Arrr! för fem klockrena (v)-motioner

Vänsterpartisten Mikael von Knorring har lämnat in sex motioner som enskild medlem till vänsterpartiets stundande partikongress. Fem av dem faller inom Piratpartiets område. De är klockrent skrivna ur ett piratperspektiv.

När jag skrev om nyheten att vänsterns partistyrelse yrkade bifall till en motion om att legalisera fildelningen, garderade jag mig lite försiktigt med att det såg lovande ut i pressrapporteringen (DN, SvD), men att allt hänger på detaljerna. Nu när motionerna är publicerade kan jag till min glädje konstatera att alla detaljerna faktiskt sitter på rätt plats.

- Arrr! som vi pirater säger när vi vill dela ut högsta beröm.

Själva motionerna finns under “Allmäna motioner” här, och har nummer A101 till och med A105 (sid 60 och framåt i pdf:en). Vänsterns partistyrelses svar på motionerna finns också att läsa i ett separat dokument som länkas från samma sida.

Motionerna är inte bara förnuftiga i sak, utan också mycket väl formulerade. Därför tänkte jag återge dem här i deras helhet, som en variant på temat gästbloggning. Bra tankar är till för att spridas. Men eftersom det är min blogg kan jag förstås inte låta bli att lämna min egen kommentar till motionerna också.

A101 - INGEN BREDBANDSSKATT
I valrörelsen tog vi plötsligt ställning för nya skatter på bredband och mp3-spelare, vilket vi inte har följt upp konkret. Det är nog lika bra att inte göra det. Det var bra att staten subventionerade bredbandsutbyggnaden – av ekonomiska skäl såväl som av demokratiskäl – och det finns ingen anledning att börja göra tvärtom. Förslaget är feltänkt av precis samma skäl som vi aldrig skulle få för oss att införa biblioteksavgifter.

Det finns inte heller någon anledning att försöka minska folks inköp av mp3-spelare, och det är tveksamt om det ens skulle gå att avgränsa en sådan skatt juridiskt.

Nya stöd till kultursektorn bör istället finansieras med vanliga skatter, precis som vi redan gör med biblioteksersättningen. Det finns idag gott om ekonomiskt utrymme att använda för kultursatsningar, och vi gör det också i de senaste budgetmotionerna. Vi kan förstås gott vara pragmatiska i frågan: ska det till en bredbandsskatt för att få till en lösning av fildelningsfrågan kan det ju vara ett steg framåt.

Jag yrkar
att vänsterpartiet inte förespråkar bredbandsskatt eller mp3-spelarskatt.

Helt rätt, och jämförelsen med biblioteksavgifter är på pricken. Partistyrelsen rekommenderar avslag med hänvisning till att de vill hålla alla dörrar öppna, men där håller jag inte med dem. Straffskatter på kultur är inte rätt väg framåt. Jag yrkar bifall till motionen.

A102 - LÖS FILDELNINGSKNUTEN!
För många av oss i vänsterpartiet är fildelning något positivt med samma självklarhet som allmänna bibliotek är det. Vi är glada att partiet förändrade sin linje i valrörelsen, men nu är vi i situationen att vänsterpartiet saknar ett tydligt ställningstagande.

Vänsterpartiet har länge underskattat frågans vikt och genomslag. Bland Sveriges 15-19-åringar menar 60 procent att det är ett “mycket bra förslag” att tillåta all fildelning. Lägger vi till de som tycker att det är ett “ganska bra förslag” är vi uppe i 80 procent. Siffrorna faller sedan med stigande ålder. Först vid 60-årsstrecket är det fler som är mot förslaget än för det, men även där finns en entusiastisk kärna som inte är obetydlig. (SOM, Ds 2007:29 s 189f)

Det är inte hållbart att vi duckar i frågan. Det borde inte heller vara särskilt komplicerat att hitta en bra linje, som fungerar bra i relation till vår övriga politik.

Till att börja med måste vi konstatera att varje försök att lösa frågan genom att staten faktiskt stoppar den pågående fildelningen med nödvändighet skulle kräva ett Bodströmsamhälle där integritetskränkingar blir norm. Det är förstås oacceptabelt. Lika oacceptabelt borde det vara med dagens situation, där lagstiftningen inte stoppar fildelningen men däremot då och då ger närmast slumpmässigt utvalda fildelare absurdt höga straff. Den farsartade processen mot Pirate Bay visar också hur rättssäkerheten sätts under hårt tryck av de som vill försöka tillämpa dagens förbud.

Det är upp till de som vill försöka stoppa fildelningen att presentera trovärdiga förslag för det. Orsaken till att vi aldrig under den gamla linjen lyckades presentera några sådana förslag är att det inte går. Lösningen på fildelningsknuten måste handla om att sluta försöka förbjuda.

Vänsterpartiet borde agera för att bredda möjligheterna att kopiera lagligt för personligt bruk, så att de också innefattar den vanliga fildelningen. Vi borde också göra det tillåtet att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material så länge det inte sker kommersiellt. Gränsdragningen är inte självklar, men det behöver den egentligen inte vara. Det viktigaste är att lagstiftningen tillåter fildelningsnätverk som DC++ och BitTorrent, samtidigt som den hindrar flagrant kommersiella upphovsrättsbrott som att Volvo använder någons musik i sin reklamfilm utan avtal.

Det är inte en färdig helhetslösning, men det är en konkret början och ett bra första steg. Det sätter stopp för dagens ordning där hundratusentals människor ses som brottslingar. Vi kan utveckla det till en digital frihet, eller digital allemansrätt. Att ta del av kultur och mjukvara kan mycket väl vara en allmän fri- och rättighet, på samma sätt som rätten att plocka blåbär, att låna böcker, att få sjukvård eller en försvarsadvokat.

Jag yrkar
att vänsterpartiet tar ställning för breddade möjligheter att kopiera för personligt bruk och att det blir tillåtet att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material så länge det inte sker kommersiellt.

Det här är den mest centrala motionen av de fem, och därför har det väckt uppmärksamhet i media att partistyrelsen rekommenderar bifall. Jag kan inte annat än instämma. Det här är helt i linje med Piratpartiets förslag till reformerad upphovsrätt.

A103 - TA STÄLLNING MOT DRM
Vänsterpartiet verkar hittills inte ha tagit ställning till DRM, dvs de tekniska system som begränsar användarnas möjligheter att hantera information på sin hårdvara. Framförallt används de som kopieringsskydd.

Det finns många skäl att vi borde stödja det arbete som pågår mot DRM. Ett är grundprincipen att användaren bör ha hela makten över sin dator – det ska inte vara så att det finns i praktiken obligatoriska program (t ex Windows) som gör saker användaren inte kan styra över. Ett annat är att det inte ska finnas hemligheter för dig på din dators hårddisk: du ska kunna veta vad dina program gör och läsa dina filer. Ett tredje är att DRM går ut på att medvetet sätta tekniska funktioner ur spel – en iPod har ”designats till att vara defekt”, så att det inte går att använda vilken mjukvara som helst med den.

Kanske måste det till lagstiftning för att få bukt med DRM-problemen, kanske räcker det med dagens tryck från missnöjda användare. Vi behöver hur som helst ett inriktningsbeslut i frågan.

Jag yrkar
att vänsterpartiet tar ställning mot DRM.

Precis. Lagar ska stiftas av riksdagen, inte av amerikanska storföretag som sedan ser till att upprätthålla dem med tekniska spärrar. Partistyrelsen föreslår att motionen bifalls, och det gör den alldeles rätt i.

A104 - TA STÄLLNING MOT MJUKVARUPATENT
Vi har redan agerat tydligt mot mjukvarupatent, men vad jag vet finns det inget kongressbeslut i frågan.
Det kan vara värt att förtydliga att det här inte påverkar upphovsrätten för mjukvara. Mjukvarupatent handlar om att monopolisera vissa praktiska lösningar, ofta sådana som är grundläggande för all programmering. Ett exempel är det pedagogiska knepet att visa användaren en mätare som sakta tickar upp till 100% när programmet installeras. Ett annat är att nätbutiken Amazon har ett patent på en viss metod för “One-click shopping”. Vanliga filformat som .gif och .mp3 är patenterade, vilket begränsar möjligheterna att skriva program som hanterar dem.

Det är i praktiken omöjligt att utveckla mjukvara utan att använda en mängd metoder som är patenterade av någon någonstans. Därför är mjukvarupatent är ett direkt hot mot såväl fri programvara som mindre mjukvaruutvecklare. Microsoft och andra mjukvarubjässar kan alltid vid behov leta i sina arkiv och hitta några patent som en mindre konkurrent brutit mot, och stämma dem för det.

Hur Sveriges och EU:s lagstiftning ska se ut är tyvärr fortfarande en öppen fråga, på grund av starka påtryckningar från storföretagen. vänsterpartiets ställningstagande i debatten är viktigt.

Jag yrkar
att vänsterpartiet tar ställning mot mjukvarupatent

Partistyrelsen svarar:

Motionären föreslår att vänsterpartiet tar ställning mot mjukvarupatent.

Mjukvarupatent har precis som motionären beskriver inte med upphovsrätten vad gäller mjukvaran att göra. Istället handlar det om att försöka monopolisera vissa praktiska lösningar som kan vara grundläggande för all programmering. Det är återigen de stora mjukvaruföretagen som försöker tränga ut konkurrenter. Vi motsätter oss starkt denna avart av patent.

Partistyrelsen föreslår
att motion A104 bifalls.

Jag håller helhjärtat med både motionären och partistyrelsen. Båda har uppenbarligen förstått frågan. Bifall.

A105 - FÖR FRI PROGRAMVARA!
Vänsterpartiet har redan tagit bra initiativ med krav på öppen källkod i den offentliga sektorn. Vi skulle kunna bli bättre på området, och skärpa till profilen. Hittills har våra försök varit lite trevande.

Öppen källkod är bra, men det finns ett skarpare begrepp vi borde övergå till: fri programvara. För att programvara ska vara fri räcker det inte att det går att läsa källkoden – man måste också ha rätt att få ändra i den och sprida sin ändrade version. Begreppet fri programvara signalerar också en ideologisk inställning till att digital frihet är ett värde i sig: det uttrycks ofta med orden ”free as in free speech, not free beer”. Begreppet “öppen källkod” kom till senare, mycket för att en del mjukvaruföretag hade svårt för den sortens starka fri- och rättighetstankar. De vill hellre ensidigt framhäva den praktiska, ekonomiska aspekten. Rörelsen för fri programvara betraktar dem ändå som viktiga allierade.

Free Software Foundation är en stiftelse som bildades 1985, och som varit en nyckelaktör i rörelsen för fri programvara. Bland annat har de hjälpt till att ta fram mycket av den programkod som ligger till grund för GNU/Linux. De har också spelat en viktig roll i att ta fram ett juridiskt skydd för fri programvara (kallat GPL). De spelar en viktig normerande, ideologisk roll i sitt sätt att definiera och argumentera för fri programvara. Vi borde förhålla oss till dem ungefär som vi gör till politiska aktörer som LO eller RFSU: inte ett okritiskt stöd till precis allt de tycker, men ett erkännande av att de är en viktig drivkraft åt rätt håll vars grundläggande målsättningar vi delar. FSF är noggranna i sin argumentation och i sitt agerande, och är starkt respekterade för sitt konsekventa, mångåriga arbete.

Vi kan vara de som introducerar termen fri programvara i den svenska debatten, på den partipolitiska nivån. Det skulle passa bra: även om man mycket väl kan vara borgerlig och förespråka fri programvara, får det en särskild klangbotten i ett öppensinnat socialistiskt sammanhang.

Konkret kan vi driva kravet att framförallt skolor, men också den övriga offentliga sektorn, ska övergå till att på sikt bara använda fri programvara. Det är vid det här laget ett högst realistiskt krav, och det finns en uppsjö av exempel på länder som är föregångare här. I vänsterpartiet använder vi redan själva fri programvara i arbetet med vår hemsida.

Jag yrkar
att vänsterpartiet stödjer utvecklingen av fri programvara, och betraktar Free Software Foundation som en viktig drivkraft, vars grundläggande målsättningar vi delar

Mikael von Knorring, Hägersten-Skärholmen

Det här är också en utmärkt motion, och jag är säker på att Richard Stallman skulle bli mycket glad om han läste den. Begreppet öppen källkod enligt den gängse definitionen innefattar ju i och för sig också rätten att ändra i koden och distribuera den vidare, men det stämmer att man genom att använda beteckningen fri programvara (som FSF förespråkar) lägger mer tonvikt på just frihetsaspekten, snarare än bara den praktiska nyttan med öppna program.

Själv brukar jag blanda beteckningarna friskt, men ofta använder jag orden “frikod” och “frikodare” när jag skriver om det här. Förutom att de ansluter till den terminologi som FSF rekommenderar, har de den rent praktiska fördelen att de är svenska ord som går att böja när man använder dem i text. Och om ordet “frikodare” för tankarna till mer eller mindre bisarra sällskap med riter och traditioner som ter sig fullkomligt obegripliga för den oinvigde, är det inte alldeles säkert att man är på fel spår när det gäller att förstå hackerkulturen.

Vänsterns partistyrelse understryker att v redan stödjer fri programvara/öppen källkod, men tycker att det blir för detaljerat i ett kongressbeslut att utnämna FSF till allierad organisation. Själv vet jag förstås ingenting alls om vilken praxis v brukar tillämpa just när det gäller detaljnivåer i kongressbeslut, men jag anar ett visst mått av försiktighet bakom ställningstagandet. Det tycker jag inte det finns någon anledning till. FSF har en självklar ställning inom hela hackerkulturen och frikodsvärlden, så jag ser ingen risk att man skulle hamna snett genom att se dem som allierad på det sätt som motionen föreslår. Jag tycker gott att kongressen kan bifalla den här motionen också.

Så för att sammanfatta: det här är bra motioner allihop.

Jag uppmanar vänsterpartiets kongress att bifalla motionerna A101 till och med A105. Det här är rätt väg mot framtiden. Arrr!

…………

Andra som skriver om ämnet: Esbati, Jörgen Boström, Opassande,

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, patent, mjukvarupatent, vänsterpartiet

Norge väljer öppna format

Den norska regeringen har beslutat att all information på statliga websajter ska var i öppna format, som HTML, PDF och ODF. Det här innebär slutet på den tid då information publicerades enbart i slutna format, skriver norska regeringen i ett pressmeddelande.

- Alla ska ha tillgång till offentglig information. Från 2009 kommer medborgarna kunna välja vilken programvara de vill använda för att få tillgång till offentlig information. Regeringens beslut kommer också att förbättra konkurrensen mellan leverantörerna av programvara, säger den ansvariga ministern Heidi Grande Røys i pressmeddelandet.

Den norska regeringens beslut innebär att:

• HTML ska vara det primära formatet för publicering av offentlig information på internet
• PDF ska användas när man vill bevara den exakta layouten på dokument
• ODF ska användas för dokument som ska kunna ändras efter publiceringen, till exempel formulär som användarna ska fylla i

Från och med den 1 januari 2009 ska det här gälla inom hela den norska statliga förvaltningen. Beslutet innebär inte något förbud mot att använda slutna format, så länge all information även publiceras i något av de öppna formaten.

Det här är ett bra beslut som den svenska regeringen borde ta efter snarast. Det finns flera goda skäl till varför den offentliga sektorn bör gå över till öppna format och öppen källkod, som jag påpekade härom veckan apropå att även Holland har valt öppen källkod för den statliga förvaltningen. Sajten Ubuntulinux.se tipsar om en forskarrapport från Yale som kallar öppna standarder för “en bas för demokratin”.

Den här vägen är framtiden. Mycket görs redan i Sverige, men frågan behöver behandlas på högsta nivå. Regeringen bör omedelbart ta tag i frågan och se till att Sverige följer Hollands och Norges exempel, och skapar en policy för övergången till öppen källkod och öppna format.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, öppen källkod, linux, ubuntu, norge

Sex skäl för öppen källkod

Nyhetsbyrån AP och Computer Sweden rapporterar att den holländska regeringen har bestämt att alla myndigheter ska använda datorprogram baserade på öppen källkod från och med april 2008. Det är ett bra beslut, som Sverige borde kopiera rakt av. Öppna program är framtiden och det finns ingen anledning att vänta.

Den offentliga sektorn borde vara standardiserad runt Linux, OpenOffice, Firefox och Thunderbird istället för runt Microsoft Windows, Microsoft Office, Microsoft Internet Explorer och Microsoft Outlook. Det finns flera skäl för det.

Arkivbeständighet. Många dokument som myndigheter hanterar ska vara tillgängliga flera decennier fram i tiden, eller ska arkiveras för evigt. Det går inte att göra med slutna format som ägs av något företag. Om företaget går omkull, eller bara slutar stödja ett visst format, kan det bli omöjligt att läsa äldre dokument på moderna datorer. Bara med öppna format går det att vara säker på att dokument som skapas idag även kan läsas i framtiden.

Myndighetsservice för alla. Det är stötande ur demokratisk synvinkel om man som medborgare är tvingad att köpa utrustning från ett visst företag för att komma i åtnjutande av myndigheternas service. När mer och mer av kommunikationen mellan myndigheter och medborgare går elektroniskt får det inte vara ett krav att medborgaren har köpt licens från Microsoft för att få del av fullgod service. Det är det tyvärr ofta i praktiken idag.

Nationell säkerhet. Med sluten programvara kan man aldrig veta om den innehåller bakdörrar eller avstängningsknappar som kan aktiveras utifrån. Ibland vet man säkert att de finns. Windows Vista innehåller funktioner som är tänkta att hindra piratkopiering, som gör att systemet låses automatiskt om det inte får godkännande från Microsoft via internet. Även om tanken är att det bara ska användas mot oauktoriserade kopior av Windows, innebär det att varje dator med Windows Vista kan göras obrukbar utifrån av den som vet hur.

Tänk tanken att alla datorer som kör Windows idag plötsligt slutade fungera samtidigt. Vad skulle hända med sjukvård, livsmedelsförsörjning, räddningstjänst, polis…? Hur många timmar skulle det ta innan samhället började kollapsa? Vare sig det var USA:s regering som använde hotet i en politisk dispyt, eller en terroristgrupp som hade lärt sig hur man gör på något vis, skulle det vara ett av de värsta katastrofscenarion man kan tänka sig.

Vi kan inte bygga in en sådan sårbarhet i den svenska infrastrukturen. Det enda sättet att undvika det är att gå över till öppen programvara, där vi själva kan kontrollera att det inte finns några bakdörrar. Vi ska inte ge vare sig främmande regeringar eller terroristgrupper motsvarigheten till en vätebomb i fickan om vi kan undvika det.

Vardagssäkerhet. Även bortsett från katastrofscenariot erbjuder öppna Linuxbaserade system bättre säkerhet än “den ledande slutna plattformen”. Virus förekommer i princip inte, och Linuxsystemen är även mer robusta mot andra attacker. Det diskuteras om det här beror på att den öppna metoden generellt är bättre på att hitta säkerhetsluckor, eller bara på att Windows är feldesignat och för komplicerat för att göra säkert, men vad det än beror på är det här en stor fördel för Linux och de öppna alternativen.

Lokalt entrepenörsskap och samarbete. Genom att systemen är öppna blir det ekonomiskt möjligt att göra lokala anpassningar för speciella områden, och juridiskt möjligt att dela de anpassningarna med andra som kan ha nytta av dem. Ett bra exempel är Edubuntu, som är en version av Linux som är speciellt anpassad för att användas i skolor. Istället för att betala dyra licenser kan myndigheterna lägga en del av pengarna på att låta lokala entrepenörer ta fram förbättringar som underlättar verksamheten både lokalt och globalt.

Ekonomi. Öppen källkod blir i längden nästan alltid billigare än slutna system. Dels slipper man betala några licensavgifter, vilket faktiskt skulle bli en ganska stor besparing på hela den offentliga sektorn. Dels kommer man ifrån den påtvingade uppdateringscykeln där leverantören tvingar myndigheten att uppgradera för att få support, vilket i sin tur leder till att det krävs nya kraftfullare datorer för att köra den nya versionen.

Ibland kan det vara förenat med en del kostnader att byta från slutna till öppna system, så det är inte säkert att man sparar pengar på kort sikt. Men i längden lönar det sig även ekonomiskt.

Därför bör Sverige också välja öppen källkod. En hel del görs redan både på nationell nivå och på de enskilda myndigheterna, men det vore bra om regeringen också drev på i frågan.

Att göra som Holland och sätta upp en deadline är en bra idé. Så som det holländska initiativet är utformat är det inte frågan om något totalstopp för slutna program efter den 28 april 2008. Principen är “om du inte använder öppna program får du skriva en bra förklaring varför”.

Så skulle den svenska regeringen kunna göra också. Det här är en bra idé som vi bör kopiera.

…………

Uppdatering: IDG skriver mer om hur beslutet genomförs i Holland.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, öppen källkod, linux, ubuntu, holland

Patent på mediciner dödar

I fredags och lördags var jag på seminarium med titeln Mediciner åt alla, som bland annat handlade om patent på läkemedel och tillgången till medicin mot bland annat hiv i Afrika. Läkemedelsbolagen använder patentvapnet för att förhindra länder i tredje världen från att tillverka eller importera generiska kopior av mediciner som de skulle ha råd med, och som skulle kunna rädda liv.

Många liv. Man beräknar att 33 miljoner människor är infekterade med hiv. Av dem bor 22,5 miljoner i Afrika söder om Sahara, berättades det på seminariet.

- De flesta som är sjuka nu [i tredje världen] får man nog räkna med att vi inte kommer kunna rädda, sa Bernie Dolley från Ikhala Trust, som arbetar med aidsfrågan i Sydafrika.

Det finns naturligtvis många olika delproblem när man pratar om sjukdomar i tredje världen, och ingen enskild åtgärd kan lösa dem allihop. “Medicin räcker inte” skriver DN i en ledare, där man försöker bagatellisera frågan om tredje världens tillgång till läkemedel. Men patenten på läkemedel är verkligen ett problem. Det skulle ha varit nyttigt för någon av DN:s ledarskribenter att vara med på seminariet i fredags.

Det må vara sant att vi inte kan lösa alla problem åt länderna i tredje världen, men vi kan åtminstone sluta upp med att förbjuda dem att försöka lösa problemen själva. “Vi vet att ni skulle ha råd att tillverka de här medicinerna som generika, och vi vet att det skulle rädda livet på många av era invånare, men tyvärr går det inte, för då kanske våra läkemedelsbolag inte kan göra lika stora vinster.” Det är i praktiken vad den rika världen med USA i spetsen säger till länderna söder om Sahara. Det är inte moraliskt försvarbart.

Och det är heller inte ekonomiskt nödvändigt. Dagens system med patent som ger läkemedelsbolagen möjlighet att ta ut monopolpriser är fruktansvärt ineffektivt och kostsamt för skattebetalarna. I Europa är det den offentliga sektorn som betalar för huvuddelen (över 80%) av alla läkemedel. En mycket liten andel (15%) av pengarna går till forskning.

Piratpartiet har ett konstruktivt förslag till ett alternativ till medicinpatent. Sverige skulle kunna halvera sin totala nota för läkemedel, samtidigt som vi gav mer pengar till forskningen, om vi ersatte patentmonopolen med ett bättre system. Detsamma gäller resten av Europa.

Det här är vi förstås inte de enda i världen som har kommit på. Ekonomen Dean Baker vid amerikanska Center for Economic and Policy Research har gjort en genomgång av fyra olika förslag på alternativ till medicinpatenten. Piratpartiets förslag är i princip detsamma som det fjärde av dessa, som är det som passar bäst ur ett europeiskt perspektiv.

Enligt det här förslaget bekostar staten forskningen direkt, och släpper resultaten helt fria. Då kan staten sedan köpa själva preparaten som billiga generika på en konkurrensutsatt marknad. Det skulle vi skattebetalare spara väldigt mycket pengar på. Och vi skulle inte längre ha någon anledning att förvärgra tredje världen tillgång till generika de också. En verklig win-win-situation, alltså.

Men under alla omständigheter är det dags att börja diskutera den här frågan på allvar. Att förbjuda länder att själva utnyttja kunskap som finns och som skulle rädda liv, är faktiskt inte moraliskt försvarbart. Det kan vi inte fortsätta med. Vi måste hitta fram till ett bättre alternativ.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, patent, hiv, aids, afrika

Piratpartiet i media i Brasilien

Den brasilianska sajten Fohla Online, som är nätversionen av en av Brasiliens mest inflytelserika tidningar Folha de S.Paulo, publicerade en artikel om svenska Piratpartiet i september.

Jag svarar på frågor om hur vi ser på copyright och patent, och vad vi tror att vårt program skulle kunna innebära för fördelar för ett land som Brasilien.

Rubriken på artikeln betyder “Kejsaren är naken”, “EUA” betyder “USA” och “sanções comerciais” betyder “ekonomiska sanktioner”, men resten av texten lämnas som en övning för den som vill brusha upp sin portugisiska.

……

Uppdatering: Jag hittade mina intervjusvar på engelska, så jag postar dem här:

Circuito Integrado - To change the copyright laws, with non-commercial copying completely allowed, wouldn’t that demotivate creators, and especially those who finance cultural production?

Christian Engström: - As you point out, we do not want to remove the copyright laws completely. We want to set non-commercial copying free, and we want to limit the copyright term to 5 years from publication, but we want to keep copyright law when it comes to commercial distribution of new works.

For musicians, this will change very little compared to how it is today. The top superstars in the world will probably make a little less money under our system than they do today, but they will still be able to make millions of dollars on concerts, just as they do today.

For “normal” successful musicians, our proposals will probably make it a little bit easier to make money. It is already concerts that is the main source of income for all kinds of musicians. The trend that we see in Europe is that when music fans spend less money on CD:s (because they download instead), they will spend more money on going to concerts and listening to live music.

This is very good for the artists, since they get a much larger share of the money from concerts than they do from CD:s. In Sweden, an artist will typically get 5-7% of the money from the sale of a CD, but around 50% of the money for a concert ticket.

The record companies will of course lose revenues when people spend their money on live music instead of CD:s, but that is their problem.

Artists and fans can find each other directly via the internet now, and no longer need the record companies as a middle man. If the record companies cannot come up with ideas on how to add value that people want to pay for, they should go bankrupt and disappear. Nobody will cry about that. This is how the market economy works, and how it should work.

For the film industry, a copyright term of 5 years is more than enough. Most Hollywood films are expected to make back the money it cost to produce them within the first couple of weeks after they are released. Very few films continue to bring in money 5 years after they were made, and the few mega-hits that do, will have made back their money long before the 5 years are up.

It is true that legalized file sharing of movies might hurt DVD sales for the studios, but 50% of Hollywood’s current revenues come from movie theatres and commercial TV licenses. The market for movie theatres and TV licensing would remain the same even if our proposals were adopted, so there would still be a lot of money available for new films to be made. If the current big studios are unable to run a profitable business on that money, there will be other more efficient film makers that are more than happy to take their place.

Circuito Integrado - In your party’s web site, I note that most of your arguments are directed towards Europe. How do you see the rest of the world?

Christian Engström: - Our goal is to change the copyright and patent laws worldwide, but it is true that when we present our arguments, we do it from a Swedish and European perspective.

We believe that Europe is the best place to start global intellectual property reform right now, and that Sweden in particular is the best country in Europe to set the stone rolling. The international copyright and patent systems only work because everybody agrees that copyrights and patents represent a value. If one country breaks this agreement, it will start a chain reaction in other countries. It only takes one country to say that “the emperor has no clothes”, to set off global change.

The problem for a country that wants to reduce copyright and patents, is that the US will almost certainly want to punish that country with trade sanctions. This is problematic even for a fairly large country like Brazil. If Brazil (on its own) goes to far in relaxing copyrights and patents, the US could (and would) hurt the Brazilian economy a lot.

But the US cannot threaten Sweden with trade sanctions, because Sweden is a member of the European Union. The European Union is as strong as the US in economic terms. The EU and the US both have a gross domestic product (GDP) of 12 trillion dollars. The US cannot win a trade war against the European Union.

For Sweden, this represents a unique opportunity. Our national parliament can change our
copyright and patent laws, because Sweden is an independent nation, but at the same time we are protected against trade sanctions because we are members of the European Union.

The goal of the Pirate Party is to change the intellectual property laws in Sweden, Europe and the rest of the world, but we think that the best way to do it is to do it in that order.

Circuito Integrado - What advantages could a country like Brazil get from a platform like yours?

Christian Engström: - There would be several.

First of all, it would be a great benefit to Brazil to be able to produce pharmaceutical drugs without having to care about patents. Brazil is already famous for its successful generic pharmaceutical industry. If patents were abolished, the Brazilian pharmaceutical industry would be allowed to produce new drugs as well, and not only drugs that are over 20 years old, as the patent law says today.

Apart from saving possibly millions of lives both in Brazil and in other developing countries, this would make it less expensive for the Brazilian government to provide its own population with the necessary drugs. It would also be a source of income for the Brazilian economy when the drugs are exported, either to other developing countries, or to Europe after the patent laws have been removed.

Second, our platform also contains strong support for Open Source Software, such as Linux. As I understand it (although I am by no means an expert on Brazilian politics), Brazil is already pushing very strongly for the use of Open Source Software, both within the government and in society at large. This is entirely in line with the Pirate Party platform, and there are very good reasons for doing it.

By using Open Source Software, Brazil can save foreign currency that can be better used for other things. Open Source Software is also better for the local economy, since local IT entrepreneurs have access to the source code and can make modifications themselves, without having to rely on foreign companies to do it for them. And Open Source is also better from a national security point of view, since there is always the risk that the US could install spyware and backdoors in products like Microsoft Windows, that might be used as a weapon if there is international tension between the two countries.

Third, we believe that less strict copyright laws are good for all culture, but in particular for culture that comes from countries other than the US and the UK. As long as the big film studios and record companies have control over most of the distribution of culture, most of what is available internationally will come from the English speaking countries, especially those two.

But with file sharing on the internet, anybody from any country, including artists in both Sweden and Brazil, can find a global audience without having to go through the traditional channels. This presents new opportunities for musicians, film makers and other artists, and creates greater cultural diversity for all of us.

……

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, patent, brasilien, usa

Right Livelihood Award till patentmotståndare

En av mottagarna av Right Livelihood-priset 2007 är det kanadensiska paret Percy och Louise Schmeiser, meddelades det idag. De får priset för sin kamp mot företaget Monsantos missbruk av patentsystemet.

Monsanto försöker ta ifrån bönder världen över den urgamla rätten att spara en del av sin skörd och använda till utsäde året därpå. Det gör de dels genom att prångla ut växtsorter som inte blir fertila i nästa generation, och dels genom att patentera gener och stämma bönder som inte tecknar licens med Monsanto.

Piratpartiet var bland de första att gratulera patentaktivisterna till priset.

- Piratpartiet vill på sikt avskaffa hela patentsystemet, inklusive patent på liv. Men tills dess att det är gjort är det viktigt att modiga aktivister gör vad de kan för att bekämpa de värsta missbruken av patentsystemet, säger Rick Falkvinge på partiets hemsida.

Paret Schmeisers strid mot Monsanto och deras patent började 1998, när de fick ett brev från Monsanto som anklagade dem för att ha använt utsäde från Monsanto utan licens. Men paret hade aldrig köpt något utsäde från Monsanto, och hade heller inte för avsikt att göra det. Det visade sig sedemera att utsädet hade blåst in endera från grannarnas ägor eller någon förbipasserande lastbil. På så sätt hade generna som Monsanto “äger” hamnat bland utsädet.

Monsanto hotade med att stämma paret Schmeiser på 400.000 dollar för patentintrång, om de inte skrev på ett kontrakt att köpa Monsantos utsäden i framtiden och betala licensavgifter för att få använda dem.

Precis samma affärsidé som när de stora amerikanska skivbolagen hotar tonåringar med skyhöga advokaträkningar och skadestånd för att de fildelat, om det inte “frivilligt” går med på att betala vad bolaget begär. Eller som när maffian säljer försäkringar mot att någons restaurang ska råka brinna ner. “An offer you can’t refuse”, alltså.

Men paret Schmeiser stod på sig inför det här utpressningsförsöket. De drev målet hela vägen upp till Kanadas Högsta Domstol. Men där förlorade de. Domstolen menade att Monsanto hade rätt till monopol på den här genen. Den dömde dock inte ut något skadestånd, eftersom paret inte hade tjänat något på att genen kom in i deras utsäde.

Men den här frågan handlar inte bara om ett storföretag som använder maffiametoder mot bönder i den rika världen, och råkade springa på någon som var beredd att stå upp och ta kampen mot dem. Det handlar i ännu högre grad om makten över livsmedelsproduktionen i värden, och villkoren för bönder i utvecklingsländer i synnerhet. För det är där Monsantos härjningar ställer till den stora skadan.

Paret Schmeiser må vara små i förhållande till ett multinationellt jätteföretag, men de är trots allt vit välartikulerad medelklass i ett rikt land. De kunde ta fallet till domstol (även om det tog tio år och de förlorade i slutändan).

En fattig bonde i Indien eller något afrikanskt land har inte den möjligheten. När de väl har hamnat i klorna på Monsanto är de i praktiken livegna. Som så ofta används det obalanserade globala immaterialrättssystemet för att befästa och förstärka skillnaden mellan nord och syd. Klassisk kolonial utsugning i modern nybrutal tappning.

Welcome to the wonderful world of global intellectual property.

---

Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: Piratpartiet, politik, patent, GMO, Monsanto, Right Livelihood Award

Aktivism räcker inte

- Varför är Piratpartiet ett parti? Hade det inte varit bättre att arbeta som en politisk aktiviströrelse, och försöka påverka de sittande politikerna istället för att ställa upp i valet själva?

Aktivism räcker inte för att få till stånd en förändring i de frågor som Piratpartiet driver. Det är för mycket jobb och ger för lite resultat. Det är min absoluta övertygelse efter att ha försökt.

Innan jag blev engagerad i Piratpartiet var jag politisk aktivist under ett drygt år inom den europeiska organisationen FFII. Vi bekämpade ett EU-direktiv som skulle ha legaliserat mjukvarupatent, alltså patent på enskilda idéer i datorprogram.

I juli 2005 vann vi kampen om direktivet, när europaparlamentet slutgiltigt röstade nej till det. Det var en stor seger, och jag är fortfarande stolt över att jag deltog i kampen, och bland annat tog initiativet till att bilda den svenska underavdelningen FFII.se våren 2004.

Men jag tror inte längre att vi i längden kan hålla mjukvarupatenten stången med bara aktivism. Det är för mycket jobb och ger för lite resultat att försöka påverka genom att övertyga politikerna i de etablerade partierna. Detsamma gäller Piratpartiets övriga frågor.

FFII vann visserligen slaget om mjukvarupatentdirektivet. Men det var med minsta möjliga marginal. Två dagar innan den avgörande omröstningen i europaparlamentet visste ingen vilken sida som skulle vinna. Då valde patentförespråkarna att rösta mot sitt eget förslag hellre än att riskera att det skulle antas i en form som uttryckligen sa nej till mjukvarupatent. Men det var precis på håret, alltså.

Den som inte själv var med och följde kampen på nära håll vet inte vilken enorm arbetsinsats det behövdes för att komma så långt. Totalt var det många hundra aktivister i hela Europa som gjorde större eller mindre insatser. Närmare ett tiotal personer jobbade i princip dygnet runt under ett par års tid. Närmare ett hundratal gjorde avsevärda insatser.

Själv satsade jag större delen av min tid under drygt ett år, och tog som sagt bland annat initiativet till att starta den svenska avdelningen. Det gjorde mig till en av de hundra, inte en av de tio.

Av de tio som var mest engagerade, var det två stycken som vid olika tillfällen drog på sig akuta psykoser på grund av överansträngning. (Det låter kanske värre än det är, “akut” betyder “övergående” i de här sammanhangen. Men det är i vart fall ett tecken på att man har gjort så mycket man kunnat.)

I princip allt det här arbetet var helt obetalt. Det har funnits lite grand pengar centralt, men den svenska föreningen har kört kassalöst sedan starten, och har inte fått en krona i bidrag av någon.

Jämför det med hur lobbyisterna på andra sidan har det. De behöver bara fakturera sina kunder (bland annat Microsoft) och kan fortsätta precis hur länge som helst. En av våra ledande aktivister stötte ihop med en lobbyist för motståndarsidan i en bar i Strasbourg direkt efter omröstningen.

- Vi ses om två år, sa lobbyisten och höjde glaset och log. Det kunde han kosta på sig, trots att han just hade förlorat omröstningen. För honom är det ingen uppoffring att fortsätta kämpa hur länge som helst. Det är hans jobb, och han får bra betalt för det. Och Microsoft och de andra spelarna på andra sidan kan hyra hur många lobbyister som helst utan att ens märka det i årsredovisningen.

Om striden ska fortsätta föras mellan aktivister och lobbyister, som den har gjort hittills, kommer lobbyisterna att vinna. De har helt enkelt större uthållighet och större resurser.

Detsamma gäller Piratpartiets andra frågor. Piratbyrån har på ett föredömligt sätt hållit på med opinionsbildning i bland annat fildelningsfrågan i flera år. Det arbetet har gjort att det finns många som har satt sig in i frågan och förstår den. När nyhetsprogrammen på teve har frågat “folk på gatan” vad de anser, har det genomgående varit mycket hög kvalitet på svaren (i vart fall när de frågat någorlunda unga personer).

Men vad har Piratbyråns föredömliga arbete som politiska aktivister lett till? Det enda konkreta skillnaden som jag kan se idag mot hur det var för ett år sedan, är att vi har fått en strängare lagstiftning som gör att över en miljon svenskar nu riskerar fängelse, och att Piratbyrån har fått sin hemsida nersläckt av polisen.

Därför är det min fasta övertygelse att den parlamentariska vägen är den enda som återstår. Det räcker inte att försöka övertala de sittande politikerna. Vi måste in i de beslutande församlingarna själva. Det är enda sättet att få till stånd en kursändring för Sverige och Europa.

Politisk aktivism är alltid det första steget för en politisk rörelse. Hade inte Piratbyrån funnits skulle aldrig Piratpartiet ha fötts. Men när man märker att det inte räcker med sakargument och opinionsbildning, då är nästa steg att gå vidare som politiskt parti.

Det socialdemokratiska partiet föddes när de fackliga och politiska aktivisterna inom arbetarrörelsen märkte att det inte räckte med att arbeta utomparlamentariskt.

Miljöpartiet föddes när folkrörelserna som startade på 70-talet - miljörörelsen, kärnkraftsmotståndet, fredsrörelsen, kvinnorörelsen och andra - märkte hur trögt det var att försöka påverka utifrån.

Nu har piratrörelsen kommit till den punkten i utvecklingen. För en utomstående kanske det kan tyckas som om Piratpartiet och fildelningsfrågan har poppat upp från ingenstans. Men så är det inte. Vi är en helt vanlig politisk folkrörelse som nu har tagit steget upp till level 2.

Det är så här det går till när världen förändras. Det är inget konstigt med det.

---

Det här är en ompostning av ett inlägg i Piratpartiets forum som jag skrev i juni 2006. Jag tänkte posta om lite foruminlägg som jag brukar vilja referera till här. Då blir det om inte annat lättare för mig att hitta dem igen.Så vad har då hänt med razzian mot Piratbyrån på drygt ett år sedan texten skrevs? Svar: Ingenting. Servrarna är fortfarande i beslag hos polisen, och något åtal har inte synts till. Nästa vecka går ytterligare en deadline ut för åklagaren som håller i fallet. Då blir det kanske åtal. Eller ytterligare förlängning. Servrarna står tills vidare kvar där de står.Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: piratpartiet, politik, aktivism, mjukvarupatent