Christian Engström, Pirat

12 december 2012

Lägg om Sveriges inhumana narkotikapolitik

Filed under: droger — Christian Engström @ 11:02
Se filmen Breaking the Taboo om kriget mot drogerna som inte fungerar

Se filmen Breaking the Taboo om kriget mot drogerna som inte fungerar

I söndags tittade jag på filmen Breaking the Taboo, som Hax rekommenderade. Den handlar om det destruktiva kriget mot droger, som inte fungerar, och som dödar människor varje dag.

I Sverige har det hittills varit väldigt tabu att ifrågasätta den officiella linjen med nolltolerans mot narkotika. Men förhoppningsvis är det på väg att förändras.

Tunga missbrukare på samhällets botten blir inte hjälpta av att mötas av straff och poliser. Den nuvarande svenska narkotikapolitiken är dels inhuman, dels fungerar den inte.

I filmen berättar man hur Portugal la om sin narkotikapolitik för tio år sedan. Fram tills dess hade de följt ungefär samma linje som Sverige har idag, med hård repression mot missbrukarna enligt mantrat War On Drugs. Det fungerade inte där heller.

Så istället valde Portugal att avkriminalisera personligt innehav av alla droger. Det gör att myndigheterna kan möta missbrukare med erbjudanden om frivillig vård för dem som själva vill bli av med sitt missbruk. De som ännu inte är mogna att ta det steget får den hjälp de vill ha (om någon), men slipper i vart fall bli jagade och trakasserade av polisen bara för att de har problem.

Det här har lett till en drastisk minskning av den narkotikarelaterade dödligheten i Portugal. Piratpartiet anser att Sverige bör följa samma väg. Vi har idag en mycket högre narkotikarelaterad dödlighet än europeiska länder med liberalare drogpolitik.

Det är fullständigt omoraliskt att vi har en politisk dogm som dödar utsatta medmänniskor, bara för att vi som inte haft oturen att fastna i tungt missbruk ska kunna känna oss ideologiskt rena och kunna slå oss för bröstet med slagord om nolltolerans.

Den nuvarande svenska narkotikapolitiken fungerar inte. Den dödar människor som inte bara skulle ha kunnat överleva, utan kanske med tiden också hade kunnat ta sig ur sitt missbruk om de mötts av hjälp istället för hot och straff.

Fallet William Petzäll är bara en tragisk illustration till en icke-fungerande politik. Varje år drabbar samma hemska öde ett par hundra svenska familjer, när den nuvarande politiken i onödan dödar en son eller dotter som visserligen hade problem, men som ändå var en son eller dotter.

Det är dags att Sverige lägger om kursen och satsar på en narkotikapolitik som bygger på vetenskapliga fakta och medmänsklighet, inte på dogm.

Se filmen Breaking the Taboo (58 min)

…………

Läs också Jacob Hallén (PP) som skriver eftertänksamt om ämnet.

5 kommentarer

  1. Otroligt bra av piratpartiet att närma sig detta område inom politiken, det är ju uppenbart (dock dolt in i det längsta möjliga av media) att ”Kriget mot droger” i Sverige är otroligt misslyckat.

    Kommentar av Jonathan — 12 december 2012 @ 11:16

  2. Mycket bra.
    Helt absurt att föra en ”signal-politik” som går ut över utsatta människor och som dessutom inte alls fungerar.
    Så j-vla cyniskt.

    Kommentar av JohJoh — 12 december 2012 @ 12:00

  3. Några tips på hur man gör om man vill se filmen The House I Live In? Det är en relativt ny dokumentärfilm som behandlar ämnet.

    Kommentar av Gustaf — 12 december 2012 @ 15:47

  4. Man kan enligt min uppfattning dela in narkotikapolitiken i två huvuddelar, vården av de som redan är missbrukare och den preventiva verksamheten som ska förhindra att människor trillar ned i missbruk från första början.

    På vårdsidan så finns det tydligen en undersökning (ingen har dock kunnat visa mig källan även om CE och ett gäng andra piratpartister refererar till resultatet på sina bloggar) som säger att Sverige ligger över EU-snittet för narkotikarelaterad dödlighet. Om detta är sant så måste något naturligtvis göras – missbrukare ska tas om hand, inte lämnas ute i kylan.

    MEN

    Narkotikarelaterad dödlighet är inte en universell måttstock när man jämför olika länders narkotikaproblem och hur lyckad/misslyckad lagstiftning de har! Sverige kan ha högre dödlighet inom befolkningsgruppen narkomaner, utan att vi för den sakens skull har en stor grupp narkomaner. Nolltoleransen i Sverige kan vara en katastrof för de som redan är missbrukare eller har en familjemedlem/vän som är det men en välsignelse för samhället i stort på längre sikt. Ett starkt kulturellt stigma kring narkotika som vi har i Sverige, precis som kring rökning på senare år, räddar enligt min uppfattning många från att fastna i missbruk eftersom narkotika anses vara något fult. Det är som bekant aldrig lagarna som avgör hur människor beter sig utan den kulturella inställningen – detta gäller för narkotika såväl som för skattebrott och fildelning. De flesta som fildelar gör det trots förbudet för att det är kulturellt accepterat i Sverige – de flesta som fildelar betalar dock skatt och låter bli knarket eftersom skattefusk och heroin anses vara fult.

    Alltså – förutom dödstalen, hur står vi oss jämfört med EU-snittet när det gäller andel narkomaner i befolkningen? Hur mycket sociala problem i bredare befolkningsgrupper har vi som en följd av narkotika? Vad belastar samhället i stort mest – tusen tunga missbrukare eller en miljon hobbybeukare? Har någon av legaliseringsivrarna bemödat sig med att kolla upp detta? Samma gäller för alkohol – svenskar ”kan inte handskas med alkohol utan super som svin”, heter det. Jovisst, men de långsiktigt skadliga effekterna på samhället av att svensken super ordentligt en gång i månaden är mindre än att en europeisk genomsnittsbefolkning krökar lite grand varje dag hela året. En liberalare lagstiftning och kultur kring narkotika riskerar enligt min mening att sälja in narkotika till samhällsgrupper som tidigare inte hade narkotikaproblem. Jag säger inte blankt nej till legalisering av innehav av vissa droger under vissa omständigheter, jag vill bara slå hål på myten om att legalisering skulle vara något slags dunderkur för ett samhälles narkotikaproblem.

    Det bästa vi kan göra långsiktigt för att få ned narkotikans skadeverkningar är att motverka samhällets växande ekonomiska klyftor. Detta är långt mer effektivt än att försöka kurera symptomen som följer av ett ojämlikt samhälle – tyvärr så saknar vi ännu ett fördelningspolitiskt ställningstagande vilket är tråkigt. All politik är nämligen i förlängningen fördelningspolitik.

    Kommentar av Gustav Wetter — 13 december 2012 @ 16:31

  5. Studio Ett i Sveriges Radio hade frågan uppe härom dagen. Kan vara värt att lyssna på. Själv har jag inte hunnit.

    Min uppfattning är att det finns många droger som är starkt beroendeframkallande på ett sådant sätt att man inte längre kan säga att personen har självkontroll över sitt bruk – alltså missbruk. Så länge det inte finns bra sätt att ta folk ur drogberoende, så finns det anledning att vara försiktig med att låta människor använda droger på eget bevåg. Det tycker jag måste få väga tyngst. Sedan ska man förstås ta till medel för att klara dem som av någon anledning ändå behöver dessa droger och då får man hantera det på något vis.

    Kommentar av Johan Tjäder — 13 december 2012 @ 20:27


RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

Rubric-temat. Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 936 andra följare

%d bloggers like this: