Fakta-PM från regeringen om roamingpriser

Tyvärr behövs det reglering för att få bukt med de hutlösa priserna på dataroaming

Regeringen brukar då och då pubicera ”Fakta-PM” som informerar om regeringens ståndpunkt i olika aktuella EU-frågor.

I dagarna kom Fakta-PM 145 om roaming i mobilnät, alltså att man använder sin mobil eller smartphone utomlands (och därmed riskerar att bli debiterad hutlösa fantasisummor av sin operatör). Regeringen skriver:

Sammanfattning

Kommissionen vill genom förslaget skapa en långsiktig lösning på de höga kostnader för att använda mobiltelefoner och andra mobila apparater vid resor inom EU (roaming). Förslaget innebär att man inför strukturella åtgärder för att öka konkurrensen. Det innebär att mobilanvändare från och med den 1 juli 2014 ska kunna teckna avtal för mobil roaming som är separata från deras nationella mobilkontrakt. Som ett komplement till detta, och för att täcka perioden till dess att de strukturella åtgärderna är på plats och ger effekt, förlängs nuvarande förordning med grossist- och slutkundsprisreglering för röstsamtal, SMS och MMS. Kommissionen föreslår vidare att grossistprisregleringen för dataroaming förlängs och att det införs prisreglering för dataroaming även på slutkundsnivå. Oskäligt höga roamingavgifter är ett konsumentproblem som påverkar många användare. Regeringen är därför positiv till att kommissionen tar initiativ till att motverka sådana.

Jag håller med regeringen om att det behövs reglering av roamingpriserna, och jag kommer att stödja det om och när det kommer upp i EU-parlamentet. De föreslagna nivåerna för pris på röstsamtal och SMS tycker jag är helt rimliga.

Dock tror jag att det är nödvändigt att sätta pristaket för dataroaming betydligt lägre än vad kommissionen föreslår, om det ska få någon praktisk betydelse för att skapa en konkurrenskraftig inre marknad.

Att producera 1 GB mobil dataöverföring kostar ungefär 1 dollar, och en kund med smarta mobiler använder kanske en halv GB per månad, enligt Ericssons FoU-chef i en artikel i Ny Teknik för ett år sedan.

Observera att det är gigabyte han pratar om, alltså 1000 megabyte.

Med en prisreglering på 50 eurocent per megabyte blir det 500 euro per gigabyte som pristak. 500 euro per GB förefaller mig för det första vara helt oskäligt med tanke på att produktionskostnaden för operatören bara är 1 dollar, och för det andra helt meningslöst med tanke på att en normal slutanvändare som använder en halv GB per månad skulle behöva betala 250 euro i månaden för att använda dataroaming.

Jag bloggade om roamingpriserna för ett år sedan. Då skrev jag bland annat så här:

Den digitala infrastrukturen är en viktig enabling factor för hela näringslivet och ekonomin i Europa. Att det inte går att köpa ett mobilabonnemang som gör det möjligt att surfa var man än är inom EU är ett direkt hinder för den inre marknaden.

Det här handlar inte om vad som är bäst eller inte för telekombranschen. Det är en stor bransch, och den är ekonomiskt viktig, men den är inte den enda branschen. Det handlar om vad som ger de bästa förutsättnigarna för en stark tillväxt i alla branscher i Europa.

Då är en infrastruktur som fungerar över gränserna en nödvändighet. Det har vi inte idag när det gäller mobilt internet.

Man ska reglera så lite som möjligt, men inte mindre.

Det är den tumregel som jag tycker att lagstiftare ska tillämpa. Man ska inte hitta på en massa onödig reglering bara för att man kan. Men behövs det så behövs det.

När det gäller dataroaming är det ingen tvekan om att det (tyvärr) behövs reglering.

Därför stödjer jag den svenska regeringen i den här frågan, men skulle gärna se att regeringen verkade för ett pristak på kanske 10 euro per gigabyte (alltså 1 eurocent per megabyte) istället för den nivå som kommissionen föreslår.

Idag på förmiddagen diskuterade vi den här frågan i EU-parlamentets utskott för inre marknad och konsumentskydd (IMCO). Då framförde jag precis den här synpunkten (inklusive siffrorna från Ericssons FoU-chef). Glädjande nog verkade det på diskussionen i utskottet som om det finns en stor samsyn bland EU-parlamentarikerna över partigränserna om att den här frågan måste vi lösa. Just EU-parlamentariker drabbas ju av det här dagligen, eftersom vi kommer från olika länder men jobbar i Bryssel och Strasbourg.

I just den här frågan hoppas jag att det ska gå att skapa en majoritet för att göra någonting ordentligt. Det skulle i så fall inte vara en dag för tidigt.

…………

Andra som skriver om ämnet: Rick Falkvinge

Foto Christian Engström, fritt att använda CC0

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Official Silence on the Copyright Term Extension Request

Still no response from EU officials on the request to stop copyright term extension

In April this year, I and 40 fellow Members of the European Parliament. tabled a request for renewed referral of the copyright term extension dossier. The aim is to give the European Parliament a chance to reconsider its decision from April 2009 to extend the copyright term for musical recordings from 50 to 70 years. You can read more about the background here.

So far, I have not received any official response from the European Parliament at all. Unofficially, I have learned that there are people behind the scenes who want to interpret the relevant rule in the Rules of Procedure so that the request is technically inadmissible. But officially, I haven’t heard anything.

I find this odd, and, quite frankly, a bit worrying. If the relevant bodies in the European Parliament do in fact think the request is inadmissible, they should at least give me an official answer, so that I can decide what to do next. It is now the end of August, and more than four months have passed since the request was tabled.

Today I heard another rumour that adds to my worries, namely that the Council of Ministers is to make a decision on the copyright term extension next week. It was a blocking minority in the Council  that prevented the term extension from becoming a reality in 2009, but since then Denmark has switched sides, and now supports the extension.

This means that the blocking minority is gone, and that the Council would approve the extension if they vote on it next week. But I should stress that it is only a rumour that it will be on next week’s agenda for the Council.

Can they do this, and go ahead and push through the decision even though there is a pending request in the European Parliament to re-open the dossier and let the parliament have another look at it?

Answer: I don’t know. The interpretation of the various rules of procedure in the EU are pretty much a mystery even to people who have spent years trying to understand them, and I am certainly not one of those people.

But if a decision is taken in the Council next week, before I have even received an official reply to the request I tabled in April, I would find that very remarkable indeed.

I will post updates on this blog as events unfold.

…………

Andra som skriver om ämnet: Henrik Alexandersson

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

ACTA-studier offentliga och öppna för kommentarer

Kopierat från ACTA-bloggen

På måndag öppnar EU-parlamentet igen efter semestern. En av frågorna som kommer bli het i höst är ACTA-avtalet. De som vill ha igenom avtalet siktar på att få det ratificerat (godkänt) av EU-parlamentet så tidigt de kan under hösten.

Piratpartiet och den Gröna gruppen arbetar för att EU-parlamentet ska säga nej till avtalet. Inför diskussionerna som kommer komma i höst har vi låtit utomstående experter sätta samman två rapporter som undersöker dels ACTA-avtalets konsekvenser för tillgången på generiska mediciner i tredje världen, dels i vad mån ACTA är förenligt med europeiska fundamentala rättigheter.

ACTA-bloggen skriver:

Idag har två studier av ACTA-avtalet, som initierats på uppdrag av den gröna gruppen i EU-Parlamentet, offentliggjorts. Utkast av studierna finns nu tillgängliga och är möjliga att kommentera under 30 dagar. Vi har tidigare skrivit om den gröna gruppens initiativ och skäl till studierna. Professor Sean Flynn har författat ”ACTA and access to medicine” och professor Douwe Korff och forskaren Ian Brown har skrivit ”Opinion on the compatability of ACTA with the ECHR and the EU Charter of Fundamental Rights”.

Sean Flynns övergripande slutsats är att upphovsrättsindustrin nått stor framgång och uppenbarligen haft stort inflytande på de hemliga förhandlingarna. Om ACTA-avtalets betydelse för tillgången till generiska läkemedel skriver han bl.a att

”It makes enforcement of intellectual property rights in courts, at borders, by the government and by private parties easier, less costly, and more “deterrent” in the level of penalties. In doing so, it increases the risks and consequences of wrongful searches, seizures, lawsuits and other enforcement actions against legitimate suppliers of generic medicines”

(sv. ungefär: verkställigheten av immaterialrätt har blivit enklare, billigare och har fått en större avskräckande verkan, vilket leder till en ökad risk till otillåtna och felaktiga genomsökningar, tillslag, stämningsansökningar osv. mot legala leverantörer av generiska läkemedel).

Studien om ACTA-avtalets inverkan på medborgerliga rättigheter är i sitt nuvarande skick relativt ofärdig, men skall enligt uppgift uppdateras under morgondagen (lördag). Vi [på ACTA-bloggen] återkommer med en mer genomgående sammanfattning så snart som möjligt.

…………

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Mainstream Press Saying The Patent System Is Broken

Read more about the broken patent system at Techdirt

Techdirt writes about the patent system:

We’ve been noticing that the mainstream press has really been speaking up about the broken patent system lately. It was mostly kicked off by the excellent This American Life story about just how broken our patent system is, and that seems to have thrown open the floodgates. So, suddenly an issue that was generally discussed mainly by entrepreneurs and geeks was suddenly showing up all over the place. Last week we noticed stories in both the NY Times and the Economist calling out the dreadful problems of the patent system.

The Pirate Party has been very critical of the patent system all along. It feels good that more and more voices are saying the same.

Read more at Techdirt

…………

Others on the subject: Rick Falkvinge

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Falkvinge: ”Nobody Asked For A Refrigerator Fee”

When technological progress made the icemen obsolete, nobody demanded special laws to keep them in business

Swedish Pirate Party founder Rick Falkvinge has written a column at TorrentFreak where he explains the basics of how a market economy works to any record company executives who are struggling to keep their now obsolete business model alive.

He compares it to what happened when the electric refrigerator made the iceman obsolete, and the ice delivery companies they had worked for disappeared:

We’re now seeing a repeat of this scenario, but where the distribution industry — the copyright industry — has the audacity to stand up and demand special laws and say that the economy will collapse without their unnecessary services. But we learn from history, every time, that it is good when an industry becomes obsolete. That means we have learned something important — to do things in a more efficient way. New skills and trades always appear in its wake.

Read Falkvinge’s column at TorrentFreak

…………
Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Apple vs. Samsung och EU’s designskydd

Allt som ser ut ungefär så här tillhör Apple, tycker Apple

Företaget Apple fick nyligen en tysk domstol att förbjuda konkurrenten Samsung att sälja sin nya pekplatta i EU. Apples tycks ha anammat en strategi att stämma företag till höger och vänster för att slippa konkurrens när det gäller pekplattor och knapplösa mobiler. Samsung överklagade, och nu får de sälja sin pekplatta igen.

”Designskydd” heter immaterialrätten som det rör sig om den här gången. OS News förklarar hur designskydd fungerar i EU nuförtiden (tipstack Peter). Det är fullständigt vettlöst.

Ett företag som har pengar och jurister kan lämna in en skiss på vilken produkt som helst, och får då automatiskt designskydd, utan att det görs någon granskning av om designen är ny eller unik. Det är bara ett rent registreringsförfarande, men när designen väl är registrerad är domstolarna skyldiga att utgå från att skyddet är giltigt, trots att ingen granskning har gjorts. Därmed kan företag som Apple vända sig till domstolen och få ett säljstopp utfärdat, fortfarande utan att det gjorts någon granskning av om det var en design som borde har fått skydd överhuvudtaget.

I fallet Apple vs. Samsung lär det antagligen inte spela någon särskild roll. Samsung har råd med advokater för att försvara sig, så det drabbar ingen fattig. De har gott om egna patent, så de kan alltid stämma Apple tillbaka. Den juridiska gyttjebrottningen lär pågå ett tag, och göra ett antal immaterialrättsjurister rika på de inblandade företagens (och i slutändan konsumenternas) bekostnad.

Men inte ens Apple själva kan rimligen tro att de skulle kunna tillskansa sig ett 25-årigt monopol på pekplattor och knapplösa mobiler på hela den europeiska marknaden genom att hänvisa till en teckning på hur de ser ut. I vart fall inte när motparten har råd med jurister för att försvara sig, som i det här fallet.

Att designskyddet är skadligt för Europas ekonomi och innovationsklimat tycker jag är ställt bortom allt tvivel. Konkurrens är någonting positivt, och grunden för hela marknadsekonomin. Juridisk osäkerhet i form av lättvindigt utdelade monopolrättigheter gynnar bara en liten grupp av jurister, på allas vår bekostnad.

Men frågan är i vad mån designskyddet är en frihetsfråga också. Om det bara innebär ökad byråkrati och lite juridisk osäkerhet för storföretag, då är det visserligen idiotiskt och skadligt, men knappast någonting som aktivister behöver engagera sig alltför mycket i. Då har vi viktigare saker att lägga vår tid på, och storföretagen kan gott få försvara sig själva juridiskt och politiskt.

Men om designskyddet skulle segla upp som något som hotar friheten på nätet på samma sätt som mjukvarupatenten gör och gjorde, då måste vi kanske prioritera upp frågan. Internet tillhör oss alla, och varken Apple eller Microsoft eller någon annan ska ha monopol på apparaterna vi använder för att koppla upp oss till varandra.

Läs mer om EU’s designskydd hos OS News.

…………

Andra som skriver om ämnet: Anna Troberg (PP), Tommy k Johansson, SvD Webb & Teknik, Med öppna ögon, Miltons bitch, En Grand Danois-galning, Arwengrim, Swedroid, Swedroid, Mikael Persson, Aftonbladets prylblogg, Anders S Lindbäck, Anders S Lindbäck, Lite av varje och Jenny M

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

EU vill låta polisen titta i ditt konto

Läs mer om det nya bank-FRA på SVT Debatt

Jag skriver på SVT Debatt:

EU-kommissionär Cecilia Malmström vill införa ett bank-FRA som ska övervaka alla banktransaktioner som företag, organisationer och privatpersoner i Europa gör.

Det föreslagna systemet kommer att ge europeiska myndigheter tillgång till vanliga medborgares banktransaktioner, precis på samma sätt som den svenska FRA-lagen ger svenska myndigheter tillgång till vanliga medborgares privata kommunikation, utan att det finns någon misstanke om brott. Behöver vi ännu ett sådant system?

Läs mer på SVT Debatt

…………

Andra som skriver om bank-FRA: Anders S Lindbäck, jag själv

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Yttrandefrihet är idioters rätt att ha fel

Vi måste stå ut med lite skitstank för att inte förlora viktigare värden

Storbritanniens premiärminister David Cameron vill begränsa olämpliga åsikter på nätet. Det är en mycket dålig idé. Jag återpublicerar ett inlägg jag skrev 2007:

Yttrandefrihet är att idioter ska har rätt att säga saker som är helt fel. Saker som är direkt anstötliga. Saker som alla vettiga människor inser är fullständigt uppåt väggarna.

När yttrandefriheten försvaras i högtidstal brukar man använda tjusigare beskrivningar av vad yttrandefrihet är för något. Men definitionen ovan är bättre, för den sätter fingret på det enda som är kontroversiellt med yttrandefriheten.

Det är ju bara saker som man uppfattar som fullständigt fel som man vill förbjuda. Ingen blir upprörd över att någon annan säger att det är bra med motion och nyttigt att äta grönsaker, även om den som säger det är världens mest odemokratiska eller rasistiska eller homofoba eller våldsglorifierande person eller organisation. Om det så var Hitler själv som bodde i en tvåa i Bagarmossen, skulle ingen vilja förbjuda honom från att framföra åsikten att det är bra att bygga mera motorvägar. Det är bara åsikter som är anstötliga och alldeles uppenbart tokfel som någon vill stoppa.

Och det är också bara folk som man uppfattar som fullständiga idioter som man vill inskränka yttrandefriheten för. Om någon samhällsdebattör som man normalt har respekt för plötsligt skriver något som är helt uppåt väggarna, då vill man ju inte förbjuda honom att yttra sig för det. När någon som man ser som en icke-idiot säger nånting totalknasigt blir ju ens spontana reaktion att man vill debattera med honom, inte få honom att bli tyst genom förbud.

Så det är bara när folk som man uppfattar som idioter säger saker som man uppfattar som fullständigt fel som frågan om man inte borde förbjuda dem att yttra sig kommer upp. Alla andra uttalanden är redan fredade automatiskt. Så är det både i Sverige och Kina och Nordkorea idag, och så var det även i Stalins Sovjet och Pinochets Chile. Det är inte där skiljelinjen mellan öppna och slutna samhällen går.

Så vad är det då för bra med att tillförsäkra idioter rätten att sprida dynga offentligt? Två saker:

1. Ibland har idioterna rätt. Katolska kyrkan tyckte att Galileo var en samhällsfarlig idiot som hade fel, och Sovjetregimen tyckte att Solzjenitsyn passade bäst på mentalsjukhus. Det tycker inte vi idag.

I princip alla stora samhällsförändringar börjar med en idé som de allra flesta tycker låter helt fel när de hör den första gången. ”First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, then you win” sa Gandhi. Om vi förbjuder alla dåliga idéer, kommer vi också att förbjuda alla riktigt nya bra idéer. Helt enkelt för att de flesta kommer tycka att de ser dåliga ut när de först ser dem.

I ärlighetens namn ska man förstås påpeka att det är tämligen ovanligt att tankar som ser riktigt dåliga ut i själva verket är bra. Det allra mesta som ser ut som ren dynga är ren dynga. Men det är i den här gödselstacken som frön till nya sanningar först dyker upp, så vi måste stå ut med lite skitstank för att inte förlora viktigare värden.

2. Det blir för kladdigt att få tyst på dem. Det är den andra anledningen till varför yttrandefrihet är bra. För om det finns nånting som vi kan lära av både vår historia och vår samtid, då är det att det inte räcker med ett par lagparagrafer på ett papper för att få tyst på folk som har fått för sig att de vill säga någonting.

Det går åt väldigt mycket våld från samhällets sida om man ska lyckas tysta alla sina kritiker. Någon som vet mer om Kina än jag kanske kan ge en uppskattning på hur många politiska feltänkare regimen har fängslat, men man kan i vart fall konstatera att det inte har räckt för att utplåna all kritik. Ska man få ordning på vad folk säger duger det inte med silkesvantar. Människor fortsätter propagera för homosexuellas rättigheter i arabdiktaturer där regimen är beredd att stena dem.

Om staten menar allvar med att den vill få tyst på en viss åsikt, då får den lov att visa att den är beredd att ta till våld om det behövs. Och när staten väl har sagt A, då ökar risken för att den också kommer att känna sig tvingad att säga B. När det inte räcker med dagsböter för att få tyst på någon, då får man väl ta till fängelse. Men för varje samhällsfarlig idiot man sätter bakom lås och bom, blir det åtminstone ett dussin personer som har fått en nära vän eller familjemedlem fängslad av staten för sin åsikt. Om en eller två av dem blir aktivister i sin tur, då är det inget konstigt med det. Och så är våldsspiralen igång, och staten tvingas ta i ännu hårdare för att slippa känna sig besegrad.

Det här tycker jag man ska ha i åtanke när det rapporteras att EU har bestämt att det ska bli olagligt att förneka förintelsen, alltså just Hitlers folkmord på 30- och 40-talen. Bland annat Tyskland har redan ett sådant förbud.

Förintelseförnekarna är utan tvekan idioter, och de har utan tvekan fel. Men tar vi bort deras rätt att fortsätta vara idioter som har fel offentligt, då säger vi att yttrandefriheten inte är värd att försvara i den enda situation där den behövs. Som skydd för tankar som makten finner anstötliga, vare sig de är rätt eller fel.

I Tyskland 1943 var det förbjudet att säga att nazisterna höll på med folkmord. I Tyskland 2007 är det förbjudet att säga det motsatta. Men principen är precis densamma. Staten bestämmer vad invånarna får säga och inte säga.

Jag är alldeles säker på att de EU-parlamentariker som röstade för ett åsiktsförbud om förintelsen i EU gjorde det i tron att det är en bra symbolhandling för det öppna demokratiska samhället. Men det är precis tvärtom. När man väl har ruckat yttrandefriheten en gång, då har man inte längre något principiellt skäl att inte göra det en gång till. Och en gång till, och en gång till.

Att införa lagstiftning om vilka uppfattningar man får ha om nazismens gärningar är inte att ta avstånd från det som Hitler stod för. Det är att ta ett steg i hans fotspår. På en väg som är känd för att varje steg lätt leder till nästa.

…………

Andra som skriver om yttrandefriheten på nätet: Anna Troberg, Henrik Alexandersson, Kulturbloggen, Malin Lernfelt, Unni Drougge, Magnihasa, Anders Mildner, SvD, SvD, Helsingborgs Dagblad, Helsingborgs Dagblad, Jinge, Tankar i gryningens ljus, Radikalen, Simon Lindgren och Ann Helena Rudberg

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik