Christian Engström, Pirat

21 juli 2008

FRA: Riksdagsmännens egenintresse duger gott

Filed under: allmän politik,skyddat privatliv — Christian Engström @ 16:33

I DN den 15/7 skriver Hanne Kjöller om de riksdagsmän som inte röstade mot FRA-lagen när de hade chansen, men som nu vill riva upp den. Lite syrligt föreslår hon att det nog mera är utsikten att bli omvald än insikten att lagen är fel som motiverar riksdagsledamöternas omsvängning.

Det är mycket möjligt att hon har rätt. Men det spelar i så fall ingen roll. Det är det som är det listiga med hur det demokratiska systemet är uppbyggt. Det är med avsikt konstruerat så att det ligger i riksdagsmännens egenintresse att lyssna på folket i skarpa lägen som det här.

Det är riktigt finurligt designat, faktiskt.

I normalfallet är det i praktiken så att makten utgår från statsministern och regeringen i en demokrati. De är den verkställande makten, och det är de som styr landet. Om regeringen vill någonting så blir det normalt så.

Men läser man i grundlagen står det precis tvärtom. Där står det att all makt utgår från folket, som väljer en riksdag som är rikets högsta beslutande organ. I grundlagen står riksdagen över regeringen. Riksdagens talman har formellt sett högre rang än statsministern.

Normalt fungerar det alltså inte så som det står i grundlagen i praktiken. Då är det statsministern som är nummer ett och som styr landet i den riktning han vill. På så sätt blir det någonting gjort. Allt kan inte dras i långbänk hela tiden, så det är helt rimligt att regeringen styr i praktiken till vardags.

Men grundlagen finns där ändå som en säkerhetsventil, för den händelse att statsministern och regeringen skulle få för sig att styra åt fel håll. Det är det vi ser hända nu. När medborgarna vaknar och upptäcker att regeringen håller på att välja en väg som den inte har stöd för, då förändras hela det politiska spelet. Då får grundlagens bestämmelser liv och vänder upp och ner på maktpyramiden.

För enligt grundlagen är det inte regeringen som bestämmer vilka riksdagsmän som ska få ha kvar sina trevliga jobb nästa mandatperiod. Det är folket. Så när en fråga har blivit så stor som FRA-frågan har blivit, då ligger det inte längre i riksdagsmännens egenintresse att fortsätta göra som regeringen vill i strid med medborgarnas vilja.

Gör de det minskar de sina chanser att bli omvalda. I de borgerliga partierna fastställs riksdagslistorna av de lokala partidistrikten, efter att man genomfört provval där de vanliga medlemmarna får rösta fram de kandidater som de vill ha på valbar plats. Vill man ha en chans att bli omvald gäller det att hålla sig väl med gräsrötterna i sitt distrikt i första hand. Att man är kompis med partiledningen hjälper inte om man blir petad från valbar plats.

Och när listorna väl är spikade är det de helt vanliga medborgarna som bestämmer hur många mandat partiet får – om det blir några alls. Det är många som spekulerar i att något av de små borgerliga partierna kommer att åka ur riksdagen i valet 2010. Det lär i så fall drabba det borgerliga parti som blir sist med att svänga i FRA-frågan, och som fortsätter att insistera på en linje som inte har något stöd bland allmänborgerliga liberaler.

Just nu är det två år tills nästa riksdagsval, och rent formellt kan riksdagen välja att strunta i alla folkliga protester och bara köra på. Men det är nu, eller närmare bestämt i höst när motionerna om att riva upp FRA-lagen ska behandlas, som det avgörs i praktiken vilka riksdagsmän som kommer åka ut och få söka sig ut på den reguljära arbetsmarknaden. Ju förr ett antal av alliansens riksdagsmän inser det, desto bättre är det för demokratin. I det här fallet är egennyttan på det godas sida.

Man kan förstås tycka att det är låga motiv som styr, om det är utsikterna till fortsatt politisk karriär snarare än insikten om värdet av medborgerliga rättigheter som får de folkvalda att vilja riva upp FRA-lagen. Men så länge katten fångar möss spelar det ingen roll vilken färg den har. Varje nej-röst räknas lika mycket, oavsett vad riksdagsmannen tänkte på när han tryckte på rätt knapp.

Om bara våra folkvalda parlamentariker ser till att riva upp lagen innan den träder i kraft ska vi inte vara småaktiga och ifrågasätta deras eventuella motiv. Utsikt till fortsatt politisk karriär eller insikt om att övervakningssamhället är fel väg duger lika gott. Att motiven sammanfaller visar bara att det demokratiska systemet fungerar som det är tänkt att göra.

Ganska finurligt konstruerat, som sagt. En eloge till grundlagsfäderna för ett listigt designat system. Nu väntar vi bara på att tillräckligt många riksdagsmän ska komma till insikt innan det är för sent om att det är de här reglerna som gäller i FRA-frågan.

Det tror jag de kommer att göra. Det ligger ju som sagt i deras eget intresse. 😉

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , ,

17 kommentarer

  1. I normalfallet är det i praktiken så att makten utgår från statsministern och regeringen i en demokrati.

    Vi har ingen demokrati.

    En demokrati är inte ett 1 ledar system.

    Det är raka motsatsen till innebörden demokrati.

    För folket, Av folket Med folket.

    Kommentar av Mike — 21 juli 2008 @ 17:26

  2. Stämmer vi har ingen demokrati. Vårt styrelseskick är numera pseudokrati. Kommer att övergå till diktatur om lissabonfördraget går igenom med eller utan ändringar. Moderaternas Karl Sifrid vill nu riva upp hela FRA-lagen. Moderaterna börjar så smått ana att de har folket emot sig. Men med hjälp av Karl Rove kanske Reinfeldt tar hem segern igen. Rove är ju bra på valfusk, har lyckats två gånger tidigare.

    Kommentar av astrid boman — 21 juli 2008 @ 19:05

  3. […] Engström skriver om hur politikers egenintresse faktiskt kan ses som positivt, […]

    Pingback av opassande » Blog Archive » Missa inte — 21 juli 2008 @ 21:49

  4. Vi överlever inte utan nyliberalism (am projektet= upplysning, kraft, eget ansvar etc).
    Sex, våld och arbete.
    Sen är det den judiska frågan – många judar inom arbetarrörelsen (säljer in intellektuella lösningar som kommunistpacket idag ”massa meningslösa ord utan substans”).
    Samma mentalitet idag = kanske att naturen går mot utrotning. Kontroll över en del media – och liknande organisationer.
    Djävulens folk (enkelt å slå ut).

    Räkna 1 miljon gånger
    Vad som gett nybyggaranda etc

    Kommentar av bjorn — 22 juli 2008 @ 6:56

  5. En mycket bra och välskriven artikel som begripligt förklarar spelet som uppstår mellan Regering och Riksdag när det gäller en fråga av extraordinär betydelse för väljarna.

    Kommentar av Erik — 22 juli 2008 @ 9:08

  6. Du förbiser ett allvarligt inbyggt problem som grundlagsfäderna inte tänkte på.
    Det är att även om vi anser vissa av riksdagmännen ovärdiga uppgiften 2010, samtidigt som de som är om sig och kring sig ser till att byta åsikt, åtminstone före valet( efter kan man ju göra som man vill ändå, ett annat problem eftersom man efter ytterligare 4 år kanske är mogen för pension och kan skita i ev repressalier),
    ,så kommer precis de valberedningar och partistyrelser du nämnde att ha möjligheten att manövrera in och ut kandidater så att det passar uppfattningen hos partiledningen. Denna kan i sig givetvis bytas ut, men vi pratar flera olika representativa och oöverblickbara steg här och alla vill kanske heller inte byta ut t.ex. Reinfeldt eller Maud pga detta.
    Och ännu mindre troligt är det att en majoritet i partiernas valberedningar (som har en enorm makt över vilka som kan komma ifråga), blir utbytt.
    Och få väljare vill nog egentligen byta parti, i brist på andra, bättre.
    Så vad kommer de att ha för alternativ?
    Därför är den representativa demokratin dömd att leda till elitism och maktfullkomlighet med några undantag.
    Regeln är ändå att det enda sättet att få en rejäl förändring av åsikterna i riksdagen, är att byta ut själva partierna med deras politrucker.

    Kommentar av Magnusgus@AD — 22 juli 2008 @ 12:49

  7. @Magnusgus:

    Nej, det är inte partiledningen eller någon central valberedning som bestämmer riksdagslistornas utseende i de borgerliga partierna. Det är styrelserna i de lokala partidistrikten (som motsvarar valkretsarna) som gör det, efter att de vanliga medlemmarna har fått säga sitt i ett provval.

    Om en riksdagsman vill stå på valbar plats 2010 måste han se till att ha tillräckligt stöd bland gräsrötterna i partiet. Det kommer att bli mycket svårt för riksdagsmän som envisas med att pissa på de vanliga medlemmarna genom att gå emot både dem och partiets egen ideologi och trumfa igenom FRA-lagen bara för att göra partiledningen glad. Vad partiledningen tycker om honom har inte någon särskild betydelse, eftersom det inte är partiledningen som bestämmer listorna.

    De lokala partidistrikten kan mycket väl peta ner riksdagsmän som de tycker har svikit förtroendet så att de inte hamnar på valbar plats, utan att för den skull behöva avsätta partiledningen. Efter valet får partiledningen jobba med de riksdagsmän som faktiskt blir invalda, vare sig den vill eller inte.

    Det är det här som är det eleganta med det demokratiska systemet: att makten över det som är allra viktigast för de förtroendevalda personligen (nämligen att de blir omvalda) kommer nerifrån, och inte från dem däruppe. Det gör att riksdagsmännen har ett egenintresse av att lyssna på folket, och inte bara på partiledaren och hans stab.

    Men visst håller jag med om att den väljare som verkligen bryr sig om att stoppa övervakningssamhället bör fundera på om han inte ska byta parti. Det är ju för att ge de medborgare som känner så ett realistiskt alternativ som Piratpartiet ställer upp i valen 2009 och 2010.

    Kommentar av Christian Engström — 22 juli 2008 @ 14:21

  8. Christian,
    Jag tycker det var en välskriven text och håller med. Du lämnar öppet vilka motiv det är som styr de sex folkpartisterna så länge som lagen avskaffas. Nu är jag övertygad om att deras övertygelse om att FRA-lagen ska avskaffas sammanfaller med folkets, det är ju den bästa kombinationen. Även om Birgitta Ohlsson får ta en hård fajt mot Åkesson och Tolgfors sitter hon säkert. Hon har folkpartiets lokalföreningar i Stockholm, folkpartiet Stockholms stad och fp-Stockholms länsförbund med sig i kritiken mot FRA-lagen. Däremot skulle jag vara ganska orolig för min politiska framtid om jag var en de tre ministrarna eller de sex riksdagsmännen från folkpartiet som ställt sig bakom FRA-lagen och har sina valdistrikt i Stockholm.

    Kommentar av Liberal — 22 juli 2008 @ 15:15

  9. ”Däremot skulle jag vara ganska orolig för min politiska framtid om jag var en de tre ministrarna (…) som ställt sig bakom FRA-lagen och har sina valdistrikt i Stockholm.”

    Man behöver ju inte vara riksdagsman för att bli minister. Se på Bodström, han var ju inte ens medlem i partiet utan fick gå med när han utsågs som minister. Som sagt, regering och riksdag är inte samma sak. Ministrarna utses inte av riksdagen eller folket.

    Kommentar av Sidvind — 22 juli 2008 @ 19:28

  10. Sidvind:
    Man måste inte vara riksdagsman för att bli minister…
    men,
    …det hjälper om man har en far som var utrikesminister
    …det hjälper om man har en mor som var justitieminister
    …det hjälper om man har en farfar som var statsminister

    Ministrarna utses inte av riksdagen men riksdagen godkänner dom

    Man väljer visserligen riksdagsmän och kvinnor men sedan är det partiledarna som bestämmer hur dom ska rösta. Vi behöver inte mer än fn 7 riksdagsmän med olika röstetal (dom kan sedan efter behov anskaffa en stab av varierande storlek)

    Konstitutionsutskottet borde granska kvittningssystemet och beivra översittarmentaliteten i partiledningarnas agerande – det är ju helt klart odemokratiskt!

    Kommentar av Hans J — 22 juli 2008 @ 21:01

  11. Även om det är lokala listor så finns det en rad lojaliteter (lokala och centrala) att ta hänsyn till när man agerar som kandidat. Och skulle man lyckas ta sig in i riksdagen så ser vi ju hur man kan bli behandlad om man har ”fel” åsikt. Byts inte partitoppen ut är det endast en tidsfråga innan liknande situationer kommer upp igen.
    Dessutom är det en sak att lyssna på sina gräsrötter några månader innan valet, hur många av dagens riksdagsledamöter håller det de lovat i de sammanhangen? A och O kommer alltid vara att hålla kvar vid regeringsmakten. Och på det altaret har många lamm mist livet.

    Problemet de har som vill byta parti är att de vill styra även andra frågor och inte lämna över det till de partier som har väljare som inte fattade något om integritetsfrågor…
    Det är därför troligare att man väljer ett missnöjeparti som åtminstone på pappret har en nedskriven politik man vill föra.
    Sedan vet alla att det är mkt bluff, men det kan vara kul att få in ett parti som ”rör om” lite. Och lite grann av det som står i partiprogrammet blir nog genomfört, särskilt om man lyckas få guldvinsten och bli vågmästare. Ett djupt odemokratiskt fenomen, om partiet i fråga kan göra som det vill i 4 år vill säga.
    Och så kan vi ju fundera på vilka partier det då är som inte är 2-3 frågepartier eller som inte är direktdemokratiska med rätt för alla medborgare att styra politiken.

    Kommentar av Magnusgus@AD — 22 juli 2008 @ 22:26

  12. När medborgarna vaknar och upptäcker att regeringen håller på att välja en väg som den inte har stöd för, då förändras hela det politiska spelet. Då får grundlagens bestämmelser liv och vänder upp och ner på maktpyramiden.

    Gudars så bra formulerat och vackert, jag blev nästan lite sentimental och gråtmild.

    Kommentar av Someone — 23 juli 2008 @ 16:24

  13. ”När medborgarna vaknar och upptäcker att regeringen håller på att välja en väg som den inte har stöd för, då förändras hela det politiska spelet. Då får grundlagens bestämmelser liv och vänder upp och ner på maktpyramiden.”

    ”Gudars så bra formulerat och vackert, jag blev nästan lite sentimental och gråtmild.”

    Ja, man önskar att det vore sant. Men som politiskt aktiv under en mandatperiod så vet jag att det är kamraterna i partitoppen och de lokala topparna som styr. De ser till att hålla kvar varandra på valbar plats. För detta har de stor hjälp av den auktoritetsstyrda kadern i partiet – ja-sägarna som hoppas komma med i kamratkretsen och få sitta vid köttgrytorna.

    Kommentar av Magnus Berg — 23 juli 2008 @ 17:37

  14. Demokratin i Sverige är ung. Detta år, 2008 så fyller den allmänna rösträtten 63 år.. Det är en generation..

    Se det sker nu som ett läroprov, det är upp till oss medborgare hur vi förvaltar och utvecklar demokratin. Det positiva med detta är att många unga människor nu också lär sig förstå att demokrati inte är bara tomma och intetsägande ordlekar, utan får nu lära sig hantera och bemästra politikens konst. En starkare demokratirörelse än denna i Sverige har inte funnits på länge.

    Lite fakta, som är intressanta at känna till;

    1892 fanns det 44 kommuner i Sverige där en person hade fler än hälften av alla rösterna i sin kommun.

    År 1908 representerade riksdagen enbart 10 procent av befolkningen. Det var enbart män med en årsinkomst på minst 800 kronor eller med mark till ett visst värde som var röstberättigade.

    Det var först 1911 som alla svenska män fick rösträtt i Sverige. Då tillkom en halv miljon väljare.

    Kvinnor har genom tiderna, oavsett förmögenhet, inte fått rösta. Inte förrän efter den ryska revolutionen, 1921, fick alla svenska kvinnor rösträtt.

    Det dröjde ända fram till 1945 innan allmän rösträtt infördes i Sverige. Då fick även de kvinnor och män som levde på fattigvård (dåtidens socialbidrag) eller som befann sig i personligt konkurstillstånd rösta i allmänna val. Sverige var därmed sist bland de nordiska länderna med att införa allmän rösträtt.

    Demokrati bygger på möjligheten för alla att påverka – vi måste tro att det är möjligt för den lilla människan att påverka. Det är viktigt med delaktighet – för att kunna få en positiv utveckling och för att kunna bibehålla en positiv tro på framtiden

    Med andra ord, det finns mycket att göra. 🙂
    Demokratin blir inte bättre än de (vi) medborgare som lever i den.

    —-

    Glöm inte att i allt du håller på med att ”Life is beautiful”, som en god vän från Brasilien brukar säga. 🙂

    Kommentar av Dennis Nilsson — 30 juli 2008 @ 18:45

  15. […] tävla om vilka som är mest emot FRA och visst håller jag med Christian Engström (pp) om att riksdagsmännens egenintresse duger gott. Ändå kan jag inte låta bli att reta mig på det uppenbara falskspel det handlar […]

    Pingback av Bloggsam » Blog Archive » Spelet om vem som är mest emot FRA — 4 augusti 2008 @ 1:19

  16. […] De kommer inte bara få leva med insikten under resten av sina liv att de svek den gången då de verkligen hade en chans att göra skillnad. De kommer också att bidra till att borgerligheten är chanslös i valet 2010, och att både de själva och många av deras kollegor löper en stor risk att bli av med jobbet. […]

    Pingback av FRA-kritikerna blev blåsta « Christian Engström (pp) — 4 november 2008 @ 15:21

  17. […] ja visst, men inte alls säkert – vi vet alla hur svårt det är att få ledamöter att närvara vid omröstningar och även om den liberala gruppens stöd är enormt viktigt, och det är väldigt bra att de satt […]

    Pingback av Ropa inte hej förrän du kommit över bäcken « ameliaandersdotter.eu — 3 juni 2012 @ 23:32


RSS feed for comments on this post.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: