Christian Engström, Pirat

1 juli 2008

Signalspaning i FRA:s historia

Filed under: skyddat privatliv — Christian Engström @ 18:24

Militär signalspaning är en fullständigt legitim verksamhet för staten att hålla på med. Om det är ett läge där vi kan öka Sveriges säkerhet på ett kostnadseffektivt sätt med hjälp av signalspaning, då är det absolut något vi ska göra.

Men allmän avlyssning av den egna befolkningen är något helt annat. Det är en styggelse som bara hör hemma i totalitära diktaturer. Öppna demokratier bygger istället på saker som brevhemlighet, meddelarskydd för den som pratar med en journalist, sekretess när man pratar med en advokat eller läkare, och rätten att prata politik med sina kompisar utan att staten noterar det i en svart bok.

Signalspaning riktar sig mot andra länders militära styrkor och/eller deras politiska ledning. Avlyssning riktar sig mot vanliga enskilda människor som bor i Sverige. Det är två helt olika saker.

Försvarets Radioanstalt FRA har mycket goda meriter när det gäller signalspaning. Men det var länge sedan. Det var under andra världskrigets och det kalla krigets dagar. Då avlyssnade de militär trafik i vårt närområde, och trafik mellan ambassader och deras hemländer. Helt legitim signalspaning, alltså.

Men det kalla kriget tog slut 1989. Vad har FRA pysslat med sedan dess? Det är det ingen som har givit något särskilt bra svar på.

Men början av FRA:s historia är ingen hemlighet. Jag tänkte göra en snabbgenomgång som bakgrund.

Man kan dela in FRA:s historia i tre faser:

1. Andra världskriget
Det som skulle komma att bli FRA startade sin verksamhet i samband med att andra världskriget bröt ut. Dels för att det uppenbarligen behövdes organiserad militär signalspaning vid den tiden, men också för att Sverige råkade ha en matematiker som hette Arne Beurling, och som visade sig vara ett geni på att knäcka krypton.

Sommaren 1940 lyckades Beurling knäcka tyskarnas kryptomaskin G-skrivaren, som användes för att skicka hemliga meddelanden med teleprinter. Tyskarna hade fått tillstånd av Sverige att använda de svenska telegrafledningarna för att skicka meddelanden till och från Norge. Dem kunde FRA läsa, vilket var till stor nytta för den svenska regeringen som försökte gå balansgång på slak lina för att hålla Sverige utanför kriget.

Det här var alltså ett mycket lyckat exempel på signalspaning – och i kabel, till och med! Men det tog slut efter 1942, när tyskarna bytte till säkrare chiffer.

Förutom att avlyssna den tyska G-skrivar-trafiken ägnade man sig förstås också åt att försöka få ut information ur alla annan militär trafik man lyckades snappa upp. Man hade vissa framgångar med Röda Armén chiffer, och kunde alldeles säkert få ut en hel del av att lyssna på den vanliga taktiska trafiken mellan olika militära enheter i närområdet.

Den här tiden finns beskriven i Bengt Beckmans bok Svenska kryptobedrifter. Om man är lite halvnördigt småintresserad av krypton och militärhistoria är den ganska kul att läsa, så den kan jag rekommendera för den som känner för det. (Fast den har status ”definitivt slut” hos förlaget, och Bengt Beckman lever såvitt känt fortfarande, så den kommer inte komma på Projekt Runeberg på åtminstone 70 år. Synpunkter på det, någon? 😉 )

2. Det kalla kriget

Budapest 1956

När andra världskriget tog slut 1945 vidtog det kalla kriget mellan öst och väst nästan omedelbart. Sverige var ett nyckelland, precis bredvid Sovjet, med bara Finland som ofrivillig buffert. FRA bidrog på ett värdefullt sätt till Sveriges och Natos försvar genom att signalspana på ryssarna.

Den huvudsakliga verksamheten gick ut på att kontinuerligt avlyssna den vanliga taktiska radiotrafiken mellan olika ryska (och polska) militära förband. Dels kunde man hoppas kunna knäcka deras koder (jag vet inte i vilken utsträckning FRA lyckades med det under kalla kriget), och få information den vägen. Men minst lika viktigt var själva trafikmönstren.

Genom att FRA hela tiden följde den vardagliga trafiken för till exempel ryska stridsvagnsförband i trakten av Leningrad kunde man direkt upptäcka om trafiken ökade och ändrade karaktär. Det var ju i så fall ett tecken på att något var i görningen, och tillsammans med andra uppgifter kunde man ofta lista ut vad det var.

Det här tycks FRA:s radiospanare ha varit ganska bra på, efter vad det verkar. FRA kunde ge den svenska regeringen förvarning när ryssarna gick in i Ungern 1956, och (tror jag) även inför Prag 1968. Då var det ju mycket ryska stridsvagnar i rullning, så det märkte FRA.

Den här avlyssningen av militär trafik utfördes från ett antal lyssningsstationer som var utspridda i landet. De kallades för ”detachement”, eller i dagligt tal ”bon”, eftersom de hade kodnamn som slutade på ”-bo”, typ Granbo eller Skogsbo eller så.

FRA använde också flygplan som flög ute över Östersjön för signalspaningen. År 1952 ledde det till den så kallade Catalinaaffären, när ryssarna sköt ner en DC-3:a från FRA som var ute på rutinmässigt spaningsuppdrag, endera alldeles utanför eller alldeles innanför den ryska territorialgränsen. Den händelsen sitter fortfarande djupt ingraverad i FRA:s kollektiva minne.

Hela den här signalspaningsverksamheten skedde i nära samarbete med USA. Det var jättehemligt, för officiellt var Sverige ett neutralt land under det kalla kriget, men precis alla kände till det, såväl vanliga svenskar som naturligtvis ryssarna.

Själv tycker jag att det var rätt gjort av Sverige att stå på västvärldens sida i det kalla kriget, och det tyckte i princip alla svenskar på den tiden också, så det var nog egentligen aldrig särskilt kontroversiellt. Men det var som sagt jättehemligt, för om Sverige officiellt hade övergivit neutralitetslinjen skulle det ha ställt till en massa diplomatiskt och politiskt stök som ingen hade något särskilt intresse av.

Så FRA fortsatte under det kalla kriget att göra värdefulla insatser för både Sverige och Nato-sidan ända tills muren föll 1989. Mot slutet hade kanske i och för sig spionsatelliterna tagit över som ett allt viktigare sätt att hålla koll på vad ryssarna gjorde och kunna upptäcka en eventuell mobilisering tidigt, men så sent som 1985 tog FRA ett nytt spionfartyg i bruk för att lyssna på radiotrafik från Östersjön.

Parallellt med den här militära signalspaningen sysslade FRA också med att övervaka trafiken till och från de utländska ambassaderna i Sverige. Åtminstone fram till 70-talet brukade ambassaderna ha stora radioantenner på taket för att kunna kommunicera med sina hemländer, och det lyssnade FRA förstås på. Om de lyssnade även på kabeltrafik från ambassaderna vet jag inte, men om de någon gång fick chansen tog de säkert den. Helt legitimt i så fall. Främmande makts ambassader är alltid lovligt byte för en underrättelsetjänst (så länge det inte leder till diplomatiska förvecklingar).

Hur mycket den här spaningen på ambassadtrafik egentligen gav vet jag inte heller, men gissningsvis blev den nog med tiden av ganska begränsat värde. I och med datorernas intåg i samhället blev det ju möjligt för var och en att på ett billigt sätt få tillgång till krypton som är i princip oknäckbara, och ambassader har förstås alltid tillämpat så stark kryptering de har kunnat få tag på. Men FRA försökte i alla fall, och kanhända tillförde det någonting, åtminstone i början av det kalla kriget.

Men 1989 tog det kalla kriget slut.

3. Efter murens fall 1989
Inget roligt varar för evigt, och så blev det även för FRA. Det kalla kriget tog slut.

FRA lyckades inte ge regeringen någon förvarning om murens fall, för i den revolutionen handlade det ju inte om några stridsvagnar som rörde sig. Öppna nyhetsmedia var en relevantare källa till information i det fallet.

Men muren föll i alla fall, och Polen gick med i Nato och ryssarna blev endera snälla, eller i vart fall så försvagade att de inte utgjorde något militärt hot mot Sverige och Europa längre. Signalspaning mot öst fyllde inte längre någon vettig funktion.

I FRA:s egen historieskrivning uttrycks det så här:

1990 – Det kalla kriget upphör och FRA:s signalspaning ominriktas gradvis under de följande åren för att kunna hantera de nya hot som förändringarna i omvärlden medför.

I praktiken innebar det här att man la ner de allra flesta bona som tidigare hade skött signalspaningen. Förmågan att kunna hålla koll på ryssar genom att lyssna på deras radiotjatter behövdes inte längre i spionsatelliternas tidevarv. FRA behövde nya arbetsuppgifter för att kunna överleva som organisation.

Det blev att man började avlyssna civil svensk trafik istället. Enligt överdirektör Anders Wik började FRA så tidigt som 1976 att avlyssna civil trafik som gick via satellit, trots att de var medvetna om att det stred mot Europakonventionen och grundlagen. År 1976 var det kanske inte så mycket trafik som gick den vägen, men i och med att tiden gick och alla skaffade sig mobiltelefoner blev det ju en fullkomlig explosion av civil svensk trafik i luften.

FRA hade hittat något annat att göra istället för att signalspana på militär trafik. Man hade börjat avlyssna hela det svenska folket. Polisen blev en av ”firmans” viktigaste ”kunder”, för att ansluta sig till FRA:s eget språkbruk. Trots att det rörde sig om avlyssning av människor som inte alls var misstänkta för brott, och helt utanför rättegångsbalkens regler.Tricket var bara att kalla det för ”signalspaning” istället för ”avlyssning”.

Och framtiden?
Enda problemet med den här verksamheten var alltså att den råkade strida mot lagen. Annars var allting bra, sett ur FRA:s perspektiv. FRA hade någonting att göra, och om någon bad om exempel på vad verksamheten egentligen tillförde var det bara att säga att det var hemligt. Precis som Carl Bildt gjorde häromdagen, när han försökte försvara FRA-lagen på sin blogg genom att hänvisa till framgångar för FRA för väldigt länge sedan, och säga att allt annat är hemligt.

Personligen tycker jag inte att det svaret räcker. FRA gör av med en halv miljard om året av skattebetalarnas pengar. Redan det är ett skäl att ställa frågan vad de har gjort de senaste 20 åren.

Och när det dessutom är klart att FRA rutinmässigt bryter mot lagen, och mycket tyder på att allt handlar om att sälja ut det svenska folkets privatliv till främmande makt, då är det ännu mer skäl för en granskning. De landsomfattande protesterna mot FRA-lagen visar att det finns fler som tycker så.

Tillsätt en sanningskommission om FRA. Och riv upp FRA-lagen tills vi åtminstone har fått veta vad som faktiskt har försigått och försigår däre ute på Lovön. Det har vi medborgare rätt till.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

14 kommentarer

  1. Mycket intresangt läsning, men en liten fundering slog mig. var inte 60 talet då vänster vågen drog fram? man skulle vara kommunist, marxist, leniist, maoist m.lf bo i kollektiv och ”fluma”, krossa kapitalisten(läs väst)och allt skulle bli bra. peace and love och leva revolutionen.

    eller gällde bara några delar av befolkning? för i så fall borde man ju varit possetiv till sovjet.

    Kommentar av Pros — 1 juli 2008 @ 19:30

  2. Nä, vänsterrörelsen tog ganska snabbt och resolut avstånd från Sovjet, och glansen kring Kina avtog i takt med att kunskapen ökade. 68-rörelsen var en vänsterrörelse, men revolutionsromantiken var mest att anse som ett slags politiskt glitter som inte betydde något i verkligheten och som en markering mot USA:s krigföring i Vietnam. Kommunister i Sverige har alltid varit få till antalet.

    Kommentar av Blogge Bloggelito — 1 juli 2008 @ 20:51

  3. Möjligen skulle man nog kunna tillägga, angående neutralitetspolitiken, att den var helig för en inte obetydlig del av folket – låt oss uppskatta det till den femtedel som stod mest till vänster (så att vi kan alludera på den femte kolonnen, he he). Det var inte bara av utrikespolitiska skäl man avhöll sig från att diskutera svenska säkerhetspolitiska avvägningar offentligt. Många hade gått helt bananas – och gjorde det på 70-talet när samarbetet med väst började bli uppenbart. Men sosse-eliten högst upp var ju helt införstådd förstås, i att det var östblocket som var hotet.

    Vidare undrar jag, men jag kanske har läst slarvigt, om jag ska dra slutsatsen att Falkvinge tycker att FRA ska upphöra med signalspaning då, eftersom nästan all kommunikation snart sagt sker via kabel, och då denna utländska kommunikation inte kan skiljas från den inhemska, och hur som helst inte är kostnadseffektiv? I vilket fall ska den upphöra helt tills en sanningskommission blivit färdig?

    Kommentar av gudmundson — 2 juli 2008 @ 0:40

  4. Sorry, inte Falkvinge. Engström, menar jag. Börjar bli sent…

    Kommentar av gudmundson — 2 juli 2008 @ 0:41

  5. Christian, jag har inte granskat samtliga referenser i din text så jag vet inte huruvida du har läst Martin Jönssons rapport från 2005 om FRA:s långtgående samarbete med sin amerikanska motsvarighet. Den bekräftar en hel del av det du skriver ovan, men den nämner också saker som du bara gör snabba antaganden om, exempelvis detta:

    Under augusti månad 1968 kunde FRA rapportera till regeringen att enheter ur Kaliningradarmén förflyttats in i norra Polen. Den 18 och 19 augusti noterade FRA plötsliga omgrupperingar av den sovjetiska 24e flygarmén i Östtyskland. Den 20 augusti invaderade Sovjetunionen Tjeckoslovakien.

    Erik Rylander: ”Det satt en man ute på en FRA-station och såg plötsligt på morgonen att det var helt fullt med spikar på skärmen. Varje spik var ett flygplan. Och han tänkte: Det var helvete vad mycket flyg det var idag. Och allihop flög in mot Prag. Ja det enda han kunde göra var ju att rapportera det.”

    Västmakterna och även den svenska regeringen blev helt tagna på sängen. Det talades om ett underrättelsefiasko. Det vill inte Jan-Olof Grahn kännas vid för FRA:s del. Han pekar på två saker. Dels pågick hela den sommaren en större Warzawapaktsövning och det är svårt att skilja övning från skarpt läge med signalspaning. Dels, och detta betonar han, analyserna av FRA:s inhämtade information gjordes inte av FRA, utan vid Försvarsstaben.

    Det där med att militären eller regeringen inte lyssnar på eller begriper upplysningarna från den egna underrättelsetjänsten verkar vara ett vanligt fenomen i världen. I samma rapport nämns hur CIA ännu 2001 struntade i information från NSA om vad Al-Qaida höll på med, och i boken Hemlig skrift och koder (sv. övers. 1969) skriver dansken Gunnar Möller om hur den tyska militärledningen fick veta av BBC att en invasion i Normandie var nära förestående:

    Meyer och hans män fick order att lyssna efter diktrader av Verlaine.

    På kvällen den 1 juni 1944 sade hallåmannen efter den franska nyhetsutsändningen kl. 21.00: ”Det följer nu några personliga meddelanden!” och så kom meningen: ”Les sanglots longs de violens de l’automne!” – den versrad på vilken man väntat så länge.

    Den underofficer, som hade vakt på avlyssningscentralen, åkte genast till överstelöjtnanten Meyer och berättade, att nu hade det första meddelandet om invasionen kommit. Meyer spelade upp inspelningen ett par gånger, varefter han lät meddelandet gå vidare till amiral Canaris, som varnade de tyska generalerna. Ingen av generalerna tog dock någon speciell notis om meddelandet. De satte sig att vänta på order från högre ort.

    På kvällen den 5 juni kom det väntade meddelandet. Klockan 22.15 läste BBC:s hallåman upp meningen: ”Blessent mon coeur d’une langueur monotone!” – den andra raden av Verlaines dikt.

    Meddelandet sändes naturligtvis genast vidare, men generalerna var alltför optimistiska och vägrade tro, att det skulle bli någon invasion i Frankrike. De ansåg, att det skulle vara fullkomligt omöjligt för engelsmännen och amerikanarna att komma iland på den starkt befästa franska kusten, och inga förberedelser gjordes för att möta det angrepp, som Canaris underrättelsetjänst visste skulle komma.

    Om inte politikerna kan lyssna på underrättelsetjänsten, så får väl underrättelsetjänsten lyssna på politikerna.

    Kommentar av Anders Andersson — 2 juli 2008 @ 0:45

  6. @gudmundsson:

    Jag menar att FRA i huvudsak redan har slutat ägna sig åt signalspaning, i och med att bona las ner på 90-talet. Det beslutet har jag i och för sig förståelse för, eftersom den tekniska utvecklingen (satelliter) har gjort att signalspaning i Sveriges närområde inte fyller någon särskild funktion längre.

    I den mån FRA faktiskt fortfarande håller på med signalspaning (fast i väldigt begränsad omfattning) har jag ingenting emot att de fortsätter med det, åtminstone tills vidare. Men då pratar vi om riktig signalspaning som riktar sig mot främmande makts militära styrkor eller politiska ledning. Inte avlyssning av civila privatpersoner som råkar bo i Sverige.

    De måste omedelbart upphöra med sin olagliga avlyssning av svensk trafik. Det har ingenting alls med signalspaning att göra. Det är avlyssning, och det är skadligt, grundlagsstridigt och farligt för det öppna demokratiska samhället.

    Jag menar alltså att de omedelbart måste upphöra med att ”spana” (alltså avlyssna) i civila kablar. Nu. På stubben.

    Om FRA:s ledning inte är beredda att göra det frivilligt anser jag att huvudmännen för den olagliga verksamheten bör häktas, med hänvisning till recidivfaran. Det finns ju en tydlig risk för fortsatt brottslighet om Ingvar Åkesson och hans hejdukar får fortsätta gå fria. De är brottslingar som vi måste få stopp på. De håller på med systemhotande brottslighet av värsta slag.

    Kommentar av Christian Engström — 2 juli 2008 @ 9:12

  7. […] För FRA:s egen skull. En verksamhet med fina anor som hotas med nedläggning då den inte längre har något fält att arbeta på. Men det är ändå […]

    Pingback av Enligt Min Humla » FRAk — 2 juli 2008 @ 15:15

  8. Kan man ana en konspiration och dumhet bland makt folk, att tyskarna var aroganta och inte trodde england/usa skulle kunna inta normandie kan jag för stå. Efter som dom så stolt hade krigs lycka innan d-day.

    Att usa inte reagerar på att cia säger att al-quida kommer slå till mot amerikansk mark, har jag mycket bättre förståelse för. finns det något bättre sätt än att låta några galningar invadera amerikanskt mark och på så sätt starta krig, visst en massa människor dog, inte för att verka känslo kall, men att offra människor för att kunna upp nå följande saker!
    1:starta krig mot irak i längtan efter oljan,
    2:ha en anledning att invadrea irak och ”störta” saddam.
    3:samma veva påstå att irak har massförstörelsevapen.
    4: Öka millitär budget för att kunna föra krig(det är dyrt och finns det några bättre skäl än att hotbilder)
    5:Kunna skrämma sina medborgare att nu blir ni anfallna och därför måste ”vi stoppa upp en gps,mikrofon, och övervaknings kamera i häcken på er så vi kan ””skydda”” er mot terrorister för att kunna ha koll på att ni är säkra”
    (läs ”texten”med glimten i ögat)
    6: ni måste avsäga er all intrigretet för att vi ska kunna skydda er, så som lyssna av din telefon/mobil, sätta upp övervaknings kameror över allt, få ut listor på vart du använt ditt kredit kort. kort sagt lägg ditt liv i våra händer och vi kommer skydda dig.

    Kommentar av Pros — 2 juli 2008 @ 16:49

  9. Ang upphovsrätt, ja absurda planer är i görningen. Orphan Works Act. Diskuteras likaså här i Euroland. Vet inte i vilken utsträckning dock.

    http://www.sellyourtvconceptnow.com/orphan.html

    Osv

    Kommentar av osciloscope — 7 juli 2008 @ 10:26

  10. Svensson skriver om FRA:s historia under rubriken Sverige, USA, FRA och signalspaning. Även inlägget FRA och dess kunder handlar delvis om det.

    Kommentar av Christian Engström — 13 juli 2008 @ 11:37

  11. Jag fick ett mejl från Bengt Beckman, alltså författaren till Svenska Kryptobedrifter, som jag återger med hans tillåtelse:

    Hej.

    Har läst bloggen.
    En del är rätt, t.ex att jag lever. Annat är fel.

    Jag har naturligtvis mycket att invända.

    Du och andra kritiker kan, om ni har tur, kunna skryta med ”vi stoppade
    FRA-lagen” eller t.o.m. ”vi stoppade FRA”.

    FRA kan inte skryta med vad de stoppat, såvida det inte ligger några
    decennier tillbaka. Dåligt propagandaläge att säga: ”Kom igen 2030, då kan
    vi berätta”.

    Du skriver som om all underrättelseproduktion upphörde 1989.

    Varför skulle den ha gjort det? Och hur kan du veta det?

    En underrättelsetjänst som kontinuerligt offentliggör sina resultat har
    naturligtvis tagit livet av sig själv och förorsakat sitt land irreparabel
    skada.

    Argumentet att FRA:s isatser nu är resultatlösa köper jag inte.

    Inte heller köper jag åsikten att nu finns inga hot och därför inget behov
    av FRA. Särskilt skribenter på kultursidorna verkar tycka att det är
    odemokratiskt att tro annat än att vi lever i en ohotad värld.

    Jag har svårt att tro annat än att den dag det verkligen gäller att göra sig
    av med FRA-lagen så kommer nog både (s) och (mp) att tvivla på det förnuftiga i
    att frånhända sig ett instrument för landets säkerhet. Det vore nog att bädda
    för en långt större misstro än det som FRA-anhängarna nu får erfara.

    Jag tyckte att Anders Wiks artikel i DN 28/6 var bra. Den har tigits ihjäl.
    Det är bekvämast för dem som bara vill tycka utan argument.

    Bengt Beckman

    Kommentar av Christian Engström — 14 juli 2008 @ 8:57

  12. Sammanblandningen av avlyssning av civila och militär underrättelseverksamhet är det fundamentala problemet!
    Denna sammanblandning är oerhört praktisk för den som vill avlyssna svenska folket på lösa grunder och utan möjlighet till någon som helst granskning värd namnet.
    Avlyssning av civila (oavsett om det gäller terrorism eller landsförräderi) ska ske av en civil organisation som enbart avlyssnar på brottsmisstanke och är absolut förbjuden att syssla med någon som helst underrättelseverksamhet – detta för att organisationen ska vara transparent och parlamentariskt granskningsbar.
    Militär underrättelseverksamhet bör å andra sidan skötas av en militär organisation som är totalt förbjuden att avlyssna civil kommunikation och inte får ha tillgång till några som helst kablar.
    Behövs dekryptering inom bägge områdena så inrättas lämpligen en tredje instans för detta, som inte får ha någon som helst egen avlyssningsverksamhet utan endast dekrypterar enskilda meddelanden på uppdrag av de bägge ovanstående organisationerna.

    Kommentar av Dan Sandberg — 20 juli 2008 @ 22:08

  13. […] skriver: Signalspaning i FRA:s historia Högaktuell dom i Europadomstolen Övriga Norden får skrämselhicka Hyckleriet om FRA blir allt […]

    Pingback av Anna Troberg » Bananrepublikfest och den nya sortens chattar — 11 februari 2009 @ 12:59

  14. […] juli 2008 Signalspaning i FRA:s historia Signalspaning är en sak, massavlyssning av den egna befolkningen är en annan. Ursprungligen var […]

    Pingback av Christian Engström: bloggat om FRA « Christian Engström (pp) — 4 mars 2009 @ 21:31


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: