Christian Engström, Pirat

16 oktober 2008

Så myglar EU bort svensk nätfrihet

Filed under: demokrati i eu,skyddat privatliv — Christian Engström @ 20:11

För tre veckor sedan vann vi som är för ett fritt internet en seger i europaparlamentet. Då antog EU-parlamentet en skrivning om att eventuella åtgärder för att censurera och filtrera saker på internet måste ha rimliga proportioner, och att de inte får gå på tvärs mot rätten till ett privatliv och rätten till korrekt rättsförfarande.

Skrivningen ingick i tillägg 166 till EU:s stora telekompaket. Tillägget var ursprungligen författat av Christofer Fjellner (m), men drevs efter lite olika turer igenom av Eva-Britt Svensson (v) istället. Föredömligt svenskt samarbete över blockgränsen, alltså.

Så här lyder texten på tillägget:

Artikel 32a

Tillgång till innehåll, tjänster och tillämpningar

Medlemsstaterna ska se till att eventuella begränsningar av användarnas rätt till tillgång till innehåll, tjänster och tillämpningar, om så krävs, genomförs med hjälp av lämpliga åtgärder i enlighet med principerna om rimliga proportioner, effektivitet och avskräckande verkan. Dessa åtgärder får inte hindra utvecklingen av informationssamhället, i enlighet med direktiv 2000/31/EG, och får inte gå på tvärs mot medborgarnas grundläggande rättigheter, inklusive rätten till ett privatliv och rätten till ett korrekt rättsförfarande.

Egentligen självklarheter, kan man tycka. Underhållningsbranschens krig mot fildelarna och den nya tekniken får inte leda till att vi avskaffar rättsstatens grundvalar, säger tillägget i all enkelhet.

Men det här var tydligen för mycket för de korporativa intressena i Bryssel. Oscar Swartz har fått tag på ett läckt dokument från EU som tyder på att den här texten inte kommer komma med i direktivet, trots att parlamentet antog den. Allt tyder på att tjänstemännen i Bryssel inte gillar tillägget, och därför helt sonika planerar att stryka det. Vilket de troligen har rätt till enligt reglerna.

Men låt oss ta det från början.

Telekompaketet behandlas i EU enligt en procedur som kallas för codecision procedure. Den är den som ger parlamentet mest inflytande, jämfört med de andra två procedurerna (som vi struntar i nu).

De som är för Lissabonfördraget brukar göra en stor affär av att fördraget innebär att fler frågor ska tas enligt codecision procedure. Det gör att parlamentets makt ökar, så därför är Lissabonfördraget bra för demokratin, brukar förespråkarna säga. Därför är det intressant att undersöka hur mycket makt parlamentet egentligen har enligt den här proceduren.

Precis som allt annat inom EU är det en enormt komplicerad procedur med massor av svåröverskådade steg. Det här diagrammet över codecision procedure ger en (förenklad) bild av hur gången är. Klicka på de olika boxarna i diagrammet på EU-sajten för att läsa lite utförligare beskrivningar av de olika stegen.

Det är en veritabel labyrint, men vi låter oss inte avskräckas. Jämfört med kartan över ett modernt äventyrsspel vilket som helst är den trots allt ganska hanterlig. 🙂

Just nu befinner sig telekompaketet alldeles i början av labyrinten, i den här delen av kartan:

EU.s Codecision Procedure - början

EU:s Codecision Procedure - början

När parlamentet antog det svenska tillägget var det i Steg 2 – Första läsning i parlamentet (länken går till förklaringen som hör till diagrammet). Det steget avslutades alltså i och med omröstningen den 24 september, när vi alla var så glada över att (bland annat) tillägg 166 hade gått igenom.

Men vad händer med förslaget efter att parlamentet har sagt sitt?

Jo, då går det vidare till Steg 3 – Ändringar av kommissionen. Det är nämligen inte alls som det fungerar på andra håll (alltså i demokratier), att det som parlamentet beslutar gäller. Istället går parlamentets lista över beslutade ändringar tillbaka till tjänstemännen på kommissionen.

Nu kommer det roliga:

Efter att parlamentet har sagt sitt i första läsningen, tar kommissionen alla parlamentets ändringar och väljer själv om den vill

  • ta med dem som de är,
  • formulera om dem, eller
  • strunta helt i dem.

I den förklarande texten till steg 3 står det på engelska:

[T]he Commission may incorporate into its amended proposal the European Parliament amendments which it supports, either unaltered or suitably reworded.

Observera att det står ”may”, alltså, inte ”shall” eller ”must”.

Rent teoretiskt skulle alltså kommissionen bestämma sig för att slänga ut samtliga förändringar som det folkvalda parlamentet har gjort, och istället köra vidare på sitt ursprungsförslag. Eller göra som i det aktuella fallet, att behålla alla okontroversiella mindre ändringar som parlamentet har gjort, och bara slänga ut det viktigaste.

(Just den här lilla detaljen brukar de som säger att Lissabonfördraget ger parlamentet mer makt lustigt nog aldrig komma ihåg att nämna. Men nu fortsätter vi genom labyrinten.)

Efter den här behandlingen går kommissionens omarbetade version vidare till Steg  4 – Första läsning i ministerrådet.

Ministerrådet kan då, om det vill, välja att anta kommissionens omarbetade förslag rakt av. I så fall blir det ingen ytterligare behandling, och förslaget är antaget. Parlamentet har i så fall ingen möjlighet att protestera, eller på annat sätt få tillbaka eventuella tillägg som ströks av kommissionen i steg 3.

Om ministerrådet däremot inte är helt nöjt med kommissionens förslag går processen vidare. Då tar tjänstemännen på ministerrådet fram en egen version av kommissionens förslag, som kallas för common position. I så fall går förslaget vidare genom beslutslabyrinten och hamnar sedemera hos parlamentet igen för en andra läsning. Då kan parlamentet försöka få tillbaka tilläggen igen.

Skulle det blir så att tillägg 166 stryks av tjänstemännen är det en sådan andra läsning vi skulle vilja se, men det ska vi inte fördjupa oss i för ögonblicket.

Just nu när det gäller telekompaketet ska vi hålla oss kvar vid vad det egentligen är för dokument som har läckt, och vad det kan innebära för det svenska tillägget 166.

För enligt Erik Josefsson, som är aktivist i Bryssel med mångårig erfarenhet av EU-labyrinten, kommer dokumentet tydligen inte från tjänstemännen vid kommissionen (som det ”borde” enligt steg 3), utan från tjänstemännen vid ministerrådet. Trots att vi ännu inte har kommit så långt att det är dags att utarbeta någon common position (steg 9) från rådet.

Men som jag förstår Eriks förklaringar i kommentarerna hos Oscar är det inte något märkligt med det. Även om det inte framgår alldeles tydligt av det schematiska labyrint-diagrammet, arbetar rådets och kommissionens tjänstemän väldigt nära varandra. De uppvaktas av samma lobbyister och går på samma eleganta seminarier och cocktailmottagningar, och lever rent allmänt i samma värld.

Om kommissionen vill ha igenom sina förslag utan att behöva bry sig så mycket om vad parlamentet säger, då räcker det ju med att tjänstemännen på kommissionen kommer överens med tjänstemännen på rådet, så att kommissionen kan lägga ett förslag som rådet kan anta direkt. Då spelar det ingen roll om parlamentet tyckte något annat.

Och rådets tjänstemän är mycket riktigt inblandade i processen med att arbeta fram kommissionens förslag parallellt med behandlingen i parlamentet. Det är alltså inget konstigt med att det finns arbetspapper hos rådet om hur de tycker att ett acceptabelt förslag från kommissionen borde se ut. Som jag förstår Erik Josefsson är det en del av den normala gången i de flesta frågor.

Så för att summera: Bli inte förvånad om Fjellners och Svenssons utmärkta tillägg till telekompaketet bara försvinner. Att det blev antaget av parlamentet är inte på något sätt en garanti för att det faktiskt kommer med i det dokument som går vidare till ministerrådet för övervägande och beslut.

– Men så kan det väl för fasen inte gå till i en demokrati? kanske någon invänder.

Nej, naturligtvis inte. I en demokrati skulle det förstås vara helt oacceptabelt och på gränsen till statskupp om en grupp tjänstemän bestämde sig för att bara strunta i vad parlamentet har röstat fram.

Men EU är inte en demokrati. Långt ifrån, faktiskt. Där kan det gå till på precis det viset, och gör det ofta i praktiken också.

För av allt att döma är den här hanteringen helt enligt reglerna. Både de regler som gäller idag, och de regler Lissabonfördraget var tänkt att permanenta för framtiden. Välkommen till det nya sköna Europa!

I grunden är det förstås det här vi måste ändra på. Det demokratiska underskottet måste åtgärdas. Men det kommer inte vara gjort i en handvändning. Tills dess får vi försöka göra vad vi kan för att tjänstemännen och lobbyisterna inte ska få alldeles fria tyglar.

Det kan vi göra genom att skapa politiskt tryck på den svenska regeringen och dess representanter i ministerrådet att inte acceptera att Fjellner/Svenssons tillägg 166 bara sopas under mattan och försvinner nere i Bryssel.

Det är det minsta vi kan kräva i en fråga som berör våra grundläggande fri- och rättigheter i det framväxande informationssamhället.

…………

Andra som skriver om hanteringen av tillägg 166: Christofer Fjellner, Svensk Myndighetskontroll, Svensk Myndighetskontroll, Icmpecho, Henrik Alexandersson, Jens O, Johanna Nylander, Arvid Falk, Farmor Gun, Lite av varje, Josef, Opassande, Argast nu, Scaber Nestor, Johan Linander, Rick Falkvinge, Amelia Andersdotter

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Annonser

16 kommentarer

  1. Man blir speechless när man läser sånt här och undrar hur det var tänkt med EU från första början egentligen. Känns mer och mer som om de försöker skapa en övervakad superstat a’la George Orwell ju mer man lär sig om det. Inte den mest behagliga känslan.

    Kommentar av Tomte — 16 oktober 2008 @ 20:51

  2. Men man ska komma ihåg att textstycket ”may” kommer från EG-fördraget. Lissabonfördraget kan mycket väl ha en starkare formulering. I Artikel 250(2) står deh ”may” istället för ”must” eller ”shall”. Motsvarande artikel i Lissabonfördraget, som ju ersätter alla tre tidigare fördrag, heter Del 6, avsnitt 2, artikel 294(1-6) och den lyder som följer:

    1. När det i fördraget hänvisas till det ordinarie lagstiftningsförfarandet för antagandet av en rättsakt, ska följande förfarande tillämpas.
    2. Kommissionen ska lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet.
    3. Europaparlamentet ska anta sin ståndpunkt vid första behandlingen och översända den till rådet.

    Här sker inget mellansteg hos kommissionen, utan dokumentet går direkt till rådet. För den som fortfarande har sin medbeslutandeprocess-tab öppen, försvinner alltså översta blå fältet till höger från ekvationen.

    Huruvida det här faktiskt ändrar något, eller om det innebär att rådet kommer ta på sig samma felaktiga tendenser som ovanstående exempel påvisar hos kommissionen går det väl inte att säga än. Med tanke på att jag inte är jurist ska jag heller inte stensäkert säga att jag inte har missförstått ovanstående skrivelse.

    http://stenskott.wordpress.com/2008/10/16/darfor-blir-aktivisterna-upprorda/

    Kommentar av teirdez — 16 oktober 2008 @ 21:12

  3. Emedan jag håller med dig om att myglet i EU är ett problem, lobbyisternas makt är ett problem, så är jag inte beredd att hålla med dig i fråga om att det som behöver lagas är det ”demokratiska underskottet” då det normalt innebär mer makt till parlamentet vilket i sin tur innebär ökad federalisering. I mitt tycke hade det varit bättre att marginalisera parlamentet, avveckla majoritetsbesluten i ministerrådet, skaffa en svensk regering som är liberal på riktigt och inte bara när det gäller pengar, och lämna ett blankt nej till detta tramset.

    Kommentar av Midnattsvarg — 16 oktober 2008 @ 21:41

  4. Men om det är som du skriver så stämmer ju inte diagrammet. Ett förslag kan bara antas efter första läsningen om ”5. Council approves all the EP’s amendments” eller ”7. EP has approved the proposal without amendments”. Kommissionen nämns inte i någon av de rutorna.

    Kommentar av Onsdag — 16 oktober 2008 @ 22:06

  5. […] Den går hit, den går dit, den går runt en liten bit Den startar på ett kick, det är en makalös manick […]

    Pingback av opassande » Blog Archive » Den makalösa EU-manicken — 17 oktober 2008 @ 6:04

  6. Vem i Regeringen är det man skall kontakta för att vis asitt missnöje med denna beslutsgång?

    Kommentar av Daniel Nyström — 17 oktober 2008 @ 7:55

  7. Vet ej, Åsa Torstensson tror jag har något med IT-rådet att göra, Det borde väl vara en bra startpunkt. Om inte annat så vet hon säkert vart man ska vända sig.

    Kommentar av Josef — 17 oktober 2008 @ 9:41

  8. Ja, det är bättre å lämna EU. Klimatklausulen var ju hämtad från handelns rätt och inte klimatet och därför olaglig. Rätt roligt av kommissionen.

    Kommentar av björn — 17 oktober 2008 @ 17:03

  9. @Onsdag:

    Jag uppfattar det som att det som de kallar ”all the EP’s amendments” i grafen i steg 5 egentligen borde heta ”all the EP’s amendments that the Commission included in Step 3”.

    Enligt texten som kommmer fram när man klickar på boxen med steg 4 (på EU-sajten) uppfattar jag det definitivt som att de ”EP amendments” som ligger till grund för rådets ställningstaganden är ”all the European Parliament’s amendments which the Commission has incorporated into its amended proposal”. Alltså output från steg 3: de ändringar som kommissionen valde att behålla.

    Jag ser ingen logik i att det oredigerade resultatet från EP-omröstningen plötsligt skulle dyka upp i steg 5 utan att ens ha varit föremål för övervägande av rådet i steg 4.

    Därför tolkar jag det som att ”EP’s amendments” i steg 5 i själva verket är det som kommissionen valde att ta med av EP’s tillägg.

    Men jag håller med: det är inte alls tydligt från grafen och beskrivningarna som kommer upp när man klickar på boxarna vad det är som egentligen gäller. Vilket ju säger något i sig självt.

    All ytterligare hjälp med att reda ut hur fasen det egentligen förhåller sig är mer än välkommen.

    Kommentar av Christian Engström — 17 oktober 2008 @ 17:38

  10. @Christian:

    I själva fördragstexten som refereras (artikel 251 i EG-fördraget) står det:

    ”The Council, acting by a qualified majority after obtaining the opinion of the European Parliament:

    – if it approves all the amendments contained in the European Parliament’s opinion, may adopt the proposed act thus amended,

    – if the European Parliament does not propose any amendments, may adopt the proposed act,

    – shall otherwise adopt a common position and communicate it to the European Parliament. The Council shall inform the European Parliament fully of the reasons which led it to adopt its common position. The Commission shall inform the European Parliament fully of its position.”

    Så där nämns inget om att kommissionen ska ha rätt att plocka bort eller ändra parlamentets ändringsförslag.

    Kommentar av Onsdag — 17 oktober 2008 @ 22:19

  11. Vidare, från texten för steg 5:

    ”When the European Parliament has introduced amendments, adoption of the act is dependent on the Council approving all the amendments by a qualified majority if the Commission has incorporated them into its amended proposal, or by unanimity if this has not been done.”

    Ifall kommissionen har godkänt ett tilläggsförslag så behöver alltså inte rådet vara enigt för att godkänna samma tillägg utan det räcker med kvalificerad majoritet (dvs 74% av de totala rösterna i rådet, 14 av medlemsländerna och, om någon rådsmedlem kräver det, röster som representerar 62% av EUs totala befolkning). Jag tror att det är det som är den enda grejen med att låta kommissionen uttala sig igen efter parlamentets första läsning. Kommissionen och rådet kan alltså inte trolla bort parlamentets tillägg utan att fälla hela direktivet – det kan bara parlamentet göra i sin andra läsning.

    Åtminstone är det så som jag har förstått det.

    Kommentar av Onsdag — 17 oktober 2008 @ 22:48

  12. […] start är att luckra upp den rådande byråkrati, vilket råder inom svensk och EU politik. Vilket Christian Engström (pp), beskriver mycket […]

    Pingback av Jens O. » Blog Archive » Dags att återvinna demokratin, trotts EU och svensk odemokrati — 18 oktober 2008 @ 8:08

  13. hmmm, tackar för informationen. dags att börja kolla över vad de håller på med nu igen …

    Kommentar av Rakel, o — 18 oktober 2008 @ 12:05

  14. Artikel 250, 2. Så länge rådet inte har fattat något beslut, får kommissionen ändra sitt förslag när som helst under de förfaranden som leder fram till att en gemenskapsrättsakt antas.

    Innebär detta att man även får avlägsna parlamentets tillägg, eller får kommissionen bara ändra sin ursprungliga text?

    Kommentar av Kålan — 18 oktober 2008 @ 13:55

  15. Aningen OT, egentligen borde det vara ett eget ämne, men jag har inte hittat någon vettig bloggprogramvara än så än så länge parasiterar jag på andras bloggar. Det är dock ett viktigt ämne.

    Hur ska vi egentligen hantera sånt här rent strategiskt? Vi står mot motsåndare som lätt kan ha klasar avlönade lobbyister som arbetar aktivt i korridorerna i EU och i olika länders regeringar. Det är något som vi inte kan matcha.

    Så, vad ska vi göra för att neutralisera det övertaget. Bloggar tycks vara en lösning, men jag tror inte att det är hela lösningen. De når bara ut till makthavarna när det blir rabalder om någon fråga, de pockar inte på dem konstant som lobbyisterna gör.

    Vi behöver hitta någon kostnadseffektiv och arbetsinsatseffektiv metod, en som hela tiden pockar på uppmärksamhet. Det är inte lätt. Även min normalt sett kreativa mentalitet går i stort sett bet.

    Det enda jag kan komma på är ett nyhetsblad, i pappersform. Det är för lätt att klicka vidare på webben, och papper kan man läsa på tunnelbanan, på dass eller något annat tillfälle när man har lite tid över. Detta nyhetsblad skulle skickas ut till våra makthavare (för att informera dem) och till media (för att ”så” nyheter).

    För att inte framstå som alltför rabiata så skulle antagligen ett sådant nyhetsblad innehålla även kringfrågor, tex rörelsen kring öppna licenser (tex att Ryssland och flera andra länder fattat policybeslut på att endast använda öppna programvaror i skolan). Kanske lite intervjuer med framstående personer inom piratrörelsen, open content-rörelsen och artister som är positivt inställda till öppen kultur. I huvudsak skulle det handla om att samla upp nyheter från andra källor, tillsammans med egenproducerade ledare och debattartiklar, med en mindre mängd egenproducerat material. Gärna tryckt på glansigt papper, sådant imponerar. Målet skulle vara att presentera ett alternativt koncept, visa att öppenhet är vägen framåt och att vi har ett komplett koncept med en seriös teori bakom, att vi inte bara är ett gäng crackpots som vill ha saker gratis.

    Det är det enda jag kan komma på. Någon som har fler/bättre idéer?

    Kommentar av Anders Troberg — 19 oktober 2008 @ 6:45

  16. […] bloggar: Christian Engström (pp), Integrity Under Threat, Frihet, Fildelning & Feminism, Oscar […]

    Pingback av Telekompaketet: Det odemokratiska EU « Politikerförakt 2.0 — 29 oktober 2008 @ 10:04


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: