Christian Engström, Pirate MEP

9 februari 2013

Diskussion om splatterskyddet i demokratin

Postat i: demokrati i eu — Christian Engström @ 12:41

Isak Gerson på Filosofibloggen skriver ett blogginlägg där han kommenterar mitt resonemang om demokratin som splatterskydd, som jag postade om igår. Hans kritik är uppdelad i tre punkter.

Isak skriver:

1. Teorin försvarar en alldeles för snäv demokrati. Låter det inte som en väldigt tråkig syn på demokrati? Jag vill ha mer kött i min demokrati. Hur ska den här teorin försvara fri press, granskning av det allmänna, långsiktighet och ansvarsutkrävande i besluten, grundläggande sociala rättigheter et cetera? Det nöjer sig med att etablera att folk ska få diskutera och rösta. Inget mer.

Teorin som jag för fram i inlägget utger sig inte för att beskriva hur en idealisk demokrati ska se ut i alla aspekter. Jag håller i och för sig självklart med om att det ska ingå ett antal komponenter i en bra demokrati, inklusive dem som Isak räknar upp.

Men det är en diskussion om hur en bra demokrati ska se ut. Resonemanget som jag för fram handlar inte så mycket om hur, utan mera varför demokrati är bra på det allra mest grundläggande planet.

Poängen med splatterskyddet som logiskt försvar för demokratin är att man inte behöver påstå att demokrati alltid leder till de bästa besluten. Det är en väldig tur för det logiska resonemanget, eftersom det är hur lätt som helst att hitta massor av exempel både i samtid och historia där det demokratiska systemet har frambringat riktigt dåliga och idiotiska beslut i olika sakfrågor.

Försöker man försvara demokratin med argumentet att det alltid leder till de bästa besluten är det lätt för en motståndare att skjuta ner just det argumentet, vilket öppnar vägen för sagda motståndare att börja propagera i stil med ”demokrati är nog bra, men vi kan få ännu bättre beslut om vi tillsätter en kommitté av visa män som får bestämma, alternativt ger makten till en stark man/kvinna som står över det politiska tjafset”.

Men splatterskyddsargumentet påstår inte att man får de bästa besluten med demokrati, utan bara att man undviker de allra värsta. Det finns säkert ett antal män och kvinnor i Sverige som i och för sig skulle föra en fullständigt lysande politik om de blev utsedda envåldshärskare, mycket bättre än vad det demokratiska systemet levererar. Men splatterskyddsargumentet säger att även om det är eller vore så, är det inte värt risken, eftersom sämsta-utfallet med en envåldshärskare som spårar ur är så ofantligt mycket sämre än sämsta-utfallet i ett demokratiskt system.

Såvitt jag förstår är det här ett resonemang som redan de gamla grekerna kom fram till: När man väljer politiskt system bör man titta mer på hur man undviker det allra värsta än att fokusera på vad som under perfekta omständigheter ger det allra bästa utfallet. Men jag överlämnar åt andra att utreda exakt vilken gammalgrek som sa vad. :)

Isak fortsätter:

2. Teorin försvarar inte yttrandefrihet eller informationsfrihet, vilket den utger sig för att göra. Ponera att vi skulle ha en demokratisk beslutsordning. Vi skulle från första året i skolan få mängder av undervisning som pekade på hur onödig yttrandefrihet var, och hur bara den sittande regeringens politik var. Hur mycket missnöje mot systemet skulle bildas? Troligen inte så mycket. Då har vi ju redan ett splatterskydd.

Jo, teorin försvarar yttrandefrihet och informationsfrihet, eftersom bägge är nödvändiga för att man ska kunna kalla ett politiskt system demokratiskt. Men det är sant att försvaret för yttrande- och informationsfrihet i just det här argumentet är indirekt, eftersom det siktar in sig på att försvara i första hand demokratin som sådan.

Däremot finns det förstås självständiga argument för yttrande- och informationsfriheten är bra för ett samhälle, trots att det innebär att man får stå ut med att läsa och höra en massa saker som man tycker är motbjudande. Jag har utvecklat den argumentationen i inlägget Yttrandefrihet är idioters rätt att ha fel (och det är bra).

Jag ser framför allt två tunga filosofiska argument för yttrandefriheten. Det ena är ”det blir för kladdigt att få tyst på dem”, vilket är samma grundtanke som splatterskyddsargumentet för demokrati, nämligen att reducera mängden våld som samhället utövar i den politiska debatten.

Men för yttrandefriheten (och informationsfriheten) finns också argumentet att ”ibland har ‘idioterna’ rätt”. Det finns hur många exempel som helst, från Galileo till Gandhi, på personer som etablissemanget försökte måla ut som idioter som hade fel när de först började sprida sina respektive läror, men som alla idag (med rätta) är helt överens om att de faktiskt hade rätt.

De fundamentala argumenten för yttrandefrihet är alltså ännu starkare än det fundamentala argumentet för demokrati. Både yttrandefrihet och demokrati vilar på (varsin variant av) splatterskyddet. Både yttrandefrihet och demokrati är mekanismer för att reducera det politiska våldet. Det är grunden.

Vad beträffar demokratin kan man tyvärr inte påstå att den alltid leder till det allra bästa beslutet i varje situation, utan bara till att man alltid undviker det allra värsta (vilket dock räcker som argument för att vara för demokratin).

Men beträffande yttrandefriheten kan man med lätthet argumentera för att den ökar chansen att de allra bästa idéerna kommer upp i debatten. Det är ju trivialt sant, eftersom de idéer som kan komma fram i ett samhälle med censur är en delmängd av de idéer som kan komma fram i ett utan censur.

Sedan är det förstås sant att den praktiska yttrandefriheten i ett samhälle är en gråskala. Ett samhälle som i och för sig har yttrandefrihet inskrivet i lagen, men som ägnar stora resurser åt att indoktrinera befolkningen till att ogilla yttrandefriheten i praktiken och inte utnyttja den, ligger förstås sämre till än ett där yttrandefriheten respekteras fullt ut på riktigt. Yttrandefrihet får aldrig reduceras till något man bara pratar om i högtidstal, utan måste hela tiden försvaras i praktiken också.

Isaks tredje kritikpunkt är:

3. Men mest avgörande, teorin är inget splatterskydd. Vad är våld? Det varierar helt beroende på vem en frågar, och kanske ännu mer beroende på den politiska tillhörigheten hos den en frågar. Våldet hos Engström är militärkupper mot demokratin. Men om det är det enda våld demokratin fungerar mot är det ett ganska dåligt splatterskydd. Vad händer med allt annat våld?

Det är helt korrekt att det våld jag pratar om bara är det direkta politiska våldet, alltså våld som endera utövas av personer som vill förändra samhället, eller av samhället som vill försvara sig mot sådan förändring. Det är också helt korrekt att så länge ett land inte ligger i aktivt inbördeskrig, faller det mesta våldet i samhället utanför just den här snäva kategorin.

Ingen påstår att ett samhälle blir fritt från våld bara för att det är demokratiskt, för det är vi ju alla medvetna om att så inte är fallet. Jag har ingen statistik på det, men jag tror att det forna Östtyskland hade lägre våldsbrottslighet än det forna Västtyskland, på den tiden det var två olika länder. Totalitära och icke-demokratiska stater kan mycket väl vara bra på att bekämpa vanlig icke-politisk brottslighet. Det är inte det som är argumentet mot dem.

Hur man bäst bekämpar vardagsvåld i samhället är en mycket viktig sakpolitisk fråga, men den har ingen direkt koppling till styrelseskicket. Både demokratier och diktaturer kan bekämpa vardagsvåld om de för en bra politik på det området, och misslyckas om de för en dålig.

Teorin om splatterskyddet handlar inte om vad som är den bästa kriminalpolitiken, utan om vad som är rätt och fel sätt för det demokratiska samhället att skydda sig självt, varken mer eller mindre. Och inom just det snäva, men mycket viktiga, politikområdet leder teorin fram till en handfast slutsats:

Terrorister kan aldrig störta en demokrati med våld. Det enda inre hotet mot en demokrati är politiker som — i det flesta fall med ädla motiv och goda föresatser — tar till odemokratiska medel för att skydda den.

4 kommentarer

  1. Det tråkiga är att få politiker och få medborgare inser det som nu har sagts. Jan Guillou var inne på samma spår när han framhöll att Thomas Bodström är farligare för svenska medborgare än Usama bin Laden.

    Det hindrar förstås inte vissa terrorister att ställa till stor skada på vägen, och det måste man hantera.

    Till skyddet för demokratin skulle jag också vilja räkna rätten att inte bli fängslad utan en rättvis och opartisk prövning, och rätten till skyddet för privatlivet. Båda dessa rättigheter syftar till att göra väljaren fri från påtryckningar genom att slippa få sin person kränkt.

    Det är också viktigt för skyddet av demokratin att den demokratiska processen också levererar livskvalitet åt medborgarna. Det är när det upphör att fungera som konkurrerande metoder kan börja göra sig gällande. Det är inte nyval man ska frukta i eurokrisens spår, utan att folk börjar tycka att det är meningslöst att rösta.

    Kommentar av Johan Tjäder — 9 februari 2013 @ 15:07

  2. Skulle vilja lägga till två punkter på yttrandrefrihet och idioters rätt att ha fel:
    1. Det första är att olagligföklara deras yttrande gör med automatik att de exkluderas ur gemenskapen och pressas att motarbeta samhället. Jmfr Jens Stoltenbergs uttalanden efter Breiviks attentat.
    2. För att en viktig sanning inte ska falla i glömska måste den ständigt diskuteras och ifrågasättas. (Detta har också den goda effekten att bluffar inte håller.) Jmfr nazi-grupper i DDR.

    Kommentar av pwq — 10 februari 2013 @ 3:40

  3. Detta är en trist läsning av ett språkbrukligt odlande av ett missförstånd vad politik handlar om. För det första förväxlas det parlamentariska formbegreppet med ett demokratiskt innehållsbegrepp i sedvanlig stats(o-)vetenskaplig LEGO-anda. En parlamentarisk ordning är inte demokratisk eller icke i sig. ”Beslutet har fattats i vederbörlig parlamentarisk ordning” förvandlas genom en metonymisk retorik till ”vederbörlig demokratisk ordning” och maskerar därmed att beslutet i fråga drivits fram av minst av allt demokratiska särintressen. Det man kan önska sig av en given parlamentarisk ordning är att den understödjer eller i varje fall inte motverkar utvecklingen av en demokratisk etik bland medborgarna och i synnerhet inom de olika förtroendevalda representantskapens praxis.

    För det andra; den slags fåvälde världens medborgare lyder under för närvarande kommer vad de lagstiftande församlingarnas verksamhet beträffar till uttryck i tal som motsvarar det förhållandet att medborgarna bestulits på möjligheten att utveckla sin myndighet att fullgöra sitt politiska ansvar av en yrkeskår ”politiker”. Det bästa vi medborgare kan hoppas på av dagens fåvälde är att dess ”politikerkår” och ”vetenskapliga” rådgivare besjälas av något slags allmänmänskligt praktiskt förnuft som något neutraliserar det tekniska förnuftets rent ockulta former av sekulär rationalism.

    Politik idag handlar inte om att designa nya modeller för statsmaktens utövande utan om all maktutövnings avskaffande. Handlingsbegreppet för de demokratiska strävandenas meningssökande är ”social entreprenörskap”. Någon representativ demokrati kan inte skapas utan några former av direkt demokrati. Socknens och kommunens församlingsform är sedan länge historiskt överspelade. Nuvarande partiväsende och aktiebolag har alltid varit apparater för maktutövning enligt militäristisk rationalitet. Social Entreprenörskap handlar om civilisation… i och med… en oväldesetik för ögonen som re-produktionsfaktor. Det är inte en lek med mentala Lego-bitar i Eurostat.

    Lägg ned programverksamhetens godisbutik och börja med en politisk verksamhetsberättelse istället – och tänk efter pirater!

    Kommentar av Nils Ivar Tenmann — 10 februari 2013 @ 19:54

  4. Vi verkar förstå varandra gällande det mesta kring punkt 2. Men vi är oense om huruvida det faktiskt ”blir för kladdigt att få tyst på dem”. Jag tror inte att det behöver vara det, och därför behöver yttrandefrihet ett ytterligare rättfärdigande.

    Kommentar av laxsill — 13 februari 2013 @ 16:06


RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

Rubric-temat. Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 870 andra följare

%d bloggers like this: