Bör förundersökningar vara offentliga?

För en pirat finns det två politiska principer som bägge är ”heliga”:

• Makten ska vara så transparent som möjligt. Medborgarna måste kunna granska vad staten och olika myndigheter gör, och det ska vara så lätt som möjligt för dem att göra det. Därför är bland annat offentlighetsprincipen väldigt viktig.
• Medborgarnas privatliv ska skyddas från insyn så långt det är möjligt. Speciellt ska inte staten kränka privatpersoners integritet genom att sprida personliga och känsliga uppgifter till höger och vänster i onödan.

Det här är två alldeles utmärkta principer. Har man dem i ryggmärgen och låter dem styra ens ställningstaganden i olika informationsetiska frågor, då hamnar man nästan alltid rätt från början.

Problemet uppstår när de här två principerna krockar med varandra. Det gör de i åtminstone ett viktigt fall, nämligen när det gäller myndighetsbeslut som rör enskilda personer. Exempelvis när domstolar dömer i brottsmål.

Å ena sidan vill vi att alla handlingar runt beslutet eller domen ska vara offentliga, så att det går att kontrollera att myndigheten har gjort rätt. Men å andra sidan vill vi samtidigt att handlingarna ska vara sekretessbelagda, så att inte enskilda personers privatliv hängs ut till allmän beskådan.

Debatten de senaste dagarna runt förundersökningen i Arbogamålet är ett perfekt exempel på den här konflikten. Å ena sidan vill vi att materialet som har legat till grund för den uppmärksammade domen ska vara offentligt, så att det blir möjligt för intresserade medborgare att bilda sig en egen uppfattning om målet, och inte bara vara hänvisade till kvällstidningarnas rapportering. Att man kan granska domstolars arbete är en hörnsten i varje rättssamhälle. Men å andra sidan innehåller förundersökningen på 2700 sidor en ryslig massa väldigt intima uppgifter om en massa oskyldiga privatpersoner, inklusive otäcka bilder på de mördade barnen.

De två principerna frontalkrockar med varandra. I den bästa av alla världar skulle vi vilja ha total öppenhet så att man kan granska rättsväsendets arbete, kombinerat med total sekretess så att alla oskyldiga inblandade slipper utsättas för ytterligare lidande genom att deras personliga omständigheter hängs ut till allmän beskådan. Men den tulipanarosen finns tyvärr inte. Vi tvingas välja och kompromissa, fastän vi allra helst skulle vilja betrakta var och en av de två principerna som absolut och okompromissbar.

Men så är det ibland i den verkliga världen, och det är ingens fel. När det dyker upp målkonflikter får man lov att hantera dem. Och när det dyker upp målkonflikter mellan principer som man tycker är viktiga, då får man se till att hantera dem med extra stor noggrannhet och eftertanke. Någon annan väg finns inte.

Vi måste bestämma om vi tycker att dagens regler för vad som är offentlig information i brottsmål är rimliga eller inte. Att Västmanlands tingsrätt säkert följde gällande regler när de offentliggjorde förundersökningsprotokollet i Arbogamålet har jag inte hört någon ifrågasätta, men det behöver ju inte betyda att reglerna som sådana är lämpliga. Kanske behöver de modifieras. Helt klart är ju att många människor har blivit upprörda när det framkom att bilder på de mördade barnen i Arboga var tillgängliga som en del av det offentliga förundersökningsprotokollet.

En del debattörer har valt att mer eller mindre reflexmässigt kritisera sökmotorn The Pirate Bay för att det går att hitta förundersökningsprotokollet via dem. The Pirate Bay själva, Blogge, Josh, Marcin, Scablog, Jens O., Online PR, jag själv och många andra har redan svarat på den kritiken, så jag ska inte uppehålla mig mer vid den saken, förutom att säga att det är att skjuta på helt fel mål att ge sig på dem som tillhandahåller infrastruktur.

Andra är kritiska mot den person som la ut förundersökningen så att dem blev tillgänglig på internet, men jag ser inte det heller som en särskilt fruktbar vinkel. Dels har jag svårt att förstå varför det skulle vara klandervärt att sprida vidare dokument som staten medvetet har valt att offentliggöra med det uttalade syftet att alla som vill ska kunna ta del av det, men framför allt spelar det ingen roll vad man har för åsikt om att offentliga dokument sprids via internet. Internet finns och är en realitet, och alldeles oberoende av vad jag eller någon annan tycker om saken, kommer all information som någon tycker det är värt att sprida att bli spridd.

När ett dokument väl är offentliggjort, i det här fallet genom tingsrättens försorg, finns det ingen möjlighet att kontrollera hur och i vilken omfattning det sprids vidare. Det är den tekniska verkligheten idag. Den kan man inte ändra på med mindre än att man stänger av hela internet.

Eftersom det inte kommer hända får vi istället acceptera verkligheten som den är, och ta med det i beräkningarna när vi diskuterar reglerna för vad som bör vara offentligt och inte. Att på ena eller andra sättet förfäkta ståndpunkten att något ska vara offentligt men att det inte ska få spridas, det är bara att stoppa huvudet i sanden för att slippa göra svåra avvägningar. Det tillför inget nämnvärt till samhällsdebatten.

Frågan vi tvingas ta ställning till är om reglerna som säger att förundersökningar är offentliga verkligen är lämpliga, eller om de borde förändras. Det är ingen lätt fråga.

Själv får jag erkänna att jag inte visste att förundersökningar är offentliga, och jag får också erkänna att det förvånar mig en hel del att de är det. I en förundersökning kan det ju finnas massor av personliga och intima uppgifter om människor som inte har ett dugg med brottet att göra, såsom vittnen, personer som har hörts men avförts ur utredningen och så vidare.

Efter vad jag har förstått från folk som har läst i Arbogautredningen är det väldigt mycket sådant som ingår, och det förvånar ju inte med tanke på att det är 2700 sidor i utredningen. Något måste det ju stå på dem.

Det blir i mitt tycke extra konstigt eftersom allmänheten enligt de här reglerna har tillgång till mer information än vad domstolen har. Jag var nämndeman vid Stockholms tingsrätt i sju år, och när man dömer gör man det bara på de uppgifter som har framkommit i salen genom att ena sidan tog upp dem muntligt. Saker som står i förundersökningen men som ingen tar upp har inte med målet att göra, ur domstolens synvinkel.

Hade reglerna sagt att hela ljudinspelningen från rättegångssalen är offentlig, men att polisens arbetsmaterial (förundersökningen) är skyddad av sekretess, då hade jag spontant tyckt att det lät naturligt. Men kanske finns det tunga skäl till att även förundersökningen ska vara offentlig, trots att det innebär ett mycket stort intrång i den personliga integriteten för människor som inte alls har gjort något brottsligt, utan kanske bara har råkat vara i närheten av brottet på ena eller andra sättet.

Jag vet inte, så jag skulle gärna höra från andra vad det finns för skäl till att just förundersökningar ska vara offentliga. Jag har förstått att gammelmedia ofta använder förundersökningarna för att spåra upp tänkbara intervjuoffer och hitta smaskiga detaljer som de kan göra sensationsjournalistik av, men det är ju inte detsamma som att granska domstolens myndighetsutövning, så det är väl i sig inte ett så starkt skäl att det motiverar att staten lämnar ut intim information om privatpersoner.

Men jag ser fram emot att läsa vad det finns för synpunkter man kan ha på ämnet. Finns det några tunga skäl till varför det är just förundersökningen som ska vara offentlig, istället för ljudupptagningen från huvudförhandlingen? Och om det istället var huvudförhandlingen som var tillgänglig i ljudform från rätten, skulle det innebära några andra stora nackdelar?

Det är knepiga saker det här, och jag påstår inte på något sätt att jag är säker på hur avvägningen mellan transparens och integritet bör utformas när det gäller brottsmål i domstolar. Men när saker är knepiga får man se till att diskutera dem, och se vad man kommer fram till. För den typen av diskussioner är internet ett oöverträffat medium.

PS. Jag fick just veta att jag ska vara med på TV4:s Nyhetsmorgon imorgon bitti klockan 06:45 och diskutera just det här med Yrsa Stenius. Det ska bli intressant.
…………

Andra som skriver: TV4, SvD, DN, Sydsvenskan, Rick Falkvinge, Opassande, Johanna Nylander, Copyriot, Floodis, Gunnar Hökmark (m), Tomas Lidholm, Kopit, tl;dr, Reficul, Zac

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, yttrandefrihet, censur, offentlighetsprincipen, the pirate bay, pirate bay, arbogamålet