Dalligate: Utredningen om korruptionshärvan i EU runt snuset läckt

Ladda ner den läckta rapporten från Malta Today

I oktober 2012 avgick EU-kommissionären John Dalli plötsligt, efter att det uppdagats att en nära bekant till honom hade försökt få företaget Swedish Match att betala 500 miljoner kronor i muta för att få EU-förbudet mot snus upphävt.

När Swedish Match fick erbjudandet tackade de nej och anmälde istället försöket till EU’s anti-korruptionsenhet OLAF. OLAF gjorde en utredning som de presenterade för EU-kommissionens president José Barroso. Det ledde till att John Dalli fick gå på dagen.

OLAF’s utredning har varit och är fortfarande hemlig, men för ett par veckor sedan läckte den, och publicerades av tidningen Malta Today. Det är möjligt att det rapporterades i svenska media och att jag missade det, men nu i veckan blev jag i alla fall medveten om att rapporten finns att tillgå.

OLAF-rapporten är över 200 sidor lång inklusive alla bilagor, och jag har inte läst hela i detalj. Sidorna 14 och 15 saknas i den läckta rapporten, och jag vet inte om de innehåller något viktigt eller intressant. Men nu när rapporten är läckt är det i alla fall möjligt för intresserade medborgare att själva bedöma vad OLAF kom fram till.

Huvudpersonen i den här härvan är en maltesisk restaurangägare som heter Silvio Zammit, och är nära vän till John Dalli. Som jag uppfattar det är det framför allt tre fakta (som är obestridda) som är graverande för John Dalli:

• Den 20 augusti 2010 träffade John Dalli en representant för en lobbyorganisation för snus, men Dalli rapporterade aldrig det till kommissionen, vilket han var skyldig att göra enligt kommissionens regler (det finns särskilda regler just för möten med lobbyister från tobaksföretag, så den här punkten är allvarligare än den kanske låter). [sid 9 i pdf:en]
• Den 29 mars 2012 begärde John Dallis nära vän Silvio Zammit 10 miljoner euro i muta som en första avbetalning från Swedish Match i ett telefonsamtal. Det telefonsamtalet spelades in på band av representanten för Swedish Match, så det är helt ostridigt vad som sas. [från sid 67 i pdf:en]
• Vid flera tillfällen i samband med att Silvio Zammit hade haft olika kontakter med Swedish Match pratade han med kommissionär Dalli i telefon före och/eller efter kontakten med Swedish Match. Det skedde även i samband med det inspelade samtalet där Zammit bad om 10 miljoner euro. Vad de sa till varandra kan förstås ingen veta säkert, men att de pratade i telefon med varandra framgår av telefonloggarna, och är alltså också ostridigt. [sid 9 och framåt i pdf:en]

Det här räckte för EU-kommissionens president Barroso skulle kalla till sig John Dalli och be honom avgå omedelbart, vilket Dalli alltså gjorde. Men senare har Dalli hävdat att han är oskyldig och att det var olagligt att ge honom sparken.

I OLAF-utredningen påpekas det mycket noga redan på första sidan att det inte finns några bindande bevis för att kommissionär Dalli var direkt inblandad eller hjärnan bakom operationen. Men, säger utredningen, det finns ”unambigous and converging circumstantial evidences” som pekar på att Dalli i vart fall kände till vad hans vän höll på med.

Om det nu är så att Dalli visste att en vän till honom gick runt och försökte kassera in mutor genom att använda Dallis namn, men inte gjorde någonting åt det eller rapporterade det, då är förstås redan det tillräckligt för att han inte kunde vara kvar som EU-kommissionär.

Nu när utredningen har läckt kan var och en skaffa sig en egen uppfattning om bevisen för att Dalli var olämplig som kommissionär var tillräckliga. Jag har, som sagt, inte läst korruptionseneten OLAFs rapport noga. Jag ser fram emot kommentarer.

Valsedelsskrivare bevarar valhemligheten för synskadade

Diskussionen om e-röstning har tagit fart efter det att Vallagskommittén har lagt fram sitt förslag. Piratpartiet ser principiella problem som gör att direkt e-röstning är ett hot mot valhemligheten. Men finns det andra och bättre sätt att använda tekniken för att underlätta röstningsförfarandet.

Svenska Dagbladets ledarsida håller med och citerar förslaget jag presenterade på bloggen:

”Låt röstningsdatorn i valbåset skriva ut en fysisk valsedel på papper, med det parti (och det eventuella personkryss) som väljaren har valt. Datorn kontrollerar att det blir en giltig och entydig valsedel. Och alla registrerade partier behandlas lika. Sedan stoppar väljaren den utskrivna valsedeln i valkuvertet, ger det till valförrättaren som lägger det i urnan. Själva röstningen fungerar då precis som med dagens system – men röstningsdatorn säkerställer att det blir en korrekt valsedel som inte kan tolkas fel eller underkännas.”

Handikappförbunden frågar på Twitter om vi kan se något säkert sätt att rösta för personer med synskada som vill göra sina val utan insyn. Det är en väldigt bra fråga, och svaret är mycket glädjande:

Ja, med valsedelsskrivare i vallokalen blir det möjligt för blinda och synskadade att bevara valhemligheten.

I praktiken blir det hur enkelt som helst att lägga till den funktionen. Det enda som behövs är att valsedelsskrivaren har ett uttag för vanliga hörlurar. Stoppar man in hörlurar i uttaget märker appen som ska skriva ut valsedlarna det, och ger feedback med tal, så att den synskadade kan navigera fram till rätt parti och eventuellt personkryss. Eftersom valsedelsappen bara ger feedback om det finns ett par hörlurar anslutna, finns det ingen risk att valhemligheten röjs av att någon står utanför skärmen och tjuvlyssnar.

Handikappförbunden har med sin fråga lyft fram ytterligare ett starkt argument för ett system med valsedelsskrivare i vallokalen. Nu finns den tekniska möjligheten att likabehandla synskadade, och garantera valhemligheten även för den gruppen.

Då är det ett helt rimligt krav från de synskadades organisationer att samhället tar tillvara den möjligheten att ta bort diskrimineringen som dagens system med förtryckta valsedlar ger upphov till.

E-röstning är en dålig och farlig idé

Om man ska kunna se med egna ögon att det inte är något fusk duger inte datoriserade system

Vallagskommittén har nu lagt fram sitt förslag om e-röstning. I de tre valen 2018 vill man göra ett försök med elektronisk röstning i vallokal och möjligen även på internet. Detta skall nu utredas, diskuteras och dras igenom den politiska beslutsprocessen.

Men e-röstning är en dålig och farlig idé. Samtidigt finns det andra och bättre sätt att använda tekniken för att underlätta röstningsförfarandet.

Om man fick rösta hemifrån, via internet på den egna datorn – då skulle till exempel de kvinnor som lever i misshandelsförhållanden förlora sin rösträtt, och mannen som slår få en extra röst. Står han bakom och kontrollerar finns det inget att välja på. Det är möjligt att det krasst går att säga att det inte är så många så det skulle påverka resultatet i det stora hela. Men det skulle ändå vara en mycket dålig signal.

Samma sak skulle kunna drabba andra som befinner sig i någon form av beroendeställning. Om du var sist anställd på jobbet, skulle du då våga tacka nej om chefen erbjöd sig att hjälpa dig att rösta?

Röstdeltagandet i ålderskategorin 90+ skulle öka markant. En del av de rösterna skulle säkert komma från helt alerta 90-åringar som uppskattade den ökade bekvämligheten med röstning via internet. Men många skulle istället komma från söner och döttrar som ”hjälper” mamma eller pappa rösta rätt.

Detta är inte problem som går att komma runt med några tekniska hjälpmedel för identifikation. Det handlar om kontrollen av platsen där röstningen sker, och det går bara att lösa i vallokalen.

Därför bör vi säga nej till den idén om röstning via internet, på mycket goda principiella grunder.

Det är sant att det nuvarande systemet för röstning med förtryckta eller handskrivna valsedlar dras med problem och kan förbättras. Efter valet 2010 var det rekordmånga överklaganden av valresultat, och ett par av de regionala valen fick göras om.

Vi i Piratpartiet har blivit drabbade av att våra valsedlar har hanterats fel eller lagts i skymundan i vissa vallokaler, men vi är inte det enda parti som drabbats. På vissa håll har det slutgiltiga valresultatet blivit en bedömningsfråga, eftersom utfallet varit så jämnt att det hängt på tolkningen av otydliga handskrivna valsedlar. Ett land som Sverige ska inte behöva ha sådana brister i valsystemet.

Ett försök med röstningsdatorer för en helt och hållet elektronisk valprocess i vallokalerna är också en lösning som Vallagskommittén överväger, enligt norsk modell. Då slipper man problemet med handskrivna valsedlar som behöver tolkas liksom svårigheten med att garantera att alla valsedlar blir behandlade lika i var och en av de 6000 vallokalerna. Det vore bra, så långt.

Men renodlade röstningsdatorer är också problematiska ur en principiell synvinkel. Den metoden gör det omöjligt att i efterhand kontrollera att inget fusk har förekommit.

I dagens system med valsedlar på papper får vem som helst vara med och se på när valurnorna öppnas och den manuella räkningen sker. Det gör att det inte kan skapas några konspirationsteorier om att rösträkningen är manipulerad i det fördolda.

Om valresultatet kommer automatiskt ur en dator finns det inget sätt för en utomstående att kontrollera att det inte har förekommit något fusk. I USA har det varit mycket kontroverser kring röstningsmaskinerna från tillverkaren Diebold, eftersom de bygger på helt sluten kod som inga vanliga medborgare har tillgång till. Även om det inte skett någon manipulation av valresultaten, är det omöjligt för myndigheterna och tillverkaren av datorsystemen att faktiskt bevisa det.

Man kan jämföra med hur Lotto-dragningarna går till i teve varje vecka. Det skulle vara hur lätt som helst att programmera en dator att ta fram lottoraden på ett helt korrekt och slumpmässigt sätt. Men sker det inuti datorn finns det inget sätt för vanliga lottospelare att med egna ögon se att det gått rätt till.

Därför dras den rätta lottoraden med en specialbyggd maskin som är helt genomskinlig, där var och en kan se att bollarna hanteras på ett korrekt sätt utan möjlighet till fusk. På samma sätt är det med valsedlar på papper som räknas för hand. Den gammaldags analoga metoden är begriplig och kontrollerbar för vanliga medborgare. Men vad en dator egentligen har gjort under skalet går aldrig att bevisa för en utomstående.

Det kan ändå vara en bra idé att använda ny teknik – men då tillsammans med det nuvarande analoga systemet med valsedlar. Då kan man dra nytta av fördelar från båda systemen.

Låt röstningsdatorn i valbåset skriva ut en fysisk valsedel på papper, med det parti (och det eventuella personkryss) som väljaren har valt. Datorn kontrollerar att det blir en giltig och entydig valsedel. Och alla registrerade partier behandlas lika.

Sedan stoppar väljaren den utskrivna valsedeln i valkuvertet, ger det till valförrättaren som lägger det i urnan. Själva röstningen fungerar då precis som med dagens system – men röstningsdatorn säkerställer att det blir en korrekt valsedel som inte kan tolkas fel eller underkännas.

Ett sådant tvåstegssystem skulle göra att valhemligheten blir bättre skyddad än med dagens system, eftersom ingen kan se när väljaren plockar valsedeln ur ett ställ. Eftersom röstningsdatorn inte behöver veta vem det är som ber att få en viss valsedel utskriven, finns en garanti för valhemligheten. Samtidigt finns alla fördelarna från dagens system kvar när det gäller verifierbarhet av röstsammanräkningen.

En sådan reform kräver bara en enkel ändring av sjätte kapitlet i vallagen – och skulle kunna vara verklighet redan om något år.

Någon kanske blir förvånad över att jag som piratpartist är negativ till helt datoriserad röstning (och även till att införa röstning via internet). Normalt brukar ju vi pirater vara bland de mest entusiastiska till de      möjligheter den nya tekniken ger.

Men det finns fall där kravet på begriplighet och verifierbarhet väger tyngre än önskan om ökad smidighet. Då kan det vara bättre att behålla kärnan i de gamla analoga systemen som går att inspektera med blotta ögat. Valsedlar på papper är ett sådant fall.

Röstningsdatorer som printar ut valsedlar i valbåsen skulle ge alla väljare säker tillgång till korrekta valsedlar, vilket vore en klar förbättring av systemet.

…………

Olika åsikter i vallagskommittén: Miljöpartiet, Moderaterna

Euro-krisen ödelägger demokratin

Den gemensamma europeiska valutan – euron – har blivit en härskarring som förblindar våra politiska ledare, berövar dem sitt förnuft och binder dem alla samman, skriver jag i en debattartikel om EU.

Läs mer hos Newsmill

Follow-up questions to the EU Parliament President on #mepblock

Martin Schulz, President of the European Parliament

This Monday, I received a reply from the President of the European Parliament Martin Schulz, where he confirmed that a decision to block certain emails from citizens to members of the parliament was taken on March 7, and said that this decision was ”justified”.

Since I strongly disagree with the President’s position on this, I have now sent the following letter asking for some clarifications:

Dear President Schulz,

Thank you for your letter dated March 28, and delivered on April 8, where you defend blocking emails sent by citizens to Members of the European Parliament, and say that the intervention by the technical services was ”justified”.

I would be very grateful if you could clarify the following points in relation to this policy:

1. Who has the authority to decide which emails from citizens get blocked, and how is such authority derived from a mandate by the Parliament?
2. What instructions from the President or otherwise exists for the filtering of email communication?
3. Do you think it is acceptable that communication from citizens is blocked without the Members even being notified of the fact that a filter has been installed?

Best regards,

Christian Engström MEP

President of the European Parliament defends treating emails from citizens as spam

The European Parliament’s President Martin Schulz defends treating emails from citizens as spam

On March 7, 2013, a large number of citizens tried to email members of the European Parliament to express their views on the ”Report on eliminating gender stereotypes in the EU”. The report had attracted public attention on the internet and in media, since it called for ”a ban on all forms of pornography in the media”.

One of the bloggers who wrote about this was the Pirate Party’s founder Rick Falkvinge, who asked citizens to email members of the European Parliament to let their views be heard, and set up a simple internet service to make it easy to find the addresses to the 754 MEPs (Members of the European Parliament).

Around noon on March 7, approximately 350 emails from concerned citizens had arrived, but then they suddenly stopped appearing.

This turned out to be because the parliament’s IT support department had taken the decision to block these emails by classifying them as spam, after some MEPs had requested this.

I was very upset when I found this out, and wrote a letter to the President of the European Parliament Martin Schulz to complain. In the letter, I wrote:

I find it completely unacceptable that the parliament’s IT support department deliberately blocks certain emails from genuine citizens wishing to contact their elected representatives, and I find it even more unacceptable that this was done at the request of some individual MEPs (whose names and political groups I do not know).

No MEP should have the power of shutting off communication between other MEPs and their constituents using the parliament’s technical staff and infrastructure.

I look forward to your confirmation that you share this view, and that you will take immediate and appropriate action to both solve the present situation and make sure it is not repeated in the future.

I sent the letter to President Schulz on March 12. Today, almost a month later, I finally received an answer from President Schulz in the form of a paper letter which was delivered today (but dated March 28). You can read the President’s answer as a pdf here.

In his answer, the President of the European Parliament defends the blocking of the emails from citizens to MEPs as spam, and does not in any way indicate that he will do anything to prevent this from happening again.

I find this completely unacceptable.

Yes, it is quite true that 850 European citizens emailing each of the 754 Members of the European Parliament will result in several hundred thousand emails being sent. This is just straight-forward arithmetic.

But that is no justification for the administration of the European Parliament to take the decision to censor those citizens by just silently discarding the emails that citizens send, so that they do not reach the elected members.

In my opinion, citizens who take an active part in the democratic process and make their voices heard are an asset to the political system, not a problem that needs to be addressed by spam filters. It is a sad state of affairs when the President of the European Parliament disagrees.

…………

Update: Andrew Norton writes: EU [Parliament] President and IT Staff Don’t Understand Democracy, Maths, or Truth

PC World: Blocking antiporn ban protest mails was justified, European Parliament president says

Den frihetliga EU-kritiken måste enas!

Hax skriver:

Om de frihetliga, antiauktoritära krafterna inte lyckas samla ihop sig inför EU-valet är risken att ingen av dem kommer att hålla ända in i mål. Och det vore ett verkligt misslyckande för oss som verkligen vill ge allt EU:s vansinne fingret. Vi som kan göra mer skillnad än att bara sitta längst bak i parlamentet och skrika bu.

Läs hela Hax’ inlägg

Om inte EU blir mer demokratiskt, då är det dags för Sverige att gå ur

Läs Teresa Küchlers krönika i SvD

Vilka EU-nyheter är viktiga, på riktigt? Var fattas besluten i EU, egentligen? Det är frågor som Svenska Dagbladets Teresa Küchler tar upp i sin EU-krönika den 26 mars. Frågor som är stora, viktiga och svåra att svara på.

Men det är nödvändigt att söka svar. 60 till 80 procent av alla svenska lagar och regleringar kommer från EU. Tyvärr får svenska folket nästan aldrig veta vad som är på gång, vilket är ett demokratiskt problem. Politik är en verksamhet som medborgarna bör vara delaktiga i – inte något som plötsligt drabbar passiva och oinformerade åskådare.

Küchler går hårt åt sina kollegor i media, som hon menar bara går på de allra enklaste och rubrikvänligaste nyheterna. Det ligger något i detta. Därmed inte alls sagt att de enkla och rubrikvänliga nyheterna skulle vara oviktiga. Men man skulle kunna önska sig en mer blandad kompott.

Problemet är inte att svenska media rapporterar för mycket från EU. Det allvarliga är allt man missar. Saker som kommer att påverka vanligt folk, företag och den svenska politiken – som nu ofta kommer som en blixt från klar himmel, när allt redan är för sent för att påverka.

Vill man veta vad som sker i EU, då måste man ofta välja utländska media eller följa ett antal av de rätt specialiserade politiska bloggar som bevakar EU. Detta lämnar det stora flertalet, som är beroende av etablerade svenska media, i okunskap om vad som sker i en central del av politiken.

Küchler tar också upp den känsliga frågan om var beslut egentligen fattas. Spelar den formella behandlingen av ett ärende hos de folkvalda i Europaparlamentet egentligen någon roll? Görs allt ändå upp av ett litet frimureri av icke-valda byråkrater bakom stängda dörrar? Vad säger det, i så fall om tillståndet för vår demokrati? Och vad skall vi göra åt saken?

Vi piratpartister vill reformera EU genom att ta fram ett nytt fördrag. Det skall fokusera på att göra EU till en demokratisk verksamhet. Det skall slå fast våra medborgerliga fri- och rättigheter. Det skall ange enkla och begripliga spelregler för EU. Och politiskt skall det fokusera på fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital.

Ett sådant nytt fördrag skall sedan underställas alla européer i en gemensam folkomröstning, vid ett och samma tillfälle. Därefter är det upp till medlemsstaterna att godkänna eller förkasta fördraget, på det sätt varje land finner lämpligt.

På detta sätt ger man demokratin i EU nytt liv. Om både folket och medlemsstaterna får säga sitt – då finns det i vart fall förutsättningar för ett mer demokratiskt, mer begripligt och rimligare fördrag. Vilket är ett första och helt nödvändigt steg för att komma till rätta med de problem som nämns i texten ovan.

För att media skall kunna rapportera från EU måste verksamheten vara begriplig. För att medborgarna skall kunna vara delaktiga krävs att EU är öppet och transparent. För att den demokratiska processen skall vara meningsfull krävs en möjlighet att utkräva ansvar. Det borde vara självklart.

EU måste bli mer demokratiskt, mer begripligt och mer transparent. Och det måste ske inom överskådlig tid. Om detta inte sker – då är det dags för Sverige att lämna EU. Det finns helt enkelt gränser för vad vi kan finna oss i.

More transparent voting in the European Parliament

The big screen after a roll call vote [in 2010]. Click to find details about the vote at VoteWatch.eu

After this week’s vote on the Report on eliminating gender stereotypes in the EU, where we (mostly) managed to get rid of a proposal to ban all forms of porn in media and on the internet, several people have asked what the numbers were in the key votes, and which members of the European parliament voted for or against the porn ban, respectively.

Unfortunately, there is no way I can answer those questions, as the votes were done by a show of hands, and the exact results were not recorded. Strange as it may seem, this is how most votes in the European parliament are conducted.

I republish a blog post I wrote in 2011 that explains the background:

The European institutions need to become a lot more transparent, if they want to have any chance of gaining the confidence of increasingly eurosceptic citizens. The European Parliament is by far the best of the three institutions, and much more open and transparent than the Council or the Commission.

But the Parliament could improve, too.

When we vote in plenary in the European Parliament, we have an electronic voting system that is used to make ”roll call votes” (RCV). It works just as you would expect. A big screen tells you which item you are voting at the moment, and you have a few seconds to press one of the three buttons for yes, no, or abstain.

When the vote has been closed, the big screen displays the votes cast, both in numbers and with little green, red or white dots representing the individual members (MEPs) who took part in the vote. Afterwards, the information about how each MEP voted is made public, and there are sites like ItsYourParliament.eu and VoteWatch.eu where you can check how individual MEP voted.

It is a perfectly good system, but there is one problem.

For most of our votes, the electronic system is not used. Instead, we vote by raising our hands the second the President (speaker) says ”in favour”, ”against”, or ”abstentions”. The President then makes a judgement as to whether it was a yes or a no, and calls out his decision.

If he is uncertain, he can call for an ”electronic check”. We then redo the vote using the electronic system.

If an MEP feels that the President may have misjudged the outcome of a vote done by show of hands, he can demand an electronic check by shouting ”Check!” when the President has made his call. As I understand the Rules of Procedure for the Parliament, a check should always be carried out if a MEP requests it, but frequently the President ignores calls of ”Check!” from the floor, if he feels confident that he was right in his call.

After an electronic check the number of votes in favour, against, and abstentions are displayed on the big screen, but not the little dots representing the individual MEPs.

No data on how the individual MEPs voted is saved in these normal votes, regardless of whether they are completed by show of hands (where it would be impossible) or electronic check (where the data exists, but is discarded).

In the majority of votes that are not roll call votes, neither citizens nor other MEPs can check how a particular MEP voted.

I think all votes in plenary in the European Parliament should be carried out as roll call votes (except possibly minor points of order). This is a way to increase the transparency of the Parliament in a simple and straight-forward way, that can be implemented immediately and does not even cost any money. The electronic voting system is already there and has been paid for, whether we use it or not.

The standard argument against having all votes as RCVs is that it would take more time. I seriously doubt that this is true. The show-of-hands procedure is perhaps slightly quicker when everything goes smoothly, but if you add the time that the (fairly frequent) calls for electronic checks take, it often feels like it would have been quicker if we had done it all by roll call votes from the start.

There was a discussion in plenary in Strasbourg this week [in 2011] that resulted in one member asking for all the votes of a (random) report to be carried out as RCVs. The President granted the request, and it did not feel like the vote took any longer than it would have if we had voted the way we normally do.

And even if it were to be shown that it does in fact take slightly longer on average, I think we should still use roll call votes all the time. The Swedish national parliament has done so since it first got an automatic voting system, and I believe it is the same in national parliaments more or less everywhere.

MEPs are elected to represent the people who voted for them. Of course the voters should have the possibility to check how their representatives are doing their job.

To have all votes in plenary as roll call votes is a straight-forward reform to increase transparency in a concrete way. The European Parliament can implement at no cost and without delay, it it wants to.

I think we should.

”En miljon mejl till EU blockerade”

P3 Nyheter rapporterar om EU-parlamentets tilltag att blockera mejl från medborgare som ville protestera mot EU-förslaget att förbjuda alla former av pornografi på internt, och citerar mig:

– Alltså, det är ju fullständigt absurt! Ett parlament som betraktar sina medborgares åsikter som spam – de personer som tycker det borde omedelbart avsäga sig sitt uppdrag, säger Christian Engström.

Läs mer eller lyssna hos P3 Nyheter

Som jag bloggade om igår har jag har skrivit till parlamentets talman och protesterat och bett om en förklaring.