Öppet brev om påstådda Wikileaks-källan Bradley Manning

Presskonferens i EU-parlamentet om Bradley Manning

I förmiddags var jag med på en presskonferens här i Europaparlamentet om Bradley Manning, soldaten som den amerikanska regeringen pekar ut som den som läckte materialet om krigen i Irak och Afghanistan till Wikileaks.

Tillsammans med ett 60-tal andra EU-parlamentariker har vi skrivit ett öppet brev till den amerikanska administrationen, där vi kräver att FN:s speciella rapportör för tortyr ska få möjlighet att träffa Bradley Manning i enrum. FN har bett om det, men hittills har USA vägrat.

Skälet till att FN:s rapportör för tortyr är intresserad av fallet är att Bradley Manning hölls i isoleringscell under de första 8 månaderna sedan han arresterades.

Totalt har Manning suttit fängslad i 18 månader i väntan på rättegång, men nu ska rättegången äntligen inledas den 16 december.

Läs mer hos Henrik Alexandersson, DN, The Guardian, Wired, Henrik Alexandersson

Presskonferensen om brevet kan ses på Youtube.

Det öppna brevet som vi skickat ser ut så här:

Brussels, 30 November, 2011

OPEN LETTER

TO:

U.S. President Barack Obama,
Members of the U.S. Senate
Members of the U.S. House of Representatives
U.S. Secretary of Defense Leon Panetta
U.S. Secretary of the Army John McHugh
US Army Chief of Staff Raymond T. Odierno
Mr. William Kennard, U.S. Ambassador to the European Union

As Members of the European Parliament, who were elected to represent our constituents throughout Europe, we are writing to express our concerns about alleged human rights violations against Bradley Manning, a young soldier who has been accused of releasing classified information pertaining to possible U.S. war crimes in Iraq and Afghanistan. We are concerned that the U.S. Army has charged Bradley Manning with “aiding the enemy,” a capital offense that is punishable by death. We have questions about why Mr. Manning has been imprisoned for 17 months without yet having had his day in court. We are troubled by reports that Mr. Manning has been subjected to prolonged solitary confinement and other abusive treatment tantamount to torture. And we are disappointed that the U.S. government has denied the request of the United Nations Special Rapporteur on Torture to meet privately with Mr. Manning in order to conduct an investigation of his treatment by U.S. military authorities.

We call upon the United States government to allow Juan Mendez, the United Nations Special Rapporteur on Torture, to conduct a private meeting with Bradley Manning, the accused WikiLeaks whistle-blower. Mr. Mendez has made repeated requests to American officials to meet privately with Mr. Manning in response to evidence that he was subjected to abusive confinement conditions while he was detained at a facility in Quantico, Virginia. Mr. Manning was held in solitary confinement for 23 hours per day during the eight months he was incarcerated at that location. It appears that he was at times forced to sleep and stand at attention without any clothing. His legal counsel has documented additional incidents which indicate the possibility of other rights violations.

Hundreds of U.S. legal scholars have signed an open letter to the Obama administration, arguing that the conditions of confinement endured by Mr. Manning at Quantico may have amounted to torture. Following worldwide calls for an end to the abusive treatment, Manning was moved to a facility in Fort Leavenworth, Kansas, where his conditions are said to have improved. The U.S. military conducted an internal investigation into the allegations of mistreatment at Quantico. The preliminary results of this investigation found that Mr. Manning was improperly placed on ”prevention of injury” status, against the recommendations of qualified medical personnel. However, these findings were ultimately overturned by a military prison official who was implicated by the report. Therefore, the U.S. military’s internal investigation has been compromised by clear conflicts of interest. This so-called “prevention of injury” status was the justification for a number of extraordinary measures, such as denying Mr. Manning comfortable bedding and not allowing him to exercise.

By preventing U.N. officials from carrying out their duties, the United States government risks undermining support for the work of the United Nations elsewhere, particularly its mandate to investigate allegations of torture and human rights abuses. In order to uphold the rights guaranteed to Bradley Manning under international human rights law and the U.S. Constitution, it is imperative that the United Nations Special Rapporteur be allowed to properly investigate evidence of rights abuses. PFC Manning has a right to be free from cruel and unusual punishment. People accused of crimes must not be subjected to any form of punishment before being brought to trial.

Finally, we in the European Union are totally opposed to the death penalty. And we certainly do not understand why an alleged whistleblower is being threatened with the death penalty, or the possibility of life in prison. We also question whether Bradley Manning’s right to due process has been upheld, as he has now spent over 17 months in pre-trial confinement.

Furthermore, Bradley Manning should not be forced to waive his right against self-incrimination in order to speak with anyone who seeks to investigate evidence of abuse in their official capacity.

Consistent with these internationally-recognized standards, as well as the rules governing his mandate, United Nations Special Rapporteur on Torture Juan Mendez must be allowed to conduct an unmonitored meeting with Bradley Manning, without any further delay.

Yours sincerely,

1. Marisa Matias
2. Christian Engström
3. Ana Gomes
4. Marietje Schaake
5. Christofer Fjellner
6. Jan Philipp Albrecht
7. Sonia Alfano
8. Margrete Auken
9. Alexander Alvaro
10. Sandrine Bélier
11. Lothar Bisky
12. Pascal Canfin
13. Françoise Castex
14. Nessa Childers
15. Nikolaos Chountis
16. Daniel Cohn-Bendit
17. Tarja Cronberg
18. Chris Davies
19. Véronique De Keyser
20. Bas Eickhout
21. Cornelia Ernst
22. Jill Evans
23. Göran Färm
24. Ilda Figueiredo
25. Sven Giegold
26. Mikael Gustafsson
27. Thomas Händel
28. Rebecca Harms
29. Anna Hedh
30. Jacky Henin
31. Elie Hoarau
32. Richard Howitt
33. Sophie In’t Veld
34. Yannick Jadot
35. Ska Keller
36. Jürgen Klute
37. Jean Lambert
38. Philippe Lambert
39. Kartika Liotard
40. Sabine Lösing
41. Sarah Ludford
42. Olle Ludvigsson
43. Ulrike Lunacek
44. Miguel-Angel Martinez Martinez
45. Willy Meyer
46. Paul Murphy
47. Miguel Portas
48. Raúl Romeva I Rueda
49. Heide Rühle
50. Judith Sargentini
51. Carl Schlyter
52. Olle Schmidt
53. Helmut Scholz
54. Marc Tarabella
55. Rui Tavares
56. Keith Taylor
57. Emilie Turunen
58. Marita Ulvskog
59. Gianni Vattimo
60. Derek Vaughan
61. Diana Wallis
62. Renate Weber
63. Åsa Westlund
64. Gabriele Zimmer

Berlinpiraternas program del 7 och 11-13

Berlinpiraternas program på tyska

Piratenpartei Berlin gjorde valsuccé med ett partiprogram som är bredare än det som svenska Piratpartiet har idag.

Johan Tjäder har påbörjat arbetet med att sammanfatta Berlinpiraternas program på svenska. Del 1-3 (med avsnitten Demokrati, Transparens och Nätet) finns finns i bloggposten Berlinpiraternas program 1-3.

Här kommer sammanfattningar av ytterligare några avsnitt ur det tyska programmet. Johan Tjäder skriver:

7. Medborgarrätt och inrikespolitik

Dagens inrikespolitik betraktar alla medborgare som misstänkta. Det kan inte Piratpartiet gå med på. Övervakningen är inte lösningen, utan brottsprevention och stärkta medborgarrätter ska vara målen.

En enskild polismans uppträdande kan sänka befolkningens förtroende för polisen. Därför ska alla poliser tilldelas ett identitetsnummer så att deras gärningar kan dokumenteras.

Det ska finnas en särskilt myndighet dit medborgarna kan lämna klagomål mot polisen. I den myndigheten ska det inte få jobba poliser.

Flera inskränkningar i mötesfriheten har skett i Berlin de senare åren. Detta måste bort.

Möten får inte övervakas och dokumenteras. Poliser ska inte gå och fotografera mötesdeltagare utan ha konkreta misstankar. Det ska finnas en konkret och påtaglig risk. Bilder som trots allt tas ska utan anmodan lämnas till mötesarrangören. Personer som fotas ska bli informerade.

Antalet civila poliser som bevakar ett möte ska tillkännages mötesarrangören.

Kameraövervakning av det offentliga rummet ska inte ske. Förbipasserande ska inte betraktas som misstänkta.

Kameraövervakning ger ingen säkerhet. Den undsätter inte nödställda (det gör civilkurage). Den är inte preventiv. Och det man vill övervaka, som inte vill bli övervakat, kommer naturligtvis att flytta någonstans där man inte har övervakning.

Kameraövervakning inskränker friheten hos berlinbor och deras gäster. Känslan att vara ständigt övervakad är ingen känsla av säkerhet. Snarare blir man orolig över vad ens egna fel och brister kan leda till för anklagelser.

Övervakning leder till farliga berg av personuppgifter. I den övervakningsverksamhet som trots allt ska ske ska skyddet för personuppgifter vara högt.

Kräkningen av den personliga integriteten kan inte repareras genom krav på aldrig så kort lagringstid. Övervakningen av det offentliga rummet i Berlin måste upphöra. Redan insamlade persondata måste förstöras och polisen måste öka sin granskning av privata vaktbolag.

11. Politik för sexuell jämställdhet och familjepolitik

Piratpartiet står för en modern jämställdhets- och familjepolitik som baseras på fritt självbestämmande över ens personliga angelägenheter. Varje människa måste själv få välja hur man ska leva sitt liv.

Var och en ska få bestämma över sin egen könsliga och sexuella identitet och orientering. Diskriminering på de grunderna är fel.

Piratpartiet stödjer mångfald i samlevnadsformer. Staten ska inte längre gynna bara en samlevnadsform av blott historiska skäl.

Då piratpartiet stödjer mångfald i samlevnadsformer följer det naturligt att barn som växer upp i sådana familjer har samma rätt till omsorg som andra. Detta gäller också de svaga i samhället. Likhet inför lagen gäller även dessa grupper.

12. Stat och religion

Piratpartiet uppfattar religionsfrihet så att det inte enbart handlar om rätten att fritt utöva sin religion utan också rätten att vara fri från religion. Piratpartiet erkänner och respekterar betydelsen av individuella trosupplevelser för den enskilda människan.

Statens religionsneutralitet måste innebär att alla former av statligt stöd till vissa trossamfund måste upphöra.

I Sverige skulle det kunna handla om att statens stöd för att samla in kyrkoavgift skulle avskaffas, liksom statsbidraget till trossamfunden. Man får väl fundera lite på begravningsverksamheten också, även om begravning i någon form är något som alla behöver förr eller senare.

13. Konst och kulturpolitik

”Konsten är en frihetens dotter” som Friedrich Schiller sa.

Genom kulturpolitiken skyddas inte bara de kreativa, utan vår egen frihet. En ansvarsfull, transparent, vitaliserande och hållbart gestaltande kulturpolitik stärker ett framtidsorienterat, mångfaldigt och humant samhälle.

Piratpartiet ämnar stödja Berlins kulturinstitutioner genom den ekonomiska krisen eftersom en förlorad kulturell infrastruktur tar lång tid att bygga upp igen, till skillnad från andra materiella värden.

Kulturinstitutioner ska vara öppna för att få en fast förankring i samhället.

Berlinpiraternas program består totalt av 13 avdelningar:

1. Demokrati
2. Transparens
3. Nätet
4. Utbildning
5. Stadens utveckling
6. Trafik & kollektivtrafik
7. Medborgarrätt och inrikespolitik
8. Asyl och Migrationspolitik
9. Konsumentpolitik Drogpolitik
10. Industri- och socialpolitik
11: Politik för sexuell jämställdhet och familjepolitik
12: Stat och religion
13: Konst och kulturpolitik

De som är länkade har vi nu sammanfattningar av, och de olänkade återstår att sammanfatta.

Den som vill ge sig på något av de återstående avsnitten får gärna göra det och posta sammanfattningen här i kommentarerna. Programmet på tyska finns här.

Uppdatering: Felöversatt rubrik rättad, se inlägg av Oscar Swartz. Jag vet inte om ”Drogpolitik” är exakt rätt nyans jämfört med det tyska originalet ”Suchtpolitik”, men det förklarar i alla fall vad avsnittet handlar om.

Grattis till utmärkelsen, Rick!

Piratpartiets grundare Rick Falkvinge har blivit utsedd till en av världens 100 viktigaste tänkare

Rick Falkvinge, som grundade Piratpartiet 2006, har blivit utsedd till en av världens 100 intressantaste politiska tänkare av den prestigefyllda amerikanska tidskriften Foreign Policy.

Grattis, Rick, det är välförtjänt!

Foreign Policy skriver i sin motivering:

98. Rick Falkvinge
For taking pirates into politics
Founder, Pirate Party – Sweden
”It’s more fun to be a pirate than to join the navy,” the late Steve Jobs once said. No one had to tell Rick Falkvinge, founder and chief evangelist of the growing global Pirate Party movement. A former software entrepreneur and Microsoft employee, Falkvinge founded the original party in Sweden in 2006. It rose to prominence following a government crackdown on the Pirate Bay file-sharing site, and Pirate parties are now active in more than 25 countries.

Indeed, 2011 may be remembered as the year Falkvinge’s big idea broke through into the public consciousness. His Pirates still aren’t exactly mainstream, but the issues they focus on — government transparency, Internet privacy, and copyright law — are very much in the zeitgeist, and their ranks are growing. The Swedish and Swiss Pirate parties have aided WikiLeaks, offering the controversial site server space and web hosting; a self-described Pirate Party activist was named secretary of youth and sports in Tunisia’s revolutionary cabinet; and in September, the Pirates won a shocking 8.9 percent of the vote in Berlin’s state elections.

Falkvinge also made Internet waves this year with his high-profile advocacy of Bitcoin, a digital currency that is either the future of global commerce or a high-tech form of money laundering — depending on whom you ask.

Läs hela listan hos Foreign Policy.

Svenska Dagbladet uppmärksammar utmärkelsen med en intervju med Rick:

Hallå där Rick Falkvinge, tidigare partiledare för Piratpartiet, som återfinns på plats 98 när tidskriften Foreign Policy listar världens 100 viktigaste tänkare. I motiveringen står det att 2011 är året som dina idéer blev kända för en större krets och att just öppenhet och upphovsrätt är ämnen i tiden – vilken är den viktigaste framtidsfrågan?

Läs Pirat-grundare en av världens viktigaste tänkare hos SvD.

…………

Andra om ämnet: Rick Falkvinge, Piratpartiet (svenska, engelska), Sysadminbloggen, Henrik Alexandersson, Anne Kekki, Futuriteter, Niklas Svensson, TT,

Foto Christian Engström, fritt för publicering CC0

Berlinpiraternas program del 1-3

Berlinpiraternas program på tyska

Piratenpartei Berlin fick 9% i delstatsvalet i Berlin, på ett bredare partiprogram än vad det svenska Piratpartiet har idag. Jag skrev om det förra veckan, och passade då på att säga att det vore intressant att ha en sammanfattning av Berlinpiraternas program på svenska.

Johan Tjäder, som ofta brukar synas bland kommentarerna här och på andra bloggar, har sammanfattat de tre första avsnitten i programmet, och postat sammanfattningarna som kommentarer till det förra inlägget. Tack!

Jag lyfter upp dem här som ett gästblogginlägg. Johan skriver om Berlinpiraternas program:

1. Demokrati
Det första avsnittet handlar i alla fall om mer demokrati. Nu är det som står där mycket fokuserat på förhållanden i Berlin, men sammanfattningsvis handlar det om att folket ska få mer att säga till om.

Ett sätt är att ge medborgarna flera röster så att de antingen lägger alla sina röster på ett parti eller kandidat, eller sprider ut den på flera.

Mandatspärren bör avskaffas i lokalval och sänkas till 3 % på delstatsnivå (Berlin är alltså en delstat).

Berlinare som inte är EU-medborgare bör ges rösträtt i kommunala val.

Mer makt ska läggas på stadsdelarna. Det öppnar för mer flexibla lösningar där en stadsdel inte nödvändigtvis behöver göra som grannen utan man kan pröva sig fram på lite olika sätt.

En del av det här kan man väl tänkas låna till Sverige. Landstingen har idag en spärr på 3 %. Den är antagligen fullständigt onödig. Låt varje röst räknas. Man kan väl också tänka sig att öka självstyrelsen för regionerna så att varje region mer får finna sina egna lösningar, utan att behöva styras hårt ifrån riksdagen. Men då måste man acceptera att det inte blir lika för alla. Stockholmare och Norrbottningar får kanske inte samma vård, för självstyrelse innebär att man kan välja olika.

2. Transparens

Andra avsnittet handlar om transparens. Politik ska föras i det öppna. Beslut och underlag ska kunna granskas och via nätet kan allt mer information tillgängliggöras för medborgarnas granskning.

Detta betyder

• fri tillgång till offentlig information
• fri tillgång till offentligt finansierade konstnärliga verk
• informationsfrihet genom offentliggörande av statliga och kommunala arkiv för forskning och utveckling

Delstaten Berlin bör skaffa sig en onlineportal där delstatens alla verksamheter publicerar aktuell information om vad som pågår. Medborgarna ska kunna följa vad som händer.

Man vill också införa förstärkningar i källskyddet ungefär som Islands moderna medier initiativ.

Via den svenska offentlighetsprincipen och källskyddet har vi i Sverige redan mycket av det som frågas efter här. Själv tycker jag nog också att myndigheter är hyfsat bra på att berätta om aktiviteter som pågår – åtminstone informationsmässigt. Sen om det är så himla snyggt är väl en annan sak.

Det man kan ta till Sverige är principen att offentligt finansierade verk borde vara tillgängliga för alla att använda och återanvända eftersom det understödjer kreativitet och innovation. Om vi alla är med och betalar så är det ännu mer så.

3. Nätet

Tredje avdelningen: nätet

Internet är den grund som den fria informationsteknologin vilar. I detta århundrade bör alla ha tillgång till nätet. Ett fritt trådlöst nätverk borde därför upprättats – fritt från statlig kontroll och censur.

Delstaten bör medverka till att fria knutpunkter för trådlöst internet sätts upp. Särskilt gäller detta offentliga institutioner som bör tillhandahålla fri internettillgång via WLAN. Det kommer att stärka Berlin som utbildnings- forsknings- och handelsstad.

Delstaten bör också ta ansvar för utbildning för att minska den digitala klyftan.

Delstaten ska också verka för ökad frekvenstillgång för att möjliggöra en kraftig utbyggnad av nätet.

Den som levererar en öppen och anonym tillgång till nätet ska inte behöva leva upp till datalagringskrav och andra regleringar som styr operatörer idag.

Det här var alltså de tre första delarna ur Berlinpiraternas program, men det finns tio avsnitt till. Fritt fram för alla som känner för att sammanfatta något avsnitt och posta i kommentarerna här.

”Nätpirater applåderar EU-dom”

Läs mer hos Europaportalen

En EU-dom slår nu fast att internetoperatörer inte får filtrera internet.– En milstolpe och stor seger, säger Piratpartisten Christian Engström.

Läs mer hos Europaportalen

…………

Andra om ämnet: Piratpartiet, ACTA-bloggen, Viktualiebrodern, SvD, Anders S Lindbäck, Henrik Alexandersson, EU-domstolen ECJ

”ACTA-myglet når nya höjder”

Nu har EU-maskineriet återigen lyckats överträffa sig självt när det gäller mygel runt hanteringen av ACTA-avtalet. Vilket man knappast skulle ha trott var möjligt, med tanke på hur det har skötts hittills.

Vad ska man säga?

Läs mer hos Henrik Alexandersson

och ACTA-bloggen

Data Roaming: Dear Former State Monopolies,

The mobile operators that are former state monopolies are opposed to meaningful caps on data roaming prices

Last week I met with lobbyists from Telekom Austria, on the subject of data roaming. Everybody agrees that today’s roaming charges of around 3000 euro per gigabyte are unreasonable and are hurting the single market.

The Commission wants to introduce a retail price cap of 900 euro per GB from the first of July 2012, combined with a wholesale price cap of 300 euro per GB.

I am instead proposing at retail cap of 20 euro per GB, and a wholesale price cap of 10 euro per GB by the same date. This would bring data roaming surcharges in line with the domestic price for using your smartphone or laptop to access wireless Internet.

When I met with the lobbyists from Telekom Austria, they made clear that they agree with the Commission, and think that a 300 euro per GB wholesale price cap is reasonable. I explained why I think the price cap should be 30 times lower, at 10 euro per GB.

I base my suggestion on the fact that the production cost for 1 GB of mobile data transfer is about 1 euro or less. I have several public sources to back up this estimate of the production cost, which makes a 10 euro per GB wholesale cap more than reasonable.

I promised that I would come back to the lobbyists with references. Here is my reply:

Dear Telekom Austria,

It was a pleasure meeting you in my office in the European Parliament in Strasbourg last week, to discuss the Roaming III Regulation proposed by the Commission, and in particular price caps for data roaming.

As you remember, we also met at the breakfast in the European Parliament in Brussels the week before that, when a representative from your company made a presentation of your views on the regulation of data roaming.

Since your company’s position is shared by all or most of the former state monopoly telecoms that are now the dominating players in their respective home markets, such as Telefónica and Deutsche Telekom, I have published this letter on my blog in addition to sending it to you.

On both occasions we met, you made clear that you support the Commission’s proposal to set the price caps at 900 euro per GB retail for consumers, and 300 euro per GB wholesale between telecom operators from July 1, 2012.

When we met, I promised to come back to you with references showing that the production cost for 1 GB of mobile data transfer is less than 1 euro, which would make a wholesale cap of 10 euro per GB more reasonable.

Here are the references I promised (with emphasis added by me):

• Ericsson: The head of R&D at Ericsson, Håkan Eriksson, in an article published in August, 2010 in Swedish technology journal Ny Teknik:
  

  ”To produce 1 GB of mobile data transfer costs about 1 dollar, and a client with a smartphone uses about half a GB per month”

• Nokia Siemens: White paper Mobile broadband with HSPA and LTE – capacity and cost aspects (May 2010), page 8:
  

  ”The cost of delivering a GB of data is highly dependent on the network utilization. If total data use is high, either due to a high number of subscribers or to high use per subscriber, the cost per GB can be below 1 EUR. Figure 8 shows that a cost of less than 1 EUR can be obtained with 40% mobile broadband penetration and 2 GB/sub/month.”

• Plum Consulting: The study The open internet – a platform for growth(October 2011), page 19:
  

  ”Ericsson, Nokia Siemens Networks and “3” in the UK have published estimates of the costs of carrying additional traffic on mobile networks (considered in Appendix B). Forward-looking estimates which take account of the transition to LTE, additional spectrum and traffic and subscriber growth (which improves overall network utilisation) put the cost to the mobile network operators at under €1 per GB. WiFi and femtocells may also offer low cost options in terms of traffic offload.

  Mobile network incremental data traffic costs are therefore substantially greater than those for fixed networks, but well below existing smartphone data tariffs of around €10 per GB. Data traffic growth not only appears profitable, but may contribute to lower average costs per GB carried.”

• Swedish National Regulating Authority PTS (Post- och Telestyrelsen) has published a very comprehensive overview of the Swedish telecom market in 2010 (in Swedish). On page 35 they say that the total revenues for mobile data transfer in Sweden in 2010 were 4.2 billion SEK, and on page 27 they say that the total volume of mobile data transfer was 53,100 TB, i.e.: 53.1 million GB. Dividing these two numbers gives an average income for the Swedish mobile operators of 80 SEK per GB, which is about 9 euro per GB.

I hope these references are helpful to you in understanding why I think that 20 euro per GB retail, and 10 euro per GB wholesale, would be quite reasonable price caps from July 1, 2012.

I repeat the link to my earlier blog post Proposing a 10 Euro Per GB Cap On Data Roaming for your convenience.

I look forward to your comments in due course.

Best regards,

Christian Engström, MEP
Piratpartiet

”First Pirate MEP: We expect party to grow”

- Pirate parties in EU countries are expected to grow, because they address issues of high importance in the modern society that is based on digital information, Christian Engström, Swedish Pirate MEP, told EurActiv Germany in an exclusive interview.

Read the interview at EurActiv.com

Medborgarlön är effektivt för samhället

Medborgarlön är tryggare för medborgarna, billigare för staten och effektivare för samhället

Igår skrev jag om att bredda Piratpartiets politiska plattform, och hur jag ser tyska Piratenpartei som en inspirationskälla efter deras framgångar i delstatsvalet i Berlin, där de fick 9%. En av de mest spännande punkterna i Berlinpiraternas program tycker jag är medborgarlön.

För ett år sedan skrev jag så här om medborgarlön, med anledning av att Liberaldemokraterna då lanserade förslaget i debatten:

Medborgarlön har kommit upp i den politiska diskussionen. Jag gillar idén. Det är ett sätt att röja upp i snårskogen av myndigheter som ställer till byråkrati för dem som behöver hjälp, och ta bort den osäkerhet och förnedring som den som söker socialbidrag idag kan utsättas för.

I praktiken har vi redan medborgarlön införd i Sverige. Ingen svälter ihjäl av rent ekonomiska skäl. Samhället delar redan ut resurser så att alla i slutändan kan både äta och bo, vare sig de bidrar till produktionen eller inte.

Men det är väldigt många byråkrater och blanketter och beslut som kan överklagas från det att man har oturen att förlora jobbet, tills det till slut dimper ner en utbetalning som gör att man trots allt överlever. Med medborgarlön blir det både tryggare och värdigare för den som behöver hjälp, och betydligt billigare för staten.

Liberaldemokraterna kommer enligt uppgift driva frågan om medborgarlön kombinerat med plattskatt. Det innebär att alla har medborgarlönen i botten, och sedan betalar samma procentsats från första kronan som de tjänar på att jobba.

Det här skulle förenkla skattesystemet något enormt, samtidigt som det blir raka och enkla regler som är lika för alla, och som alla kan förstå.

Rent nationalekonomiskt är ett sådant system mycket intressant, eftersom det upphäver ineffektiviteten som uppstår på grund av ”den järnhårda lönelagen”.

Den järnhårda lönelagen säger att lönen för ett arbete måste vara så att det räcker till mat och hyra för arbetaren (för annars dör han och kan inte fortsätta arbeta). Därför går det idag inte att anställa en arbetslös person för att hjälpa till med någon uppgift som inte är så viktig att det går att motivera en riktig lön för, men som ändå vore värt en del pengar för någon att få gjort. Det är en samhällsekonomisk ineffektivitet när vi har arbetslöshet.

Det blir en möjlighet för arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden utan att man behöver införa en massa nya krångliga regler om lärlingssystem. Systemet fungerar också utmärkt för personer med nedsatt arbetsförmåga, som kanske kan och vill jobba lite grand, men som inte orkar arbeta så mycket att de kan försörja sig på det.

Med medborgarlön och plattskatt kan vi överbrygga en del av klyftan mellan dem som har jobb och dem som inte har det. Vi får en bättre fungerande arbetsmarknad där det blir lättare att ta sig in, samtidigt som den som behöver hjälp får det på ett värdigt och rättvist sätt.

Piratpartiet har ingen uppfattning i frågan om medborgarlön, i vart fall inte ännu. Men själv tycker jag det är en riktigt bra idé.

…………

Andra om medborgarlön (då, för ett år sedan): Magnihasa, Tommie Gran, Klara Tovhult mfl, Emil Isberg, Torbjörn Jerlerup, Mikael Ståldal

Breddning av Piratpartiets program

Valsuccén för Piratenpartei Berlin byggde på ett bredare partiprogram

I Piratpartiet diskuterar vi nu att bredda vår politik till fler områden. Det tycker jag är bra.

Idag är vi ett fokusparti som vill bevara friheten på internet, reformera upphovsrätt och patent, och som kritiserar det djupt odemokratiska EU som vi har idag.

Den politiska plattformen fungerade storartat i EU-valet 2009, och den är fullt tillräcklig även för EU-valet 2014. Alla de här frågorna är saker som faktiskt ligger på EU:s bord, och i EU-parlamentet är det en direkt fördel att ha en tydligt avgränsad agenda. Försöker man ägna sig åt allt kan man inte påverka något.

Men i riksdagsvalet är det annorlunda. Vi har ställt upp i två riksdagsval med den här smala politiska plattformen, och fått mellan 0.6 och 0.7% båda gångerna.

Det är så långt ifrån 4%-spärren att jag personligen inte skulle se någon särskild mening med att göra ett försök till på riksdagen med samma smala program. Det är inget fel på programmet som sådant, men de flesta väljare vill rösta på ett parti som är bredare. Det är min slutsats när jag jämför de 7% vi fick i EU-valet 2009 med de 0.7% i riksdagsvalet ett år senare.

Det tyska Piratenpartei gjorde nyligen succé i delstatsvalet i Berlin, och kom in i delstatsparlamentet med sensationella 9%. Piraterna i Berlin har samma kärna i partiprogrammet som vi, men de har även lagt till ytterligare frågor.

Jag skrev om några huvudpunkter i det tyska programmet i blogginlägget En pirat från Nürnberg berättar. Det fullständiga programmet på 51 sidor på tyska finns här. (Om någon som är slängd i tyska känner för att göra en sammanfattning på svenska vore det toppen. )

Jag behöver inte sticka under stol med att framgångarna för Piratenpartei är en inspirationskälla. Vi pirater skäms inte för att kopiera. Det är så bra idéer sprids. Men samtidigt ska vi naturligtvis inte kopiera deras program mekaniskt, utan att diskutera igenom de olika delarna själva. Den processen pågår just nu i partiet.

Den mest spännande frågan i tyskarnas program tycker jag är medborgarlön. Den ska jag återkomma till i senare blogginlägg. Nu ska jag bara kommentera två andra punkter i programmet: gratis kollektivtrafik och squatting. De kan tjäna som mall för hur Piratpartiet centralt kan ta ställning i lokala frågor.

Gratis kollektivtrafik är ett av Berlinpiraternas krav som har lyfts fram en hel del i media. Spontant tycker jag om tanken på att ta hela notan för kollektivtrafiken över skattsedeln. Vill vi locka bilister att börja åka mer kollektivt av miljö- och trängselskäl, är det säkert en av de allra effektivaste metoderna. Bara krånglet med att skaffa biljetter för den som inte brukar åka kollektivt är en tröskel som säkert får många att ta bilen som vanligt istället för att välja bussen ibland. Det finns andra argument för gratis kollektivtrafik också.

Men om det faktiskt är en bra och genomförbar idé att införa nolltaxa i lokaltrafiken i en viss region, det kan bara de som bor i regionen och har tillgång till siffror och detaljfakta veta. Berlinpiraterna tycker att det är en bra idé i Berlin, och då har jag ingen anledning att säga emot dem. Men om det också är en bra idé i Stockholm eller Göteborg eller Luleå, det måste de pirater som bor där avgöra efter regionernas egna förutsättningar.

Svenska Piratpartiet på riksnivå bör inte kategoriskt ta ställning varken för eller emot gratis kollektivtrafik. Vi kan ange en allmän hållning, men det slutgiltiga beslutet om det är en fråga som vi ska ta ställning för och driva aktivt i en viss region, det måste tas av de lokala piraterna på den nivån.

Mitt förslag till formulering i det centrala partiprogrammet skulle bli:

Piratpartiet på riksnivå tar varken ställning för eller emot gratis kollektivtrafik, men vi har ingenting emot att frågan drivs på landstingsnivå om medlemmarna där tycker att det är en bra idé.

Squatting är en annan fråga som Berlinpiraterna har med i sitt program. Tydligen är det en aktuell frågeställning i Berlin just nu. Jag känner inte till några detaljer om pågående squatting-fall i Sverige just nu, så det kanske inte är stort här hos oss, men enligt uppgift har frågan varit aktuell nyligen i Malmö.

Min egen inställning till squatting är lite kluven. Å ena sidan kan man ju inte generellt legalisera att folk flyttar in hur som helst i andras hus. Hus kan man inte dela fritt som man kan med kultur och kunskap.

Å andra sidan brukar det i konkreta fall vara lättare att sympatisera med husockupanterna än med deras motståndare, eftersom de förra påfallande ofta visar sig vara engagerade människor som faktiskt har något vettigt att säga om bostadssituationen på orten. Men tvingas man ta ställning till om ett antal ockupanter ska slängas ut med våld eller inte, behöver man veta mer om det konkreta fallet.

Mitt förslag när det gäller inställningen till squatting skulle därför bli:

Piratpartiet på riksnivå tar varken ställning för eller emot squatting, men är det så att en kommuns bostadspolitik är så vansinnigt illa skött att människor måste ockupera hus som ändå står tomma, då tycker vi att det är rimligt att de som bor där får bo kvar tills kommunen har fått rumpan ur vagnen och börjat göra något åt problemet, och vi har  ingenting emot att frågan drivs på kommunnivå om medlemmarna där tycker att det är en bra idé.

Det här var ett par punkter där jag tycker vi ska se till att decentralisera de slutgiltiga ställningstagandena ner till landstings- och kommunnivå. Men de tyska piraterna har flera frågor på programmet som ligger på den nationella nivån.

Jag ser fram emot en spänande diskussion om de frågorna över de närmaste månaderna. Och som sagt, om någon vill sammanfatta Berlinpiraternas program på svenska vore det fenomenalt. Det programmet är en mycket intressant startpunkt.

…………

Andra om ämnet: Piratpartiet, Anna Troberg (PP), Anna Troberg (PP), Marit Delden

Foto Oscar Swartz