Christian Engström, Pirat

28 september 2012

Kopimism och konsten att sköta en motorcykel

Filed under: kopimism — Christian Engström @ 15:36

Zen och konsten att sköta en motorcykel, Pirsig (1974)

Robert M. Pirsigs bok Zen och konsten att sköta en motorcykel från 1974 är den mest allmänt lästa filosofiboken någonsin, enligt svenska Wikipedia. Jag tror den har starka beröringspunkter med Kopimismen.

Den Kopimistiska skapelseberättelsen (i fyra delar 0, 1, 2, 3) identifierar tre Grundläggande Principer som samverkat för att skapa livet på jorden: Kopieringen, Viljan att göra någonting större tillsammans och Det godas dragningskraft.

Pirsigs bok kretsar kring begreppet Kvalitet, som han vartefter boken fortskrider låter få en allt mer metafysisk innebörd.

Jag tror Pirsigs Kvalitet och det som den Kopimistiska skapelseberättelsen kallar för Det godas dragningskraft är mycket nära besläktade med varandra, eller kanske rent av samma sak.

Första halvan av Zen och konsten att sköta en motorcykel handlar om skillnaden mellan ”romantisk” och ”klassisk” skönhet, skillnaden mellan hip och square, för att använda 70-talets terminologi. Den romantiska skönheten är den omedelbara skönheten på ytan, som man uppfattar direkt med ögat. Klassisk skönhet är istället inre, strukturell skönhet, att alla delarna passar ihop till en harmonisk helhet. För att man ska kunna uppfatta den typen av skönhet krävs det att man har kunskap och förståelse om de inre strukturerna, så den klassiska skönheten är inte lika omedelbar som den romantiska.

Pirsig känner att en stor del av problemen i världen (eller i vart fall en stor del av 70-talets konflikt mellan hip och square) beror på att det blivit en klyfta mellan de två synsätten, så att vi har fått två sinsemellan oförenliga sätt att betrakta världen omkring oss. Den klyftan vill Pirsig på något sätt försöka överbrygga.

Efter ett tag kommer han att fokusera på ordet Kvalitet, som åtminstone finns inom både det romantiska och klassiska synsättet. Romantiker och klassiker (i den här meningen) har visserligen olika uppfattning om vad det är som är vackert, vad som har Kvalitet, men begreppet finns inom båda världarna. Det är i vart fall en början.

En hörnsten i Pirsigs filosofiska resonemang är att han vägrar att definiera vad Kvalitet är. Han betraktar Kvalitet som något som finns, men menar att det inte går att definiera i termer av andra begrepp. Vilken definition man än väljer blir det som man definierar någonting mindre och annat än det som han menar med Kvalitet.

Men även om Kvalitet inte går att definiera, har vi alla förmågan att uppfatta Kvalitet. Huvudpersonen Faidros, som är Pirsigs alter ego i den här delen av boken, arbetar som lärare i retorik på ett universitet. Hans jobb är att lära eleverna skriva texter med kvalitet. Nu försöker han tillämpa sina filosofiska tankar om Kvalitet i klassrummet.

Faidros börjar med att demonstrera hur vi alla har förmågan att uppfatta Kvalitet, genom att läsa upp en bra och en dålig uppsats inför sin klass, och låta eleverna rösta om vilken som var bäst. Trots att eleverna ännu inte har läst kursen som ska lära dem hur man skriver bra, är de ändå rörande överens om vilken av de två texterna som är bäst. De kanske inte vet hur man gör för att skriva med Kvalitet, men de kan känna igen egenskapen intuitivt.

Faidros/Pirsig menar att den här förmågan är något som alla levande organismer har, och tar ett tänkt exempel med en amöba (på sid 233 i min pocketupplaga):

Kvalitet är lika med en organisms reaktion på sin omgiving. Om en amöba placeras på en glasskiva med vatten och man låter en droppe utspädd svavelsyra falla i dess närhet, drar den sig (tror jag) bort från syran. Om amöban kunde tala skulle den, också utan varje som helst kunskap om svavelsyran, sannolikt säga: ”Miljön här har dålig Kvalitet”. Om den ägde ett nervsystem skulle den uppträda på ett långt mer komplicerat sätt i sin strävan att bemästra miljöns dåliga kvalitet. Den skulle söka efter analogier, det vill säga bilder och symboler ur dess tidigare erfarenheter, för att få fram en definition på den nya miljöns obehagliga natur, och därmed kunna ”förstå” den bättre.

Men om nu alla är födda med förmågan att rent instinktivt uppfatta Kvalitet, hur kommer det sig då att folk är så oense om just det? Vad som är bra respektive dålig konst brukar ju kunna leda till mycket heta diskussioner, och hittills har ingen lyckats sätta upp några objektiva regler för att avgöra den saken.

Faidros svarar att vi alla tolkar Kvalitet olika, beroende på att vi har olika grundförutsättningar och olika kunskap. Han spekulerar i att om han hade läst upp två texter som låg utanför hans elevers referensramar, till exempel medeltida poesi istället för vanliga uppsatser, då skulle eleverna haft mycket svårare att säga vilken som var bra och vilken som var dålig, eftersom de inte har rätt bakgrundskunskaper.

Men framför allt ser han en stor skiljelinje mellan dem som pratar om romantisk (omedelbar) skönhet, gentemot dem som pratar om klassisk (inre, strukturell) skönhet. Han har nu en världsbild som ser ut så här:

Den är logisk, men Faidros tycker inte alls om den. Istället för Kvalitet som ett enande begrepp mellan det romantiska och det klassiska synsättet, har Kvaliteten själv blivit kluven i två. Hans enkla odefinierade Kvalitet håller på att bli uppskuren i småbitar och dödad av den analytiska kniven.

Faidros brottas också med problemet om Kvalitet är en objektiv eller subjektiv egenskap. Bakom den till synes oskyldiga frågan döljer sig en vildsint tjur som är beredd att spetsa Faidros’ analys på endera det ena sylvassa hornet eller det andra.

Om Kvalitet är en objektiv egenskap, varför har då ingen kunnat ta fram några vetenskapliga instrument för att kunna upptäcka och mäta det?

Men om den är subjektiv och bara existerar i betraktarens huvud, då är den ju bara ett tjusigt fantasinamn på vad helst du råkar tycka om!

Faidros förkastar alternativet att Kvalitet skulle vara en objektiv egenskap hos objekten, eftersom det ju inte går att föreslå några vetenskapliga instrument som skulle kunna avgöra Kvalitet på ett objektivt sätt.

Men han förkastar också tjurens andra horn, att Kvalitet skulle vara subjektiv och vara ”bara vad du gillar”. Han upptäcker att det som gör den beskrivningen så irriterande är ordet ”bara”, som inte tillför något logiskt värde till satsen, utan bara är en oförskämdhet som antyder att ”vad du råkar gilla är inte viktigt”. Tar man bort ordet ”bara” blir det ingenting kvar av satsen utom en truism: ”Kvalitet är det du gillar”. Den utsagan är det ju inget fel med, det är ju precis vad Faidros själv säger.

Han bygger nu om sin metafysiska pyramid så att den ser ut så här istället:

Nu har han Kvalitet som ett enande begrepp i toppen av pyramiden, som endera en synonym för Verkligheten, eller i vart fall en del av den. Den är inte en del av objekten, för det går inte att tala om Kvalitet om det inte finns något subjekt som uppfattar den. Men det är heller inte en rent subjektiv egenskap som finns enbart i betraktarens huvud. Kvalitet uppstår i mötet mellan subjekt och objekt.

Kvalitet är någonting verkligt som finns i universum på riktigt, enligt den här modellen, men det manifesterar sig som en händelse när ett subject och ett objekt möts, snarare än att vara något som finns uteslutande i endera objektet som finns, eller subjektet som betraktar.

Vid den här punkten i analysen väljer Faidros och Pirsig olika vägar.

Faidros, alltså retorikläraren och sökaren som är författarens alter ego i ett tidigare skede i livet, klättrar vidare till nästa metafysiska bergstopp, och tycker sig se en identitet mellan Kvalitet och taoismens Tao.

Pirsig, alltså författaren som en gång var Faidros, väljer att istället klättra ner från den höga och tunna metafysiska luften ner mot dalen, där människorna bor. Han visar hur man kan använda de metafysiska insikterna till att få en ny förståelse för helt vardagliga uppgifter, till exempel vilken mental inställning som fungerar bäst när man ska sköta en motorcykel.

För Kopimismens del behöver vi inte välja om vi ska följa Faidros eller Pirsig eller bägge, utan vi kan stanna jämförelsen mellan Kopimismens och Pirsigs versioner av Kvalitet här, åtminstone tills vidare.

Jag kan inte svara på om Faidros påstående att Kvalitet och Tao är samma sak verkligen stämmer, för jag vet alldeles för lite om taoismen för att ens närma mig frågan. Pirsig själv uttrycker sig ju också skeptiskt om just den biten.

Men att jämföra Pirsigs Kvalitet med Kopimismens princip om Det godas dragningskraft tycker jag känns helt oproblematiskt. Om det inte skulle vara exakt samma sak så är de två åtminstone väldigt nära varandra.

Därmed vill jag helt enkelt införliva Zen och konsten att sköta en motorcykel i den Kopimistiska tron.

Kopimismen lär att Kvalitet är en av de grundläggande principerna för skapelsen. Pirsig (och Faidros) lär oss hur vi kan få en djupare förståelse för Kvalitet på ett metafysiskt plan.

Det är som hand i handske.

Kopiera och sprid!

…………

(This sermon in English)

20 kommentarer

  1. [...] Kopimism och konsten att sköta en motorcykel [...]

    Pingback av Kopimism and the Art of Motorcycle Maintenance « Christian Engström, Pirate MEP — 28 september 2012 @ 15:38

  2. Det här var ett väldigt fint referat av Pirsigs bok, men jag tyckte aldrig att du följde upp sammanfattningen med varför du anser att det han säger har mycket gemensamt med Kopimismens koncept. Du beskriver egentligen bara vad Pirsigs kvalitet är, inte vad den har för likheter med Kopimismens Det godas dragningskraft. Men tanken var kanske att man skulle göra de kopplingarna på egen hand?

    Kommentar av Proficere — 28 september 2012 @ 16:04

  3. @Proficere,

    Det är sant, det jag säger är helt enkelt att min känsla av Kopimismens Kvalitet stämmer in helt med Pirsigs beskrivning av sin, så därför föreslår jag att vi bara antar hans beskrivning av Kvalitet som en Kopimistisk grundtext rakt av.

    Den enda andra beskrivningen som finns av vad Kopimismens Kvaliet skulle kunna vara är ju skapelseberättelsen, och där hittar jag inga motsägelser med Pirsigs beskrivning. När det är uppfyllt och känslan stämmer, så räcker det som argument för mig i det här fallet.

    Kommentar av Christian Engström — 28 september 2012 @ 16:16

  4. Motorcykelzen har också inspirerat den här utmärkta serien om tänkandets mysterier: http://syntience.com/videos_new_direction.html (rekommenderas)

    Kommentar av Kristofer Pettersson — 28 september 2012 @ 16:21

  5. Kul med lite äkta filosofiska funderingar på en politisk blogg.
    Det skulle jag tycka vore spännande att få se fler politiker ägna sig åt.

    Filosofi är ju trots allt grunden för all politisk verksamhet (förutom maktbegär, förstås).

    Mer av den varan!

    Kommentar av Carl Johan Rehbinder — 28 september 2012 @ 16:35

  6. Kanske lite off topic, men är det inte olyckligt att blanda ihop politik och religion? Är PP religiöst oberoende?

    Kommentar av Thomas — 29 september 2012 @ 12:57

  7. Thomas – religion? Vadå religion?

    Kommentar av Carl Johan Rehbinder — 29 september 2012 @ 13:26

  8. Är inte kopimismen en religion? Och är inte hänvisningen till ”This sermon in English” en hänvisning till att blogginlägget är en religiös text?

    Kommentar av Thomas — 29 september 2012 @ 13:50

  9. Frågan jag tycker man bör ställa sig övergripande (obs, att jag här börjat beskriva en tankegång, något liknande skulle orden falla ut som talaktens sägande… att ”tala” är handling… att ”säga” är ett görande; en tillverkning… skillnaden är en översättning av Aristoteles begrepp för Praxis/handling och Poiesis/tillverkning… ”Praxis” är alltså något annat än våra dagars ”praktik”. Praktik är något ”göra” och vår ”teori” är en särskild praktik, ett speciellt göromål… ”Praxis är alltså ”Handling” och handling handlar om etiken, dvs etiken visar sig genom göromålens tillverkning i tillvägagångssättet… alltså sagt och gjort genom sägandets val av lämpliga uttryck i akt och mening genom talandet…Handling är det omedvetet medvetna göromålet…)

    Frågan jag tycker hen bör ställa sig, är vad det finns för skäl till att växla över till ett annat ordbruk i språkandet… om en sedan länge i andra termer mer allmänt bekant definierad mänsklig handlings-etisk-problematik… vilken i mest bekant dagligt tal sägs röra förhållandet mellan ”tro” och ”vetenskap”… Att det finns många skäl till fördjupning av det vardagliga talet och många både religiösa och filosofiska uttryck för att det pågår en nyansrik vetenskapsteoretiserande precisering av retoriken i problematiken kan hen få exemplifierat för sig mycket väl med hjälp av två tillsammans ytterst klargörande samtal i ”Hedningarnas förgård” på svt.forum…

    Dels, samtalet i Kungliga Vetenskapsakademien mellan inledarna kardinal Gianfranco Ravasi och professor Georg Klein, samt de övriga deltagarna, fysikern Ulf Danielsson, tumörbiologen Ingemar Ernberg, biskop Antje Jackelin, Åsa Wikfors prof. i teoretisk filosofi och författarna PC Jersild, Ylva Eggehorn.

    Dels, det uppföljande samtalet i Fryshuset mellan inledarna Gianfranco Ravasi och människorättsfundamentalisten Thomas Hammarberg, samt Fryshusets grundare Anders Carlberg, Ung kristen vänsterns vice orf. Linnea Jacobsson, Unga Humanisters ordf. Jessica Schedvin, Christer Sturemark ordf. i Humanisterna, den ”icke-troende” skribenten Per Wirtén och den islamistiske fredsdebattören och bloggaren Fazeela Zaib.

    Det rör sig här om ca. fem timmar av lyssnade… något jag verkligen rekommenderar alla som finner detta samtal om ”kopemismen” meningsfullt.

    I vad vilken mening är ”grundproblematiken” tillräckligt klargjord med dikotomin ”tro/vetande” eller betjänt av ett kopemistiskt språkbruk? Klargör dess terminologi någon väsentlig aspekt i skillnad mellan evolutionens, Koranens eller Bibelns variationer av skapelseberättelse? Fördjupas förståelsen av berättandets olika skapelseakter? … Om inte… vad syftar samtalet i så fall till – story telling? – en för pirater ideologisk grundning av deras identitet med en naturvetenskaplig och humanistiskt förankrad hållning till det politiska uppdraget… eller… rör det sig om ett identitetskapande av ett humanistisk naturvetenskapligt trossamfund?

    ”Guds hus” är med vår dominerande tradition givet vis ”kyrkan”… Christer Sturemark, ”sekulär Humanist”, som han symboliskt kallar sig på grund av sin tro på människorna och deras förnuftsförmåga, att erkänna och handla i enlighet med FNs konvention om de ”mänskliga rättigheterna, önskar sig uppenbart ett timligt, världsligt ”hus” för sitt ”nyreligiösa” samfunds predikan om mänskliga rättigheter och den sekulära Humanismens tro på människornas (gudomliga och övernaturliga) skapelseförmåga utan ”Gud” eller andra ”övernaturligt” logiskt matematiska väsens kopimistiska inblandning i skapandets självdifferentierade identifieringar. Han menar därför att de sekulära humanisternas trosamfund ska behandlas likvärdigt av den svenska staten som just ett trosamfund bland andra religiöst liknande samfund. ”Samhället”, dvs dess ”medborgare” inklusive alla människor levande på ”statens” territorium är inte sekulära, även om Sturemark tror att ”samhället” skulle vara ett bättre liv att leva om alla människor var sekulärt troende. Men för att försvara olika trosriktningars likvärdighet, menar han att ”staten” bör vara en sekulärt driven inrättning… Således kan en ”sekulär humanist” som Sturemark bli en hel statsman som både tror det han vet är av värde och vet det han tror är det önskvärda, emedan den kristne humanisten får skilja sig från sin mänsklighets tro hemma innan hen på morgonen skrider till regelverket som robot i det statliga ämbetets Migrations-myndighets-utövning

    Sturemark får nog reda ut vad ”samhället” i människorna och ”människorna” i samhället handlar om retoriskt för-med-vetet i och med sitt medvetandes förutsättning gemenskapandets samhälliggörelse ifall ”samhället”… inte… är sekulärt, dvs, är ”världsligt” och ”timligt” till på platser i ögonblicket… samtidigt… med både troendes och vetandes människors begrepp om den symboliska världens frånvarande närvaro i ”verkligheten”…

    (obs, att jag här börjat beskriva en tankegång, något liknande skulle orden falla ut som talaktens sägande… att ”tala” är handling… att ”säga” är att göra ”det”, dvs, en handlingen omedvetet etiskt meningsfull genom dess uttryckande… vilket svarar an medvetet till ett gemensamt för-med-vetande… viket är, som jag hör och ser det, mitt retoriskt moraliskt ömsesidiga ansvar… här något grammatiskt regelvidrigt men huvudsakligen ändå en regelbundet beskriven någorlunda personlig moralitet)

    Om nu kopimismens församling av pirater försöker bygga sig plats i den allmänna ”kyrkans” parlament i en perspektivistisk strävan att bli ett statsbärande parti, låt säga, i och med en ”sekulär stat”… ska då kopimismen vara en förutsättning som ny ism likkt tidigare liberalismer eller kommunismer för en tillhörighet… eller möjligen det redan men ännu-inte förverkligade resultatet av de retoriskt gemenskapande kommunisternas demokratiskt pågående piratverksamhet… det frågar jag mig… retoriskt… därför att varken Pirsig eller ”Kopimismens fader” har ett retorisktbegrepp om Handling som den anti-ontiska ontologins samtidigt icke-metafysiska metafysik: Såväl det ”kvalitativa” som ”Det godas dragningskraft” utreds och skapas till sitt innehåll och omfattning, konkret och abstrakt, enskilt och allmänt genom retoriskt-etisk-politisk handling…

    Om inte piraterna inser att det inte är Ordet, (Beteckningarna, Gud, Staten, Partiet, Lagen, Pengen, Marknaden, etc), utan själva ordandets betecknare som skapar de kvalitativa måtten för sin världs motiverande dragningskraft… ja, då kommer hoppets fantasi och utopi dö ut i takt med klimatförändringens gynnande av helt andra varelser än de vi har möjlighet att bli… vi är inte här för att få veta vad det goda är, utan för att bli det…

    Kommentar av Nils Ivar Tenmann — 29 september 2012 @ 14:07

  10. Förintellektuell verklighet vs. intellektuell verklighet. Alltså en fråga om kognitiv, hur vi rent intuitivt sorterar sant från falskt utifrån tidigare kgnitiv/kunskap. Hur denna frågeställning löper ut beror givetvis på hur personen i fråga rent psykiskt hanterar kognitiv dissonans. Oopss, tror att jag just råkade ha sönder det fina flödesschemat. Nä visst ja, det var religion det handlade om, alltså den ena ytterligheten i hanteringen av kognitiv dissonans.

    A är rätt. Om B antyder att A är fel, så måste B vara fel eftersom A är rätt. Det är den religiösa metoden att hantera något nytt som står i konflikt med den ryggsäck av tidigare kognitiv personen bär på. En icke-religiös, gällande den specifika uppkomna dissonansen, kan dock tänka sig en helt annan logisk kedja. Men det är ju å andra sidan irrelevant, för det var ju fråga om en religiös hållning, eller hur?

    Kommentar av steelneck — 29 september 2012 @ 18:51

  11. Steelneck skrev:

    A är rätt. Om B antyder att A är fel, så måste B vara fel eftersom A är rätt. Det är den religiösa metoden

    Nja, det tycker jag är en delvis orättvis formulering. Jag skulle hellre säga att det är den dogmatiska metoden, som i och för sig är vanlig inom fundamentalistiskt tillämpad religion, men som också är mycket vanlig inom till exempel vetenskapen.

    Varje nytt riktigt stort vetenskapligt framsteg — att jorden är rund, evolutionsteorin, relativitetsteorin, eller vad som helst — möttes av precis den typen av dogmaiskt motstånd från det vetenskapliga etablissemanget när de först presenterades.

    Så även om de stora religionerna har en track record av att ofta ha tagit till den här typen av idiotposition, är de inte ensamma om det. Just det tror jag man ska se som en mänsklig egenskap, helt enkelt, som dyker upp i alla sammanhang.

    Kommentar av Christian Engström — 29 september 2012 @ 23:16

  12. Thomas: Grunderna för i princip alla religioner så väl som politiska ideologier ligger i filosofi så det är inte ett dugg märkligt att söka gemensamma grund-filosofier till en given religion eller en given politisk ideologi.

    Kommentar av gurrainamerikatt — 30 september 2012 @ 1:24

  13. @ gurrainamerikatt
    Jag har inga synpunkter på att Piratpartiet bygger på en religiös värdegrund. Ni placerar er i samma grupp som KD och SD, som ju bygger sin politik på kristen värdegrund. Personligen tycker jag det är djupt olyckligt att blanda religion och politk, men det är ju bara min personliga åsikt.
    Däremot är det ohederligt av PP att hävda att partiet är religiöst obundet, när dess ledning så tydligt förespråkar en viss religion.
    Man kan också ställa sig frågan om utövande och troende muslimer, kristna, judar eller andra religiösa grupper är välkomna i Partiet?

    Kommentar av Thomas — 30 september 2012 @ 8:59

  14. Christian, har du berättat att kopimismen som religion var en kul ide av ungpirater, när de noterade att en kristen fundamentalist-präst undgick ett förtalsåtal därför att det hade religiös grund, alltså religiösa kan bryta mot lagen. Följaktligen anmälde man kopimismen som en officiell religion och fick godkänt, i hopp om att lättare kunna kopiera på religiös grund, analogt med hur fundamentalistiska prällen hetsade mot homosexuella på religiös grund.

    Sen tycker jag det är skitkul hur du tagit tag i saken ”på riktigt” med en glimt i ögat som de flesta medpirater verkar förstå. Det blir ganska bra oxå. Ganska naturligt att insiktsfulla nätglobalister uppvärderar insidan i förhållande till det ensidiga intresset för yttre värden som industrisamhället närt. Keep on!

    Kommentar av Anders E — 4 oktober 2012 @ 0:47

  15. Vad den ÄR är en bok om en resa han gjorde med sin son, en bok om hur han försökte sig på att definiera kvalitet, samt en självbiografi!

    Kommentar av dieta — 4 oktober 2012 @ 5:35

  16. Hur ser man att det är en filosof som kör?

    http://www.faidros.net/blog/?p=1205

    Kommentar av swefaidros (@swefaidros) — 5 oktober 2012 @ 9:21

  17. [...] Kopimistiska skapelseberättelsen som jag föreslagit (i fem delar 0, 1, 2, 3, 4) identifierar tre Grundläggande Principer som samverkat för att skapa livet på [...]

    Pingback av Tre Kopimistiska K: Kopiering, Samarbete och Kvalitet « Christian Engström, Pirate MEP — 6 oktober 2012 @ 10:33

  18. [...] den Kopimistiska skapelseberättelsen hittills (i sex delar 0, 1, 2, 3, 4, 5)  har vi identifierat tre Grundläggande Principer som genomsyrar skapelsen: 1. Kopiering 2. [...]

    Pingback av Kreativitet: Det nollte Kopimistiska K-et « Christian Engström, Pirate MEP — 7 oktober 2012 @ 5:01

  19. [...] den Kopimistiska skapelseberättelsen hittills (i sex delar 0, 1, 2, 3, 4, 5)  har vi identifierat tre Grundläggande Principer som genomsyrar skapelsen: 1. Kopiering 2. [...]

    Pingback av Det Missionerande Kopimistsamfundet | Kreativitet: Det nollte Kopimistiska K-et — 8 oktober 2012 @ 17:20

  20. [...] Kopimistiska skapelseberättelsen som jag föreslagit (i fem delar 0, 1, 2, 3, 4) identifierar tre Grundläggande Principer som samverkat för att skapa livet på [...]

    Pingback av Det Missionerande Kopimistsamfundet | Tre Kopimistiska K: Kopiering, Samarbete och Kvalitet — 8 oktober 2012 @ 17:21


RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

Rubric-temat. Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 937 andra följare

%d bloggers like this: