Christian Engström, Pirat

22 september 2008

Ett alternativ till medicinpatent

Filed under: fri kunskap — Christian Engström @ 23:45

I helgen var jag på European Social Forum 2008 i Malmö. Där presenterade jag Piratpartiets förslag till ett alternativ till medicinpatent. De bilder som jag använde vid seminariet finns här: .odt .ppt

Själva förslaget ser ut så här:

This text in English

Ett alternativ till medicinpatent

Medicinpatent är skadliga
Att patent på läkemedel, så kallade medicinpatent, har många negativa effekter är allmänt känt.

  • Medicinpatent gör att hundratusentals människor i fattigare länder inte har råd med läkemedel de behöver, fastän läkemedlen finns och skulle kunna rädda deras liv.
  • Medicinpatent snedvrider hur forskningsresurserna används, eftersom det är lönsammare att lindra välfärdssjukdomar än att bota fattiga från malaria.
  • Medicinpatent gör att läkemedelskostnaderna i sjukvårdsbudgeten blivit en gökunge som oupphörligt växer år från år, och som politikerna inte har någon makt över.

Är medicinpatent nödvändiga?
Trots de negativa effekterna är det många som ändå försvarar medicinpatenten, och säger att de trots allt behövs. På något sätt måste vi se till att det kommer pengar till läkemedelsforskningen. Annars blir det på sikt inga nya läkemedel framforskade, och det är ännu värre.

-Eftersom det är så billigt för vem som helst att kopiera ett läkemedel som det har kostat miljarder att forska fram, måste vi tyvärr fortsätta låta läkemedelsbolagen få monopol på nya läkemedel, säger de som försvarar medicinpatenten.

Men det påståendet stämmer inte.

Den första delen av resonemanget är naturligtvis sann. På något sätt måste det säkerställas att det även fortsättningsvis finns ordentliga pengar tillgängliga för läkemedelsforskning.

Men att just medicinpatent skulle vara det enda sättet att få fram de pengarna, är helt enkelt inte sant.

Klicka för större bild

Klicka för större bild

Staten betalar forskningen idag
Redan idag är det det offentliga (nedan kallat ”staten”) som står för huvuddelen av läkemedelsnotan i alla Europas länder, tack vare olika system för allmän sjukförsäkring. (Se till exempel sid 37 i den här rapporten från EFPIA, The European Federation of Pharmaceutical Industries and Associations.) Det är alltså staten som finansierar läkemedelsforskningen redan idag, genom att betala höga priser till läkemedelsbolagen för patenterade mediciner.

Så det finns ingen naturlag som säger att patent är det enda sättet att få fram nya läkemedel. Om ”staten” i de olika länderna finansierade forskningen direkt och gjorde resultaten fritt tillgängliga, skulle det vara en minst lika rimlig modell som dagens, där ”staten” istället upprätthåller privata monopol åt läkemedelsbolagen.

Den relevanta frågan är vilken modell som ger det billigaste och effektivaste sättet att finansiera läkemedelsforskningen. För det är ingen som har påstått att det skulle vara billigt att forska fram läkemedel. Snittpriset för att forska fram ett nytt läkemedel ligger strax över en miljard dollar.

Men med tanke på att det redan är ”staten” som står för huvuddelen av läkemedelsbolagens inkomster, är det ett rimligt första steg att ta reda på hur stor del av pengarna som verkligen går till just forskning.

Det är det dessbättre mycket enkelt att göra, eftersom alla de stora läkemedelsbolagen har sina årsredovisningar utlagda på nätet. Som exempel kan vi titta på siffrorna för Novartis (sid 143), Pfizer eller AstraZeneca.

De lägger alla runt 15% av sina intäkter på forskning. De andra 85 procenten går till annat, enligt deras egna siffror. Siffran är typisk för branschen.

Så frågan är alltså: ger patentsystemet verkligen oss, skattebetalarna, mesta möjliga forskning för de pengar som vi årligen ger till läkemedelsindustrin? Eller finns det utrymme för förbättringar, när till och med läkemedelsbolagen själva erkänner att de använder 85% av pengarna till andra ändamål?

Om staten istället anslog 20% av dagens läkemedelsnota direkt till forskningen, skulle läkemedelsforskningen få mer pengar än idag. Görs resultaten fritt tillgängliga öppnas möjligheten för läkemedelsbolagen att börja producera moderna läkemedel utan att behöva investera i forskning själva. Då behövs inga patent på läkemedel. Det enda som återstår ur statens synvinkel är att betala för själva preparaten.

Patentbefriade mediciner blir billiga
Hur skulle det då påverka priset på läkemedel om patenten togs bort? Den frågan kan vi besvara genom att titta på den erfarenhet vi har från patentbefriade generiska preparat. På den marknaden har vi redan en situation där de olika (privata) tillverkarna av patentbefriade läkemedel konkurrerar med varandra, och staten köper av den som är bäst och billigast.

Och det funkar!

Enligt en rapport från Socialstyrelsen (PDF) sjönk priset för läkemedel som blev befriade från patent med i genomsnitt 70%, med variation mellan 39 och 89% (sid 13 i pdf:en).

Vid generikasubstitution handlar det om läkemedel som är över 20 år gamla. För nyare läkemedel är påslaget som läkemedelsbolagen tar ut betydligt högre, så den verkliga besparingen om medicinpatenten avskaffades skulle alldeles säkert bli väsentligt mer än 70%. Men låt oss ändå räkna konservativt och använda den siffran.

Halvera kostnaden, ge mer pengar till forskningen!
Priset på ett preparat sjunker då till 30% när man slipper patent. Lägg på 20% för att täcka framtida forskning enligt förslaget ovan, och statens nota har sjunkit till 50% av vad den är idag. En halvering alltså! Samtidigt som vi ger mer pengar till läkemedelsforskningen.

Är inte det som en idé som är värd att utforska?

Vad finns det för argument för att behålla medicinpatenten och tacka nej till den här besparingen och förbättringen?

Sammanfattning
För att repetera huvuddragen i förslaget var det alltså så här:

  • Redan idag är det staten som står för huvuddelen av läkemedelsbolagens intäkter, tack vare den allmänna sjukförsäkringen.
  • Av de pengar som läkemedelsbolagen drar in går 15% till forskning, enligt deras egna siffror. Resterande 85% går till annat (främst marknadsföring).
  • Om staten istället anslog 20% av dagens läkemedelsnota direkt till forskning, skulle det bli mer pengar till forskningen. Då skulle inte läkemedelsbolagen behöva forska själva, och det skulle inte behövas några medicinpatent, eftersom de inte skulle ha några forskningskostnader att ta igen.
  • Utan patent sjunker priset på själva medicinen med åtminstone 70% när den tillverkas på en konkurrensutsatt marknad istället för av en monopolist.

Alltså: jämfört med dagens system skulle kostnaden för staten bli 20% (för forskning) plus 30% (för själva preparatet). Summa 50% av dagens läkemedelsnota, och ändå mer pengar än idag till forskningen.

Genomförbart på europanivå
En självklar invändning mot det skissade systemet är förstås att det knappast är något som Sverige kan genomföra på egen hand. Det är sant. Men på europanivån skulle det definitivt vara genomförbart.

Om de styrande i Europas länder ville, skulle de mycket väl kunna bestämma sig för att avskaffa medicinpatenten, och istället helt enkelt anslå tillräckliga medel för läkemedelsforskning. Huruvida ett land ska ha patent eller inte är helt upp till den lagstiftande församlingen i det landet. Och det är redan idag staten som betalar huvuddelen av läkemedelsnotan i alla Europas länder.

Europa är tillräckligt stort och rikt både för att bekosta en så stor del av den globala läkemedelsforskningen att ingen kan beskylla oss för att åka snålskjuts på andra, och för att klara av de diplomatiska påtryckningar som man får anta skulle komma att riktas mot oss den dag vi väljer den öppna vägen.

Så för att upprepa frågan:

Vad finns det för argument för att behålla medicinpatenten, och tacka nej till den besparing och förbättring som den öppna vägen erbjuder?

Piratpartiets åsikt
Piratpartiet vill på sikt avskaffa möjligheten att ta patent på läkemedel, men inser att detta kräver införandet av andra system för att finansiera läkemedelsforskningen. Vi anser vidare att förändringen bör genomföras gemensamt av hela Europa.

Vi vill att regeringen utreder konsekvenserna av olika alternativa system för finansiering av läkemedelsforskningen, såsom det ovan skisserade, och tar initiativ till att föra upp frågan på europanivå.

Referenser
Financing Drug Research: What Are the Issues? av Dean Baker, Center for Economic and Policy Research

Excess in the pharmaceutical industry av Marcia Angell, Harvard Medical School

Jag vill gärna läsa kommentarer till det här förslaget.

Svenska Dagbladet hade igår en artikel av Lars Berge om hur patent inom läkemedelsbranschen hindrar forskningen på en medicin mot Alzheimers. Jag vet att det finns mycket annat skrivet om patent inom läkemedelsbranschen – ge gärna länkar i kommentarerna.

Det är dags för en ordentlig genomlysning av ämnet. Frågan är alldeles för viktig för att inte diskuteras.

…………

Presentationsbilder: .odt .ppt
Tidigare inlägg: Patent på mediciner dödar

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , ,

Annonser

43 kommentarer

  1. […] för bl.a FRA-debatten. Då är det bra att Christian Engström påminner oss om Piratpartiets altenativ till medicinpatent. Det var patentfrågan som fick mig att bli medlem i […]

    Pingback av En vitamininjektion i patentdebatten « PPeter Eriksson — 23 september 2008 @ 5:31

  2. […] Christian Engström kan man hitta en presentation över piratpartiets förslag angående medicinpatent. Vikten av att fundera över detta sätter […]

    Pingback av opassande » Blog Archive » Metropolitprojektet och medicinpatent — 23 september 2008 @ 6:01

  3. En invändning jag hört när jag diskuterat det här i min vänkrets, är frågan — vem kommer att styra forskningens inriktning och hur?

    Idag är styrningen, som jag förstått den i alla fall, någolunda enkel. Reservation för att jag inte är särskilt insatt i hur medicinforskning fungerar i praktiken, men det här är den bild jag fått i alla fall. Eftersom forskningen finansieras till stor del av försäljning av patenterade läkemedel, forskas de mest ekonomiskt lönsamma läkemedlen fram. Det finns alltså en tydlig styrning — de preparat som ger mest vinst forskas fram, oavsett om det är potenspreparat eller malariamediciner.

    Trots att staten i praktiken tar en betydande del av den här kostnaden, genom att subventionera läkemedel, innebär det inte att staten har någon större kontroll över inriktningen forskningen sker i. Annat än att subventioneringen gäller bara mediciner som säljs i ett visst land. (Efterfrågan efter malariamedicin kanske inte är så stor i Sverige…)

    Nu är alltså frågan — hur kommer forskningen att styras i ett sådant system du föreslår? Vem kommer att sätta de forskningsprioriteter som skall gälla? Är det i så fall frågan om att EU skall bestämma vilka mediciner som skall forskas fram? Slutsatsen blir ju i så fall att man ersätter en (förvisso dåligt fungerande) marknadsekonomi med en planekonomi. En planekonomi som styrs av EU-byråkrati också för den delen — det känns som ett bombsäkert recept för problem för min del. Och jag skulle definitivt inte lita på att EU skulle forska om malaria eller AIDS på en betydligt större skala än det görs idag — annat än kanske några symboliska gester för att ta billiga politiska poäng.

    Så hur löser vi den viktiga frågan om hur forskningsinriktningen skall styras? Att medicinpatent idag är ett dåligt system är sant, men det är viktigt att man ersätter det med något *bättre* som är genomtänkt och fungerar också.

    Kommentar av pv2b — 23 september 2008 @ 7:47

  4. Creative common
    Forskningsbaserade = forska fram som det står om i tex ill vetenskap. Ett nr (”människan 2.0”) gav fö exempel på att det inte är konsensus bland psykiatriker om pillers effekt (de lindrar kan man allmänt säga men…).
    Enkla effekter och forskningen kommer ge mer.

    Kommentar av bjorn — 23 september 2008 @ 8:04

  5. En uppenbar risk med den föreslagna modellen är, att när politikerna på så sätt får full kontroll över exempelvis de (enligt 2009 års budgetproposition) 21,6 mdr kronorna för läkemedelssubventioner, så kommer det att bli oerhört frestande att skära ner på den, förhållandevis ”undanskymda”, posten närhelst de behöver finansiera något mera publikfriande, såsom 200:- mer i plånboken.

    Förslaget förutsätter alltså att vi får en ny kader med beslutsfattare över hela linjen. En betydligt ärligare och mer tillförlitlig dito, närmare bestämt.

    Kommentar av Björn Felten — 23 september 2008 @ 9:52

  6. Mycket intressant förslag, helt klart något som bör undersökas. Jag kan dock se två problem med det: 1. Läkemedelbolagens monopol hotas, så dom kommer sätta in sina lobbyorganisationer mot det, vilket är ett hårt motstånd. 2. Detta kräver långsiktighet hos politikerna som ska besluta om anslagen. Och långsiktighet är inte poppis bland politiker, som mest är intresserade av att bli valda en mandatperiod till. Till exempel så föredrar politiker att bota redan uppkomna sjukdomar istället för att försöka förebygga dom, trots att det senare antagligen är billigare i längden och innebär mindre obehag för patienten…

    Kommentar av Biggles — 23 september 2008 @ 10:26

  7. Beprövad erfarenhet i läkaretik mm – ang ”psykiatriska” (frisk själ i en frisk kropp= enkla terapier etc på special medicinklinik och inom tex fängelseavdelning= sparka in dom där).
    Det finns inget speciellt psykiskt – diskriminering etc däri. Det är det jävla socialdemokratiska perspektivet (något annat är det INTE).
    Människor hålls bokstavligen fångna – några procent av befolkningen – och grundlag om tvångsarbete.
    Emot moralen för en läkare å praktisera psykiatri.
    Dom har inte ens konsensus (beprövad erfarenhet) om pillers verkan.
    Hur har man då med teori och empiri (läs tex någon psykiatribok för ett skratt).
    Det är ingen vetenskap.
    Pillers empiriska verkan kan vara creative common (forskare vill göra mänskligheten en tjänst).

    Kommentar av bjorn — 23 september 2008 @ 11:40

  8. Vad gäller pv2b:s invändning, så har jag två svar.

    För det första så skulle jag säga att med i stort sett bara en kund så är det idag staten som avgör vad som ger störst intäkter genom att bestämma vilka läkemedel den är villig att betala för. Rent administrativt görs det väl av någon myndighet, inte politiker, men det är ändå staten. Det är om du så vill – på de subventionerade läkemedlena – en planekonomi idag.

    För det andra så skulle jag säga att de exakta framtida formerna för finansieringen bör utredas, men dagens system för forskningsfinansiering innehåller stora inslag av forskarstyre. Staten finansierar forskning på två huvudsätt idag, dels genom fakultetsanslag där fakultetens forskare delar upp pengarna, dels genom forskningsråden där forskare bedömer varandras ansökningar. Naturligtvis är det inte problemfritt, men det är inte någon minister som försöker bedöma vad som en lovande forskningsapproach idag, och jag tror inte någon vill ha det så imorgon heller.

    Kommentar av Mårten Fjällström — 23 september 2008 @ 13:21

  9. @pv2b:

    Richie tar upp just frågan om styrningen av forskningen i ett inlägg här.

    Artikeln ”Excess in the pharmaceutical industry” som är länkad i blogginlägget diskuterar också den frågan. För att göra en lång historia kort, så kan man säga att hur dåligt ett nytt system eventuellt skulle kunna vara, kan det ändå inte vara lika dåligt som det system vi har idag.

    Och sedan finns det inte så stor anledning att tro att styrningen av forskningen skulle bli så dålig om den sköttes av det offentliga. Inom sjukvården finns det tillgång till hur detaljerad statistik som helst över hur mycket pengar olika diagnoser kostar samhället, och hur många som drabbas per år. Med hjälp av den statistiken kan man komma långt när det gäller att bestämma vad som är rimligt att satsa på.

    Det finns heller ingen anledning till varför det bara skulle vara en myndighet i Europa som fördelar alla forskningspengar. Det kommer att röra sig om väldigt många miljarder per år som ska delas ut till forskningsprojekt. Man kan mycket väl tänka sig att EU centralt fördelar en del av pengarna, och att enskilda länder fördelar en del. På så sätt får man konkurrens mellan de olika forskningsfinansiärerna om vem som kan dela ut pengar på nyttigaste sätt.

    Det stämmer att man inte kan vara säker på att EU och/eller enskilda länder skulle satsa stora belopp på tex malaria, dengue-feber eller andra sjukdomar som främst drabbar tredje världen, men samma argument gäller även här: det kan i vart fall inte bli sämre än det är med dagens system.

    Idag finns det exakt noll incitament för ett läkemedelsbolag att satsa på en sjukdom som dengue-feber (som bara drabbar tredje världen), eftersom det bara är fattiga människor som drabbas av den. Även om man skulle lyckas få fram ett bra botemedel går det ändå inte att räkna hem investeringen företagsekonomiskt. Därför är chansen att ett läkemedelsbolag skulle forska på just det exakt noll.

    Om forskningen vore politiskt styrd finns det åtminstone en möjlighet för aktivister att påverka de politiska ledarna att göra en insats för tredje världen. Det kanske inte blir lätt, för naturligtvis kommer det mesta av forskningen precis som idag inriktas på de sjukdomar som den egna befolkningen drabbas av, men det kommer i alla fall att bli lite lättare. Det är ju bättre att aktivisterna som vill hjälpa tredje världen har en liten chans än ingen chans alls.

    Kommentar av Christian Engström — 23 september 2008 @ 13:22

  10. Jag tror att medicin patent är bra, och har lagt ut texten om det här:

    http://jorgenmodin.net/index_html/archive/2008/09/23/nej-piratpartiet-medicinpatent-r-bra

    Kommentar av jörgen — 23 september 2008 @ 13:48

  11. På tiden! Jag är glad att jag är guldpirat.

    Kommentar av Stoffe — 23 september 2008 @ 14:01

  12. @jörgen:

    Tack för länken, jag svarade i en kommentar på din blogg.

    Kommentar av Christian Engström — 23 september 2008 @ 16:10

  13. Kanske en artikel att försöka få in på newsmill?

    Kommentar av Rickard — 23 september 2008 @ 18:37

  14. Inget läkemedelsföretag är idag intresserat av att bota någon patient alls!

    Vad de letar efter är mediciner som gör patienterna symptomfria så länge medicinen äts – helst hela livet.
    Ett riktigt hopplöst fall är antibiotika; patienterna blir friska – dvs bara 20-40 tabletter per patient och dessutom, efter några år har bakterierna blivit resistenta och det krävs mer forskning. I detta fall saknas numera medicin mot de värsta sorterna eftersom det inte är lönsamt att ta fram nya varianter.
    Och som redan konstaterats lär ingen bry sig om malaria såvida det inte börjar drabba oss också.

    Vidare så tvingar det nuvarande systemet universiten till att patentera sina upptäckter – annars är inget medicinföretag intresserat av att försöka produktifiera upptäckten. Universitetsforskaren själv drivs nog minst lika mycket av förhoppningen om att få ett Nobelpris som att tjäna en hacka.

    Med detta som utgångsläge finns det goda möjligheter att göra ett statligt styrt system minst lika bra. Dock är det nog naivt att tro att allt kan delas ut genom en stor statlig instans; då vill de bara finansiera mega-projekt med tusentals forskare (precis som stora stiftelser som delar ut anslag idag i Sverige).

    Många små och konkurrerande statliga stiftelser eller statligt sponsrade företag (som får prestige och/eller mer anslag om de resulterar i något bra) blir en sorts konkurens på finansiering av forskande. Forskningen kan ske av universitet och/eller produktutvecklingsbolag. Slutligen kan läkemedelsindustrin få tillverka i konkurrens med varandra. Med en sådan separation har staten (eller EU) god insyn i totalekonomin och varje steg är konkurrensutsatt.

    Kommentar av Pelle — 23 september 2008 @ 21:13

  15. Förresten, varför kan inte Sverige ensamt skippa patent (om EU skulle tveka)?
    Svenska ftg kan ta patent som gäller för försäljning i andra länder men i Sverige, för den svenska marknaden, gäller inga patent, dvs de får kopiera patenterad medicin hur som helst (även sådant som uppfunnits av utländska ftg).
    Utländska ftg missar försäljning till Sverige (eller får anpassa sina priser) men resten av världen är stor nog för att de ska kunna fortsätta som förut.

    (Största risken är att USA förklarar krig eftersom de antagligen anser oss vara ett hot mot deras världsordning.)

    Kommentar av Pelle — 23 september 2008 @ 21:26

  16. Problemet är vem som ska styra över de statliga pengarna? Finns det en risk för planekonomi inom branschen? Politikerna är knappast bättre lämpade att ta dylika beslut.

    Sen finns det en annan aspekt; vem vill driva företag som är så beroende av statskassan och politikernas välvilja? Det finns en risk att antalet nya mediciner istället minskar.

    Med detta vill jag inte säga att medicinpatentlagstiftningen är perfekt. Men förslaget är ogenomtänkt, det blottar om en svag punkt i Piratpartiets program. Det här måste ni tänka igenom några varv till. Det handlar inte om att ladda ner grejjor från nätet, utan om folks liv.

    Kommentar av Attila — 24 september 2008 @ 7:17

  17. Apoteken= bättre å lägga ner och införa smartare upplägg – tex askar med doser och individuell anpassning utifrån tex internetsida (läkemdelsverket rek).
    Likaså företagens intressen : pfizer i USA ska ha betalat 800 000 dollar till lobbying för att hålla importen nere och därmed dyrare läkemedel. Apoteket är ju också en drömmarknad = sälja stora dyra preparat med många doseringar.
    Och läkaretik och tex antibiotikaökning däri (resistens som snart är i klass med wmd enligt forskare mfl).

    Kommentar av bjorn — 24 september 2008 @ 8:46

  18. Det här är rent strunt. Vad ni säger är att ni vill socialisera hela läkemedelsindustrin och det vet vi ju alla hur bra staten är på att sköta företag. Tänkte rösta på PP men inte om man för fram sådana här stolleförslag. Att inga läkemedelsföretag skulle vara intresserade av att bota någon är förstås rent nonsens. Om man fick fram ett fantastiskt läkemedel som t ex botade cancer på 1 dag – skulle man då inte sälja det? Och tro det eller ej men det bedrivs faktisk forskning på sjukdomar som betraktas so ”olönsamma”. Däremot kan man ju fråga sig varför man inom nöjesbranchen ska ha monopol på sina alster i 90 år efter man är död men patentet på Losec, som kostat miljarder att forska fram, som bäst gäller i 20 år.

    Kommentar av Peter — 24 september 2008 @ 12:01

  19. @Peter,
    du får naturligtvis tycka att diskussionen är stollig men jag uppfattar den inte som ett förslag från PP utan som en öppen ”brainstorming”, för att komma fram till en klok politik. Dina kommentarer tas också emot.

    Angående jämförelsen Losec vs musik så vill ju PP, som du säkert vet, korta den något för musik.

    Slutligen, om man ”råkade” få fram medicin som botar cancer så säljer man säkert det – men man letade antagligen efter något som gjorde att cancercellerna höll sig passiva, t ex genom att inte dela sig mer.

    Kommentar av Pelle — 24 september 2008 @ 13:29

  20. @peter (kommentar 18): Nej, vi säger inte att vi vill socialisera hela läkemedelsindustrin. Vi föreslår att staten ska separera upphandlingen av forskning från upphandlingen av medicinska substanser. Det är något helt annat.

    @attila: Läs mitt svar ovan i kommentar 9. Styrningen av forskningen är katastrofalt dålig idag (som det redogörs för i artikeln av Marcia Angell. Även om det offentliga gjorde ett extremt superdåligt jobb med att styra forskningen skulle det i vart fall bli mångfalt bättre än idag. Och det finns inga skäl alls att tro att de skulle göra ett superdåligt jobb alls. Läs kommentar 9 igen, som sagt.

    Du frågar också ”vem vill driva företag som är så beroende av statskassan och politikernas välvilja?” Svaret är att det finns massor av sådana företag redan idag, och de som vill driva dem är deras ägare.

    Några exempel:
    1. Hela läkemedelsindustrin som den ser ut idag. Över 80% av deras intäkter kommer ju från det offentliga. Läste du inte mitt inlägg alls innan du svarade?
    2. Hela den militära vapenindustrin. Det är ju bara stater som får köpa militära vapen. Och inom vapenindustrin är det dessutom mycket vanligt att staten upphandlar just forskning, för att ta fram nya vapensystem.
    3. Privata företag inom vård-skola-omsorg, till exempel Pysslingen som driver skolor. De har bara det offentliga som kund, och verkar vara helt nöjda med det.

    Rent allmänt förstår jag om vårt förslag väcker ryggmärgsreflexer hos många som har fått lära sig från barnsben att patent är någonting bra osv. Men läs igenom texten en gång till och fundera på den i lugn och ro.

    Är det något fel i siffrorna som jag presenterar? Och om inte, finns det i så fall några andra underbyggda invändningar mot förslaget? Hittills har jag inte hört en enda.

    Kommentar av Christian Engström — 24 september 2008 @ 13:45

  21. Det man kan diskutera är vad som är en rimlig tid för hur länge ett patent ska gälla. Men om jag forskar fram ett läkemedel under lång tid och till stora kostnader måste jag kunna få täckning för detta. Om någon annan kan kopiera och sälja det samma dag det är färdigt snedvrider man konkurrensen då den som kopierar inte har dessa forskningskostnader och självklart kan sälja mycket billigare. Att ingen skulle vara intresserad av att ta fram nya läkemedel med ett sådant system säger sig själv.

    Kommentar av Peter — 24 september 2008 @ 13:53

  22. Hej Christian, jag såg inte din kommentar innan jag skickade in min. Jag läser och gillar det mesta du skriver och upplever det som förnuftigt men här tror jag ni är ni ute på djupt vatten. Att dra in försvarsindustrin i diskussionen gör inte saken bättre. Handeln med försvarsmateriel mellan olika stater, med t ex krav på återköp är ett ekonomiskt vansinne som går stick i stäv med grundläggande handelsteori. Det ni istället skulle kunna verka för är ett avskaffande av apoteksmonopolet.

    Kommentar av Peter — 24 september 2008 @ 14:18

  23. Försvarsindustrin är ett exempel på privata företag som uteslutande har det offentliga som kund. Attila efterfrågade sådana exempel.

    Jag förstår inte riktigt vad du menar med ”djupt vatten”. Har du hittat något fel i endera siffrorna eller resonemanget? Berätta gärna vad felet består i i så fall.

    Kommentar av Christian Engström — 24 september 2008 @ 14:22

  24. Jag är för okunnig i frågan för att kunna vara tvärsäker om något. Men spontant är jag mycket positiv. Jag tror att den utveckling i biomedicinsk forskning som hyllas från myndigheters och närigslivs håll, som innebär att allt patenteras och att forskarna drivs enbart av drömmen om rikedom, är på det hela taget negativ. En starkare inriktning på det allmänna bästa som incitament är önskvärt som förnyelsetrend i samhällsklimatet. Om det är detta som somliga kallar ”djupt vatten” så ös på bara, vi behöver djupare vatten i dagens långgrunda klimat. den här typen av förslag gör att jag fårstörre respekt för Piratpartiet. jag tycker också vanliga ansvarskännande partier (typ fp, mp, s, v, c – de övriga tror jag inte arbetar för samhällets bästa öve huvud taget) borde titta på detta förslag. Men jag tror de är för konservativa.

    Kommentar av Kim — 24 september 2008 @ 16:55

  25. […] Engström presenterar i bloggposten “Ett alternativ till medicinpatent” ett förslag från Piratpartiet på hur man skulle kunna gå tillväga för att avskaffa […]

    Pingback av Dynamic Man » Piratpartiet om medicinpatent — 24 september 2008 @ 17:23

  26. ”Försvarsindustrin är ett exempel på privata företag som uteslutande har det offentliga som kund.”

    Inte nödvändigtvis. Visst, genomsnittscivilisten kanske inte har en pansarvagn (fast handen på hjärtat, vem skulle inte vilja ha ett hangarfartyg eller två?), men handeldvapen, radarutrustning, militär vildmarksutrustning, kläder, sprängämnen, sikten, avståndsmätare, ekolod, terrängfordon, material (tex kevlar och lexan), komradio och så vidare har alldeles definitivt en civil marknad.

    Det sagt, tankarna om alternativ till medicinpatent är sunda.

    Kommentar av Anders Troberg — 24 september 2008 @ 18:27

  27. Utrymmet är för litet för att debattera här, jag skrev ett inlägg:
    http://www.attila.tecknare.se/?p=685

    Kommentar av Attila — 24 september 2008 @ 19:43

  28. Christian,
    Apropå statlig inblandning. Du utgår ifrån den svenska vårdmodellen. USA som leder utvecklingen inom sjukvård/medicin har privat sjukvård. Har inte mycket till övers hur t.ex försvarsindustrin fungerar, även systemet med friskolor/förskolor glappar rejält.

    http://www.attila.tecknare.se/?p=685

    Kommentar av Attila — 24 september 2008 @ 19:56

  29. ”Det ni istället skulle kunna verka för är ett avskaffande av apoteksmonopolet.”

    Jag antar att en klar majoritet av utgifterna för Apoteket är läkemedelskostnader. Då kan man ju faktiskt tänka sig att då läkemedelsbolagen har monopol på en hel del läkemedel, så kanske det rent av är nödvändigt att köparen också är ett monopol för att ha den förhandlingsposition som krävs för att förhandla fram rimliga priser. Man skulle ju i och för sig kunna behålla ett monopol enbart på grossistmarknaden, men ett rent avskaffande låter som det skulle kunna stå oss dyrt. Är förresten inte läkemedel mycket dyrare i USA än i Europa om man summerar konsumentens+statens/sjukförsäkringens kostnader?

    Kommentar av Erik — 25 september 2008 @ 15:42

  30. […] Christian utvecklar vår syn på läkemedelspatent här. […]

    Pingback av Piratpartiets EU-kandidater 2009 » Patent och patienter — 15 december 2008 @ 10:13

  31. Bara som referens kan jag nämna att många av de här grundidéerna kommer från USA, t.ex. ekonomen Dean Baker.

    http://www.cepr.net/index.php/publications/reports/financing-drug-research-what-are-the-issues/ är en bra början.
    Det finns mer länkar här: http://www.piratpartiet.se/referenslista

    Kommentar av Rickard Olsson — 18 februari 2009 @ 18:51

  32. Jag tycker det är ett mycket intressant förslag och bättre genomtänkt än många andra flummiga visioner politiker kan ha.
    Så som jag har upplevt att det fungerar nu så bestämmer staten att en viss summa ska gå till forskning (grovt uppdelat i forskningsområden). Vilka som sen får pengar bestäms genom att forskare ansöker om pengar för olika projekt.
    Jag tror nog att ett sådant system som föreslås skulle gå att fungera rätt så likt dagens system. Troligtvis skulle vi också få bättre samhällsnytta av medicinerna eftersom jag också har uppfattningen att dagens läkemedelsföretag inte har någon vilja att forska fram mediciner som botar utan hellre mediciner som måste tas resten av livet. Med det föreslagna systemet skulle vi få en oberoende bedömning som troligen skulle räta upp den snedvridningen.

    Forskning och tillverkning skulle bli konkurrensutsatt men medicinerna skulle få en bättre samhällsnytta. Det bästa av två världar.

    Kommentar av Slasher — 25 april 2009 @ 23:41

  33. Dels låter det som detta skulle bli problematiskt globalt, framför allt gentemot USA. Du säger att Europa är tillräckligt stort för att bekosta detta samt samt stå emot diplomatiska påtryckningar. Vad grundar du det på?
    Det luktar handelskrig, tullar mm lång väg.
    Sedan är jag skeptisk till om forskningen skulle bli bättre trots att den fick mer pengar och flyttades från privata företag. Det låter som det skulle behövas en jättestor läkemedelsadministration inom Europa/EU.
    Jag tror även att det finns risk för minskat spektra inom varje medicinsort. Alltså, det kan vara lätt att nöja sig med att utveckla ett fungerande läkemedel mot en viss sjukdom och sedan koncentrera sig på andra sjukdomar. En välbehövlig konkurrens skulle i stort sett utebli. Åtminstone inom Europa.

    Måste erkänna att jag inte har tänkt så mycket på detta. Men jag tycker att det låter problematiskt. Ska t ex läkemedelsföretag eller deras r&d köpas av ‘staten’, eller ska man börja all ny icke-privat forskning från noll?

    Jag vet inte, men det låter som mycket skulle behöva utredas, t ex vilka som skulle vilja detta.
    Hoppas några som sysslar med sånt här snart kommer med några insiktsfulla tankar om förslaget.
    Det är bra med idéer, och denna är värd att analysera ytterligare.

    Kommentar av Augustsson — 12 maj 2009 @ 23:52

  34. Hjälp,
    Får man verkligen handskas så oförsiktigt med siffror:

    1. Socialstyrelsen säger inte alls att priset på läkemedlen sjunker med 70% så här står det
    ”Att kostnaden minskar så mycket beror både på prisreduktioner och att patientandelen av läkemedelskostaden ökar”
    osant alltså
    2.För ett fåtal av de lönsamma företagen går 85% av läkemedelskostnaden går till andra ändamål, varav adm&marknadsföring är ca 30% och vinst ca 10%. Författaren låtsas som om dessa marknadsföringskostnader skulle vara onödiga, I verkligheten är t.ex H&M´s kostnader 35% och mjukvaruindustrins 21+7%. Det går självklart inte att sälja läkemedel utan adm/marknadsföring heller
    Kalkylen: Reduktion av statens kostnader med 50% (30% produktion 20 forskning och ingen marknadsföring, administation försäljning eller vinst ) är totalt verklighet främmande. Den enda kostnad som försvinner är <1% patentkostnader + eventuell vinst reduktion.
    3. Förslaget löser inte ens problemet med bättre läkemedel till U-länderna. För även om all FoU är betald, så kommer ändå företagen att välja den rika världen när de skall bygga upp sin produktion,distibution och marknadsföring, eftersom det är där som de betalande kunderna finns.
    4. Staten har visat sig vara betydligt sämre på att driva utveckligsprojekt än privat industri. Skälet är att privat industri alltid bedömer om man kan få igen de pengar som återstår att investera. Om det inte går läggs projektet ner. Staten däremot tar hänsyn till hur mycket pengar som har lagts ner (JAS Hallandsåsen etc)
    5. Medicinpatent har införts i Indien, de var utan substans patent tidigare för att få inhemsk läkemedelsindusti att utveckla de läkemedel de behöver. Läkemedelspatent är tydligen användbara ibland.

    Kommentar av Rutros — 13 maj 2009 @ 0:11

  35. […] något irriterande egenskap hos vissa annars kloka piratpartister är den bristande förståelsen för entreprenörskapets villkor. Idén om att statliga […]

    Pingback av Våga diskutera principer för immateriellt skydd | Trygghetsvakten blogg — 20 maj 2009 @ 18:40

  36. […] en av vår europaparlamentariker Christian Engströms hjärtefrågor, och han har skrivit mycket på sin blogg i […]

    Pingback av Rick Falkvinge (PP) » Om patent (del 3 av 3) — 28 december 2009 @ 16:09

  37. Mycket intressant att läsa som vädrar ut en del damm…
    Jag har själv ett antal patent som anställd på svenska storföretag och jag skulle inte ha ”uppfunnit” mindre om det inte funnits patent. Visserligen får jag en slant av företaget när ett patent lämnas in men det är inte det som är drivkraften.
    Vad gäller mindre ”komplicerade” ”uppfinningar” än läkemedel så skulle det inte uppfinnas mindre utan snarare mer om inte patenthelvetet funnits.

    Kommentar av Ulf — 28 december 2009 @ 21:03

  38. @ Rutros

    3: Du glömmer att U-länderna som du kallar dom är rikare än någonsin och det kommer att finnas köpkraft för mediciner framöver. Förslaget skulle medföra billigare mediciner för U-länderna vilket ökar köpkraften ytterligare. Ditt försök att banka ner på förslaget i denna punkt blir därför ett löst slag i luften.

    4. Du verkar glömma att staten står för det mesta av kostnaden redan. Dessa pengar behöver sedan inte distribueras i statlig regi, vilket du skulle ha sett om du orkat läsa igenom alla kommentarer. Det finns flertal olika sätt att distribuera forskningspengar. Denna punkt även den svag.

    5. Det är väl ingen här som påstår att läkemedelspatent är enbart av ondo? Däremot anser vi att det finns bättre sätt att lösa problemen på.

    Kommentar av kalle — 30 december 2009 @ 14:16

  39. […] svenska Piratpartiets (PP) ställningstagande kring läkemedelspatent till engelska (på svenska här). Vilket för mig gör det uppenbart hur mycket arbete PP måste lägga ner på att utveckla sin […]

    Pingback av Bristerna med Piratpartiets patentpolitik at Free the Mind — 10 mars 2011 @ 23:06

  40. […] repris le billet. L’article original est de Christian Engsrtöm et est disponible en suédois et en […]

    Pingback av Position du Parti Pirate Suédois sur les brevets pharmaceutiques » Politique du Netz — 5 maj 2012 @ 17:31

  41. […] hoppas på att marknaden ser till att det blir tillräckligt med forskning ändå. Därför vill vi ersätta läkemedelspatenten med det system som internationellt kallas delinkage. Det innebär att läkemedelsforskningen […]

    Pingback av Vad vill Piratpartiet med patent, varumärken och upphovsrätt? « Christian Engström, Pirate MEP — 12 oktober 2012 @ 12:04

  42. […] hoppas på att marknaden ser till att det blir tillräckligt med forskning ändå. Därför vill vi ersätta läkemedelspatenten med det system som internationellt kallas delinkage. Det innebär att läkemedelsforskningen […]

    Pingback av Vad vill Piratpartiet med patent, varumärken och upphovsrätt? « Christian Engström, Pirate MEP — 12 oktober 2012 @ 12:04

  43. […] hope that the market makes sure enough research just happens anyway. Therefore, we’d like to replace pharmaceutical patents with the system that’s known internationally as delinkage. It means […]

    Pingback av What The Swedish Pirate Party Wants With Patents, Trademarks, And Copyright - Falkvinge on Infopolicy — 13 oktober 2012 @ 6:49


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: