröna presseriernas egen ståndpunkt utifrån vilken information de lämnar ifrån sig, men det intressanta är hårda fakta om vad de gör, inte vad de tycker, för det är dessa fakta som Konkurrensverket och Datainspektionen bör få del av. Jag har noll erfarenhet av att prata med Konkurrensverket, men Datainspektionen tror jag att jag kan hjälpa till med. Kontakta mig gärna privat om du vill diskutera strategier i detalj (helst före nyår, medan jag fortfarande är nåbar privat).

    Kommentar av Anders Andersson — 14 november 2008 @ 10:57

  46. […] Ordet “Kreatörsskyddslag” är en fantastisk produkt, och kanske nyckel till hur lobbyorganisationen fick artisterna att skriva under. Men att kalla det för “mjukare” när en lag ger […]

    Pingback av Att sjoksa madrigaler | Arvidfalk.se — 14 november 2008 @ 11:11

  47. […] kulturarbetare använder sig av möjligheterna de får att slå igenom istället, men motarbetas av det gamla systemet. De etablerade ser bara sitt vanliga “jobb” som de är bra på, försvinna, och undrar […]

    Pingback av opassande » Blog Archive » Om IPRED — 14 november 2008 @ 19:22

  48. Under paneldebatten ”revolution or reform” (http://www.hiit.fi/nccc/ror.html)på KTH där Bukten, Partiet och Byrån för ovanlighetens skulle deltog tsamtidigt så var även en man vid namn John Buckman där.

    Hans företag Magnatune.com jobbar bla med att licensiera komersiell användning av just CC licensierad musik. Han berättade om hur han i USA kunnat starta upp en liknande verksamhet som det ni talar om. Han berättade också om problemen han hade att komma in på den europeiska marknaden för att göra detsamma, just beroende på insamlingssällskapens monopolartade och institutionsliknande ställning i Europa.

    Kanske kunde det vara intressant att tala med honom?

    Kommentar av Ingen speciell — 15 november 2008 @ 2:05

  49. @kommentar 48:

    Tack för tipset! Det var skönt att se att någon redan är igång. Jag besökte Magnatune.com och som du skrev bekräftar han det som jag själv har upplevt, nämligen:

    ”NOT ABOUT printing CDs: they’re expensive, a pain in the neck to sell and ship, and the distribution network is expensive, corrupt, and locks out small and independent acts”.

    Tyvärr löser det inte mitt problem med att pressa skivor, men däremot är det bra att någon utvecklar nya tjänster för CC. Jag ska försöka få tag på Buckman så att vi kanske kan jämföra våra erfarenheter av dagens orättvisa kontrollsystem i Europa/Sverige.

    Kommentar av Francois — 15 november 2008 @ 7:50

  50. […] det där med att få betalt. Det största problemet med att kunna ta betalt som artist verkar vara Stims avtal, så vi kan ju börja med att göra något åt den organisationen. De flesta filmer som dyker upp […]

    Pingback av Alternativ till Ipredlagen | Basic personligt — 15 november 2008 @ 11:08

  51. Detta luktar affärsidé lång väg. Hur mycket startkapital kan man behöva för att starta upp ett företag som pressar / bränner CD-skivor åt oberoende artister? Så himla dyr utrustning kan man ju knappast behöva.

    Kommentar av Populisten — 15 november 2008 @ 11:19

  52. STIMs avtal är tydligen hemliga också. Du kan inte kontrollera om Gessle har ett bättre avtal än vad du har… Betalar du för dina kostnader? Betalar du oproportionerligt mycket till STIM? Betalar du för någon annans kostnader?

    Kommentar av Anders — 15 november 2008 @ 11:19

  53. […] Nej denne förtrycks lika mycket som fildelaren av en branch som skyr fri konkurens och bygger på kartellbildningar. Vi talar knappast om en branch som visat sig utnyttja sina nyvunna rättigheter på ett objektivt […]

    Pingback av Det måste börja med principer! « Alla dessa åsikter — 15 november 2008 @ 12:10

  54. @Populisten:

    Ingen hade varit gladare än jag om någon startade ett fritt tryckeri, både för böcker och cd/dvd. Med fritt menar jag; Inga pliktexemplar (en antik form av FRA) till kungliga biblioteket, inga licensavtal, inga kopior till grammofonarkivet osv, utan enbart mellan kund och tryckeri eftersom jag anser det vara en rättighet som konstnär/musiker.

    Men… Det är stor skillnad på att bränna (duplication) och att pressa (replication). Vanliga Cd skivor med musik som finns till salu är alltid pressade. Det är bättre ljudkvalité, bättre kompabilitet och bättre livslängd. Det är just detta som somliga intresseorganisationer verkar vilja ha monopol på.

    Som läget är nu så får jag hålla till godo med att bränna skivor hemma. En professionell cd/dvd brännare kostar inte mer än ca 30k så det är ett ekonomiskt rimligt alternativ för den som vill starta upp en verksamhet. Däremot att pressa en cd/dvd… Tja, jag gissar på att det kostar miljoner, och det går rykten om att man måste skriva på en licens redan vid inköpet av själva utrustningen. Så hur går det till att pressa? Här är det ganska bra förklarat:

    http://en.wikipedia.org/wiki/CD_manufacturing

    Förutom detta så tillkommer det grafiska arbetet, dvs framställning av omslag och förpackning, även detta mycket komplicerat och dyrt – tyvärr… Inte undra på att fildelning är helt överlägset på många sätt. Det är dock så att många fortfarande vill äga fysiska exemplar, kanske att samla på eller att ge bort. Vid konserter har jag också märkt att många vill köpa med sig något hem direkt efteråt. – Och jag tycker att denna möjlighet borde finnas utan att konstnärens integritet kränks av olika licensavtal, arkivering osv.

    Kommentar av Francois — 15 november 2008 @ 13:14

  55. Har ni läst min mailkonversation med STIM som jag skrev om i PPs forum för en tid sedan:

    http://www.johanronstrom.se/2008/04/14/stim-om-skivpress/

    / J

    Kommentar av Johan Ronström — 15 november 2008 @ 13:44

  56. @Johan Ronström:

    Hej! Jag har läst det förut, men tycker det är utmärkt att du skriver om detta igen här så att de som bara har läst Christians blog kan få attityden från stim/ncb bekräftad från fler håll.

    Jag tänkte på din fråga till stim:

    ”1. Om jag inte hade varit ansluten till STIM eller NcB, och verken inte var verkanmälda, hade jag då kunnat pressa skivan utan er inblandning, och utan att reservera alla rättigheter?”

    Deras ja-svar på den frågan går rätt emot mina egna erfarenheter. Kanske menar de i din brevväxling att du inte behöver vara med i stim (men att ett licensavtal med ncb är underförstått?). Att de tänker att ditt ”er inblandning” betyder ”stim´s inblandning” trots att ncb ägs av stim?

    Då man antagligen inte kommer längre i dialogen med stim än vad du har gjort så kanske man borde ställa det du kommit fram till mot tryckeriernas krav på ncb-licens?

    Låt oss gå tillbaks till forumtråden och fortsätta med detaljfrågorna i diskussionen där (jag vill inte belasta Christians blog i onödan):

    http://forum.piratpartiet.se/Topic67177-6-7.aspx?

    Kommentar av Francois — 15 november 2008 @ 14:33

  57. Intressant att läsa om Francois Cormerys och andras problem med NCB-licenserna. För drygt ett år sedan höll jag också på att färdigställa en CD (se överst på sidan http://www.nisus.se/tallmo/sound/) och blev mäkta förvånad över kravet på NCB-rapport när man som jag inte ens är STIM-ansluten.

    De som ev. läst eller hört mina debattinlägg om upphovsrätt (t.ex. http://www.nisus.se/archive/050523.html ) vet att jag i högsta grad är för den, men av just denna anledning vill jag inte heller att någon ska tvinga mig att avstå från den, helt eller delvis, inte ens en organisation som påstår sig arbeta för mina intressen som upphovsman.

    Jag kontaktade många människor förra hösten om NCB-frågan men få förstod problemet, inte ens vissa som arbetade på små skivbolag.

    Det kan säkert vara praktiskt för somliga att ansluta sig till STIM och att få hjälp av NCB att få in pengar för radiospelningar etc. Men att det ska kunna föreligga ett de facto-tvång är ju synnerligen odemokratiskt, ett drag av korporativism. En glidning i lagens tillämpning som knappast har stöd i lagen själv. (Det finns tyvärr många sådana glidningar idag, t.ex. när det gäller citaträtten som alltmer urholkas.)

    När man vänder sig till en CD-tillverkare så skriver man ju på en bilateral försäkran om att man har rätt att ge ut det man vill ge ut. Det borde ju räcka med detta, utan att NCB måste blandas in. I all synnerhet om man nu inte spelar någon annan kompositörs verk utan enbart framför sitt eget material och dessutom är sin egen ljudtekniker, så att inga s.k. närstående rättigheter kan förvirra bilden.

    Tänk om det var så här med böcker. Om jag skulle ge ut en bok på eget förlag (vilket jag har gjort) så skulle jag alltså tvingas skriva på någon sorts avtal med Förläggarföreningen eller ALIS eller liknande innan den trycktes.

    Jag talade med en person på NCB/STIM om det här problemet (minns tyvärr inte namnet nu) i våras och han slingrade sig på ett liknande sätt som den som Johan Ronström brevväxlade med (http://www.johanronstrom.se/2008/04/14/stim-om-skivpress/).

    Jag försökte ställa frågan så rakt som möjligt: om jag nu som icke STIM-medlem äger allt på skivan och inte är intresserad av att NCB ska dra in pengar åt mig, kan jag väl inte vara tvungen att skriva på en NCB-rapport/licens? Svaret var svävande, men jag fick ändå känslan av att den här representanten motvilligt gav mig rätt att jag skulle kunna låta bli att skriva på. Dock hjälpte inte detta i mina kontakter med tre olika presserier. Ingen vågade pressa trots att jag sagt mig villig att skriva på deras bilaterala avtal. Jag pressade senare CD:n i USA utan krångel.

    CD-R kan de svenska CD-tillverkarna dock bränna utan NCB-licens och i samma upplagor som en riktigt CD. Varför det är skillnad här förstår jag inte. Tänk om bokbranschen hade olika regler beroende på papperskvalitet.

    NCB-rapporten är ju förutom alla andra aspekter också svår att fylla i: man ska ange hur många friex. man tänker dela ut och genom vilka kanaler CD-skivorna ska säljas och till vilket pris. Något sådant kan man ju inte binda sig för. Hur ska man då kunna anpassa sig efter marknaden?

    De upphovsrättsliga organisationerna liksom mediebolagen har förstås egna intressen som inte alltid sammanfaller med upphovsmannens. För vissa kanske de här affärsmodellerna kan vara bra, men andra som vill stå utanför måste ha rätt att göra det. Det är en demokratifråga. Och med dagens teknik borde sådant här kunna lösas utan mellanhänder – om man nu vill det. Det talas ju så ofta om valfrihet, och den borde ju finnas på det här området också. Magnatune.com är ju ett rätt intressant initiativ. En bra början i alla fall, som säkert kan göras bättre.

    Kommentar av Karl-Erik Tallmo — 16 november 2008 @ 9:02

  58. […] Henrik Alexandersson hittar jag ett inlägg hos Christian Engström om en musiker som vill ge ut sin musik både som gratis nedladdning under en Creative Commons men […]

    Pingback av Lite av varje » Stim och möjligheten att ge ut egen musik — 16 november 2008 @ 10:45

  59. Nu vet jag inte om någon har skrivit detta, orkar inte läsa 50 kommentarer, men han skulle möjligtvis kunnna få sin skivor brända utomlands. Jag skulle verkligen bli förvånad om de krävde medlemskap i stim i exempelvis tyskland eller norge.

    Kommentar av eee — 16 november 2008 @ 12:32

  60. […] har länge haft åsikten att kriget mot fildelningen har vart om distribution när jag läste Christian Engström’s blogginlägg om Francois Cormery så blev det uppenbart att det stämmer ganska […]

    Pingback av Technoid.se » All your upphovsrätt belongs to stim — 16 november 2008 @ 14:45

  61. Det är väl bara att pressa CD-skivorna utomlands, t.ex. Asien. Kan dessutom vara mycket billigare.

    Så det är bara att inse att svensk CD-framställning i fabrik, kommer att gå under som verksamhet industri. Inte på grund av fildelning. Däremot pga STIM och Ncb.

    Kommentar av Zero — 16 november 2008 @ 16:03

  62. […] (upphovsman, kreatör…) som vill använda nätet och fildelningen till sin fördel – men som motarbetas av upphovsrättsindustrin, i det här fallet representerade av STIM. Det är som vanligt rätt tydligt att antipiraterna […]

    Pingback av Dynamic Man » Ikappkomningspostande, del 4 — 16 november 2008 @ 20:56

  63. […] har fattat, och har goda möjligheter att […]

    Pingback av fredrik nordgren online » Blog Archive » dinosauriernas förestående död — 17 november 2008 @ 19:23

  64. Helt sanslöst och föga förvånande att man som musiker hamnar i Francois situation.

    Jag som inte fildelar, utan köper den musik jag vill ha, ifrågasätter starkt hela STIM.
    Vad är det för galenskap, att jag efter att ha betalt för musiken ska betala för den varje gång jag spelar den i min praktik som massör? Mina kunder kommer inte till mig pga musiken, så det är inte den som ger mig min inkomst. Jag har på musik som jag tycker om och gör någon av mina klienter det så frågar de mig vem artisten, musikern är. Vilket i sin tur leder till…. som leder till..

    Jag skulle gärna se en ”lista” någonstans där jag kunde hitta musiker som inte deltar i galenskapen, dvs STIM. Förstår ju att det inte är så många som klarar av att stå emot deras maffiafasoner.

    Jag hoppas du hittar ett sätt att få ut din musik till försäljning Francois, eftersom jag gärna betalar en gång för den.

    Ska bara tillägga att STIM inte fått ett öre av mig. När jag fick deras brev så trodde jag det kom från något blufföretag. Kände inte till dem då och kunde inte ens föreställa mig att det var på riktigt.

    Kommentar av Oinsatt — 18 november 2008 @ 0:24

  65. Har varit med om detta och kan intyga att det stämmer: man ”får” inte ge ut en skiva utan att gå via STIM.
    Dessutom…och håll i hatten nu…så ”får” man heller inte arrangera en egen konsert med sin egen musik (t ex densamma man inte heller ”får” ge ut) utan att betala in till STIM. Vilka pengar då? Jo, summan för den ersättning man skulle ha haft om någon annan arrangör stått för kalaset. Alltså: som arrangör av en egen spelning med din egen musik (som DU är upphovsman till) så måste du betala in en schablonsumma till STIM för att du använder upphovsrättsskyddad musik – ÄVEN om den är din egen. En del av den summan får du tillbaka, visst, men inte allt! STIM vill nämligen plocka pengar i egen ficka för något som de kallar (ja, detta är sant) ”administrativa kostnader”.
    Ok. Lägg nu ihop ovanstående med allt det andra i tråden – vad har vi då? En maffia.

    Kommentar av Opel — 19 november 2008 @ 3:23

  66. Innan jag läste det här inlägget så hade jag skickat ett mail till STIM och frågade dom hur allting fungerade. Jag blev så förvånad av de svaret jag fick. Det stämmer så bra det Christian Engström skriver. Jag tänker då aldrig låta STIM få upphovsrätten till mitt material.

    Kommentar av Jimmy — 19 november 2008 @ 21:46

  67. (Jag skrev inlägg no 65 – detta är ett tillägg till det!)
    Jo, min sambo påminde mig om att det dessutom ligger till så att man tillämpa en effektivare lösning ang. inbetalning av shablonbeloppet så att man slipper att först betala IN pengar och sedan få tillbaka (mindre) pengar. Man löser det genom en uppgörelse med STIM. Bra va? Då kan man ju tro att STIM inte tar betalt för hanteringen, eftersom det inte längre finns nån administration att ta betalt för? Nädå, inte alls, STIM tar i det fallet tar en HÖGRE ”administrativ avgift” för INGET arbete – alltså ett arbete de inte hade anledning att utföra ens i första fallet! Kan verkligen förstå om någon tror att jag hittar på det här för att jävlas eller fåna mig, det önskar jag också, men tyvärr är det inte så.
    Till sist en liten kommentar till det här med att trycka skivor utomlands istället. ABSOLUT NEJ! Vad löser man då egentligen? Sitt eget tillfälliga utgivningsproblem möjligen, men även lilla Sverige måste lära sig att vi inte accepterar att organisationer först försöker begränsa och sedan sko sig på spridningen av människors egenknåpade alster. Det är ju HÄR problemet finns – därför ska vi lösa det HÄR!

    Kommentar av Opel — 20 november 2008 @ 2:53

  68. […] När alternativa modeller för kulturell produktion och konsumtion motarbetas av det hotade etablissemanget. När en seriös debatt om incitamentsmodeller för kreativt skapande verkligen […]

    Pingback av Portaler, CMS och Web 2.0 :: Amatörism svar på kultur och kris :: November :: 2008 — 26 november 2008 @ 10:46

  69. Av precis samma anledning som tas upp i artikeln har jag valt att gå ur STIM. Är ingen storproducerande/professionell musiker men efter satt mig in i vad de faktiskt står för måste jag av rent principiella skäl gå ur. Trots de är en ekonomisk förening, vilket egentligen brukar innebära möjlighet till direkt utträde, så har de i sitt avtal fått in att det förlängs ett år i taget och ska sägas upp sex månader innan avtalsperiodens slut – detta innebär i mitt fall att det tar 11 MÅN att få gå ur!!! Den planerade skivan jag tänkte göra tänker jag då släppa om 12 mån…. Får väl sitta och finslipa i ett år.

    Jag vill ha möjlighet att sprida min musik gratis. STIM säger att de representerar musikern och dennes ekonomiska lagliga rättigheter, men borde inte avtalet då utformas att jag som musiker kan välja VAD som ska skyddas? Om jag vill dela med mig av min musik kostnadsfritt i rent promotionssyfte anser jag att jag borde ha rätt till detta.
    När gäller tvånget att ansluta sig till STIM/Ncb har jag, liksom säkert flera andra, tagit kontakt med Konkurrensverket som är mycket intresserade att kolla upp detta då det strider mot konkurrenslagen. En släkting lyckades till sist få pressa skivor på tryckeri i alla fall då denne tog upp att det enligt Konkurrensverket ej är OK att kräva detta (och indirekt antydan på att tryckeriet blir anmält till Konkurrensverket).
    STIM är inget skydd mot piratkopiering utan enbart ett ekonomiskt skydd = STIM vill tjäna pengar på dig. Att de påstår att de är ett icke vinstdrivande företag tycker jag bara är löjligt. Vad skulle de ha för nytta av att köra ideell verksamhet. Tittar man på deras årsrapport för 2007 ser man att de har fått in 1 miljard i licensavgifter. 750 miljoner utbetalas till artisterna. Det innebär att 250 miljoner går till STIM och då kan man ytterligare se att ”endast” ca. 80 mijoner av dessa är i administrativa kostnader. Övriga pengar sägs gå till bl.a. till stipendier men jag är säker på pengar kan placeras i olika slags poster för att kunna visa ett resultat på +-0 vid redovisningen.
    Det är dags att något görs åt detta!

    Kommentar av Linda — 8 december 2008 @ 9:30

  70. […] Det kanske inte är så konstigt om de ägnar sig åt samma sorts tvångsanslutning som svenska STIM gör. De glömmer dock bort att nämna att de även ägnar sig åt utpressning, kartellbildning och […]

    Pingback av Anna Troberg » Branschen funderar på att uppdaterat sig till “cold war chic” — 11 februari 2009 @ 12:33

  71. […] av de här rättigheterna. Framför allt blir det ju jättekonstigt att man måste be någon om lov innan man får spela in eget material – helt […]

    Pingback av opassande » Blog Archive » Min rätt är inte som din rätt, det är en efterrätt — 26 mars 2009 @ 15:34

  72. Magma, “Man kan inte åka fast för piratkopiering av sin egen musik eftersom piratkopiering handlar om kopiering utan upphovsmannens tillstånd.”

    Jodå du kan åka ditt både för dittan och dattan, inte bara misstänkt för massiv ”piratkopiering” pga diverse handelslagar som gäller vid import av immateriella saker.

    Och bevisbördan ligger på dig. Hur bevisa att det är du som är upphovsmannen om du inte är registrerad som upphovsman, eller på annat vis kan bevisa att du har alla nödvändiga rättigheter till det du själv skapat? Och per de facto idag betyder det att du måste vara registrerad hos nödvändiga upphovsrättsorganisationer (eftersom dom lyckades få staten att skrota statens register över upphovsrättsskyddade verk, vilket var som patent och registreringsverket förr i tiden.)

    ***

    Francois, ”Som läget är nu så får jag hålla till godo med att bränna skivor hemma.”

    Hör med: http://www.gzdm.cz/en/cd-dvd/

    Dom verkar fortfarande endast ha som krav att du på heder och samvete, typ, intygar att det är du som har alla rättigheterna, med en simpel underskrift. En ISRC kod är valbart, men tydligen inte nödvändigt, (IFPI är väl kanske inte så glada, men och).

    Du måste skicka med sedvanlig trackinfo om varje låt dock. Eftersom dom idag är med i CDSA. Men vad jag fattat så är det _dom_ som kontrollerar innehållet utan att du behöver registrera dig hos tredjepart för att innehållet ska vara legalt.

    Och eftersom det är ett Tjeckiskt företag så befinner dom sig inom EU-tullarna, och därför blir kostnaden mindre för dig, än om du skulle köra Ryskt eller, värre, från Malaysia.

    Så hör med dom, dom kör ju även med FTP uppladdning. :p

    I övrigt var ju det du skrev helt utomordentligt, och på svensson svenska också. Det tragiska är att du antagligen kommer att råka ut för den sedvanliga naivitetet, för att uttrycka det snällt, från övriga musiker, precis som från övriga rationella immateriella kreatörer fått stångas med genom åren för att påvisa hur perverterat, (pyramidspels, eller maffia, liknande) systemen är uppbyggda runt upphovsrätten till störst fördel för alla andra än upphovsmannen.

    Ah ja, en dag kanske alla kreatörer orka ta sig tid att läsa på, och förstå hur mycket kossing dom lossar, och hur mycket dom hämmas kreativt, eller att dom konkurrerar på samma villkor, etcetera, av alla nuvarande system som byggts upp, av andra, tredjepart, än dom själva, kring upphovsrätten.

    Kommentar av ST — 27 mars 2009 @ 0:42

  73. Hmm, skulle vara: eller att dom _inte_ konkurrerar …

    Kommentar av ST — 27 mars 2009 @ 0:45

  74. […] där verkar uppstå har tydligen gjort att CD-tryckerierna valt det säkra före det osäkra, och alltid kräver tillstånd från NCB innan e startar […]

    Pingback av Felten Fabulerar » Blog Archive » Att ge ut sin egen musik på skiva — 28 mars 2009 @ 9:11

  75. Jag skickade ett inlägg till STIM’s diskussionssida (http://stim.se/stim/prod/stimv4.nsf/AllDocuments/ECE5CC12ECDCA361C125738D00566F76) ang detta men fick ett mail istället för att publiceras…

    Mitt mail:
    Går det att få egen musik tryckt på skivor utan att vara eller bli med i STIM eller NCB?

    Läste bland annat följande på
    https://christianengstrom.wordpress.com/2008/11/12/stim-vill-aga-alla-musiker/

    ”Insamlingssällskapet Stim och deras dotterbolag Ncb (Nordic Copyright Bureau) har nämligen skapat en kartell tillsammans med alla företag som pressar cd-skivor. För att ett cd-presseri ska åta sig att trycka upp en cd kräver de intyg från Ncb/Stim om att upphovsmannen har gått med där”

    ”Jag kan inte påstå att jag har förstått alla detaljer i reglerna, för det är uppenbarligen en riktig djungel. Men det är i alla fall klart att Stim på ett mycket aktivt sätt motarbetar nya artister som vill sprida sin musik själva, istället för att inlemma sig i systemet och skriva över sina rättigheter på Stim”
    Ville bara kolla om det stämmer då det låter smått galet.

    ——–

    Svar från STIM:
    Tack för ditt mail, och jag håller med om att det hela låter smått galet. Det gör det därför att det inte stämmer med verkligheten. Det enkla svaret på din fråga är nämligen att det går alldeles utmärkt att trycka sin egen musik på plattor utan att vara eller bli med i STIM och NCB. Det är helt frivilligt att vara med i STIM. Det är direkt felaktigt att hävda att STIM/NCB tvingar alla CD-presserier om intyg på att upphovsmannen är med i STIM och att STIM därmed tvingar upphovsmannen att gå med i STIM. Det finns ett avtal mellan STIM/NCB och CD-presserierna rörande informationsskyldighet för presserierna, och det är troligen detta som missuppfattats. Enligt detta avtal ska presserierna redovisa de plattor som tryckts upp i fall där STIM/NCB representerar upphovsmannen. Men inte i några andra fall.

    Påståendet att STIM skulle aktivt motarbeta de upphovsmän (vi företräder nämligen upphovsmän, d v s låtskrivare, och inte artister) vi företräder som själva vill ge ut sin egen musik är förutom att vara kränkande också direkt felaktigt. Om man som upphovsman upplåtit sina rättigheter till STIM finns alla möjligheter att i egen regi sprida sin egen musik via främst Internet. Däremot kan man inte som ansluten till STIM själv förhandla med exempelvis iTunes om ersättning för när ens låtar laddas ned. STIMs uppgift i det läget är ju faktiskt att företräda dig i förhållande till iTunes och se till att du för ersättning. Detsamma gäller när dina låtar spelas i radio eller tv.

    Det förtjänar att åter påpekas att det är helt frivilligt (och dessutom kostnadsfritt) att ansluta sig till STIM.

    Med vänliga hälsningar

    Lars Henriksson
    Juridiska avdelningen
    STIM

    Kommentar av Voxar — 21 april 2009 @ 9:55

  76. Undrar om inte christian med sin okunskap i detta återigen visat sig vara en ganska dålig representant för ett parti som vill framstå som seriöst i sin vilja att ändra upphovsrätten. Det här är ju verkligen grundläggande och Christian har inte en susning om hur det verkligen går till…

    Kommentar av Rickarg — 28 februari 2010 @ 20:41

  77. Man ser ju iallafall att Engströms falska utspel får önskad effekt.
    Sanningshalten är inte så viktig om syftet är att hetsa den, i frågan, oinsatta pöbeln.

    ”Fullt KRIG är påkallat!” (Hans J)

    ”Skicka detta blogginlägget till alla i riksdagen! Få dem att vakna upp om vilken korrupt bransch dom blir lobbade av!” (eXistenZe)

    ”Detta låter som ett fall för konkurrenverket.” (Perty)

    ”Ja, ännu ett bevis är detta…” (larserick)

    ”…rör detta sig om en olaglig kartellbildningen” (Jens)

    ” Vad fan..det där är ju helt sjukt.” (Halvanonym)

    ”… vilka villkor upphovsmännen i verkligheten lever under och hur div maffia organisationer suger ut dem.” (Hoffa)

    Jättekul tråd, så otroligt mycket dumheter på apberget, ingen som brydde sig att be någon vuxen kolla upp saken?
    Pinsamt Christian att förlita sig på en person, som missförstår att STIM skulle tro sig ha något med hans tavlor att göra…vilket blåbär!

    Kommentar av Pop — 28 februari 2010 @ 21:27

  78. Lite allvar då.

    Är Francois själv ensam upphovsman eller finns det någon mer person involverad i skrivandet, ytterligare en upphovsman, vars verk ej är fria?

    Om Francois själv är ensam upphovsman, ej STIM-ansluten, så behöver han inte betala något till ncb, en summa som annars skulle komma åter till honom. (minus en ganska låg administrativ kostnad.) Är Francois inte medlem i STIM så behöver han inte följa deras regler. Då gäller bara de vanliga regler som för alla andra näringsidkare, om han tänker sälja CD-skivorna förstås. Moms, F-skatt etc.

    Påstår Francois något annat än detta så har han eller någon annan missförstått regelverket.

    Om Francois ej själv skrivit alla texter och all musik så är det en annan femma, som utgivare, ”skivbolag”, är han skyldig att enligt lag inskaffa tillstånd och ersätta upphovsrättsinnehavarna, om dessa är STIM-anslutna så skaffas tillstånd av Ncb. Skivbolag/Musikutgivare är skyldiga att ersätta låtskrivare/textförfattare, vars verk de ger ut. Ger Francois ut musik så är han ett ”skivbolag”. Vi kan inte tolerera att skivbolag ger ut människors musik utan att ersätta dem på ett sätt som de, människorna, själva avgör.

    Skall läsa hans dokument och se vad som verkar ha hänt…

    Kommentar av Pop — 28 februari 2010 @ 21:47

  79. Nu har jag läst huvuddelen av PDF:en och kan konstatera att Francois är väldigt oinsatt och spekulerar fritt ur en egen skev bild av världen.

    Det finns inget som tvingar en artist, som skrivit all musik själv, att betala till ncb om han/hon vill ge ut en skiva med egen musik. Detta förutsätter dock att han ej är STIM-ansluten, vilket jag, med tanke på hans tydliga försök till demonisering av en medlemmsorganisation, misstänker att han inte är.

    Hela dokumentet är fullt med felaktigheter och osanna påståenden att STIM skulle ”äga” upphovsrättsinnehavarnas musik mm. Ett litet hetsdokument med ett tydligt syfte.

    Skärp till er för fan!

    Kommentar av Pop — 28 februari 2010 @ 22:01

  80. @Engström

    Du har verkligen snurrat till det för dig!

    ”För att ett cd-presseri ska åta sig att trycka upp en cd kräver de intyg från Ncb/Stim om att upphovsmannen har gått med där.”(Blogg ovan)

    Vad menar du där? Du har ju länkat till ett dokument där det tydligt står:

    ”När det gäller STIM behöver man inte vara med.” (Tuva Lind,
    AttentionMedia AB)

    Jag förstår att du tycker att det hela är snurrigt Engström, men lyssnar du på folk med så dålig koll så förstår jag att du inte kan se någon logik. Hela Francois dokument ser för taskigt ut. Han påstår även att:

    ”Lägg märke till att artisten inte har någon egentlig kontakt med sin publik. Visst förekommer konserter, men även dessa intäkter behandlas av upphovsrättsförvaltarna.”

    STIM bevakar sina medlemmars, låtskrivarnas, intressen i samband med konserter, där konsertarrangörer använder deras musik, i syfte att bedriva sin verksamhet.
    Artister däremot gör upp om sina ersättningar för framträdandet direkt med arrangören, inga upphovsrättsliga organisationer är där inblandade, ibland lägger sig kanske musikerförbundet i, men de är ingen upphovsrättslig organisation utan ett fackförbund.¨

    Där är ett utav många ställen där Francois far med osanning.

    Om du känner dig osäker Engström så är det bara att hyra in mig så kan jag bilda dig på området under en helg. Vi kan utgå från Francois dokument och såga upp det i småbitar med riktiga fakta…kan bli riktigt kul.

    Kommentar av Pop — 1 mars 2010 @ 21:01

  81. […] Det är en urdålig idé. Speciellt med tanke på att vissa av dessa insamlingssällskap aktivt motarbetar de kreatörer som inte vill tvingas in i deras maskineri. Rosén hävdar att han vill skydda den […]

    Pingback av Anna Troberg » Rosén går matronden i Jurrasic Park — 8 april 2010 @ 15:20

  82. Varför är ni alla negativa? ”Jag hatar stim” ”diktatur” etc etc..

    Kan det inte vara så att ni också kan ha fel i era tankar och funderingar ?

    För min del, så utgör STIMs utbetalningar ca 50 % av det jag tjänar på min musik, och därmed min årsomsättning. Hade jag inte fått dessa pengar (som jag dock plötsligt kan bli av med, om jag gör ett dåligt år) hade jag vart tvungen att knega ihop till hyran på annat sätt och därmed kunde jag inte vara musiker på riktigt längre..

    Jag tycker att STIM och dess systerorganisationer i världen är bland det bästa vi har, och ett av de få hopp vi har som musiker att ännu kunna leva på att vara konstnärer. Jag är posetiv till internet, inte att misförstå. Den fria informationen utgör begynnelsen på en världs-revolution av oanta proportioner, men att det finns organisationer som aktivt hjälper musiker att få hem sina små kakstycken är helt fantastiskt.

    Hurra för STIM och NCB !!

    Finniga, lata, småfeta Piratpartist geeks som tankar WW2 och har lanpartyn.. Vad är det för fel på er ?
    Rika in er på viktiga frågor istället !!

    Kommentar av Musiker — 30 augusti 2010 @ 16:35

  83. […] Och det behövs inga planekonomiska system som bredbandsskatt och liknande. Den främsta effekten av den typen av system är att gynna äldre etablerade kreatörer på de nya talangernas bekostnad. […]

    Pingback av Piratpartiets alternativ till Ipred « Christian Engström, Pirate MEP — 6 november 2010 @ 16:05

  84. Håller fullständigt med kommentar 82.

    Och herregud – om ni inte vill gå med i STIM och vill pressa eller snarare kopiera era egna skivor (med egen musik alltså), och ni er främst hobbymusiker, så finns det massor med presserier (i Sverige och utomlands) som inte har någon avtal med STIM och kan kopiera åt er vad som helst! Skitenkelt är det!
    Om ni däremot har ambitionen att få er egen musik ut på radio/TV eller att er skiva spelas officiellt i offentliga sammanhang, och ni vill tjäna pengar på det, då ska ni med i ”kartellen”=))).
    Debatt om ingenting.

    Kommentar av Anonym — 8 januari 2011 @ 14:29

  85. Professionell kompositör/musiker/entreprenör sedan 1993 här!

    ”Debatt om ingenting”!? Det är vad du tycker, ja.
    Jag förstår att du ”håller fullständigt med kommentar 82”. Det gör du antagligen för att du inte har varit där många med mig har varit. Fint att du slapp. Debatten ovan gäller saker som håller på att förändras nu och jag VET att STIM har gett vika i ämnet och börjar fatta att det inte håller.

    Förut behövde man ett internetlicens för att få ha sina egna verk på sin hemsida, vilket kostade pengar. STIM kontaktade dig om dom ”kom på dig” och det förekom att upphovsmän plockade ner sina alster för att dom hade fått en erinran. Det var lika riskabelt som om man skulle lyfta sjukersättning från Förskringskassan och sen skriva på sin blogg att man under samma tid hade bestigit Kebnekajse. Dom såg det som jämförbart med bedrägeri, ungefär. Och man blev bemött därefter.
    -Nu är det inte så.
    Förr var det ett helvete att ta sig ur STIM.
    -Nu är det inte (riktigt) så (illa). Mer behöver göras, dock.
    CD presserierna VÄGRADE att trycka en skiva utan NCB-anmälan för att inte riskera att ”åka dit”.
    -Även här börjar det bli bättre. Och visst att trycka i t ex USA är möjligt idag, men det var mer komplicerat då.
    Sen är det ett faktum att digitala fonogram på Internet idag är ett så pass stort fenomen att det inte går att kontrollera ekonomiskt på samma sätt som t ex 1998 – 2000. Men dom försökte. Ordentligt – mycket för att stoppa det dom trodde var en ny tendens hos allmänheten att ”allt jag hittar på nätet får jag”. Omkring den tiden (strax före 2000) menade STIM att det inte var orimligt att begära avgift från en barngrupp från förskolan som sjöng ”Mors lilla Olle” i Hagaparken. Det skulle dom dra sig för nu.

    Så, tänk dig noga för innan du påstår att det ovan är en ”debatt om ingenting”. Det är snarare en debatt om ALLting.

    (Och jag garvar stort när jag läser STIM-farbrorns utspel med ord som ”kränkande” i post nr 75 – kyss mig i *****. Jag var där då och jag vet hur otroligt profithungriga dom är. Målet var att försöka kontrollera ”snurriga musikanter” med benhårda regler och avtal. Det enda man kan säga är väl att STIM och NCB verkligen har misslyckats att kommunicera sin ”godhet” om nu så många har så pass mycket negativt att säga.)

    Kommentar av Opel — 6 februari 2013 @ 9:06


RSS feed for comments on this post.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: