Hur får vi er Lidingöslynglar att engagera er?

Som omväxling tänkte jag lämna ordet till en gästbloggare, nämligen ingen mindre än min fru. Karin är 43 år, småföretagare och bor i Nacka tillsammans med mig och vår son. Hon skriver:

Visst finns det ungdomar på Lidingö som undrar vart Sverige och Europa är på väg. Ett exempel på det är Fredrik Cavalli-Björkman som är ungkrönikör på Lidingö Tidning. I en artikel publicerad den 28 mars skriver han att han tycker att “Det börjar likna 1984“.

Vad gör då alla ungdomar på Lidingö som tycker att de gamla partierna oavsett färg bygger ett samhälle som de inte vill ha? Jo, de röstar som deras föräldrar alltid har gjort. Det förändrar ingenting. Men det finns faktiskt ett alternativ.

Bli pirat och ni har det perfekta läget att göra revolt mot er uppväxt och era föräldrar. Och ändå behålla de ideal som ni fått via modersmjölken. Låt marknadskrafterna styra. Reformera upphovsrätten och släpp kunskapen fri.

Ungdomar i politiskt intresserade hem och samhällen har i alla tider haft ett behov att hitta sin egen nisch i politiken. Hittills har det varit i någon av ändarna av normalfördelningskurvans vänster-höger-skala. Det känns inte speciellt nytt och fräscht. Där kan den äldre generationen alla argument bättre än er och har hört dem förut.

Att bli pirat eller engagera sig i piratfrågor skulle reta gallfeber på era föräldrar. Om ni sätter er in i frågorna, läser allt ni kan och diskuterar med alla ni kommer åt - kommer ni att knipa poäng efter poäng på söndagmiddag efter söndagmiddag. Eller åtminstone göra pappa högröd i ansiktet (ungefär som Karl-Bertil Jonssons pappa på julafton).

Pappa kommer förmodligen att tro att du blivit kommunist. Visst kittlar det lite? Det tror alla som är på höger sida av mittstrecket. Vice versa med föräldrar som kommer från vänstersidan. Det är svårt att förstå att piratpolitik inte handlar om höger - vänster. Här gäller det att förklara den tekniska utvecklingen och hur marknaden förändras genom den.

Piratfrågorna är alldeles nya. Ett nytt sätt att se på världen. Det är svårt för de äldre. Där kan ni briljera. Dessutom har ni fler professorer och nobelpristagare att referera till än era föräldrar kan namnet på. Världen är inne i en strukturomvandling vare sig era föräldrar vill det eller ej. Är man privilegierad i en struktur vill man såklart behålla den, även om den inte är hållbar i längden.

Att vara pirat är att se in i framtiden och hur ekonomin kommer att fungera där. Inte att bevara gamla strukturer. Att försvara upphovsrätten i dess nuvarande form är lika dött som att försvara
adelssamhället. Adeln finns i viss mån kvar men där finns inte de stora pengarna. Att vara pirat är att låta marknadskrafterna styra.

Många på Lidingö tror att upphovsrätt är det samma som äganderätt. Det är fel. Äganderätt kan man prata om när resurserna är ändliga. I datorn är antalet ettor och nollor oändligt, så därför är det fel att försvara äganderätten i en upphovsrättsdiskussion.

Nog för nu. Upp till kamp alla Lidingöungdomar!

Karin Engström, piratpartist

…………

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, politik, aktivism, fildelning, upphovsrätt, övervakning, privatliv, censur, yttrandefrihet, lidingö

Demokrati och glasskiosker på stranden

Antag att man har en 100 meter lång sandstrand med två glasskiosker på. Hur är det bäst att de är placerade?

För kunderna som ligger och solar och vill köpa glass är det bäst om de två glasskioskerna är placerade 25 och 75 meter från början av stranden, alltså mitt på varsin halva. Så här:

———————— V ———————— ———————— H ————————

I detta spännande ascii-konstverk betyder alltså V vänster glasskiosk, och H höger glasskiosk. Vänster glasskiosk servar den vänstra delen av stranden, och höger den högra. Med den här placeringen har alla kunder så nära som möjligt till glassen, och ingen har längre än 25 meter.

Men sett ur de två konkurrerande kioskägarnas synvinkel tjänar var och en av dem på att lägga sig så nära mitten av stranden som möjligt:

Kunderna på hela den högra halvan av stranden har ju fortfarande närmast till kiosk H, även om den ligger precis i mitten. Om H flyttar sig dit medan V ligger kvar på sin ursprungliga plats, kommer H behålla alla sina tidigare kunder från “sin” sida av stranden, men dessutom bli närmaste glasskiosk för ett antal av vänsterkunderna nära mitten. Det enda sättet för V att få tillbaka “sina” kunder blir att flytta till mitten han också. Det blir alltså så här:

———————————————— V - H ————————————————

För bägge kioskerna är den bästa strategin att lägga sig så nära den andra som anständigheten tillåter.

När det gäller glasskiosker på stranden är ju det här en negativ effekt. I genomsnitt har kunderna fått dubbelt så långt att gå till kiosken, och den maximala sträckan har ökat från 25 till 50 meter. Tråkigt för kunderna, men det blir resultatet av att både V och H vill locka så många som möjligt till den egna kiosken.

Som alla redan har förstått är det här en analogi där de två glasskioskerna representerar de bägge blockens position på höger-vänster-skalan. Precis samma effekt dyker upp när blocken ska positionera sig politiskt. Den som lyckas lägga sig närmast mitten vinner, så de båda blocken kommer oundvikligt att närma sig varandra och till slut hamna ganska nära mittpunkten båda två.

När det gäller politik kan man diskutera om det här är bra eller dåligt. Man brukar ibland kritisera de etablerade partierna för att de är för lika varandra, och att väljarna inte har några riktiga alternativ att välja mellan. Det är förvisso sant så långt, och kan i värsta fall göra att många tycker det känns ointressant att gå och rösta.

Men sett ur landets synvinkel är det nog ändå ganska bra att det inte blir alltför tvära kast när makten går över från det ena blocket till det andra. Om bägge blocken egentligen ligger ganska nära varandra i verkligheten (vad de än låtsas i retoriken), då ökar chansen att det trots allt blir en politik som de flesta kan leva med, även de som tycker att “fel lag vann”. Och hur som helst, vare sig man tycker det är positivt eller inte att de bägge blocken i praktiken hamnar mycket nära varandra, så gör de det i alla fall.

Just i dagsläget tycks alliansregeringen ha placerat sin glasskiosk lite längre till höger än vad många kanske hade trott, så vänsterblocket har ett stadigt övertag i opinionsundersökningarna. Men det kommer ändra sig under mandatperioden. Regeringen kommer försiktigt och gradvis börja röra sig mot mitten för att ha en chans att sitta kvar även nästa period. När riksdagsvalet väl står för dörren kommer gapet mellan blocken vara mycket mindre igen. Så är det varje gång.

Om man vill hårdra det kan man säga att själva valen inte spelar någon särskild roll, utan att det är hotet om nästa val som är kärnan i demokratin. Eftersom politikerna vet att de måste vara det block som ligger närmast mitten om de vill få den åtråvärda regeringsmakten, har de hela tiden ett incitament att försöka manövrera sig så nära den politiska mittpunkten de kan. När valdagen väl kommer är det bara nyansskillnader kvar för oss väljare att ta ställning till.

Det blir ungefär den politiska riktning som vinden i samhället blåser, och den politiker som har ställt in kappan bäst får jobbet att administrera det hela.

Därför kan man som väljare överväga att använda sin röst till något annat än att avgöra den sista decimalen i fördelningspolitiken. Det öppnar möjligheten att föra in en ny dimension i politiken. Och den möjligheten behövs.

För problemet är att även om det här systemet fungerar ganska bra för frågorna på höger-vänster-skalan, så ger det väljarna väldigt lite inflytande över andra frågor. Det har de center-väljare fått erfara som la sin röst på ett parti som de trodde var mot skapandet av ett övervakningssamhälle. Deras röster används nu till att genomföra FRA-förslaget och tvinga internetleverantörerna att agera angivare mot sina kunder. Förra mandatperioden fick de som röstade på miljöpartiet uppleva precis samma sak, när deras röster användes till att hålla Bodström vid makten så att han kunde lägga fler förslag om utökad övervakning än någon tidigare justitieminister.

Bryr man sig om att stoppa det framväxande övervakningssamhället så spelar det i praktiken ingen roll vilket av de nuvarande riksdagspartierna man röstar på. Man blir blåst i alla fall. Det enda val man har är om man vill höra Fredrik Federley och Annie Johansson gråta ut i media över att de tyvärr måste införa 1984-samhället trots att de egentligen inte vill, eller om man vill höra två språkrör från miljöpartiet säga samma sak. Lagstiftningen blir densamma under alla omständigheter.

Det är här ett sakfrågeparti som Piratpartiet kommer in. Felet med exempelvis miljöpartiet och centern är att när det kommer till kritan är de mer intresserade av vilket block som får makten än av någon enskild sakfråga. Och eftersom övervakningssamhällets införande är en enskild sakfråga, kommer varken mp eller c att stå upp för den frågan i slutändan. Därför spelar det inte någon roll hur vackra ord de säger innan valet.

Piratpartiet bryr sig däremot inte om huruvida statschefen regeringschefen heter Mona eller Fredrik. Vi kan leva med endera, men bara på villkor att hon eller han låter bli att införa ett övervakningssamhälle modell 1984, och låter bli att skicka polisen på en hel ungdomsgeneration som har förstått att ta till sig den nya teknikens möjligheter. Annars går vi pirater till den andra glasskiosken. Den ligger ju trots allt alldeles bredvid. Det har de demokratiska mekanismerna sett till.

Det här är grunden för Piratpartiets vågmästarstrategi. Genom att vara beredda att stödja endera blocket kan vi verkligen lova att det blir verkstad och inte bara prat om vi kommer in i riksdagen i den positionen. Det är det första.

Men det andra är att även om vi inte kommer in i riksdagen, gör blotta det faktum att vi finns och kommer att ställa upp i nästa val att de etablerade politikerna får upp ögonen för frågorna. I valet 2006 var det 35.000 människor som röstade på Piratpartiet. De väljarna blev visserligen inte representerade i riksdagen den här gången, men de lyckades sända en mycket tydlig signal till makthavarna. Det kan man aldrig kalla bortkastat.

Miljöpartiet gjorde otroligt mycket för att få upp miljöfrågorna på den politiska agendan under de åtta år som gick innan de lyckades ta sina första riksdagsplatser på åttiotalet. När miljöpartiet började var egentligen inget av de dåvarande riksdagspartierna särskilt intresserat av miljöfrågor, men ett decennium senare var det en obligatorisk stor fråga på alla partiers agendor.

Politik handlar ju i grunden om att sprida idéer, och i det långa loppet kan man argumentera för att det är viktigare än jakten på mandat. Men vill man sprida idéer till politiker, då måste man först få dem att lyssna. Men aktivism räcker inte. Vill man få dem att lyssna ordentligt, då finns det bara ett sätt att uppnå det. Då ska man hota att ta deras mandat ifrån dem. Och visa att man menar allvar med orden. Då kan det faktiskt hända saker.

…………

Det här inlägget ingår i en bloggstafett om demokrati och sakfrågepartier. Tidigare inlägg:

En bortkastad röst (Opassande)
Lämna tillbaka min röst! (Enligt Min Humla)
Demokratiskt dilemma (Besökaren 2.0)
Demokratiskt dilemma (Enligt Min Humla)
Demokrati (Blogge Bloggelito)
Väljarnas vapen (Jan Lindgren, gästbloggare hos Opassande)
“Generationsklyfta” a.k.a baklänges in i framtiden (Sagor från livbåten)
Demokrati del 1: Demokrati eller inte? (Rick Falkvinge)
Demokrati del 2: Valsystem? Sakfrågepartier? (Rick Falkvinge)
Enfrågepartier… (Mina Moderata Karameller)

Själv väljer jag att inte namnge någon speciell bloggare som får stafettpinnen, utan ger den till alla som är intresserade av ämnet. Det här är en intressant diskussion som bara vinner på att bli belyst ur så många synvinklar som möjligt.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, demokrati, övervakning

Kriget mot terrorismen har gått över styr

USA:s president Bush lägger sitt veto mot ett lagförslag som skulle förbjuda skendränkning och andra former av tortyr under förhör, rapporterar bland annat SvD, DN och Aftonbladet., Expressen och Sydsvenskan.

- Eftersom faran kvarstår måste vi försäkra oss om att vår säkerhetstjänst har alla verktyg den behöver för att stoppa terroristerna. Lagförslaget skulle försvaga de livsviktiga verktygen, sa Bush i ett radiotal där han försvarade vetot.

I och med det här har USA förverkat all sin moraliska legitimitet i mina ögon. Nu är det bara en helt vanlig skurkstat av allra vidrigaste sort.

Om det är det här som är kriget mot terrorismen, då ska vi inte delta i det. Sverige och Europa måste ta avstånd ifrån det här - och inte bara i ord. Vi ska inte stödja en regim som har som officiell policy att tortera fångar, och vi ska definitivt inte hjälpa till med det smutsiga hantverket.

Det är dags att se över vårt militära samarbete med torterarna. FRA och andra svenska myndigheter ska inte delta i informationssamarbete som kan leda till att människor blir torterade på grund av uppgifter som Sverige har bidragit med. Som ett första steg bör FRA och övriga myndigheter åläggas att öppet och offentligt redovisa vilka samarbeten vi har med USA:s olika organ som deltar i kriget mot terrorismen. Sen får vi diskutera hur avvecklingen kan ske. Sverige ska inte samarbeta med de här människorna genom att låta FRA förse dem med tips på nya offer.

Sverige ensamt kanske inte kan få USA att lägga om sin politik och ta sig tillbaka till kretsen av civiliserade nationer, men vi kan i vart fall låta bli att delta aktivt i övergreppen. Förutom att det är en moralisk självklarhet att inte stödja och uppmuntra till tortyr, torde det också medföra avsevärda säkerhetsmässiga vinster att Sverige inte uppfattas som en av USA:s lydiga lakejer.

Men det är ändå den moraliska frågan som är den viktigaste. Sverige ska inte stå på torterarnas sida. Punkt.

Många bloggar kommenterar nyheten, till exempel Opassande, Svensson, Jinge, Sprängpunkt, Argumentum ad ignoratiam, There’s more to life than this, UUAA Radio, En 50-taggare, Deep Edition, Zac, Björn Wadström, Nya Äventyr, Vasomfolk, Vildgnista, Mina, Hedwig, Dr Hossmo, Tankar om det mesta, Guero och El Rubio. Alla uttrycker precis samma avsmak och vämjelse.

Uppdatering: DN, SvD, Uppsala Nya Tidning, Göteborgs-Posten, Piteå-Tidningen och Motala Tidning tar alla avstånd från president Bush’s agerande, och stämmer in i fördömandet av tortyr. Men ingen av dem tar upp frågan om Sverige och FRA ska fortsätta förse USA med information om tänkbara nya offer.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, tortyr, terrorism, usa, fra, övervakning

Politiskt engagemang ger resultat

“There, but for the grace of God, goes I,” finns det ett uttryck på engelska som man brukar säga när man ser någon i närheten som det gått riktigt illa för. Jag kommer osökt att tänka på det när jag jämför fildelningsfrågan i Danmark och Sverige.

Idag beslutade en domstol i Danmark att danska internetleverantörer är skyldiga att blockera sökmotorn The Pirate Bay. För över ett år sedan blockerades Allofmp3.com, som var en fullständigt laglig rysk sajt som sålde mp3-filer billigare än de amerikanska storföretagen.

I september 2007 införde Danmark en maximalistisk överimplementation av datalagringsdirektivet, som gör operatörerna skyldiga att lagra detaljerade uppgifter om alla danskars kommunikation via telefon och internet. Den danska regeringen har det uttalade målet att intensifiera jakten på pirater, och någon politisk opposition mot den linjen tycks inte finnas. För den som vill ta till sig de fantastiska möjligheter som internet erbjuder, är Danmark så långt ifrån att vara “yndigt” som man kan tänka sig.

“There, but for the grace of God, goes I,” tänker man som svensk. Men då tänker man fel.

Det är skillnad mellan Sverige och Danmark, så långt är det rätt. Men Gud har inte ett dugg med saken att göra. I den mån han överhuvudtaget finns är det inte han som har gjort jobbet. Skillnaden i debattklimat mellan Sverige och Danmark beror inte på något övernaturligt väsen, utan på hederligt och strävsamt politiskt arbete på gräsrotsnivå. Sverige är beviset på att politiskt engagemang lönar sig och ger resultat.

Det började 2004 när Piratbyrån slog upp portarna. Fram tills dess hade de stora film- och skivbolagen kunnat sprida sin propaganda oemotsagda, och media accepterade deras pressmeddelanden som sanning utan att blinka. Men i och med att Piratbyrån gav sig in i debatten kom det fram en annan sida.

Antipiratbyrån och Ifpi kunde inte längre ljuga obehindrat i Sverige, för nu fanns det några som sa emot. Några som kunde ge länkar och referenser som visade att det inte alls var som antipiraterna påstod. Några som kunde tipsa om den internationella diskussionen om upphovsrätten, och visa att det här var en betydligt mer komplicerad fråga än några snorungar som inte visste hut. Någon som tyckte att Lawrence Lessig hade intressantare perspektiv på det framväxande informationssamhället än Bert Karlsson, helt enkelt.

Den här typen av aktivism är alltid första steget om man vill förändra något i samhället. Ibland räcker det med att ta fram sakliga argument för att påverka de sittande politikerna. Men när aktivism inte räcker, då får man gå vidare till steg två. Då får man starta ett parti och utmana de gamla partierna direkt.

I det läget är vi i Sverige idag. Det är fortfarande skivbolagens lobbyister som har de rakaste vägarna in i regeringskansliet, och det kan fortfarande hända att vi också börja glida utför det sluttande plan som Danmark har valt att åka rutschkana på.

Men det finns också en rejäl chans att det blir den motsatta utvecklingen. Det är inte alls osannolikt att när man i framtiden skriver internets historia, då kommer man peka på Sverige och säga att det var här vändningen började.

På riktigt lång sikt kommer det att bli som vi pirater vill. Vi är framtiden och vi vet om det. I det långa loppet vinner teknologi över både pengar och politik, som Jan Stenbeck påpekade.

Men i det långa loppet är vi alla döda, så det intressanta är vad som händer på lite mer medellång sikt. Då är det politiskt engagemang som gör skillnaden. Piratrörelsen i Sverige (i bredast möjliga bemärkelse) är ett utmärkt exempel på det.

“There, but for the commitment and dedication of fellow citizens who decided to stand up and be counted, goes I,” är den korrekta formuleringen när man pratar politik.

Politik är ingenting som gör sig självt, utan det kräver engagerade medborgare som är beredda att dra ett strå till stacken. Men har man det, då kan man uträtta underverk. Vi pirater, återigen i bredast möjliga betydelse, håller just på att jobba på ett.

Välkommen ombord så fixar vi det här! Vi är på god väg redan, men vi behöver bli fler. Politik går att påverka.

…………

Uppdatering: Stoppa censuren på nätet skriver Expressen i en ledare. Läs den.

Uppdatering 2: Ledaren var inte alls från idag, utan från den 3 januari i år. Men läs den i alla fall.

Andra om Danmarks blockering av The Pirate Bay: DN, SvD, Expressen, Sydsvenskan, IDG, Helsingborgs Dagblad, Ny Teknik, Resumé, Metro, TV4, Opassande, Basic Personligt, Pär Ström, Johan Folin.

Pingat på Intressant.

Andra bloggar om: piratpartiet, politik, aktivism, fildelning, upphovsrätt, the pirate bay, danmark

Guldpirat

Nu är jag också Guldpirat. Läs här om vad det är och varför det behövs.

Vi kan använda pengar mycket effektivare än andra partier, men vi klarar oss inte helt utan. Och att vi behövs som politisk kraft i Sverige är det väl ingen tvekan om.

…………

Andra bloggar om: piratpartiet, politik

Piratpartiets politiska kompass

Erik Starck skriver på Framtidstanken att den endimensionella höger-vänster-skalan borde pensioneras. Det har han alldeles rätt i. Man får en mycket bättre modell, och ett bättre hjälpmedel för att förstå verkligheten, om man lägger till en axel så att det blir ett tvådimensionellt koordinatsystem istället.

Den “politiska kompassen” på http://www.politicalcompass.org/ gör det. Förutom höger-vänster lägger den till axeln “auktoritär-frihetlig”. Då faller allting ut mycket naturligare.

Då kan man till exempel förklara likheterna mellan Stalin och Pinochet, som låg i varsin ända av höger-vänster-skalan, men i samma auktoritära riktning på frihetsaxeln. Man kan lika lätt förklara likheterna mellan frihetsinriktad vänster och frihetsinriktade liberaler till höger.

Att jag själv är så förtjust i den förklaringsmodell som The Political Compass erbjuder beror förstås på att man lätt kan placera in Piratpartiet i den modellen. Vi har ingen position alls på höger-vänster-skalan, eftersom vi inte tar ställning i några fördelningspolitiska frågor. Däremot ligger vi väldigt långt ut åt det frihetliga hållet på frihetsaxeln.

Det gör att vi kan samla medlemmar och sympatisörer från hela höger-vänster-skalan, och också gör det i praktiken. Det som förenar oss är att vi brinner för det öppna samhället präglat av mångfald och pluralism, och värnet om individens privatliv. Vi ser det som förutsättningar för demokratin.

Vi menar att de frågorna är så viktiga just nu att vi har valt att lägga våra meningsskiljaktigheter i andra frågor åt sidan. Det är nu som Sverige och Europa väljer väg in i informationssamhället. Vår uppgift är att se till så att det inte blir 1984-vägen till storebrorssamhället, utan att den nya tekniken används till att berika människors liv och skapa ett öppet samhällsklimat där alla som vill kan bidra på det sätt de önskar.

Den visionen tycker vi pirater att det är värt att slåss för.

Välkommen ombord som medlem eller i vårt forum om du håller med!

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, ideologi, politisk kompass

Intressant… om fascism

Den hetaste trenden inom marknadsföring just nu är individanpassade annonser. Men ibland blir det lite väl bra. Det här dök upp när jag sökte på ordet “fascism” på intressant.se:

Jag vågade aldrig klicka på länken, så jag vet inte vem som stod bakom det “bra erbjudandet”. Fältet lämnas fritt för spekulationer.

…

PS. För att underlätta kan jag ju göra länkarna som syns i bilden klickbara:

Ännu mer om Fjärde Riket, nu med tortyr
Om hur muslimer ska behandlas med fascistiska meteoder
Fascism 2.0
Den Danska Rasismen
Fascism 2.0 - Korporativistiska internetföretag

Andra bloggar om: politik, piratpartiet, fascism, marknadsföring, wtf

Aktivism räcker inte

- Varför är Piratpartiet ett parti? Hade det inte varit bättre att arbeta som en politisk aktiviströrelse, och försöka påverka de sittande politikerna istället för att ställa upp i valet själva?

Aktivism räcker inte för att få till stånd en förändring i de frågor som Piratpartiet driver. Det är för mycket jobb och ger för lite resultat. Det är min absoluta övertygelse efter att ha försökt.

Innan jag blev engagerad i Piratpartiet var jag politisk aktivist under ett drygt år inom den europeiska organisationen FFII. Vi bekämpade ett EU-direktiv som skulle ha legaliserat mjukvarupatent, alltså patent på enskilda idéer i datorprogram.

I juli 2005 vann vi kampen om direktivet, när europaparlamentet slutgiltigt röstade nej till det. Det var en stor seger, och jag är fortfarande stolt över att jag deltog i kampen, och bland annat tog initiativet till att bilda den svenska underavdelningen FFII.se våren 2004.

Men jag tror inte längre att vi i längden kan hålla mjukvarupatenten stången med bara aktivism. Det är för mycket jobb och ger för lite resultat att försöka påverka genom att övertyga politikerna i de etablerade partierna. Detsamma gäller Piratpartiets övriga frågor.

FFII vann visserligen slaget om mjukvarupatentdirektivet. Men det var med minsta möjliga marginal. Två dagar innan den avgörande omröstningen i europaparlamentet visste ingen vilken sida som skulle vinna. Då valde patentförespråkarna att rösta mot sitt eget förslag hellre än att riskera att det skulle antas i en form som uttryckligen sa nej till mjukvarupatent. Men det var precis på håret, alltså.

Den som inte själv var med och följde kampen på nära håll vet inte vilken enorm arbetsinsats det behövdes för att komma så långt. Totalt var det många hundra aktivister i hela Europa som gjorde större eller mindre insatser. Närmare ett tiotal personer jobbade i princip dygnet runt under ett par års tid. Närmare ett hundratal gjorde avsevärda insatser.

Själv satsade jag större delen av min tid under drygt ett år, och tog som sagt bland annat initiativet till att starta den svenska avdelningen. Det gjorde mig till en av de hundra, inte en av de tio.

Av de tio som var mest engagerade, var det två stycken som vid olika tillfällen drog på sig akuta psykoser på grund av överansträngning. (Det låter kanske värre än det är, “akut” betyder “övergående” i de här sammanhangen. Men det är i vart fall ett tecken på att man har gjort så mycket man kunnat.)

I princip allt det här arbetet var helt obetalt. Det har funnits lite grand pengar centralt, men den svenska föreningen har kört kassalöst sedan starten, och har inte fått en krona i bidrag av någon.

Jämför det med hur lobbyisterna på andra sidan har det. De behöver bara fakturera sina kunder (bland annat Microsoft) och kan fortsätta precis hur länge som helst. En av våra ledande aktivister stötte ihop med en lobbyist för motståndarsidan i en bar i Strasbourg direkt efter omröstningen.

- Vi ses om två år, sa lobbyisten och höjde glaset och log. Det kunde han kosta på sig, trots att han just hade förlorat omröstningen. För honom är det ingen uppoffring att fortsätta kämpa hur länge som helst. Det är hans jobb, och han får bra betalt för det. Och Microsoft och de andra spelarna på andra sidan kan hyra hur många lobbyister som helst utan att ens märka det i årsredovisningen.

Om striden ska fortsätta föras mellan aktivister och lobbyister, som den har gjort hittills, kommer lobbyisterna att vinna. De har helt enkelt större uthållighet och större resurser.

Detsamma gäller Piratpartiets andra frågor. Piratbyrån har på ett föredömligt sätt hållit på med opinionsbildning i bland annat fildelningsfrågan i flera år. Det arbetet har gjort att det finns många som har satt sig in i frågan och förstår den. När nyhetsprogrammen på teve har frågat “folk på gatan” vad de anser, har det genomgående varit mycket hög kvalitet på svaren (i vart fall när de frågat någorlunda unga personer).

Men vad har Piratbyråns föredömliga arbete som politiska aktivister lett till? Det enda konkreta skillnaden som jag kan se idag mot hur det var för ett år sedan, är att vi har fått en strängare lagstiftning som gör att över en miljon svenskar nu riskerar fängelse, och att Piratbyrån har fått sin hemsida nersläckt av polisen.

Därför är det min fasta övertygelse att den parlamentariska vägen är den enda som återstår. Det räcker inte att försöka övertala de sittande politikerna. Vi måste in i de beslutande församlingarna själva. Det är enda sättet att få till stånd en kursändring för Sverige och Europa.

Politisk aktivism är alltid det första steget för en politisk rörelse. Hade inte Piratbyrån funnits skulle aldrig Piratpartiet ha fötts. Men när man märker att det inte räcker med sakargument och opinionsbildning, då är nästa steg att gå vidare som politiskt parti.

Det socialdemokratiska partiet föddes när de fackliga och politiska aktivisterna inom arbetarrörelsen märkte att det inte räckte med att arbeta utomparlamentariskt.

Miljöpartiet föddes när folkrörelserna som startade på 70-talet - miljörörelsen, kärnkraftsmotståndet, fredsrörelsen, kvinnorörelsen och andra - märkte hur trögt det var att försöka påverka utifrån.

Nu har piratrörelsen kommit till den punkten i utvecklingen. För en utomstående kanske det kan tyckas som om Piratpartiet och fildelningsfrågan har poppat upp från ingenstans. Men så är det inte. Vi är en helt vanlig politisk folkrörelse som nu har tagit steget upp till level 2.

Det är så här det går till när världen förändras. Det är inget konstigt med det.

---

Det här är en ompostning av ett inlägg i Piratpartiets forum som jag skrev i juni 2006. Jag tänkte posta om lite foruminlägg som jag brukar vilja referera till här. Då blir det om inte annat lättare för mig att hitta dem igen.Så vad har då hänt med razzian mot Piratbyrån på drygt ett år sedan texten skrevs? Svar: Ingenting. Servrarna är fortfarande i beslag hos polisen, och något åtal har inte synts till. Nästa vecka går ytterligare en deadline ut för åklagaren som håller i fallet. Då blir det kanske åtal. Eller ytterligare förlängning. Servrarna står tills vidare kvar där de står.Pingat på Intressant.
Andra bloggar om: piratpartiet, politik, aktivism, mjukvarupatent