Felet med EU ur piratperspektiv
Europaparlamentarikern Carl Schlyter (mp) skriver en mycket läsvärd artikel om lobbyisterna i Bryssel hos SvD idag.
I Bryssel finns det 14000 lobbyister som arbetar hela dagarna med att påverka EU-parlamentariker och tjänstemän vid kommissionen. De allra flesta av lobbyisterna är förstås betalda av olika storföretag, inte minst amerikanska.
Carl Schlyter sätter fingret precis på kärnpunkten:
Svenska väljare kan inte utkräva ansvar av EU-kommissionen, franska EU-parlamentariker eller tyska regeringen. Det demokratiska ansvarsutkrävandet försvagas. Det gör att lobbyisterna får än mer makt, och vi kan inte avsätta politiker som lyssnar mer på lobbyister än på folket.
Det är precis det här som är det demokratiska underskottet i EU. Det är kommissionen som sitter på det mesta av makten nere i Bryssel, men kommissionärerna har inget mandat från väljarna. De enskilda medlemsländerna är demokratier, men EU självt är det inte. När Europas president ska utses sker det inte i några allmänna val, utan som en följd av diskussioner i korridorer och bakom stängda dörrar.
Den nya Lissabonfördraget som inte får kallas för konstitution gör ingenting för att avhjälpa det här problemet, trots att makteliten påstår det. Lissabonfördraget innebär ingen demokratisering av EU. Det bara förvärrar och permanentar situationen med en makthungrig kommission som inte behöver bry sig om vad väljarna tycker. Kommissionärerna kan bjuda in till samråd för att låtsas vara gulliga, men eftersom de inte är beroende av väljarnas gunst för att behålla sina jobb, blir det i slutändan att de lyssnar mer på lobbyisterna.
De allra flesta frågor som Piratpartiet är engagerade i har sitt ursprung hos lobbyisterna nere i Bryssel. Copyrightdirektivet, datalagringsdirektivet, sanktionsdirektivet IPRED1, kriminaliseringsdirektivet IPRED2, etc, etc. Nästan utan undantag passar alla frågorna in i samma mönster: lagförslagen utarbetas i samarbete mellan tjänstemännen på kommissionen och storföretagens lobbyister, för att flera år senare hamna på den svenska riksdagens bord i form av ett tvingande direktiv som det vid det laget är alldeles för sent att göra någonting åt.
Det finns en hel del som Sverige kan göra på egen hand för att avbryta kriget mot framtiden och kriget mot den personliga integriteten. Det ska vi göra. Men mycket av det som är fel är fel nere i Bryssel, och kan bara rättas till där.
Ett första steg är att säga nej till Lissabonfördraget. Det tjänar både demokratin och Europas medborgare på.
…………
Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, eu-fördraget, eu-konstitutionen, demokrati
EU-kommissionären 