Christian Engström, Pirat

1 november 2007

Vattenmärkning är värre än DRM

Filed under: Copyright Reform,delad kultur — Christian Engström @ 14:35

Företaget Headweb ska försöka sälja film på nätet enligt ett delvis nytt koncept, rapporterar IDG. Filerna ska distribueras med bittorrent-tekniken och ska inte vara belagda med kopieringsspärrar (DRM, Digital Restrictions Management). Det låter ju bra så långt. Men en bit ner i artikeln kommer dråpslaget mot affärsidén:

Istället för DRM ska filerna vara märkta med ”vattenstämplar”, som ska göra det möjligt att spåra varje nedladdad fil till den kund som betalt för den. Låt oss omedelbart slå fast:

Vattenmärkning är om möjligt ännu mer konsumentfientligt än DRM.

Varför påstår jag det? Den som har ”rent mjöl i påsen” har väl ingenting att frukta?

Jo, det har han. Låt oss titta på vad som är ”worst case scenario” för den som av någon anledning insisterar på att använda betaltjänster istället för att fildela på vanligt sätt. Vad är det värsta som kan hända?

  • Med DRM kan det hända att filmen/låten man köpt inte går att spela på den utrustning man har eller kan komma att skaffa sig i framtiden. Maximal riskexponering: några tior (eller vad man nu betalade för filen)
  • Med vattenmärkning kan det hända att filen man köpt på ena eller andra sättet hamnar i fildelningsnätverken, med en vattenstämpel som knyter den till en själv. Maximal riskexponering: obegränsat belopp, beroende på vad film- eller skivbolagen väljer att stämma en för. Kanske 1,4 miljoner kronor som den amerikanska tvåbarnsmamman Jammie Thomas blev dömd att betala i USA. Eller kanske bara några hundra tusen, eftersom skadeståndsbeloppen ännu så länge är lägre i Sverige än på andra sidan Atlanten. Men det kan man inte veta förrän man faktiskt sitter där med stämningen i handen.

Hur gärna man än vill se en speciell film, skulle i vart fall jag inte vara beredd att ta den risken. Visst kan det vara kul att kolla på en rulle, men inte till priset av att man när som helst efteråt riskerar att bli stämd till atomer av ett girigt filmbolag som vill statuera exempel.

– Men filer ”råkar” ju inte bara hamna på fildelningsnätverken, invänder någon. Ligger den ute är det väl för att man själv har lagt den där, och då får man stå sitt kast. Den som har rent mjöl i påsen har ingenting att frukta.

Men den invändningen håller inte. Det finns ett antal tänkbara scenarion där man själv inte har brutit mot någon lag, men att filen har kunnat spridas ändå. Det kan till exempel ske genom att

  • ens bärbara spelare eller brända CD/DVD kommer bort eller blir stulen
  • någon tar sig in i ens trådlösa nätverk
  • en kompis eller familjemedlem som man delat med sig av filen till ger den till någon tredje, osv
  • någon av ens ungars kompisar kopierar filen till sitt USB-minne när han är hemma hos en
  • någon annan som har tillgång till ens dator, till exempel en servicetekniker, kopirerar filen
  • trojaner eller virus i den egna datorn som ger andra tillgång till den

Allt det här går naturligtvis att skydda sig mot i viss mån. Man kan låta bli att utnyttja sig lagliga rätt att dela med sig av filen till familjemedlemmar och nära kompisar. Man kan kryptera sin hårddisk och låta bli att lämna ut lösenordet till någon (så länge det fortfarande är lagligt). Man kan förbjuda ungarna att ta hem kompisar. Man kan slänga sin dator och köpa en ny om den går sönder, istället för att lämna in den på service med hårddisken i.

Men det här är ganska stora uppoffringar som man måste vara beredd att göra i sitt liv, för att kunna köpa sådana här filer på ett någorlunda säkert sätt. Och risken att man super bort eller blir bestulen på sin bärbara spelare kan man ju aldrig helt skydda sig från. Jag kan inte föreställa mig någon film eller poplåt som skulle vara så fantastisk att det är värt att dra på sig den här risken och de här åtagandena under resten av sitt liv.

– Men blir man bestulen kan man ju hänvisa till det i domstolen, invänder samma någon som ovan.

Javisst kan man det, och har man tur tror domstolen på en. Har man otur gör den det inte. Det handlar ju om ett civilmål, så beviskraven är mycket lägre än om det var ett brottsmål. Det var det Jammie Thomas fick erfara (hon dömdes mot sitt nekande i ett civilmål).

Men även om man lyckas bli frikänd i slutändan i ett civilmål, är det förenat med en hel del besvär och oftast en hel del kostnader att ens få en rättvis prövning. Så innan man köper sin första vattenmärkta fil bör man som konsument ta sig en ordentlig funderare på om man är beredd att utsätta sig för den risken.

Själv har jag mitt svar färdigt: – No F****** Way!!!

Men var och en bestämmer ju själv vilka risker han vill ta.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , ,

26 kommentarer

  1. Bra inlägg!

    Om vi för en stund lägger mänskliga hänsyn åt sidan, vore det faktiskt rätt intressant att se ett fall prövas i rätten, där någon som knutits till en fil via vattenmärkning stäms men står fast vid att inte själv ha spridit filen publikt.

    Kommentar av Rasmus — 1 november 2007 @ 15:46

  2. Fast å andra sidan, om ett sådant mål kommer upp i rätten, så lär de förlora många kunder om de inte har ett bra mål. Publiciteten lär komma i vart fall, för om JAG skulle bli åtalad, så skulle jag i vart fall skrika rätt högt om att farorna med detta.

    Men du har rätt i faran, men de behöver fortfarande bevisa att man har uppsåt att sprida dem.

    Föräldrarna får väl ta upp med barnen om vad som är rätt och fel, ditt och mitt samt vad upphovsrätt är. Det verkar ju behövas. Ja, upphovsrätt är bra (jag är exempelvis för OpenSource och är praktiserande musiker). Men den skall användas på vettigt sätt, vilket musik- och filmbolagen hitintills inte gjort.

    Kommentar av Anders — 1 november 2007 @ 18:34

  3. […] DRM skydd men är vattenmärkta så att det går att spåra ursprunget om de sprids på nätet. Christian Engström uttrycker sin oro för var som kommer hända den vars filmer oavsiktligt kommer på avvägar. Jag […]

    Pingback av Tekniska tankar » Headweb premierar seedare — 1 november 2007 @ 20:48

  4. Bra argumentarat. Min första tanke var: Översätt det och skicka det till företaget, med CC-kopia till idg.com. Skulle gjort det själv bums om jag hade tid.

    Kommentar av steelneck — 2 november 2007 @ 1:01

  5. […] en tjänst online för filmer. En tjänst som verkar bra vid första åsyn. Christian Engström berättar för alla som är intresserade varför vattenmärkning som Headweb har istället för DRM, är minst lika dåligt — om inte […]

    Pingback av opassande » Digitala känslouttryck — 2 november 2007 @ 7:33

  6. Det är livsfarligt att köra med dåliga dubbdäck på vintern med och du kan åka dit och få böter eventuellt vållande till dråp i värsta fall.
    Så därför är de bäst att vi inte ens testar detta, eller kanske ser till att däcken är lagliga?

    Givetvis finns viss sanning i det du skriver, men om du blir av med din inspelningsbara dvd från lägenheten så rycker du väl inte direkt på axlarna och sätter dig och äter en skinkmacka?
    Du lär ska anmäla detta till polisen och i rapporten ange vad som blivit stulet, dvs ansvarsfrihet genom detta.

    Att du delar med dig till en tredjepart eller att någon i familjen gör de är på ditt eget ansvar. Kan du inte hålla koll på sakerna kanske är de bäst att du inte hanterar dom heller. Men ALLT ansvar ligger på dig själv och inte på något sätt på vattenstämpeln som sitter på filmen.

    Bra argumenterat, men nej jag håller inte med. Att jämföra med en DRM skyddad film som inte går bränna ut/flytta har man inte mycket nytta av medan den med vattenstämpel kan du använda som du vill eftersom du köpt den. Men på ditt eget ansvar.

    Alla punkter du anger ligger hos dig som konsument och användare och har inget med vattenstämpel att göra.

    Kommentar av Alex — 2 november 2007 @ 19:04

  7. Håller med föregående skribent. Har man lite koll på sina egna prylar ska det inte vara något problem.

    Kommentar av Anders — 2 november 2007 @ 19:15

  8. #7,8:

    Det är faktiskt tillåtet att låna ut skivor och till och med ge bort en kopia till kompisar. Idag kan jag utan vidare och utan att bryta mot lag eller avtal göra det.

    Jag antar att ni lånat eller lånat ut en skiva nån gång? Eller kopierat en av en kompis?

    Vattenmärkning är bara ett sätt att omöjliggöra privatkopiering vilket vi faktiskt ska ha laglig rätt att göra.

    Å andra sidan, det kanske är ett argument i rätten? Att hävda att det är någon annan som fildelat, någon som vi gett en lagligt framställd privatkopia till?

    Med vattenmärkning kommer jag inte att våga göra det

    Kommentar av JörgenL — 3 november 2007 @ 0:09

  9. Alex: Har jag köpt något så är det _min_ egendom, därmed kan jag sälja min egendom begagnad, och då har jag givetvis inte kontroll över den längre. Med din argumentering vill du göra upphovsrätten till en exproprieringslag. Tro mig, du får sälja din dator begagnad utan att permanent och oåterkalleligt radera hårddisken. Fundera en stund på vad något immateriellt är, jag lovar att du kommer fram till att det är något vi varken kan se eller ta på. Det är därför frasen ”immateriell egendom” är en motsägelse eftersom äganderätt handlar om fysiska ting, dvs. saker som vi KAN se och ta på. Således, man äger exemplar, inte verk eller uppfinningar eftersom det immateriella inte kan vara en egendom, varken för dig, mig eller upphovsmannen alternativt uppfinnaren. Upphovsmmän tilldelas en ensamrätt genom immateriallagstiftningen, inte egendom.

    Kommentar av steelneck — 3 november 2007 @ 13:25

  10. Måste bara påpeka att det faktiskt är så att laddar man nu ned en ”vattenstämplad” fil så är det ganska enkelt att själv se till att den itne hamnar i något fildelningsnätverk. Tanken med headweb är ju att du lagligt kan köpa och ladda ner filmer som du sen kan använda i privat bruk, ungefär som med det mesta man köper. Det är ju precis som förut fortfarande olagligt att dela ut filmer, vattenstämplade eller inte.

    Kommentar av Emma — 5 november 2007 @ 11:34

  11. Emma,

    Läste du överhuvudtaget inlägget jag skrev, eller har du betalt för sprida desinformation?

    Om du gör ett försök att ta dig igenom texten ovan finner du att jag listar ett antal olika sätt som filen man köpt kan hamna i ett fildelningsnätverk utan att man själv har brutit mot någon lag. Om du menar att samtliga exempel som jag gav är juridiskt felaktiga, får du gärna utveckla det resonemanget.

    Kommentar av Christian Engström — 5 november 2007 @ 12:58

  12. Du listar saker som känns löjligt osannolika att de skulle inträffa, det enda som känns sannolikt är att filmen skulle kunna spridas via en kompis som du gett filmen till. Det borde dock inte vara svårt att förhindra, de jag anser förtjänar att kallas vänner skulle inte sprida filmen om man lite snabbt säger att det spåras tillbaka till ursprungliga köparen som i sin tur får ta all skit. Har man dessutom vänner som regelbundet använder sig av fildelning och sprider filmer den vägen lär de redan ha laddat ner filmen du köper. Är man däremot osäker på sina vänner och på säkerheten i den egna datorn och det egna nätverket så är det väl ingen som tvingar dig att använda tjänsten?

    Kommentar av Anders — 8 november 2007 @ 19:27

  13. Jag vet inte riktigt var JörgenL läst att de är lagligt att kopiera min film och ge bort. Det skulle jag väldigt gärna se var det står.

    Men som de verkar är de fortfarande väldigt många som tycker de är bra med att ha DRM licens. Skulle jag jämföra de två alternativen köper jag heller en film med vattenstämpel eftersom jag ändå inte tänkt göra något olagligt med den.

    Skulle du sälja skivorna i andra hand så förklarar för dom att det finns en vattenstämpel på den, värre än så är de väl inte?

    Känns som du/ni söker problem istället för att se möjligheter. Kom på ett bättre förslag och sälj in istället då?

    Kommentar av Alex — 8 november 2007 @ 19:59

  14. Rätten att göra privatkopior finns inskriven i upphovsrättslagen. Förutsättningen är att förlagan är en legal kopia.
    Det är därför vi betalar kasettavgift på lagringsmedia.

    Alex, vad menar du med att jag ska förklara att det finns en vattenstämpel när jag säljer i andra hand? Det hjälper väl inte när Sony knackar på dörren och påstår att den film jag enligt deras noteringar köpt ligger ute i fildelningsnätverken?

    Kommentar av JörgenL — 11 november 2007 @ 22:03

  15. Mycket bra skrivet och mycket tänkvärt! Håller fullständigt med. Otroligt att det finns så blåögda människor så att dom skulle frivilligt sätta sig i en situation där dom inte har några som helst rättigheter om skiten träffar fläkten.
    Vattenstämpel är ju livsfarligt med tanke på hur IFPI mm agerar.
    Murphy’s lag: Om något kan gå fel så kommer det att göra det. Och tänk på att Murphy var optimist!🙂

    Kommentar av Benke — 8 januari 2008 @ 21:41

  16. […] slopat DRM, och Story Side verkar ha en bättre allmänmänsklig syn än Earbooks, som använder vattenmärkning av sina filer och verkar anta inställningen att folk är tjuvar och banditer. Uttalandet från det […]

    Pingback av opassande » Blog Archive » Frustration kan bero på många saker — men det finns lösningar — 6 mars 2008 @ 18:44

  17. Det spelar ingen roll om dina filmer hamnar på någon fildelningsplats så länge inte du har lagt ut dem. Dessutom har du full laglig rätt att låta dina vänner kopiera dina filer och vad som sedan händer dem kan ju inte du påverka.

    Nej, att vattenmärkning är bara ett sätt att försöka skrämma konsumenten, på precis samma sätt som varningstexten i början på en hyrd eller köpt film. Rättsligt kan de inte göra någonting, just eftersom det *är* lagligt att sprida filerna under vissa omständigheter.

    Kommentar av REx — 11 april 2008 @ 8:59

  18. Super bort cd-spelaren!?
    Hahahaha!
    Se till o betala för det du använder istället. Eller snor du på systemet också?

    Kommentar av Anna-Maria — 12 februari 2009 @ 17:00

  19. Christian: Nej de kan väl inte spåra den till mig om jag använder anonymiserings-tjänst, right?

    Anna-Maria: Är du dum ”på riktigt”? Sprit kostar pengar att tillverka och frakta varje enskild flaska. Inte musik. Det kostar bara pengar att skapa.

    Kommentar av gastlind — 1 juli 2010 @ 20:57

  20. Christian börjar bli riktigt pinsam. Snart är han nere i Falkvinge träsket.

    Kommentar av Topper — 2 juli 2010 @ 1:39

  21. Rent trams. I ett sådant avtal skulle skadeståndsnivåerna sättas till några tusenlappar. De leverantörer som inte hade ett sådant tak skulle tappa alla kunder. Några tusen räcker bra för att disciplinera människor – eftersom det är en helt onödig utgift (jämför p-böter som är på några hundralappar).

    Scenariot så som det beskrivs ovan är *helt* orealistiskt i en mogen marknad med vattenstämplar.

    Kommentar av lg — 2 juli 2010 @ 15:00

  22. lg: Vad är det som säger att bolagen skulle vara ”mogna”? Utpressningsbelopp i tiotusentals dollar och stämningar på miljontals dollar. Vad menar du skulle fått bolagen att ”sansa sig” i sina utpressningar och stämningar just nu?

    Räcker gott med att titta på mängden pengar som dessa bolag lägger på att jaga pirater för att inse att det ej är värt att betala dem ett öre om man vill att ens pengar ska gå till kulturskapande. Bättre är att kontakta kulturskaparna direkt och ge dem pengar i fickan eller sätta in på deras konto. Effektivare ( skaparna får en vettigare andel av pengarna man lägger ) och man riskerar ej det omoraliskt förkastliga i att bidra till att ens polare trakasseras av antipirater.

    Kommentar av gastlind — 2 juli 2010 @ 21:28

  23. Hmm, ”det moraliskt förkastliga” skulle det förstås stå😉

    Kommentar av gastlind — 2 juli 2010 @ 21:29

  24. gastlind: Skulle du hyra en bil av en biluthyrare som skulle ha hundratusentals kronor om du råkade repa hyrbilen? Knappast, du skulle vända dig till nästa uthyrare med rimligare villkor. Media är ingen bristvara, det finns oändligt mycket mer film och musik än du någonsin kommer hinna ta del av. Om något bolag/artist skulle ha orimligt höga skadeståndskrav om deras filer kom på vift i sina avtal köper du naturligtvis inte just deras film/musik. Konkurrensen kommer göra resten.

    Fotnot: jag ägnar mig nästan bara åt indiekultur och köper nästan allting, tex musik, direkt från artisten.

    Kommentar av lg — 2 juli 2010 @ 22:12

  25. lg: Förutsatt att du ej ville hyra en bil av ett visst märke och modell som en viss biluthyrare fått ensamrätt på. Om det ej finns konkurrens bland biluthyrare på just det märket/modellen är du så illa tvungen att hyra på de nesliga villkoren. Upphovsrätt är ett monopol som skadar både upphovsmännens rättigheter och konsumenternas intresse just för att det finns inga alternativa sätt att ta del av kulturen. Man måste betala varje länk i kedjan, man har ingen insyn i hur pengarna fördelas och rent allmänt är det ruskigt ineffektivt för de har inget behov att effektivisera sin verksamhet så länge de behåller ensamrätt för den.

    Bra att betala direkt till artisten! Det hoppas jag vi blir fler som gör.

    Kommentar av gastlind — 4 juli 2010 @ 8:25

  26. Det är är ren socialism. En marknad bygger på frivilliga avtal, varken köpare eller säljare får tvingas att acceptera villkor de inte tycker är rimliga. Du kan inte tvinga en lägenhetsägare att sälja sin lägenhet till dig till ett visst pris bara för att det är den enda lägenheten du kan tänka dig att bo i. Du kan inte tvinga en biluthyrare att hyra ut en bil till vissa villkor och du kan inte tvinga en artist/upphovsman att låta dig ta del av hans/hennes verk till villkor som upphovsmannen inte tycker är godtagbara.

    Lösningen på ditt problem är enkelt: hyr en annan bil/köp annan musik. Man får inte alltid precis som man vill, utan för nöja sig med kompromisser/det näst bästa ibland. Som jag redan skrivit så lever vi i ett överflödssamhälle – det finns ett överflöd av kultur (och hyrbilar). Om det ena inte passar, välj något annat.

    Kommentar av lg — 6 juli 2010 @ 13:25


RSS feed for comments on this post.

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: