Den mutade polisen heter Jim Keyzer

Polisen som Warner Brothers mutade genom att erbjuda honom en guldkantad anställning medan han höll på med förundersökningen mot The Pirate Bay, heter Jim Keyzer. Jag skrev om mutskandalen här och här, men då nämnde jag inte hans namn. Det är inte han som är viktig i den här affären.

Men nu har det framkommit att Jim Keyzer skriver till bloggare som har nämnt hans namn i samband med mutskandalen, och ber dem censurera bort namnet. Det tolkar jag som att han skäms för det han har gjort, och det är jag väldigt glad för. Då kanske det finns hopp för hans själ.

Därför vill jag gärna hjälpa Jim Keyzer på vägen genom att nämna hans namn även här. Jag har även uppdaterat mina tidigre postningar och lagt till “Jim Keyzer” som sökord mot bloggar.se.

Men egentligen är det som sagt inte han som är intressant. Den enda viktiga personen just nu är Beatrice Ask. Kommer hon att säga någonting överslätande och sedan göra ingenting? Eller kommer hon att reagera med kraft?

“Dagarna då korruptionen kom till Sverige” skriver Rick Falkvinge i en postning. Läs den. I USA är det här vardagsmat, men i Sverige har vi hittills varit i huvudsak förskonade. Nu har amerikanska storföretag kommit hit och gjort på samma sätt som de bruka göra hemma.

Nu sker vägvalet. Hur Beatrice Ask agerar nu avgör hur det ska bli i Sverige i framtiden.

Riksdagsmannen Karl Sigfrid (m) har ställt en fråga om ärendet till justitieministern. Det är ett utmärkt tillfälle för henne att reagera.

Är det okay att amerikanska storföretag mutar poliser så här i Sverige?

Ja eller nej, Beatrice Ask? Och om nej, vad tänker du göra åt det?

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, ifpi, the pirate bay, pirate bay, usa, korruption, Jim Keyzer

Fördjupa upphovsrättsdebatten

Johan Linander (c) och Ulrika Karlsson (m) är, såvitt jag förstår, centerns och moderaternas officiella talesmän i frågor om upphovsrätt och fildelning. De skriver idag en debattartikel i Computer Sweden med titeln Förnya upplevelsebranschen. Tyvärr visar artikeln att de inte har förstått frågan alls.

Artikeln innehåller inga förslag alls till en reformerad upphovsrätt. Istället är centerns och moderaternas officiella syn att problemet består i att de stora film- och skivbolagen inte varit tillräckligt bra på att erbjuda bra och billiga nedladdningstjänster. “Med ett ökat utbud, bättre kvalitet och pressade priser kan den illegala marknaden motas tillbaka”, skriver Linander och Karlsson i artikeln.

Men fildelningsfrågan och upphovsrättskritiken handlar inte om vad som är rätt pris på en poplåt. Det är visserligen sant att film- och skivbolagen har varit katastrofalt dåliga på att erbjuda vettiga nedladdningstjänster, och att de har en fullständigt orealistisk syn på hur mycket pengar en vanlig konsument kan och vill lägga på att fylla de 8 gigabyten på sin Ipod med musik. Men det är inte där skon klämmer som allra mest.

Upphovsrätten som den ser ut idag står i konflikt med det demokratiska samhällets grundvalar.

”Visselblåsarsajt” stoppas i USA är rubriken på en artikel hos IDG igår. Syftet med sajten är att “whistleblowers” anonymt ska kunna läcka dokument från företag och myndigheter som man anser är inblandade i korruption eller brottslighet. Men en domstol i Kalifornien har bestämt sig för att sajten Wikileaks.org ska blockeras med hänvisning till att det bryter mot upphovsrätten att läcka dokument. Läs mer hos Oscar Swartz, Opassande, Sydsvenskan och Dagens Nyheter. Upphovsrätten har blivit ett vapen som den som har tillräckligt med pengar kan använda för att tysta kritiker.

Lägg därtill att det enda sättet att upprätthålla upphovsrätten som den ser ut idag är att införa massövervakning av allas privata kommunikation, och att upphovsrätten även till vardags inskränker yttrandefriheten för den som exempelvis vill föra fram ett politiskt budskap.

Det handlar också om hur vi vill att internet och kulturlivet ska utvecklas i framtiden. Ska internet vara en allmänning där vi träffas och delar med oss, eller ett envägsmedium där man tittar och betalar? Även om film- och skivindustrin mot förmodan skulle lyckas lansera nya betaltjänster som folk tycker ger valuta för pengarna, handlar det fortfarande om 1900-talsmodellen med ett fåtal producenter som levererar färdigförpackade produkter till en grå massa av soffpotatisar. Den modellen kommer säkert finnas kvar också i framtiden. Men internet är så mycket mer - eller kan i vart fall bli det med en reformerad upphovsrätt som inte bara syftar till att bevara det gamla på det nyas bekostnad.

De här problemen har ingenting med priset på en poplåt att göra. De kan bara lösas av politiker som förstår frågan och är beredda att ta sitt ansvar som lagstiftare. Tyvärr visar artikeln av Johan Linander (c) och Ulrika Karlsson (m) att de inte svarar upp mot den beskrivningen. Och de är alltså centerns och moderaternas talesmän i den här frågan.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, yttrandefrihet, censur

Barnporrlänkar för nytillkomna

Polis och åklagare driver just nu en kampanj där de försöker sammankoppla The Pirate Bay med barnpornografi. Det är ett led i en medveten strategi som har utarbetats av antipiratlobbyisterna, och som med framgång har använts i Danmark. Varför svenska åklagare och svensk polis spelar med är inte helt utrett, men tyvärr har det blivit så.

Idag har tidningen Metro svalt betet med hull och hår, och åtminstone rubriksättaren på Ny Teknik och någon okänd på Sydsvenskan verkar vara inne på samma linje.

Eftersom många av dem som deltar i smutskastningsförsöken alldeles uppenbart är nya i debatten tänkte jag hjälpa till med lite bakgrund och länkar.

Den 27 maj 2007 anordnade Amcham, den amerikanska handelskammaren i Sverige, ett seminarium med titeln “Sweden - A Safe Haven for Pirates?” Jag var där tillsammans med bland annat Rick Falkvinge och Oscar Swartz, men de flesta andra deltagarna var från den “andra sidan” i upphovsrättsdiskussionen.

Oscar Swartz skrev en krönika i Computer Sweden med titeln Hets mot bredband, som stämmer helt med min egen bild av seminariet. Just när det gäller barnporrfrågan skrev Oscar så här (med min emfas):

Danska Antipiratgruppens advokat Johan Schlüter liknade fildelning vid digerdöden. Att filerna knappast är okända loppor utan utbyts medvetet av folk och att de själva vill ”bli smittade” tycks inte ha slagit honom.

Han berättade stolt hur de i rätten lyckats tvinga operatörer att stänga ned kunders förbindelser, stänga ned servrar på dansk jord samt hindra danskar att komma åt material i utlandet.

– En dag kommer vi att ha ett jättefilter som vi utvecklar i nära samarbete med Ifpi och MPA. Vi följer hela tiden barnporren på nätet för att kunna visa politikerna att filtrering fungerar. Barnporr är ju en fråga de förstår, flinade Schlüter.

Om det var Johan Schlüters engagerade framträdande på just det här seminariet som fällde avgörandet vill jag låta vara osagt, för naturligtvis har piratjägarna i de olika länderna fortlöpande kontakter med varandra hela tiden. Men så som han hade sagt blev det i alla fall.

I juli 2007 planerade den svenska polisen ett försök att stänga ner åtkomsten till The Pirate Bay genom att sätta upp The Pirate Bay på den beryktade spärrlistan för barnpornografi. Utan att göra något som helst försök att kontakta The Pirate Bay och be dem ta bort eventuella länkar, vilket hade varit polisens skyldighet om de faktiskt hade hittat några länkar till riktig barnporr.

Planerna fick dock skrinläggas den gången, eftersom de läckte ut på nätet och förorsakade ett ramaskri i bloggosfären. I samband med det skrev Oscar Swartz två nya inlägg: Polisens hämnd mot Pirate Bay: nya fakta! och Barnporr hittad på Googles servrar - anmäl!

Blogge Bloggelito tog på sig den omfattande uppgiften att faktiskt undersöka på djupet hur förhöll sig, och publicerade resultatet i inlägget Analys av barnporren på Pirate Bay. Den som ger sig in i den här debatten utan att ha läst hela Blogges inlägg ordentligt kommer att göra bort sig, men jag citerar ändå lite av slutet på det:

Ärendet handlar alltså inte om barnporr, av den enkla anledningen att det inte är barnporr. Ärendet handlar istället om att den nationella svenska poliskåren vill upprätthålla lagar som gynnar specialintressen som amerikanska multimediakarteller – ändamålet helgar medlen, och att kladda ner Pirate Bay med en barnporrstämpel är alltså den senaste i en lång rad misslyckade strategier.

Det här skrev han alltså för drygt ett halvår sedan, när den barnpornografiska tidningsankan serverades förra gången. Nu tycks den stå på menyn igen.

Vad säger då The Pirate Bay själva? I ett pressmeddelande från igår upprepar de vad de har sagt hela tiden.

De tycker lika illa om barnporr som alla andra friska människor, och samarbetar gärna med polisen om det skulle vara så att någon av deras användare lägger upp länkar till barnpornografi någonstans bland de 1 miljon torrent-länkar som finns på The Pirate Bay. De skriver:

Vi förlitar oss därför på att polisen, vid misstanke om barnporrbrott genast ska göra sitt för att få bort materialet, nämligen meddela oss och föra en dialog, vilket vi själva alltid försöker göra. Vi har i samtliga två ärenden som vi fått reda på misstänkt barnporr från polisens håll tagit bort det och hjälpt till så gott det går med utredning i form av kompetens och den information vi haft om användaren.

Men problemet är att polisen inte är intresserad av att stoppa någon spridning av barnporr. Det är inte det frågan gäller. Polisen vill stoppa The Pirate Bay för att statuera exempel. Punkt slut.

Det här handlar om en organiserad smutskastningskampanj som är orkestrerad av de mäktiga film- och skivbolagen på andra sidan Atlanten. Johan Schlüter från Antipiratgruppen var väldigt upprymd på Amcham-seminariet när han pratade om hur bra (ur hans perspektiv) de har lyckats i Danmark med just den här tekniken. Börja med att prata barnporr, så krattar det manegen för mer omfattande censur på internet.

Därför vill jag råda alla nytillkomna som har tänkt ge sig in i den här debatten att läsa på innan de skriver något. En anka blir inte aptitligare av att den serveras uppvärmd. Jag har medvetet försökt hålla nere antalet länkar i det här inlägget så mycket som möjligt, så att den som snabbt vill skaffa sig en bakgrund kan göra det genom att faktiskt läsa länkarna.

Det finns ingen som tycker om barnporr, och när vi hör talas om faktiska dokumenterade övergrepp mot barn blir vi alla lika upprörda. Men att ett ämne är känslomässigt engagerande är ingen anledning att strunta i faktakontroll och källkritik. Tvärtom, faktiskt.

En oberoende granskning av vad polisen och åklagaren håller på med i det här ärendet vore mycket välkommen.

…………
Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, yttrandefrihet, censur, barnporr, the pirate bay, danmark

Bilden kommer från koreabonsai.com

Politiskt engagemang ger resultat

“There, but for the grace of God, goes I,” finns det ett uttryck på engelska som man brukar säga när man ser någon i närheten som det gått riktigt illa för. Jag kommer osökt att tänka på det när jag jämför fildelningsfrågan i Danmark och Sverige.

Idag beslutade en domstol i Danmark att danska internetleverantörer är skyldiga att blockera sökmotorn The Pirate Bay. För över ett år sedan blockerades Allofmp3.com, som var en fullständigt laglig rysk sajt som sålde mp3-filer billigare än de amerikanska storföretagen.

I september 2007 införde Danmark en maximalistisk överimplementation av datalagringsdirektivet, som gör operatörerna skyldiga att lagra detaljerade uppgifter om alla danskars kommunikation via telefon och internet. Den danska regeringen har det uttalade målet att intensifiera jakten på pirater, och någon politisk opposition mot den linjen tycks inte finnas. För den som vill ta till sig de fantastiska möjligheter som internet erbjuder, är Danmark så långt ifrån att vara “yndigt” som man kan tänka sig.

“There, but for the grace of God, goes I,” tänker man som svensk. Men då tänker man fel.

Det är skillnad mellan Sverige och Danmark, så långt är det rätt. Men Gud har inte ett dugg med saken att göra. I den mån han överhuvudtaget finns är det inte han som har gjort jobbet. Skillnaden i debattklimat mellan Sverige och Danmark beror inte på något övernaturligt väsen, utan på hederligt och strävsamt politiskt arbete på gräsrotsnivå. Sverige är beviset på att politiskt engagemang lönar sig och ger resultat.

Det började 2004 när Piratbyrån slog upp portarna. Fram tills dess hade de stora film- och skivbolagen kunnat sprida sin propaganda oemotsagda, och media accepterade deras pressmeddelanden som sanning utan att blinka. Men i och med att Piratbyrån gav sig in i debatten kom det fram en annan sida.

Antipiratbyrån och Ifpi kunde inte längre ljuga obehindrat i Sverige, för nu fanns det några som sa emot. Några som kunde ge länkar och referenser som visade att det inte alls var som antipiraterna påstod. Några som kunde tipsa om den internationella diskussionen om upphovsrätten, och visa att det här var en betydligt mer komplicerad fråga än några snorungar som inte visste hut. Någon som tyckte att Lawrence Lessig hade intressantare perspektiv på det framväxande informationssamhället än Bert Karlsson, helt enkelt.

Den här typen av aktivism är alltid första steget om man vill förändra något i samhället. Ibland räcker det med att ta fram sakliga argument för att påverka de sittande politikerna. Men när aktivism inte räcker, då får man gå vidare till steg två. Då får man starta ett parti och utmana de gamla partierna direkt.

I det läget är vi i Sverige idag. Det är fortfarande skivbolagens lobbyister som har de rakaste vägarna in i regeringskansliet, och det kan fortfarande hända att vi också börja glida utför det sluttande plan som Danmark har valt att åka rutschkana på.

Men det finns också en rejäl chans att det blir den motsatta utvecklingen. Det är inte alls osannolikt att när man i framtiden skriver internets historia, då kommer man peka på Sverige och säga att det var här vändningen började.

På riktigt lång sikt kommer det att bli som vi pirater vill. Vi är framtiden och vi vet om det. I det långa loppet vinner teknologi över både pengar och politik, som Jan Stenbeck påpekade.

Men i det långa loppet är vi alla döda, så det intressanta är vad som händer på lite mer medellång sikt. Då är det politiskt engagemang som gör skillnaden. Piratrörelsen i Sverige (i bredast möjliga bemärkelse) är ett utmärkt exempel på det.

“There, but for the commitment and dedication of fellow citizens who decided to stand up and be counted, goes I,” är den korrekta formuleringen när man pratar politik.

Politik är ingenting som gör sig självt, utan det kräver engagerade medborgare som är beredda att dra ett strå till stacken. Men har man det, då kan man uträtta underverk. Vi pirater, återigen i bredast möjliga betydelse, håller just på att jobba på ett.

Välkommen ombord så fixar vi det här! Vi är på god väg redan, men vi behöver bli fler. Politik går att påverka.

…………

Uppdatering: Stoppa censuren på nätet skriver Expressen i en ledare. Läs den.

Uppdatering 2: Ledaren var inte alls från idag, utan från den 3 januari i år. Men läs den i alla fall.

Andra om Danmarks blockering av The Pirate Bay: DN, SvD, Expressen, Sydsvenskan, IDG, Helsingborgs Dagblad, Ny Teknik, Resumé, Metro, TV4, Opassande, Basic Personligt, Pär Ström, Johan Folin.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, politik, aktivism, fildelning, upphovsrätt, the pirate bay, danmark

Det där är väl inte porr!

Starka bilder har enligt QX nått en konsthall i Alingsås.

Kristdemokrater och nynazister är i uppror.

- Porr! utropar de förfärat.

Men, hallå, hörni, hur orkar ni? Känns det verkligen som samtid att behöva bli upprörd över nakna kroppar i lätt överarbetad ljussättning? Är det 2008?

Blogge och Projo har förstås redan skrivit utmärkt om episoden. I hopp om att någon ska känna sig provocerad visar jag en bild på fyra av verken:

“Porr”, tror krist-fundamentalister och nationalsocialister att det här är.

Hallå, kära politiska meningsmotståndare, reality check! Tror ni verkligen att det är så här porr ser ut? I så fall har ni levt ett väldigt skyddat liv, och borde skaffa er lite allmänbildning.

Försök inte spela så vansinnigt oskyldiga att ni inte kan skilja Andres Serranos utställning The History of Sex från porr. Ser ni verkligen den typen av bruksvärde i Serranos bilder?

Säg istället vad det är ni tycker på riktigt. Om ni tycker utställningen är osund, osvensk och omoralisk, eller vad ni nu tycker, så säg det. Säg det med ord och inte med yxor så är allt okay. Då har ni utnyttjat er yttrandefrihet. Det är precis vad ni har rätt till.

Men spring heller inte och attackera precis den yttrandefriheten genom att kräva att utställningen ska stängas (eller försöka verkställa det handgripligen). Ni tycker konstnären är en idiot som säger saker som är helt fel. Fine, det får ni gärna tycka. Själv håller jag inte med. Men vad ni än tycker måste ni komma ihåg att yttrandefrihet är idioters rätt att ha fel.

Så, som sagt, kära krist-fundamentalister och nationalsocialister. Skulle ni inte för en gångs skull kunna tänka en bit längre än näsan räcker? Läs definitionen ovan om vad yttrandefrihet faktiskt är en gång till.

Om det finns några som verkligen har nästan daglig användning av just den speciella rätten, då är det väl ändå just ni?

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, yttrandefrihet, censur, sex, porr, alingsås

Svenskor politiska fångar på Kuba

Liberala Ungdomsförbundet LUF meddelar i ett pressmeddelande att tre svenska liberaler har satts i husarrest på Kuba och fråntagits sina pass och visum av den kubanska regimen. De tre svenskorna ingick i en delegation av liberaler som besökte Kuba för att stötta kvinnorörelsen De Vita Damerna, som protesterar mot att deras män och söner sitter fängslade på politiska grunder.

SvD:s Ledarblogg kräver att Kuba omedelbart måste släppa svenskorna. Det är bara att instämma. Regeringen och UD måste agera snabbt och kraftfullt.

Uppdatering:
Piratpartiet kräver i ett pressmeddelande att regeringen agerar för att få hem svenskorna.

- Regeringen måste visa att den står bakom svenska medborgare som på ett fredligt sätt försöker arbeta för demokrati, säger Rickard Falkvinge.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, liberala ungdomsförbundet, luf, kuba

Yttrandefrihet är idioters rätt att ha fel

Yttrandefrihet är att idioter ska har rätt att säga saker som är helt fel. Saker som är direkt anstötliga. Saker som alla vettiga människor inser är fullständigt uppåt väggarna.

När yttrandefriheten försvaras i högtidstal brukar man använda tjusigare beskrivningar av vad yttrandefrihet är för något. Men definitionen ovan är bättre, för den sätter fingret på det enda som är kontroversiellt med yttrandefriheten.

Det är ju bara saker som man uppfattar som fullständigt fel som man vill förbjuda. Ingen blir upprörd över att någon annan säger att det är bra med motion och nyttigt att äta grönsaker, även om den som säger det är världens mest odemokratiska eller rasistiska eller homofoba eller våldsglorifierande person eller organisation. Om det så var Hitler själv som bodde i en tvåa i Bagarmossen, skulle ingen vilja förbjuda honom från att framföra åsikten att det är bra att bygga mera motorvägar. Det är bara åsikter som är anstötliga och alldeles uppenbart tokfel som någon vill stoppa.

Och det är också bara folk som man uppfattar som fullständiga idioter som man vill inskränka yttrandefriheten för. Om någon samhällsdebattör som man normalt har respekt för plötsligt skriver något som är helt uppåt väggarna, då vill man ju inte förbjuda honom att yttra sig för det. När någon som man ser som en icke-idiot säger nånting totalknasigt blir ju ens spontana reaktion att man vill debattera med honom, inte få honom att bli tyst genom förbud.

Så det är bara när folk som man uppfattar som idioter säger saker som man uppfattar som fullständigt fel som frågan om man inte borde förbjuda dem att yttra sig kommer upp. Alla andra uttalanden är redan fredade automatiskt. Så är det både i Sverige och Kina och Nordkorea idag, och så var det även i Stalins Sovjet och Pinochets Chile. Det är inte där skiljelinjen mellan öppna och slutna samhällen går.

Så vad är det då för bra med att tillförsäkra idioter rätten att sprida dynga offentligt? Två saker:

1. Ibland har idioterna rätt. Katolska kyrkan tyckte att Galileo var en samhällsfarlig idiot som hade fel, och Sovjetregimen tyckte att Solzjenitsyn passade bäst på mentalsjukhus. Det tycker inte vi idag.

I princip alla stora samhällsförändringar börjar med en idé som de allra flesta tycker låter helt fel när de hör den första gången. “First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, then you win” sa Gandhi. Om vi förbjuder alla dåliga idéer, kommer vi också att förbjuda alla riktigt nya bra idéer. Helt enkelt för att de flesta kommer tycka att de ser dåliga ut när de först ser dem.

I ärlighetens namn ska man förstås påpeka att det är tämligen ovanligt att tankar som ser riktigt dåliga ut i själva verket är bra. Det allra mesta som ser ut som ren dynga är ren dynga. Men det är i den här gödselstacken som frön till nya sanningar först dyker upp, så vi måste stå ut med lite skitstank för att inte förlora viktigare värden.

2. Det blir för kladdigt att få tyst på dem. Det är den andra anledningen till varför yttrandefrihet är bra. För om det finns nånting som vi kan lära av både vår historia och vår samtid, då är det att det inte räcker med ett par lagparagrafer på ett papper för att få tyst på folk som har fått för sig att de vill säga någonting.

Det går åt väldigt mycket våld från samhällets sida om man ska lyckas tysta alla sina kritiker. Någon som vet mer om Kina än jag kanske kan ge en uppskattning på hur många politiska feltänkare regimen har fängslat, men man kan i vart fall konstatera att det inte har räckt för att utplåna all kritik. Ska man få ordning på vad folk säger duger det inte med silkesvantar. Människor fortsätter propagera för homosexuellas rättigheter i arabdiktaturer där regimen är beredd att stena dem.

Om staten menar allvar med att den vill få tyst på en viss åsikt, då får den lov att visa att den är beredd att ta till våld om det behövs. Och när staten väl har sagt A, då ökar risken för att den också kommer att känna sig tvingad att säga B. När det inte räcker med dagsböter för att få tyst på någon, då får man väl ta till fängelse. Men för varje samhällsfarlig idiot man sätter bakom lås och bom, blir det åtminstone ett dussin personer som har fått en nära vän eller familjemedlem fängslad av staten för sin åsikt. Om en eller två av dem blir aktivister i sin tur, då är det inget konstigt med det. Och så är våldsspiralen igång, och staten tvingas ta i ännu hårdare för att slippa känna sig besegrad.

Det här tycker jag man ska ha i åtanke när det rapporteras att EU har bestämt att det ska bli olagligt att förneka förintelsen, alltså just Hitlers folkmord på 30- och 40-talen. Bland annat Tyskland har redan ett sådant förbud.

Förintelseförnekarna är utan tvekan idioter, och de har utan tvekan fel. Men tar vi bort deras rätt att fortsätta vara idioter som har fel offentligt, då säger vi att yttrandefriheten inte är värd att försvara i den enda situation där den behövs. Som skydd för tankar som makten finner anstötliga, vare sig de är rätt eller fel.

I Tyskland 1943 var det förbjudet att säga att nazisterna höll på med folkmord. I Tyskland 2007 är det förbjudet att säga det motsatta. Men principen är precis densamma. Staten bestämmer vad invånarna får säga och inte säga.

Jag är alldeles säker på att de EU-parlamentariker som röstade för ett åsiktsförbud om förintelsen i EU gjorde det i tron att det är en bra symbolhandling för det öppna demokratiska samhället. Men det är precis tvärtom. När man väl har ruckat yttrandefriheten en gång, då har man inte längre något principiellt skäl att inte göra det en gång till. Och en gång till, och en gång till.

Att införa lagstiftning om vilka uppfattningar man får ha om nazismens gärningar är inte att ta avstånd från det som Hitler stod för. Det är att ta ett steg i hans fotspår. På en väg som är känd för att varje steg lätt leder till nästa.

…………

Motpol, Yabosid, Projo och Johanna Nylander skriver också om åsiktsförbudet.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, yttrandefrihet, censur, eu

Upphovsrätten inskränker yttrandefriheten

“Det är bara genom att säkra upphovsrätten som vi kan garantera yttrandefriheten”, hävdar upphovsrättsförespråkaren Jonas Modig i en replik på Expressens ledarsida. Hur han har kommit fram till den logiska kullerbyttan vet jag inte.

Upphovsrätten innebär inskränkningar i vad man får publicera och yttra offentligt. Att påstå att den skulle vara en förutsättning för yttrandefriheten är precis lika hederligt och begåvat som att säga att “frihet är slaveri” eller “okunskap är styrka”.

Dagens upphovsrätt innebär allvarliga inskränkningar i yttrandefriheten för den som vill använda de medel som den nya tekniken erbjuder, och som det moderna samhället kräver. Själv har jag varit politisk aktivist sedan 2004, och jag konfronteras regelbundet med problemet i praktiken. De sätt att uttrycka sig som fanns för hundra år sedan är fortfarande fredade. Men upphovsrätten belägger de flesta nyare uttrycksformer med omfattande restriktioner för gemene man. Jag ska ge tre konkreta exempel.

Film som uttrycksmedel
Antag att någon som är kritisk till USA:s agerande i Irak vill sätta ihop en film där han tar ett tv-tal av George Bush, och klipper ihop det med bilderna på övergreppen i Abu Ghraib-fängelset och bilder på sårade irakiska civila.

Det får han inte göra. George Bush äger upphovsrätten till sina tal. Bilderna från Irak ägs endera av vakterna som deltog i övergreppen eller av internationella nyhetsbyråer. Att använda dem för att uttrycka sin politiska åsikt på internet är ett brott mot upphovsrätten som kan leda till fängelse.

Det är fortfarande tillåtet att kritisera president Bush i textform. Men vill man uttrycka sig på ett modernt sätt, som har chansen att fånga uppmärksamheten, är det förbjudet. Det finns ingen automatisk citaträtt för vare sig för film eller stillbilder.

Bilder på bloggar
Ett ännu vardagligare exempel drabbar dagligen alla som bloggar om politik på internet. Det går bra att i textform kritisera Thomas Bodström för alla hans förslag om att införa övervakningsstaten, eller Beatrice Ask för att hon okritiskt håller på att genomföra dem. Men vill man illustrera sitt inlägg med en nyhetsbild på någon av dem, hotas man återigen av böter eller fängelse. Någon annan äger ju bilden.

Som medborgare får man säga sin mening. Men bara så länge man gör det på ett tråkigt sätt som leder till att färre läser vad man har skrivit. Det formspråk som tidningarna gjort till en självklarhet, där text och bild samverkar för att föra fram budskapet, är i praktiken förbehållet dem som kan betala för sig. Vanliga medborgare får inte.

Översättningar i EU
Upphovsrätten lägger också allvarliga hinder i vägen för politiska organisationer som vill skapa en gemensam debatt över nationsgränserna i Europa, eftersom det är förbjudet att publicera översättningar utan tillstånd. Jag har själv konfronterats med det här problemet som aktivist inom den paneuropeiska rörelsen FFII.org, som kämpade mot EU-direktivet om mjukvarupatent.

Utan att närmare gå in på detaljerna var det vid ett tillfälle så att den danska ministern kom hem från ett ministerrådsmöte i Bryssel, och serverade en historia i danska medier där han skyllde på sin holländska kollega. I holländska medier påstod den holländska ministern något annat, och lade skulden på den danska ministern. (I själva verket hade de två ministrarna agerat i samförstånd för att ignorera direkta order från sina respektive parlament, men det är en annan historia.)

Vi ville gärna sammanföra de två olika nationella debatterna, så att danska medier kunde ta del av vad de holländska skrev och vice versa. Vi hade tillgång till både holländska och skandinaviska aktivister som kunde översätta tidningsartiklar till engelska. Men vi var förhindrade av upphovsrätten att göra det.

Naturligtvis hade vi kunnat skriva egna artiklar där vi i indirekt form rapporterade vad som skrevs i de två länderna. Men förutom att det skulle ha varit betydligt mer jobb, hade det inte givit samma resultat. För medierna är det en helt annan sak att “Danmarks ledande morgontidning skriver…” jämfört med “En aktivistorganisation hävdar…”.

Följden den här gången blev i alla fall att vi inte vågade lägga ut några översättningar, och att det aldrig blev någon debatt över nationsgränserna. Upphovsrätten hade lagt alltför stora hinder i vägen.

Är det här rimligt?
Piratpartiet tycker inte att det här är rimligt. Vi menar att all icke-kommersiell användning av upphovsrättsligt skyddat material borde vara fri. Det skulle lösa problemen ovan.

Jonas Modig som skrev repliken i Expressen representerar nöjesindustrin, och har därmed ett egenintresse av en så sträng och restriktiv upphovsrätt som möjligt. De gamla aktörerna inom den branschen vill naturligtvis behålla den kontroll de hade över det kulturella utbudet under det förra seklet. De vill fortsätta håva in pengar på samma sätt som förr, helt enkelt.

Men frågan om upphovsrättens utformning är betydligt större än så. Det handlar också om villkoren för det öppna demokratiska samtalet i det framväxande informationssamhället. Och det berör oss alla.

…………

Opassande kommenterar också repliken i Expressen. Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, yttrandefrihet, censur

Varför ska bdsm-porr diskrimineras?

Tre män, varav en 85-åring, har åtalats för att ha spridit bdsm-porr i butiker i värmländska Charlottenberg, rapporterar TT. “Olaga våldsskildring” kallar åklagaren det för.

Projo och Blogge skriver bägge mycket bra om det här.

Kalla mig gärna gammeldags, men varför i h-vete ska staten lägga sig i vilka filmer med samtyckande vuxna som andra samtyckande vuxna tittar på?

Att man inte visar brutala splatterfilmer i SVT på bästa Bolibompatid är väl en sak. Så långt är jag med. Jag blir själv illa berörd av många av våldsskildringarna i vanliga tevedeckare, så en varning i tevetablån så man kan bestämma själv kan vara på sin plats ibland. Men då pratar vi om våld. Åtalet handlar om sex.

Att staten ska skydda vuxna människor från att själva köpa vilka filmer de vill, ser jag bara ingen anledning till. I synnerhet filmer om sex, som är en av de mest positiva och livsbejakande saker som överhuvudtaget finns i samhället. Vare sig det handlar om lite ovanligare fetishinriktat sex eller vanligt vanilj. Jag behöver inte statens hjälp för att avgöra vad jag gillar och inte.

Heja Projo och Blogge!

---

Pingat på Intressant.Andra bloggar om: piratpartiet, politik, censur, yttrandefrihet, sex, porr, bdsm