Christian Engström, Pirat

20 augusti 2008

FRA och Ådalen -31

Filed under: skyddat privatliv — Christian Engström @ 14:14
Ingvar Åkesson i riksdagen den 12 april 2007:
– Politiska, polisiära och militära kunder

När man blandar ihop militärens och polisens roller i ett demokratiskt samhälle blir det inte bra.

År 1931 sattes svensk militär in för att upplösa ett demonstrationståg i Ådalen. Resultatet blev fem döda demonstranter och lika många sårade. Den här händelsen ledde till att man i Sverige under lång tid blev noga med principen att militär styrka inte får riktas mot den egna befolkningen.

Men det är inte bara i Sverige som man har kommit på att det är en bra idé att hålla isär polis och militär. Den här principen har man i alla civiliserade länder. Militären ska inte användas mot det egna folket.

För det har visat sig att det är en viktig princip om man vill ha ett drägligt samhälle. Länder som sätter in militären mot den egna befolkningen är utan undantag mycket otrevliga länder. Det forna Sovjetunionen. Pinochets Chile. En hel hoper militärdiktaturer i Afrika, Asien, Latinamerika och även Europa vid olika tidpunkter.

Spåren förskräcker. Att blanda ihop rollerna för militär och polis är inte en bra idé. Ådalen -31 är bara vår egen lokala illustration till en erfarenhet som har gjorts på många platser i världen.

Det är fullständigt legitimt att ett land har en militär underrättelsetjänst, som försöker hålla så bra koll på omvärlden som möjligt. Men att skydda landet mot olika inre hot är polisens uppgift. Om ett samhälle ska vara demokratiskt och drägligt att bo i får det inte ske någon sammanblandning av de här två arbetsuppgifterna.

Det är det här som är det grundläggande problemet med Försvarets Radioanstalt som det fungerar i praktiken idag, och som det är tänkt att fungera enligt FRA-lagen. Bilden ovan är från riksdagsutfrågningen den 12 april 2007, när FRA:s gd Ingvar Åkesson pratar om hur FRA spanar åt ”politiska, polisiära och militära ‘kunder'”. Det är samma utrustning och samma personal som används för att spana åt både polisen och militären. Sammanblandningen är total.

FRA har blivit ett inrikesspionage som riktar sig mot den egna befolkningen, men som inte anser sig bundet av reglerna som säger att myndigheterna bara får ägna sig åt inrikes avlyssning efter beslut i domstol när det finns en konkret brottsmisstanke. Och med FRA-lagen blir det lagligt, som förre överdirektören på FRA Anders Wik så kärnfullt uttryckte det på band. Tricket är bara att kalla verksamheten för militär signalspaning så fort den går utanför reglerna för hur man får avlyssna civila svenskar, och förneka att man håller på med saker som hör hemma inom polisens område.

FRA sysslar inte med brottsutredningar” säger Ingvar Åkesson när Birgitta Ohlsson (fp) påpekar att brottsmisstanke och domstolsbeslut måste vara ett krav vid granskning av vanliga svenskars e-post, sms eller telefonsamtal. Trots att Åkesson själv har stått och visat bilder i riksdagen som handlar hur FRA ägnar sig åt polisiär spaning. Trots att ”kampen mot terrorismen” anges som ett av huvudskälen för varför FRA-lagen behövs.

Men så fort någon vill diskutera om det är lämpligt att ge FRA befogenhet att avlyssna svenskar utan brottsmisstanke, vare sig det är för att bekämpa terrorism eller av andra orsaker, då byter förespråkarna omedelbart spår och börjar prata om signalspaning i ordets ursprungliga strikt militära betydelse.

Man kan inte ha en brottsmisstanke mot en annan stat” säger försvarsminister Sten Tolgfors mästrande, och menar sig ha neutraliserat all kritik och visat att motståndarna inte förstår vad de pratar om.

Men det gör vi faktiskt. Vi har genomskådat hur FRA-förespråkarna avsiktligt blandar samman militär och polisiär spaning. Dels i debatten genom att hoppa mellan olika definitioner av ordet ”signalspaning” för att ta billiga debattpoäng och slippa svara på relevant kritik. Dels i verkligheten genom att låta FRA ägna sig åt båda sakerna samtidigt och på så sätt kunna åka slalom mellan regelverken på det sätt som passar dem.

FRA:s utökade befogenheter innebär massavlyssning, precis som folkrättsjuristen Mark Klamberg har visat genom att gå igenom lagen och förarbetena, och som ingen mindre än Thomas Bodström upprepar i en debattartikel i DN idag.

Det finns ingen som är motståndare till att polisen får använda avlyssning som ett medel i jakten på grova brottslingar, så länge det sker på ett rättssäkert och kontrollerat sätt vid konkreta brottsmisstankar. Och det finns ingen som är motståndare till att Sverige ägnar sig åt militär underrättelseverksamhet riktad mot andra länder.

Men att blanda ihop de två verksamheterna under samma tak är fel. Att ge en halvmilitär myndighet som FRA kontinuerlig tillgång till all civil telekommunikation som råkar passera Sveriges gräns är inte acceptabelt, precis som Thomas Bodström skriver i sin artikel.

Därför måste FRA-lagen rivas upp omedelbart. Om kablarna väl kopplas in kommer det nästan säkert visa sig omöjligt att göra någonting åt saken i efterhand.

Det är i höst striden står, och skiljelinjen går mellan dem som vill ansluta kablarna och dem som inte vill det. Svårare än så är det inte.

…………

Andra som kommenterar Thomas Bodströms artikel idag: Expressen, Tankar från rooten, Folkpartiet Nacka, Jakob Heidbrink, Mark Klamberg, Intensifier, Ankersjö, Mårten Schultz, Stefan Tornberg, Farmorgun, Kamferdroppar, Gabrielle

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , ,

12 kommentarer

  1. Håller med till ETTHUNDRA PROCENT!

    Kommentar av Hans J — 20 augusti 2008 @ 14:51

  2. Mycket bra skrivet, jag kan bara instämma i det du säger, sammanblandningen är så total att när jag har förklarat för folk att FRA är en civil myndighet, så tror dem att jag har missförstått allt. Många jag har talat med tror fortfarande att FRA bara kommer att avlyssna terrorister och militära hot. Tyvärr kommer jag att träffa en person imorgon som använder argumentet: ”rent mjöl i påsen”, då skall man veta att jag känner till att han jobbar svart och är sjukskriven.

    Kommentar av Kålan — 20 augusti 2008 @ 16:34

  3. När FRA skapades på 1940-talet var syftet, enligt vad jag har läst, att ge regeringen tillgång till underrättelser ur etern utan att dessa först skulle filtreras av militärstaberna. Därför placerades FRA alltså organisatoriskt vid sidan om krigsmakten, om än under Försvarsdepartementet.

    Jag föreställer mig att verksamheten denna första tid också var begränsad till just försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiken. Inget av dessa områden innefattar dock polisens eller tullens arbete. När var första gången dessa myndigheter tog FRA:s tjänster i anspråk? Vilket decennium?

    Enligt Anders Wik inleddes avlyssningen av satellitförmedlad telefontrafik 1976, men det är möjligt att man åtminstone experimenterat med denna teknik ännu tidigare. Den första satelliten för telekommunikation (Telstar) skickades upp redan 1962. Fanns eventuella uppdrag från tull eller polis med i bilden då?

    Argumentet från avlyssningstillskyndarna har varit att den trafik som FRA fått i uppdrag att lyssna på inte längre går i etern, utan i tråd.

    Jag vill hävda att FRA:s uppdrag inte har varit att lyssna efter viss trafik (åtminstone inte från början; det kan ha ändrats senare). Uppdraget har i stället varit att lyssna i ett visst medium, nämligen etern, och rapportera vad man funnit där. Det torde ha gällt såväl radarsignaler och militär flygledning som diplomatisk (sannolikt krypterad) radiokommunikation och utländska rundradiosändare. Innehållet har kommit och gått, men mediet har förblivit detsamma.

    När detta uppdrag ursprungligen formulerades på 1940-talet, så förutsåg man antagligen inte att etern 30 år senare skulle komma att erbjuda en massa civil, privat telefontrafik. Den ”privata” användningen av etern torde strax efter andra världskriget ha varit begränsad till flygets och sjöfartens kommunikation samt till amatörradio, där användarna var fullt medvetna om att deras samtal kunde avlyssnas av vem som helst, kanske på andra sidan jorden vid gynnsamma omständigheter. Därför var det inte heller aktuellt att formulera några begränsningar för vad FRA fick lyssna på, ens om man hade velat det.

    ”Eterns frihet” är en i grunden bra princip, vilken alla som någonsin levat under en regim där det varit straffbart att ratta in och lyssna på ”utländsk propaganda” nog vet att uppskatta. Att samma polska radiomottagare som kunnat ta in Radio Free Europe också kan lyssna på en dansk fiskebåt utanför Bornholm har accepterats som en bieffekt vi kan leva med; vi tar inte ifrån den synsvage hans läsglasögon bara för att de fungerar lika bra för att läsa ett vykort adresserat till frun som Dagens Nyheter.

    Antagligen blev den mängd ”signaler” som FRA erhöll från telekommunikationssatelliterna så pass omfattande att avlyssningen av telefonsamtal i sig kom att uppfattas som en väsentlig del av myndighetens uppdrag. Frågan är: Konsoliderades denna omtolkning av uppdraget någonsin med regeringen, eller var det en omtolkning som FRA gjorde helt på egen hand? Om direktiven ändrades, när ändrades de, och i vilka avseenden?

    Jag vet förstås inte vilken förklaring som är den riktiga. Antingen har FRA gått sin egen väg och regeringen lämnat sitt tysta godkännande, eller så har FRA någon gång fått ändrade instruktioner av regeringen. I båda fallen har ett eller flera fel begåtts, bland annat genom att man inte kontrollerat huruvida verksamheten bedrivits inom lagens ram.

    Trafiken i etern må ha ändrat karaktär, men etern finns kvar. Om uppdraget är att spana på en viss plats (radiospektrum), då kan FRA fortsätta att lyssna på kosmiskt brus intill tidens ände, även om varenda jordisk radiosändare skulle tystna och gå under jorden i tråd. Om uppdraget däremot är att leta efter ett visst objekt (kommunikation), då kan man förstå ambitionen att börja ”signalspana” i tråd. I det senare fallet måste jag dock upprepa frågan: När formulerades detta ändrade uppdrag? Det fanns rimligen inte där från början.

    Frågan om vad som är FRA:s uppdrag (signalspaning eller teleavlyssning) hänger intimt samman med frågan om vem uppdragsgivaren är; UD, tullen eller polisen (för att nämna några exempel). Nulägesanalysen må vara det primära, men för att göra bilden fullständig vill jag också veta hur vi har hamnat i den här situationen. Den som befinner sig i en labyrint och försöker hitta vägen ut bör ställa sig frågan: Hur kom jag hit? Ariadnes röda tråd ger svaret. Vet man vägen in, så kan man förhoppningsvis backa tillbaka ut.

    Det är dessutom mycket lättare att argumentera med hjälp av historiska fakta, när man väl har dem, än med tunga åsikter. Avlyssningsanhängarna kan ju försöka hävda att historikerna också har ”missförstått” vad som står i de gamla dokumenten med Kungl. Maj:ts stämpel på…

    Kommentar av Anders Andersson — 20 augusti 2008 @ 20:36

  4. Börjar lite omvänt.

    Anders Andersson skrev, ”[…] Uppdraget har i stället varit att lyssna i ett visst medium, nämligen etern, och rapportera vad man funnit där. […]”

    Personligen tror jag att uppdragen varit mer abstrakt utformade: typ ta reda på dittan och dattan, sen har FRA löst den uppgiften vare sig det varit lagligt, eller inte direkt olagligt, (eller åtminstone kunnat argumenterat för gälla ”för den nationella säkerhetens skull”.) Antar detta eftersom FRA inte bara spanat i ett enda medium.

    Kålan skriver, ”Tyvärr kommer jag att träffa en person imorgon som använder argumentet: “rent mjöl i påsen”, då skall man veta att jag känner till att han jobbar svart och är sjukskriven.”

    Se till att befinna dig på en mer offentlig plats. Fråga om personen har något att dölja. Om personen inte har det. Utbrist att personen har helt rätt, och be denne dra ner byxor och underklädesplagget (om något) för konstens skull … (Skulle tippa på att dom flesta har nått dom vilja dölja, samt att man har rätt att uttrycka sig på vilket sett som helst för konstens skull.)

    C.E.

    Egentligen blandas väl rollerna inte samman, men skiljelinjen/erna blir oerhört suddig/a då så mycket av underrättelseverksamheten ska destilleras, filtreras, via FRA från generell information.

    Det är väl mest pga politiska skäl, antagligen mest från förr, som vi har en fristående, civil, underrättelsetjänst, dvs inte så mycket pga av praktiska skäl idag (bortser från USA och deras ”iver” att nationella (politiskt styrda) underrättelsetjänster ska vara civila generella underrättelseinhämtare. Skulle vara intressant att få reda på varför en underrättelsetjänst ska vara civil idag när risken för polis och/eller militärt maktövertagande är väldigt liten.)

    Kommentar av ST — 20 augusti 2008 @ 23:39

  5. Rollerna är inte bara sammanblandade, de är praktiskt taget oskiljaktiga för en utomstående observatör. Huruvida Ingvar Åkesson kan skilja de båda rollerna åt är oviktigt. Det väsentliga är, som Christian skriver, att alla vi andra enkelt kan se vem som ägnar sig åt vad och vilket regelverk som tillämpas i varje situation.

    Även om signalspaningen (som är en försvarsangelägenhet) av uppenbara skäl är omgärdad av sekretess, så kan FRA inte underrätta någon annan myndighet om resultatet av denna signalspaning utan att upprätta en allmän handling. Den kan visserligen vara belagd med sekretess, men den måste likafullt föras in i diariet, så att en utomstående kan få vetskap om dess existens och begära att sekretessen prövas i domstol. När sedan informationen når den andra myndigheten, så är det inte säkert att samma sekretess gäller också där.

    Detta regelverk är förhållandevis enkelt att tillämpa i normalfallet, men ibland kan en och samma person vara anställd på två myndigheter. Om han erhåller information i sitt arbete på den ena myndigheten, får han då använda den informationen i arbetet på den andra myndigheten?

    Ja, det får han, under förutsättning att den första myndigheten får skicka informationen till den andra, och när så sker skall den alltså diarieföras av båda myndigheterna. Tjänstemannen med en fot på vardera myndigheten tvingas i princip att författa en skrivelse till sig själv, som om han vore två skilda personer. Jag skulle tro att det i praktiken är få tjänstemän på myndigheter av lägre ”rang” som ägnar sig åt dylik pappersexercis med sig själva. En del av allt som borde hamna i diariet gör inte nödvändigtvis det.

    Tänk nu tanken att två myndigheter med olika uppdrag skulle dela både lokaler och personal; låt oss säga att samtliga 700 anställda arbetar halvtid på ena myndigheten och halvtid på den andra. Dessutom har de flextid på båda, så varje tjänsteman bestämmer själv vilken del av dagen han ägnar sig åt vilken uppdragsgivare. Han har inte ens två olika skrivbord eller telefoner för ändamålet. Hur går det med diarieföringen?

    Enkelt uttryckt: Det. Fungerar. Inte.

    Detta blir i praktiken resultatet när FRA dels skall ägna sig åt försvarsunderrättelseverksamhet, dels ge service åt polisen och tullen. Det är två, nej tre olika verksamheter, alla med olika regelverk. Tack vare försvarsunderrättelseverksamheten hävdar dock FRA att hela myndigheten är av avgörande betydelse för rikets säkerhet, och därmed skyddad av sträng sekretess, så sträng att det sedan inte heller går att granska den verksamhet som utförs för polisens eller tullens räkning.

    Det är en sammanblandning som liknar den ett krigförande land gör sig skyldigt till när man avsiktligt förlägger militära anläggningar till civila bostadsområden i syfte att använda befolkningen som levande sköld mot fientligt angrepp (eller när man döljer en vapentransport i en bil målad i Röda Korsets färger).

    Därför är det viktigt att polisens och tullens respektive verksamheter står på egna ben, och inte gömmer sig bakom FRA:s hemlighetsmakeri. Om jag skulle ange ett skäl av flera till att inte samla alla myndigheter på en och samma ort (Stockholm), så skulle jag nog välja denna. Allmänhetens insyn gynnas av att myndigheten måste anlita Posten för att korrespondera med en annan myndighet, i stället för att bara skicka en springpojke till andra sidan korridoren.

    Kommentar av Anders Andersson — 21 augusti 2008 @ 1:18

  6. […] Dexion, yo mstuff!, Tomas sida, Opassande igen, Conjoiner, satmaran, Jinges web och fotoblogg, Christian Engström (pp) igen, Fritänk, Sidvind, Hultins tankegång, ProjektPåRiktigt, Rick Falkvinge (pp), Mina Moderata […]

    Pingback av Erik Laakso | På Uppstuds » Så många FRAgetecken kvar — 22 augusti 2008 @ 4:20

  7. […] Dexion, yo mstuff!, Tomas sida, Opassande igen, Conjoiner, satmaran, Jinges web och fotoblogg, Christian Engström (pp) igen, Fritänk, Sidvind, Hultins tankegång, ProjektPåRiktigt, Rick Falkvinge (pp), Mina Moderata […]

    Pingback av Lowdin.com i Bromma » Bloggarkiv » FRA och Internet — 22 augusti 2008 @ 13:48

  8. […] – ettan, Opassande #6, ANGIE ROGER, Beta Alfa, THE BEJCONPIRE, Björn Wadström – ettan igen, Christian Engström (pp) #3, Kärlek och Socialism, Rick Falkvinge (pp) #5, Opassande #7, Rick Falkvinge (pp) #6, Lowdin.com […]

    Pingback av Rick Falkvinge (pp) » Blog Archive » Emma pratar förstånd, Odenberg inte — 23 augusti 2008 @ 12:02

  9. […] Min Humla #3, Christian Engström (pp) #4, Rick Falkvinge (pp) #6, Opassande #8, Opassande #9, Christian Engström (pp) #5, No size fits all, Rick Falkvinge (pp) #7, Opassande #10, ProjektPåRiktigt #4, […]

    Pingback av Erik Laakso | På Uppstuds » Den sextonde september — 26 augusti 2008 @ 17:44

  10. […] Min Humla #3, Christian Engström (pp) #4, Rick Falkvinge (pp) #6, Opassande #8, Opassande #9, Christian Engström (pp) #5, No size fits all, Rick Falkvinge (pp) #7, Opassande #10, ProjektPåRiktigt #4, […]

    Pingback av Erik Laakso | På Uppstuds » Samåkning mot FRA-lagen — 26 augusti 2008 @ 22:12

  11. […] Huvuddelen av alla problemen med FRA-lagen kommer ur sammanblandningen mellan polisens och militärens spaning. Den typen av sammanblandning är aldrig bra. Den hör inte hemma i en demokrati i fredstid. […]

    Pingback av Riv upp, gör om, gör rätt! « Christian Engström (pp) — 28 augusti 2008 @ 9:54

  12. […] Christian Engström om FRA och Ådalen 1931 Ådalen 31 Glöm dom aldrig […]

    Pingback av Minns Ådalen Wickman, Minns Ådalen « En Norrländsk blogg om allt möjligt — 15 mars 2009 @ 10:34


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: