Kopiera och Sprid
(Switch to English version)
0. I begynnelsen
I begynnelsen var jorden en illaluktande soppa av ammoniak, metangas, och otäcka giftiga kemikalier. Atmosfären sprakade av blixtar fyllda av ren energi. Någonting ville födas.
På sätt och av skäl som ännu inte är utredda uppstod ribosomerna, som kunde kopiera. Detta var början till livet. Vi ser därför Kopieringen som den första manifestationen av den gudomliga själen.
När ribosomerna fanns, och kunde kopiera dels sig själva, dels de proteiner som behövs för att bygga en cell, då ledde det till att det faktiskt uppstod celler. Exakt varför proteinerna valde att självmant organisera sig till någonting mer komplicerat är som sagt inte riktigt utrett, så det får vi anledning att återkomma till i skapelseberättelsen, men det struntar vi i nu.
Det viktiga är att cellerna uppstod. Celler har två egenskaper. För det första kan de kopiera sig själva, precis som ribosomerna före dem. För det andra vill de gärna samarbeta med andra för att bygga saker som är större än någon av de enskilda beståndsdelarna.
Ur dessa två egenskaper uppstod hela den levande värld som vi ser omkring oss. Påfågeln och persiljan, skogen och fiskstimmet, allt annat levande som någonsin filmats av BBC.
Vi Kopimister ser därför Kopieringen som den Första av de Grundläggande Principerna för skapelsen.
Vi ser Viljan att tillsammans bygga något större som den Andra av de Grundläggande Principerna, och kallar den för Samarbete.
Utifrån denna grund vill vi lära oss förstå den gudomliga själen och världen vi lever i. Och vi vill göra det tillsammans med andra.
Kopiera och Sprid!
1. Sju historiska milstolpar
I skapelseberättelsen ser vi hur Kopiering och Samarbete ledde till livets uppkomst. De här två Grundläggande Principerna har därefter spelat en central roll i mänsklighetens historia.
Låt oss betrakta sju historiska milstolpar: elden, språket, kulturen, skriftspråket, tryckpressen, vetenskapen och internet.
Elden
När eld väl finns kostar det inget att kopiera den. ”Den som tänder sitt bloss från mitt får ljus utan att förmörka mig” konstaterade grottmänniskor många tusen år innan Jefferson gjorde det till ett citat.
Men det som kopierades mellan de första männen och kvinnorna i grottor var inte bara elden som sådan, utan också kunskapen om hur man tämjer den. Precis som eld kan kunskap kopieras i det oändliga utan att förlora i lyskraft. Hade inte elden som sådan och kunskapen om den kopierats, hade mänskligheten inte kommit vidare framåt.
Språket
När ett barn lär sig sina första ord är det genom att kopiera sina föräldrar, precis som de en gång gjorde med sina. Språket tillhör ingen och alla, och just däri ligger dess värde. Ju mer ett språk sprids, desto värdefullare blir det för dem som delar med sig av det.
Genom att lyssna och kopiera skapade urtidens människor det som än idag är samhällets viktigaste verktyg. Språket är grunden för vår förmåga att bygga större saker tillsammans, från enskilda projekt till hela civilisationer. Det finns andra former av kommunikation som också är viktiga, men för oss människor intar språket en särställning.
Kulturen
Det första människor gjorde när de väl fått tillgång till eld och språk, var att sätta sig runt lägerelden och börja berätta sagor för varandra.
Den som i urtiden uppfann ordet “tiger” kanske i första hand tänkte sig att ordet skulle användas när det faktiskt fanns tigrar i närheten, men så blev det inte. Istället fylldes sagor och sånger av tusentals tigrar som aldrig funnits i verkliga världen, men som levde skrämmande och vackra i människornas fantasi.
Sagorna och sångerna kopierades och spreds och skapade band mellan människors tankar, som i sin tur gav upphov till nya sagor och sånger, som gjorde det möjligt att tänka ännu större saker tillsammans. Så utvecklas kulturen i ett evigt kretslopp där gamla uttryck kopieras och sprids och ger näring åt nya.
Skriftspråket
Den mänskliga hjärnan har klara och tydliga begränsningar för hur mycket den kan komma ihåg och återberätta. Skriftspråket blev nästa milstolpe som lät oss ta oss runt de begränsningarna.
Med skriftspråk går det att sprida mer komplicerade tankar till fler till en lägre kostnad. Det går att skapa mer komplicerade strukturer som inbegriper fler individer. Mängden information som kan lagras är inte längre begränsad till vad någon enskild person kan komma ihåg.
Skriftspråket gjorde att information kunde kopieras och spridas som aldrig tidigare. Det gjorde att civilisationer kunde uppstå och skapa förutsättningarna för den vidare utvecklingen.
Tryckpressen
När Gutenberg satte ihop sin tryckpress precis innan 1500-talet tog sin början, var det startskottet på den utveckling som skulle ge oss den moderna värld som vi har idag.
Tryckpressen sänkte drastiskt kostnaden för att sprida information. Inom några decennier hade tekniken spritt sig som en löpeld över hela Europa. Aldrig förr hade det flödat så mycket information och så många nya tankar genom människors huvuden.
Sedan dess har det tryckta ordet stått i kunskapens, kulturens och demokratins tjänst. Den enskilda pennan har inte alltid varit mäktigare än svärdet, men på längre sikt har det fria ordet visat sig vara en naturkraft som ingen regim i världen kan stoppa.
Vetenskapen
Isaac Newton får stå som symbol för den nya vetenskapen som började växa fram något århundrade efter tryckpressens genombrott.
En nyhet var det vetenskapliga förhållningssättet, där man gör observationer och experiment och sedan försöker bygga teorier utifrån de resultat man har fått. Men ännu mer fundamentalt var att man började publicera sina tankar och upptäckter så att de kunde spridas. Tryckpressen har fram till idag varit det viktigaste vetenskapliga instrumentet inom alla discipliner.
Alkemisterna hemlighöll sina resultat, och kom ingenstans alls på flera tusen år. Kemisterna publicerade sina, och förändrade världen på ett århundrade.
Sedan Isaac Newtons dagar har vetenskapsmän kunnat se allt längre genom att ställa sig på en allt högre pyramid av jättars axlar. Kopiering och spridning av kunskap har givit oss den teknologiska värld vi har idag.
Internet
Idag vet vi ännu inte vad det kommer bli av internet, men vi har sett tillräckligt för att veta att det kommer blir något riktigt stort. Precis som skriftspråket och tryckpressen på sin tid innebär internet ett kvantsprång vad gäller vår förmåga att kopiera information och bygga större saker tillsammans.
Vart det kommer leda i slutändan vet ingen, men vi kopimister känner förtröstan inför framtiden. Vi har sett genom historien hur de två grundläggande principerna Kopiering och Samarbete har samverkat för att föra mänskligheten framåt till den punkt där vi är idag.
Vi är ivriga att fortsätta medverka i den process som startade den första gången en man eller kvinna i en grotta delade med sig av en eldslåga, och fick ett leende tillbaks.
Kopiera och Sprid!
2. Det blir aldrig som man tänkt sig, men ofta bra ändå
Stora saker blir nästan aldrig som man hade tänkt sig, men ofta blir de bra ändå. I våra vardagsliv kan vi bestämma fritt vilken färg vi ska ha på gardinerna och vad vi ska äta till middag, och känna oss ganska säkra på att det blir som vi hade bestämt. Men de stora sakerna i livet: var vi kommer jobba, vilka vänner vi får, vem vi gifter oss med, är till synes mest styrda av slumpen.
När vi tittar tillbaka ser vi ofta att om vi inte hade råkat ha just den där konversationen där och då, då hade vårt liv tagit en annan bana. Vi kan göra hur mycket planer vi vill för framtiden, men vad vi än tror kommer det inte bli exakt så. Vi har en mycket begränsad förmåga att förutsäga vad som blir de långsiktiga konsekvenserna av våra beslut och handlingar, hur mycket vi än försöker.
När vi ser på de sju milstolparna i mänsklighetens historia kan vi se att samma sak gällde för dem. De individer som gjorde de olika upptäckterna hade inte en aning om vad de faktiskt skulle leda till.
Vi kan förstås inte veta exakt vad uppfinnarna av elden, språket, kulturen och skriftspråket tänkte och trodde, men vi kan ändå vara säkra på att de inte kunde föreställa sig att det skulle leda till en värld där folk bodde i höghus och försörjde sig på att designa ringsignaler istället för att samla och jaga. Men så blev det.
När Gutenberg satte ihop sin tryckpress i slutet av 1400-talet var det för att trycka biblar på latin, och slippa alla de fel som smög sig in i texterna när de kopierades för hand. Han såg framför sig en tid då Guds ord skulle predikas mer på samma sätt överallt, tack vare bättre kopior av bibeln och andra auktoritativa texter.
I verkligheten blev det tvärtom. Bara några decennier efter att den första tryckpressen hade sett dagens ljus, använde en präst vid namn Martin Luther den till att publicera både teser och en bibel som var översatt till folkspråk istället för latin. Det lade grunden för en ny variant av kristendomen, som senare kom att ytterligare förgrenas med det tryckta ordets hjälp. Den kristna gudens budskap skulle aldrig mer komma att predikas så likformigt som före Gutenberg. Tji fick han på den punkten.
Isaac Newton var mycket djupt troende, och såg det som människans uppgift att förstå Guds skapelse så noga som möjligt. Det var det som drev honom som vetenskapsman. Han ville ära Gud, och hjälpa oss se mer av Hans härlighet.
Men tyvärr för Newton på den här punkten, var han och hans efterföljare så framgångsrika att beskriva universum med matematiska lagar, att det inte blev någon plats kvar för Gud själv. Om allt bara är studsande partiklar som följer på förhand uppgjorda regler finns det varken plats för den mänskliga själen, fri vilja eller någon Gud.
(Modernare fysik med osäkerhetsteorem och kaosteorier har numera visat att universum inte går att beskriva som ett gigantiskt biljardbord, så nu finns det återigen områden av osäkerhet där man kan lägga in både fri vilja och Gud om man så vill. Men just nu pratar vi om Newton.)
Istället för att bli ett sätt att ära Gud, ledde framgångarna för Newtons fysik till att hela idén med en gud kom att te sig oventenskaplig och fel. Det var inte vad Sir Isaac hade tänkt sig.
Precis samma osäkerhet om vad tekniska framsteg kommer leda till ser vi upprepas i den moderna teknikhistorien.
När Marconi uppfann radion trodde han att den skulle användas mest för samtal person till person. När Bell patenterade telefonen trodde han att den stora tillämpningen skulle bli att lyssna till musik som spelades centralt.
Det blev precis tvärtom, men det blev ju bra ändå.
Frågar man pionjärerna som skapade internet, svarar de alla att när de inledde arbetet kunde de inte föreställa sig ens den utveckling av internet som vi hittills har sett. Ber man dem beskriva hur nätet kommer se ut om 50 eller bara om 5 år får man ett skratt till svar. Det finns ingen som tror att det finns någon som kan göra några trovärdiga förutsägelser så långt fram i tiden.
Men ändå är vi kopimister övertygade om att internet är ett fantastiskt framsteg för mänskligheten som kommer leda till en bättre värld, trots att vi inte kan svara på hur den världen kommer se ut.
Vi noterar att det har gått åt rätt håll hittills, och tror att det kommer fortsätta göra det. I nästa avsnitt ska vi undersöka varför.
Kopiera och Sprid!
3. Den tredje Grundläggande Principen
När vi ser tillbaks på historien, ser vi att Kopieringen och Samarbetet inte räcker för att förklara mänsklighetens resa mot det bättre hittills. De är nödvändiga, men inte tillräckliga för att utvecklingen ska gå just mot det bättre.
Kopiering och Samarbete ger tillsammans en mekanism för “framåt”, men ingen mekanism för styrning i någon speciell riktning, som till exempel “mot det bättre”. Begreppet “bättre” finns överhuvud taget inte i det universum som spänns upp av de två första grundläggande principerna.
Men trots det, och trots att det aldrig har blivit som vi tänkt oss, har utvecklingen ändå gått mot det bättre. Det finns fortfarande många människor som lever i nöd i världen, men det är ändå en större andel av oss som har det bättre idag än någonsin tidigare i historien. Det har förekommit bakslag och katastrofer på mänskligheten resa hittills, men den övergripande trenden har varit mot det bättre.
Vi kopimister är övertygade om att utvecklingen i det stora hela kommer fortsätta gå mot det bättre, och är ivriga att se framtiden förverkligad så fort som möjligt. Men vi kan inte härleda den framtidsoptimismen ur bara de två grundläggande principerna Kopiering och Samarbete.
Vår tro på en bättre framtid baserar sig på en tredje Grundläggande Princip:
3. Kvalitet
eller Det godas dragningskraft.
Vi tror att det finns en kraft som sett på det stora hela drar världen åt rätt håll. Ibland kan andra krafter vara starkare och då går det fel, men statistiskt sett blir det ändå rätt lite oftare än det blir fel. Det gör att vi vågar känna förtröstan inför framtiden, trots att vi inte vet hur den kommer att se ut.
Exakt hur den här kraften fungerar återstår att utreda. Det kan vara så att den på något sätt påverkar oss, medvetet eller omedvetet, att välja det alternativ som leder i rätt riktning lite oftare än om bara slumpen hade styrt.
De exakta mekanismerna återstår som sagt att utreda, men det viktiga är att dragningskraften från Kvalitet finns där. Det är den centrala trossatsen i den här beskrivningen av kopimism.
Vi har nu ett filosofiskt ramverk som bygger på tre Grundläggande Principer:
1. Kopiering
2. Samarbete — Viljan att göra någonting större tillsammans
3. Kvalitet — Det godas dragningskraft
Det tredje grundläggande principen ger mening med vår färd, och lovar att vi kan gå åt rätt håll. Den andra förklarar hur komplexitet och skönhet kan uppstå ur enklare beståndsdelar alldeles av sig självt. Och den första förklarar hur framsteg kan spridas för att bilda grunden för nästa nivå.
Tillsammans bildar de tre grundläggande principerna början till ett filosofiskt ramverk för att förstå världen, och våga se framtiden an med tillförsikt. Mycket återstår att utforska vidare, men det här är en stabil grund. Utvecklingen har gått åt rätt håll tidigare, och vi tror att den kommer fortsätta göra det. Frågan är bara på vilka olika sätt vi kan hjälpa till.
Vi vågar känna trygghet i den tillit som skapar världen.
Kopiera och Sprid!
4. Kvalitet och konsten att sköta en motorcykel
Robert M. Pirsigs bok Zen och konsten att sköta en motorcykel från 1974 är den mest allmänt lästa filosofiboken någonsin, enligt svenska Wikipedia. Jag tror den har starka beröringspunkter med Kopimismen.
Den kopimistiska skapelseberättelsen hittills identifierar tre Grundläggande Principer som samverkat för att skapa livet på jorden: Kopieringen, Samarbete och Kvalitet.
Pirsigs bok kretsar kring begreppet Kvalitet, som han vartefter boken fortskrider låter få en allt mer metafysisk innebörd.
Jag tror att det som den kopimistiska skapelseberättelsen kallar för Kvalitet, och beskriver som det godas dragningskraft, är mycket nära besläktat med Pirsigs Kvalitet, kanske rent av samma sak.
Pirsigs bok är en mycket djup bok, av den där sorten som man läser om helt eller delvis ett antal gånger i livet, och får nya insikter varje gång. Jag tänkte ge en snabb sammanfattning av den nedan, men det viktiga är egentligen inte om den sammanfattningen är begriplig eller inte.
Det allra viktigaste är att Prisig argumenterar för idén om Kvalitet som en verklig (men ännu inte utforskad) kraft i naturen. Den idén kan vi kopiera rakt in i Kopimismen, och kan därmed använda Pirsigs bok som utgångspunkt för en djupare filosofisk diskussion om vad Kvalitet är och hur den påverkar våra tankar och handlingar.
Men den som inte känner för att ge sig in i just den filosofiska diskussionen behöver inte. Ur praktisk synvinkel räcker det med att notera att Kvalitet är en reell kraft som finns och som påverkar oss. Att någon har gett sig på att beskriva en sådan kraft redan tidigare är ett gott tecken. Det kan man som troende kopimist hämta styrka ur, vare sig man själv ägnat sig åt just den teoretiska aspekten eller inte.
Här komer en snabb sammanfattning av Pirsig’s bok, med det är alltså helt okay att bara skumma igenom om du tycker den är för teoretisk. Det viktiga är att den finns där, för den som är intresserad.
Första halvan av Zen och konsten att sköta en motorcykel handlar om skillnaden mellan “romantisk” och “klassisk” skönhet, skillnaden mellan hip och square, för att använda 70-talets terminologi. Den romantiska skönheten är den omedelbara skönheten på ytan, som man uppfattar direkt med ögat. Klassisk skönhet är istället inre, strukturell skönhet, att alla delarna passar ihop till en harmonisk helhet. För att man ska kunna uppfatta den typen av skönhet krävs det att man har kunskap och förståelse om de inre strukturerna, så den klassiska skönheten är inte lika omedelbar som den romantiska.
Pirsig känner att en stor del av problemen i världen (eller i vart fall en stor del av 70-talets konflikt mellan hip och square) beror på att det blivit en klyfta mellan de två synsätten, så att vi har fått två sinsemellan oförenliga sätt att betrakta världen omkring oss. Den klyftan vill Pirsig på något sätt försöka överbrygga.
Efter ett tag kommer han att fokusera på ordet Kvalitet, som åtminstone finns inom både det romantiska och klassiska synsättet. Romantiker och klassiker (i den här meningen) har visserligen olika uppfattning om vad det är som är vackert, vad som har Kvalitet, men begreppet finns inom båda världarna. Det är i vart fall en början.
En hörnsten i Pirsigs filosofiska resonemang är att han vägrar att definiera vad Kvalitet är. Han betraktar Kvalitet som något som finns, men menar att det inte går att definiera i termer av andra begrepp. Vilken definition man än väljer blir det som man definierar någonting mindre och annat än det som han menar med Kvalitet.
Men även om Kvalitet inte går att definiera, har vi alla förmågan att uppfatta Kvalitet. Huvudpersonen Faidros, som är Pirsigs alter ego i den här delen av boken, arbetar som lärare i retorik på ett universitet. Hans jobb är att lära eleverna skriva texter med kvalitet. Nu försöker han tillämpa sina filosofiska tankar om Kvalitet i klassrummet.
Faidros börjar med att demonstrera hur vi alla har förmågan att uppfatta Kvalitet, genom att läsa upp en bra och en dålig uppsats inför sin klass, och låta eleverna rösta om vilken som var bäst. Trots att eleverna ännu inte har läst kursen som ska lära dem hur man skriver bra, är de ändå rörande överens om vilken av de två texterna som är bäst. De kanske inte vet hur man gör för att skriva med Kvalitet, men de kan känna igen egenskapen intuitivt.
Faidros/Pirsig menar att den här förmågan är något som alla levande organismer har, och tar ett tänkt exempel med en amöba (på sid 233 i min pocketupplaga):
Kvalitet är lika med en organisms reaktion på sin omgivning. Om en amöba placeras på en glasskiva med vatten och man låter en droppe utspädd svavelsyra falla i dess närhet, drar den sig (tror jag) bort från syran. Om amöban kunde tala skulle den, också utan varje som helst kunskap om svavelsyran, sannolikt säga: “Miljön här har dålig Kvalitet”. Om den ägde ett nervsystem skulle den uppträda på ett långt mer komplicerat sätt i sin strävan att bemästra miljöns dåliga kvalitet. Den skulle söka efter analogier, det vill säga bilder och symboler ur dess tidigare erfarenheter, för att få fram en definition på den nya miljöns obehagliga natur, och därmed kunna “förstå” den bättre.
Men om nu alla är födda med förmågan att rent instinktivt uppfatta Kvalitet, hur kommer det sig då att folk är så oense om just det? Vad som är bra respektive dålig konst brukar ju kunna leda till mycket heta diskussioner, och hittills har ingen lyckats sätta upp några objektiva regler för att avgöra den saken.
Faidros svarar att vi alla tolkar Kvalitet olika, beroende på att vi har olika grundförutsättningar och olika kunskap. Han spekulerar i att om han hade läst upp två texter som låg utanför hans elevers referensramar, till exempel medeltida poesi istället för vanliga uppsatser, då skulle eleverna haft mycket svårare att säga vilken som var bra och vilken som var dålig, eftersom de inte har rätt bakgrundskunskaper.
Men framför allt ser han en stor skiljelinje mellan dem som pratar om romantisk (omedelbar) skönhet, gentemot dem som pratar om klassisk (inre, strukturell) skönhet. Han har nu en världsbild som ser ut så här:
Den är logisk, men Faidros tycker inte alls om den. Istället för Kvalitet som ett enande begrepp mellan det romantiska och det klassiska synsättet, har Kvaliteten själv blivit kluven i två. Hans enkla odefinierade Kvalitet håller på att bli uppskuren i småbitar och dödad av den analytiska kniven.
Faidros brottas också med problemet om Kvalitet är en objektiv eller subjektiv egenskap. Bakom den till synes oskyldiga frågan döljer sig en vildsint tjur som är beredd att spetsa Faidros’ analys på endera det ena sylvassa hornet eller det andra.
Om Kvalitet är en objektiv egenskap, varför har då ingen kunnat ta fram några vetenskapliga instrument för att kunna upptäcka och mäta det?
Men om den är subjektiv och bara existerar i betraktarens huvud, då är den ju bara ett tjusigt fantasinamn på vad helst du råkar tycka om!
Faidros förkastar alternativet att Kvalitet skulle vara en objektiv egenskap hos objekten, eftersom det ju inte går att föreslå några vetenskapliga instrument som skulle kunna avgöra Kvalitet på ett objektivt sätt.
Men han förkastar också tjurens andra horn, att Kvalitet skulle vara subjektiv och vara “bara vad du gillar”. Han upptäcker att det som gör den beskrivningen så irriterande är ordet “bara”, som inte tillför något logiskt värde till satsen, utan bara är en oförskämdhet som antyder att “vad du råkar gilla är inte viktigt”. Tar man bort ordet “bara” blir det ingenting kvar av satsen utom en truism: “Kvalitet är det du gillar”. Den utsagan är det ju inget fel med, det är ju precis vad Faidros själv säger.
Han bygger nu om sin metafysiska pyramid så att den ser ut så här istället:
Nu har han Kvalitet som ett enande begrepp i toppen av pyramiden, som endera en synonym för Verkligheten, eller i vart fall en del av den. Den är inte en del av objekten, för det går inte att tala om Kvalitet om det inte finns något subjekt som uppfattar den. Men det är heller inte en rent subjektiv egenskap som finns enbart i betraktarens huvud. Kvalitet uppstår i mötet mellan subjekt och objekt.
Kvalitet är någonting verkligt som finns i universum på riktigt, enligt den här modellen, men det manifesterar sig som en händelse när ett subject och ett objekt möts, snarare än att vara något som finns uteslutande i endera objektet som finns, eller subjektet som betraktar.
Vid den här punkten i analysen väljer Faidros och Pirsig olika vägar.
Faidros, alltså retorikläraren och sökaren som är författarens alter ego i ett tidigare skede i livet, klättrar vidare till nästa metafysiska bergstopp, och tycker sig se en identitet mellan Kvalitet och taoismens Tao.
Pirsig, alltså författaren som en gång var Faidros, väljer att istället klättra ner från den höga och tunna metafysiska luften ner mot dalen, där människorna bor. Han visar hur man kan använda de metafysiska insikterna från bergstoppen till att få en ny förståelse för helt vardagliga uppgifter, till exempel vilken mental inställning som fungerar bäst när man ska sköta en motorcykel.
För Kopimismens del behöver vi inte välja om vi ska följa Faidros eller Pirsig eller bägge, utan vi kan stanna jämförelsen mellan Kopimismens och Pirsigs versioner av Kvalitet här, åtminstone tills vidare.
Jag kan inte svara på om Faidros påstående att Kvalitet och Tao är samma sak verkligen stämmer, för jag vet alldeles för lite om taoismen för att ens närma mig frågan. Pirsig själv uttrycker sig ju också skeptiskt om just den biten.
Men att jämföra Pirsigs Kvalitet med Kopimismens princip om Kvalitet som det godas dragningskraft tycker jag känns helt oproblematiskt. Om det inte skulle vara exakt samma sak så är de två åtminstone väldigt nära varandra.
Därmed vill jag helt enkelt införliva Zen och konsten att sköta en motorcykel i den kopimistiska tron.
Kopimismen lär att Kvalitet är en av de grundläggande principerna för skapelsen. Pirsig (och Faidros) lär oss hur vi kan få en djupare förståelse för Kvalitet på ett metafysiskt plan.
Det är som hand i handske.
Kopiera och sprid!
5. Tre Kopimistiska K: Kopiering, Samarbete och Kvalitet
Den kopimistiska skapelseberättelsen hittills identifierar tre Grundläggande Principer som samverkat för att skapa livet på jorden:
- Kopiering
- Samarbete
- Kvalitet
På engelska blir det Copying, Cooperation, and Quality — Tre Kopimistiska K.
Det är en snygg allitteration, och det är ett gott tecken, men hur är det i övrigt, uppfyller de här tre Grundläggande Principerna rimligt ställda krav på sådana här system inom religion och filosofi? Låt oss undersöka.
Reglerna för religioners val av heliga principer är i praktiken “anything goes”. Det finns inga särskilda krav på att en världsbild ska vara logisk och sammanhängande för att den ska få kallas för religion. Kopimismen uppfyller naturligtvis de (icke-)kraven, men det gör alla andra religioner också, hur ologiska de än är.
Kristendomen lär till exempel ut att Gud är en sorts vit super-farbror med skägg som är
- oändligt mäktig,
- oändligt god, och som
- följer människornas göranden och låtanden i detalj, ofta på individnivå.
Med tanke på hur mycket onödigt och hemskt lidande det finns i världen, är det ju uppenbart omöjligt att det kan finnas ett väsen med de här tre egenskaperna samtidigt.
Det vet alla kristna teologer förstås, för det här problemet är så känt att det fått ett eget namn: teodicéproblemet. De flesta av kristendomens allra skarpaste tänkare har under snart 2000 år lagt ner en stor del av sin tid på det, men ingen har kunnat lösa det. Det är inte för att de var dumma eller lata, utan för att de här tre principerna helt enkelt är inbördes motstridiga i en värld där det finns ondska.
Man kan välja vilka två man vill av de här egenskaperna på Gud och fortfarande hålla sig inom logikens ramar (och får tre olika och intressanta gudsbilder beroende på vilken av de tre egenskaperna man väljer att tona ner), men det är logiskt omöjligt att tro på alla tre på samma gång.
Men reglerna för religioner förhindrar inte någon att tro på alla tre samtidigt ändå. Just det här tror hundratals miljoner kristna på, och så länge de trivs med det tycker jag de ska fortsätta. Det finns ingen regel som säger att man inte får tro på ologiska saker när det gäller religion och livsåskådning.
De juridiska regler som finns, och som ska finnas i ett anständigt samhälle, säger att folk får tro på vad de vill. Ingenting alls om så önskas, ett spagettimonster om det känns bättre, eller en vit äldre man med motstridiga egenskaper för den som föredrar det. Det kallas för religionsfrihet, och är en helt central del av det öppna samhället.
Men bara för att en religion får vara hur ologisk den vill, betyder ju inte att den behöver vara det.
Filosofins regler för hur ett paket grundprinciper bör se ut är lite strängare. Här är man inspirerad naturvetenskapen och matematiken, och ser helst att ett filosofiskt system inte är alltför uppenbart självmotsägande.
Det kravet är inget problem för de tre kopimistiska principerna Kopiering, Samarbete och Kvalitet. Det finns ingenting orimligt i tanken att alla tre principerna skulle kunna existera samtidigt i världen. Det gör de ju uppenbarligen i verkligheten, så därför kan vi vara säkra på att det är möjligt.
Det ska helst inte vara för mycket överlapp mellan de olika principerna heller, enligt filosofins regler, och det räknas som en plump i protokollet om någon princip visar sig vara onödig, för att den täcks in av två eller flera andra. Även på den här punkten tycker jag Kopimismen klarar sig bra.
- Kvalitet var ju den Grundläggande Princip som vi la till sist, med motiveringen att de två andra inte var tillräckliga, inte ens tillsammans, för att förklara varför det hittills ändå har gått så bra som det gjort, trots att det aldrig blir som man tänkt sig. Att Kvalitet inte går att härleda ur principerna Kopiering och Samarbete var skälet till att vi la till det som en egen princip.
- Samarbete är inte heller någonting som man kan påstå uppstår som en självklar logisk konsekvens av Kopiering och Kvalitet. Med bara de två principerna skulle vi ha massor av enskilda celler som simmade omkring i oceanerna, och de som hade mest Kvalitet skulle klara sig bäst. Men utan Samarbete som ytterligare princip, är det svårt att förklara utvecklingen av flercelliga djur. Alla små encelliga plankton i urtidsoceanen hade det väl bra som de hade det, och hade inget särskilt egenintresse av att det utvecklades flercelliga bardvalar som kunde äta upp dem.
- Kopiering, slutligen, kan inte heller uttryckas som en logisk följd av Samarbete och Kvalitet. Men utan Kopieringen skulle det inte vara så rysligt stor nytta med fina saker som kunde tänkas uppstå ur Samarbete och Kvalitet. Hur fina den än var skulle de ju bara finnas i ett exemplar, och det är ju inte mycket för att fylla upp ett helt ekosystem. Om inte växter och djur skulle kunna fortplanta sig, framställa nya kopior av samma art, skulle livet inte existera. Det är heller inte någon särskild nytta med en forskargrupp som genom Samarbete och Kvalitet har tagit fram världens bästa rapport, om inte rapporten och kunskapen i den kopieras och sprids till andra forskare, som därmed kan ställa sig på jättars axlar. Kopieringen behövs som självständig princip.
Vetenskapens regler för vad som ska få kallas vetenskap påminner om filosofins, men har ännu strängare krav på att delarna ska hänga ihop utan motsägelser. Vetenskapen kräver också att det finns experimentella data och observationer i verkligheten som stödjer modellbygget.
Den här genomgången av den inbördes relationen mellan Kopiering, Samarbete och Kvalitet är naturligtvis inte lika noggrann som när en matematiker kollar sina axiom (grundförutsättningar), eller när en fysiker kontrollerar vilka formler och krafter hen verkligen behöver för en viss modell, så det här den kopimistiska teologin svarar inte upp mot kraven som ställs på vetenskap men det tycker jag heller inte är nödvändigt för Kopimismen, i vart fall inte just här och nu. Kraven som ställs på filosofi känns mer som lagom nivå för en ny religion.
Den här första utvärderingen av de kopimistiska principerna visar att de inte är självmotsägande, och åtminstone inte överlappar på något uppenbart sätt. Vi spöar de abrahamitiska religionerna med hästlängder när det gäller logisk rimlighet, åtminstone så långt.
Men inom matematiska och naturvetenskapliga kretsar brukar man ställa en ytterligare en fråga när man utvärderar föreslagna system av regler eller principer:
Är de föreslagna principerna tillräckliga?
Mitt svar på den frågan är faktiskt nej. Jag tror att vi behöver ytterligare ett Kopimistiskt K för förklara hur den värld vi ser omkring oss har uppstått.
Kopiera och Sprid!
6. Kreativitet: Det nollte Kopimistiska K-et
I den kopimistiska skapelseberättelsen hittills har vi identifierat tre Grundläggande Principer som genomsyrar skapelsen:
1. Kopiering
2. Samarbete
3. Kvalitet
Men det saknas fortfarande något. Principerna Kopiering och Samarbete förklarar hur livet har kunnat utvecklas, och principen Kvalitet svarar på vart. Men vi har ingen princip som förklarar varför livet uppstod till att börja med.
Vi har Kopiering som princip, men vi har ingenting att kopiera. Vi har Samarbete, men vi har inga projekt att samarbeta om. Vi har Kvalitet, men ingen myriad av olika projekt att utvärdera och välja mellan.
Om Kopimismen vore en bil skulle den ha styrning och bromsar i form av Kvalitet, och hjul och kraftöverföring i form av Kopiering och Samarbete. Men ingen motor som driver det hela framåt.
Vi har missat att ta med något som förklarar det mest uppenbara man kan observera om livet, universum och allting: Att det att finns, fastän det inte skulle behöva göra det.
Jorden själv (stenklumpen) hade inget behov av att utveckla liv på sin yta. Den skulle ha fortsatt snurra vare sig någon bor på den eller inte.
Och när det väl fanns liv på jorden i form av en massa blågröna encelliga plankton i oceanerna, då hade det kunnat stanna där. Ingen rymdresenär som hade råkat ha vägarna förbi skulle ha sagt “Oj, en urtidsocean med blågröna plankton, vilket uppenbart instabilt läge för ett ekosystem, de har ju varken påfåglar eller persilja”.
Men ändå dök det upp liv på jorden, och ändå förvandlades den ganska tråkiga planktonsoppan till den oändligt rika mångfald som vi ser runt omkring oss i naturen, inklusive både påfåglar och persilja. Rimligen borde det ha funnits uthålliga lägen för ekosystemet som var mycket enklare än det här, om det var det bara var uthållig balans som naturen strävade efter.
Men tydligen strävar inte naturen efter uthållig balans, i vart fall inte bara. Naturen vill ha lite kul också, det är uppenbart. Det är förklaringen till alla märkliga varelser på jorden, inklusive de allra larvigaste som Douglas Adams skrev om och som BBC filmade.
Vi lägger till ytterligare en Grundläggande Princip, och lägger den allra först i ordningen:
0. Kreativitet
Varför allra först?
Kreativiteten måste ha kommit allra först, kanske till och med före universum självt. Om det nu trots allt var ett gudomligt väsen som skapade världen, då måste hen först ha fått idén att göra det. Klart kreativt, och innan det faktiskt hände.
Och om universum uppstod av sig självt för att en punkt ingenting någonstans i tomheten tröttnade på att vara ingenting, och blev Big Bang istället, då måste impulsen att göra nånting wild and crazy, någonting kreativt, ha kommit allra senast i samma ögonblick som universum skapades.
Och när vi tittar på världen omkring oss, ser vi att Kreativiteten inte bara fanns i det ögonblick när universum eller livet föddes. Den finns överallt runt omkring oss, och har gjort det genom hela historien.
Påfågeln och persiljan finslipades till sin form av Kvalitet, och lever vidare genom sexuell reproduktion, alltså en kombination av Samarbete och Kopiering. Men att en urocean av plankton för en miljon år sedan fick för sig att börja utvecklas i riktning mot påfågel och persilja, det beror på att vårt universum genomsyras av Kreativitet som en grundläggande princip.
Universa vill ha lite kul.
Det är det nollte Kopimistiska K-et, den allra mest grundläggande principen av dem alla.
Med Kreativitet som en grundläggande princip som påverkar universum på alla nivåer kan vi ge oss i kast med ett av de stora problemen med den strikt vetenskapliga världsbilden.
Kopiera och Sprid!
7. Vetenskapen suger som religion
De vetenskapliga naturlagarna är ganska deprimerande läsning för den som vill känna entusiasm inför livet och framtiden. De målar upp bilden av ett trött och ovilligt universum, som mest bara vill lägga sig ner och dö.
Saker som är i vila vill helst fortsätta med det, säger Newton. Atomer och molekyler kan tänka sig att fnatta runt en stund för att hitta det läge som kräver minst energi, men sedan vill de helst stanna där, säger kemin. Allt går mot en fesljummen homogen gröt där ingenting intressant någonsin kan hända, säger termodynamiken.
Hej hopp, det var ju muntra besked.
De vetenskapliga modellerna är fria från självmotsägelser (mestadels), och de har ofta en klassisk inre skönhet som modellbyggen betraktat. Men de erbjuder inte mycket till krok att hänga upp framtidstro eller livsglädje på.
Vi är på restaurangen vid universums slut en stund efter sista beställningen, tycks vara vad vetenskapen säger. Ljuset är fortfarande tänt och det pågår alltjämt intelligenta diskussioner runt om i salen. Men personalen har i tysthet börjat förbereda för att stänga ner hela etablissemanget, och det kan inte längre dyka upp någonting nytt på borden.
Just för ögonblicket kanske restaurangen Universum är ett fascinerande myller av mångfald, men det är bara en övergående fas, säger vetenskapen. Vi har de naturlagar vi har och som dök upp innan sista beställningen, och medan du läser det här håller de långsamt men tålmodigt på att mala ner och slipa bort allt som kan väcka intresse och sticka ut. Universum idag är inte riktigt lika spännande som det var i torsdags, och ännu mindre än torsdagen innan det, för färden på det sluttande planet kan bara gå utför.
Ordningsvakter förklädda till fysiker med inriktning på termodynamik patrullerar restaurang Universums lokaler och säkerställer att varje händelse och rörelse, hur spektakulär och fascinerande den än kan verka på ytan, ändå bara är ytterligare ett steg mot den stora nedstängningen. Det universum som startade med en smäll är på väg att långsamt malas ner till en snyftning, och kommer sluta i den oändliga tråkigheten, säger den naturvetenskapliga dogmen.
Ungefär vid den här punkten brukar vetenskapsmännen känna sig nöjda med teoribygget och titta upp från sina formelsamlingar för att inhösta folkets applåder. Men till sin stora förvåning möts de inte alls av så stora skaror vetenskapligt ateistiska materialister som de hade förväntat sig, och som de tycker att de förtjänar.
Varför är det inte fler som jublar över deras elegant detaljerade beskrivning av ett sönderfallande universum på en meningslös färd mot den totala tråkigheten?
Det är en fråga som faktiskt uppriktigt förbryllar ett ganska stort antal vetenskapsmän, ofta med en IQ runt 150 eller mer. Hur kommer det sig att så många så smarta män och kvinnor går bet på en så enkel fråga?
Svaret är att även om det här är den världsbild som vetenskapsmännens formler beskriver, är det oftast inte alls vad de själva tror och känner i djupet av sitt hjärta. Men vi återkommer till det. Nu har vi de här deppiga naturlagarna att ta hand om.
Måste det verkligen vara mot lagarna om man vill känna lite glädje och förtröstan inför framtiden?
Att bara förneka att naturlagarna gäller är en möjlig utväg, men den är inte särskild attraktiv. ”Ni vetenskapsmän kan ha alla era tjusiga lagar och teorier, men på min mark faller äpplen i den fart de själva behagar, och jag och mitt gevär tänker se till att det fortsätter vara så, i Herrans namn” är en ståndpunkt som man kan ha om man vill, men som de flesta människor inte tycker är särskilt elegant.
Man kan beklaga det faktum att vetenskapen ställer upp restriktioner för vad som kan passera som en någorlunda vettig religion, men i praktiken är det svårt att göra någonting åt.
Jag kanske inte gillar den allmänna relativitetsteorin, eftersom den är väldigt konstig och går emot allt jag lärde mig var sant när jag växte upp i en newtonsk värld, men att förneka att den stämmer vore bara fånigt. Även om jag själv inte förstår teorin (och det gör jag inte), så vet jag att min mobiltelefon använder den för att räkna ut positionen på GPS:en. Om den allmänna relativitetsteorin inte var en giltig beskrivning av världen skulle min telefon vara ännu mer vilse än jag själv när jag är i en främmande stad. Det är den inte.
Och eftersom den inte är det, tycks det enda realistiska alternativet vara att mer eller mindre motvilligt acceptera att relativitetsteorin, och alla de andra naturlagarna som vetenskapsmännen har upptäckt, är giltiga och måste följas, oavsett hur otillfredsställande det än må kännas ur religiös synvinkel.
En del kanske tycker att jag ger upp den här punkten för lätt, och att en riktig religion borde försvara sig med alla rimligt lagliga medel när den kommer i konflikt med vetenskapen. Men det har visat sig vara en ganska misslyckad strategi för att hantera vetenskap och teknologi på frammarsch.
När den katolska kyrkan 1632 bestämde att Herr Galileo Galilei hade fel, och att jordkretsen står fast och icke vacklar, som det står i bibeln, kanske det kändes som en försvarbar position just då. Men även om så var fallet spårade det hela snabbt ur.
För att hålla fast vid ståndpunkten att solen löper i sin bana över en platt jord idag, tvingas man inte bara hävda att det finns en världsomfattande konspiration som innefattar alla sjökaptener och piloter som utåt låtsas att de navigerar på en glob, men i själva verket använder sina hemliga och sanna kartor över den platta jorden för att komma fram till sina respektive destinationer i tid.
Ur europeiskt perspektiv måste man också ta till sig den sorgliga insikten att alla amerikaner och australiensare tydligen är med i samma konspiration, annars skulle de inte låtsas ligga och sova mitt i natten varje gång man ringer dem från Europa under dagtid. Amerikaner och australiensare, å sin sida, skulle tvingas dra slutsatsen att en av de ledande medlemmarna i den här konspirationen måste vara den heliga romersk-katolska kyrkan, annars skulle de inte sända sin midnattsmässa live vid så många olika tidpunkter som alldeles uppenbart inte är midnatt runt om i världen.
Till slut blev den intellektuella bördan med att upprätthålla den här alternativa världsbilden för mycket för till och med den katolska kyrkan, med alla dess resurser. År 1992, tjugotre år efter månlandningen, kom påven Johannes Paulus II ut ur garderoben och erkände att trots allt är nog jorden bara en blågrön boll som snurrar runt en vanlig sol någonstans i de mindre attraktiva ytterområdena i en vanlig galax.
En rättvis och välförtjänt seger för vetenskapen, absolut, med tanke på hur många vardagsmirakel i konsumentstorlek vetenskapen lyckades leverera under de mellanliggande 360 åren, medan kyrkan var upptagen med att klamra sig fast vid sin fasta och icke-vacklande jord.
Men inte särskilt uppmuntrande för vår självkänsla, vi som en gång var skapelsens krona, krönta med ära och härlighet och bara ett snäpp under en Gud som visserligen kunde vara ganska oberäknelig ibland, men som åtminstone fick oss att känna att vi var viktiga på något sätt i Hans stora plan.
Många människor känner att fastän vetenskapen är toppen, och har givit oss både mobiltelefoner och dubbelt så lång medellivslängd för dem som kommer i åtnjutande av dess frukter, så förlorade vi ändå något när vi bytte bort vår speciella relation som Guds utvalda mot teknikens underverk.
Men att ”byta bort” saker luktar knapphetsekonomi och tänkande som hörde hemma i det andra årtusendet. Det är inte Kopimism.
Målet med Kopimismen måste vara att förena vetenskap och religion, vilket betyder att vi måste respektera vetenskapen. Men ska den vara en religion måste den också erbjuda en väg framåt och en positiv vision. Vi vill inte behöva välja antingen eller, vi vill ha både teknikens under och en känsla av en högre mening och anledning till hopp.
Det här är vad Kopimismen vill erbjuda. Tack vare de Fyra Kopimistiska K:na — Kreativitet, Kopiering, Ksamarbete och Kvalitet — kan vi det.
Kopiera och Sprid!
8. Kampen mot termodynamiken
Efter den förra kopimistiska predikan om naturlagarna och restaurangen vid universums slut, skrev Björn Persson några kommentarer som jag vill lyfta fram och hålla med om.
Du får det att låta som om vetenskapen predikar att slutet är nära. Det stämmer inte särskilt bra. Det är sant att vetenskapen säger att allt kommer att ta slut en dag, men den ger också en uppskattning av hur lång tid det kommer att ta, och det visar sig att Restaurang Universum kommer fortsätta vara öppen mycket mycket mycket MYCKET länge. Det finns massor av tid att Kopiera, Ksamarbeta och sKapa Kvalitet, och universums värmedöd är definitivt ingenting vi behöver bry oss om på den mänskliga tidsskalan. Jag finner det mycket mer betryggande än en religion med gudar som kanske får för sig att förstöra världen imorgon bara för att de känner för det.
Det här är alldeles sant, och om jag råkade skrämma upp några till panik genom att avslöja hur termodynamikerna föreställer sig världens undergång, då hoppas jag att de kan andas ut efter att ha läst det här förtydligandet. Även de mest alarmistiska förutsägelserna ger oss många miljarder år innan det händer, så det är väl tidigt att gripas av panik. Om du har tänkt stå i ett gatuhörn med en slutet-är-nära-skylt har du väldigt gott om tid att ta en kopp kaffe först.
Men det gör ju inte direkt termodynamikens lagar mindre deprimerande. Inte nog med att de presenterar en vision om oändlig långtråkighet, de säger också att det kommer gå i snigelfart att ta sig dit. Sen när blir tråkighet som dessutom går långsamt så himla mycket roligare?
Termodynamiken börjar mer och mer te sig som den elaka bossen som vi måste göra någonting åt om vi ska kunna ha nåt kul i det här universumet.
Björn Persson fortsatte:
Det är också fel att säga att universum är mindre intressant idag än i torsdags. Tillståndet med maximal entropi är förvisso inte särskilt intressant, men det är inte tillståndet med minimal entropi heller. De intressanta sakerna händer mellan de här två extrempunkterna, och det är precis där vi är nu. Om du vill påstå att vi har passerat ”peak interest” och nu är på väg utför får du bevisa det, för jag ser inga tecken på att så skulle vara fallet.
Det här är en mycket intressant fråga. I den kopimistiska världsmodellen har vi Kreativitet som en Grundläggande Princip som kan motverka den ständiga ökningen av entropi med tiden. Eftersom vi ser Kreativitet som en osynlig kraft som genomsyrar universum överallt och alltid, är det enda som behövs för att universum ska bli roligare från en torsdag till nästa att kraften Kreativitet är tillräckligt stark för att motverka de andra naturkrafterna som drar universum mot den långa och tråkiga värmedöden.
För en Kopimist finns det hopp, utan att behöva bryta mot termodynamikens lagar.
Men vad är standarduppfattningen i den vanliga fysiken på den här punkten? Om det är sant att komplexiteten i universum faktiskt ökar nu, eller åtminstone att komplexiteten ökade vid någon historisk tidpunkt, var kom den ökningen ifrån? Vad är drivkraften bakom det enligt klassisk mainstream-fysik?
Själv kan jag inte tillräckligt med fysik för att kunna svara på den frågan, men jag hoppas vi i framtiden kommer få se en givande diskussion mellan dem som kan mer om termodynamik än jag gör och kopimistiska teologer.
Det här förefaller vara en bra utgångspunkt för vidare utforskning av Kreativitetens roll i universum.
Björn Persson avslutade:
Se det så här:
TermodynamiKen visar att om Komplexa saKer lämnas åt sitt öde Kommer de saKta men säKert förlora sin Komplexitet och sin Kvalitet. Men förfallet kan motverKas genom att Kopiera dem Kontinuerligt.
Därför bör en god Kopimist fortsätta Kopiera och sKapa intressanta saKer med allt större Kvalitet, och bidra till att beKämpa förfallet genom att öKa den totala Komplexiteten snabbare är förfallet Kan minsKa den.
Min enda kommentar är: Yess! Det här är teologisk Konstruktivism när den är som bäst.
Vi har gått direkt från de Fyra Kopimistiska K-na — Kreativitet, Kopiering, Samarbete och Kvalitet — och fysikens allra mest grundläggande lagar, till en praktisk tumregel för hur man bör leva ett fromt kopimistiskt liv. Och inte bara det: Tumregeln som vi byggt på den här teoretiska grunden sammanfaller precis med det vi redan kände i våra hjärtan borde vara rätt sätt för en Kopimist att agera här i världen.
Vi är på rätt spår.
Kopiera och Sprid!
…………
Kopimismen och The God Delusion
Richard Dawkins har skrivit boken The God Delusion där han sågar Gud jäms med fotknölarna, i vart fall den kristna guden som vi är vana vid (och de närbesläktade varianterna inom judendom och islam).
The God Delusion är skarpt och roligt skriven, och är en utmärkt startpunkt för funderingar kring religioner.
Vi kan undersöka hur den kopimistiska skapelsemyten skulle stå sig mot den religionskritik som Dawkins framför.
TIll att börja med skjuter Dawkins in sig på tanken på Gud som skapare av hela universum. Den tycker han inte hänger ihop, och det har han har rätt i. Skapelseberättelsen i Gamla Testamentet, som är gemensam för judendomen, kristendomen och islam, är gravt ologisk.
Om det nu var Gud som skapade värden, då måste ju han själv varit ännu mer komplicerad än världen han skapade, och funnits innan den skapades. Var kom han ifrån?
Istället för att behöva förklara hur världen uppstod, har man istället att förklara hur någonting ännu mer komplicerat än världen uppstod. Tack så mycket för det, men det blir det ju knappast enklare av. Det har Dawkins alldeles rätt i. Det där är fel riktning.
Men Kopimismens skapelselära, hur skulle den klara sig mot den kritik som Dawkins riktar mot Gamla Testamentet?
Kopimismens skapelseberättelse börjar så här:
I begynnelsen var jorden en illaluktande soppa av ammoniak, metangas, och otäcka giftiga kemikalier. Atmosfären sprakade av blixtar fyllda av ren energi. Någonting ville födas.
På sätt och av skäl som ännu inte är utredda uppstod ribosomerna, som kunde kopiera. Detta var början till livet. Vi ser därför Kopieringen som den första manifestationen av den gudomliga själen.
Vad skulle Dawkins säga om det?
Till att börja med undgår Kopimismen problemet med att förklara var Gud kom ifrån, eftersom han eller hon inte har kommit in i berättelsen ännu. Det finns en manifestation av en gudomlig själ, så vi anar att det är en gud i faggorna, men eftersom han eller hon ännu inte har visat sig behöver vi inte bekymra oss om vad hen kom ifrån, i vart fall inte ännu. Hittills är allt okay enligt rent ateistiska vetenskapliga principer. Gud finns inte ännu.
Det enda som finns är en jord i urtillstånd, men den antar vi har tillkommit på sedvanligt sätt.
Här har vi en väldefinierad startpunkt som Kopimismen och vetenskapen kan vara helt överens om. Just det är i och för sig inte ett krav som Dawkins uttryckligen ställer, men jag tror han blir glad åt det. Det som The God Delusion handlar om är ju hur dåligt (de abrahamitiska) religionerna passar ihop med vetenskapen.
För Kopimismen går det bättre. I Kopimismen har vi redan innan berättelsen ens har börjat hittat en beröringspunkt som passar perfekt mellan den föreslagna religionen och vetenskapen.
Skapelseberättelsen i sig är visserligen knappast tillräcklig för att det ska kännas rimligt att kalla Kopimismen för en religion utifrån bara den beskrivningen. Lite mer ska en religion innehålla. Exempelvis finns det ju som tidigare påpekats ingen Gud, och det är ett krav som i vart fall Dawkins ställer.
Men skapelseberättelsen skulle i vart fall kunna vara en startpunkt för en religion som inte omedelbart stupar på någon av de självmotsägelser som Dawkins påpekar hos andra religioner.
Det är en lovande början för Kopimismen. Det tror jag Dawkins håller med om.
Kopimismen, Piratpartiet och åtskillnad mellan kyrka och stat
Piratpartiet är ett religiöst obundet politiskt parti som vill se en sekulär stat, alltså ett samhälle där staten och religionen är skilda åt.
Religionsfriheten, alltså rätten för var och en att tro på vad hen vill (eller ingenting) är en grundläggande mänsklig rättighet (artikel 9 i ECHR). Det är den på goda grunder. Alla ska har rätt att utöva och leva efter sin egen tro så länge det inte går ut över andra människors mänskliga rättigheter.
Staten ska inte vara en del av kyrkan, och kyrkan ska inte vara en del av staten.
Kopimismen är en politiskt obunden ung religion som har officiell ställning som religiöst samfund i Sverige, efter ett beslut i Kammarkollegiet. Det Missionerande Kopimistsamfundet är ett religiöst samfund, även det politiskt obundet, som vill se Kopimismens idéer ska spridas över världen genom kopiering.
Så långt är det inga problem, förstås. Men nu råkar det vara ganska tydligt att det finns ett ganska rejält överlapp när det gäller vilka personer som är engagerade inom piratrörelsen respektive Kopimismen. Det är det många som har påpekat, och ingen som förnekat. 
Det Missionerande Kopimistförbundet är startat av Isak Gerson och Gustav Nipe, som båda är aktiva pirater. Nipe är till vardags ordförande i Piratpartiets ungdomsförbund Ung Pirat. Det är onekligen en koppling.
Själv är jag EU-parlamentariker för Piratpartiet och bloggar mest om piratpolitik, men jag har också skrivit ett antal inlägg om Kopimismen, och avser att publicera fler med tiden. Partiets grundare Rick Falkvinge och vår nuvarande partiledare Anna Troberg bloggade bägge tidigt om Kopimismen, påpekar Wikipedia.
Så det vore ju en smula fånigt att förneka att det tycks finnas ett samband genom en ganska tydlig personunion.
Jag ser ingen motsättning mellan att vara politiskt aktiv inom Piratpartiet för ett sekulärt samhälle, och att samtidigt vara Kopimist. Jag ser det tvärtom som två delar som passar som hand i handske. Om jag vill ha rätten att bli salig på min egen fason och tänka och tro på vad jag vill (till exempel Kopimism), då är det ju naturligt att jag verkar för att samhället ska respektera den rätten för alla. “Först kom de och hämtade judarna men jag var inte jude…”, och så vidare.
Är man anhängare av en religion (i synnerhet en liten impopulär religion) är det ju smartast av rent egoistiska skäl att gilla den sekulära staten, om inte annat. Låter man den religion som för tillfället är starkast i ett land få kontrollen över lagstiftning och polismakt, då vet man aldrig var det slutar. Eller rättare: Det vet man precis, för det har redan hänt alldeles för många gånger i historien, och pågår fortfarande idag.
- Giv kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör, sa Jesus på sin tid. Om han menade att stat och kyrka ska vara åtskilda håller jag med honom. Så ska det vara.
- Piratpartiet tycker inte att fildelning ska legaliseras för att Kopimismen ser fri kopiering som någonting heligt. Vi tycker att fildelning ska legaliseras för att det är en bra idé ur demokratiskt, ekonomiskt och kulturellt perspektiv, på rent politiska och humanistiska grunder.
- Kopimismen är inte ute efter att försöka få till något religiöst undantag för bara Kopimister, som skulle göra att just de fick ett specialtillstånd att fildela utan att riskera straff. Det illustreras allra tydligast av att Kopimismen grundats av personer som är politiskt aktiva inom Piratpartiet, och alltså redan håller på att arbeta för att legalisera fildelningen för alla.
Piratpartiet och Kopimismen är två olika rörelser, en politisk och en religiös, som har olika mål och arbetar inom olika områden. Men det hindrar ju inte någon enskild person från att vara aktiv i bägge, om hen råkar känna för det.
Och kom ihåg, det är bara religion det handlar om. Religion är aldrig allvarligare än man själv väljer att se det. Det som den ena tror på med hela sitt hjärta, kanske bara är ett mer eller mindre larvigt skämt för den andra. Så har det alltid varit med alla religioner, och Kopimismen är inget undantag. Till alla som ser Kopimismen som ett skämt, hoppas jag att ni åtminstone tycker det är någorlunda roligt.
Annars är det bara att surfa vidare till något annat.
Så länge vi alla bara kommer ihåg att bemöta varandra på ett trevligt och respektfullt sätt, även om vi råkar ha olika uppfattningar rörande religion eller vad som helst, är det inget problem alls att vi alla är olika. Då är det en tillgång, och precis som det ska vara.
Fortsättning följer…
Jag kommer säkert att posta ytterligare inlägg om Kopiminsmen här på bloggen. De dyker i så fall upp i kategorin
http://christianengstrom.wordpress.com/category/kopimism/
Jag har också tänkt kopiera in framtida inlägg som handlar om skapelseberättelsen på den här sidan.
Den här texten finns i engelsk översättning. De två språkversionerna ligger inte nödvändigtvis helt i fas i slutet.
Alla kommentarer är mycket välkomna.
Kopiera och Sprid!
…………
Creative Commons CC-BY-NC Christian Engström
