EU-kompromiss om nätblockering nådd

EU-kommissionär Cecilia Malmström vill att barnpornografi på nätet ska döljas

Europaparlamentet, ministerrådet och kommissionen har nu nått fram till en kompromiss om EU-kommissionär Cecilia Malmströms förslag om blockering av barnpornografi på internet. Kompromissen ska nu godkännas av de politiska grupperna i parlamentet. Därefter kommer det att behandlas i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter LIBE i juli, och komma upp till votering i plenum i september (om allt går som planerat).

Cecilia Malmströms ursprungliga förslag krävde obligatorisk blockering (utan att specificera hur det skulle ske rent tekniskt), och uppmanade länderna att sätta press på internetleverantörerna för att sköta blockeringen utanför det juridiska systemet och utan inblandning av domstolar. Den svenska blockeringen av internetsidor påstådd barnpornografi fungerar så, genom ett samarbete mellan den privata intresseorganisationen Ecpat, några poliser på en särskild avdelning och internetleverantörerna som har gått med på att blockera under hot om lagstiftning.

I kompromissen som EU-parlamentet drivit fram är kravet på obligatorisk blockering borta, så istället för att länderna ”ska” blockera står det nu att de ”får” blockera. Dessutom har EU-parlamentet fått igenom skrivningar om att blockeringen måste ske på ett rättssäkert sätt.

I de förklarande avsnitten i direktivet står det visserligen fortfarande att blockeringen kan ske endera med eller utan lagstöd, men det står också att blockeringen måste uppfylla krav på rättssäkerhet och vara förenlig med Europakonventionen om mänskliga rättigheter och EU’s staga om de grundläggande rättigheterna. I både konventionen och stadgan finns det krav på att det ska finnas lagstöd när man gör inskränkningar i de fundamentala rättigheterna, så som rätten till informationsfrihet och privatliv.

Det torde innebära att den laglösa blockering som Sverige tillämpar idag inte uppfyller kraven.

Däremot innehåller direktivet mycket lite när det gäller åtgärder för att stänga ner sajter som sprider riktiga övergreppsbilder och spåra upp de skyldiga bakom dem. Direktivet säger att länderna ska ”försöka” (”endeavour”) få sajterna nedstängda ”så gott de kan” (”should do their best”). Det är anmärkningsvärt svaga skrivningar.

Definitionen av ”barn” är ”personer som är under 18, eller ser ut att vara det”. För att inte alla tonåringar som har camsex med varandra automatiskt ska anses begå barnpornografibrott innehåller direktivet ett juridiskt minfält av detaljerade specialregler som ska undanta just det fallet. Men gör ungdomarna fel kan de bli dömda.

Dessutom jämställs teckningar med riktiga bilder på övergrepp mot riktiga barn.

EU-parlamentet har fått igenom stora förbättringar i just blockeringsdelen, och kraven på någon form av rättssäkerhet runt blockeringen ett steg framåt jämfört med det laglösa tillstånd som råder i Sverige just nu. Men det är ändå ett direktiv som har som huvudsyfte att legitimera blockering och censur på internet, istället för att försöka skydda riktiga barn mot riktiga övergrepp. Och definitionen av ”barn” i det här sammanhanget saknar rim och reson.

Därför kommer jag att rösta emot direktivet när det kommer upp i plenum.

…………

Läs mer hos: EDRI.org, Henrik Alexandersson,

Andra bloggar om: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Books for the blind: Talks at WIPO

Members of the World Blind Union delegation at the WIPO negotiations on books for the visually impaired

Right now, talks are in progress at the World Intellectual Property Organization on an international treaty to address the”book famine” experienced by visually impaired people. The World Blind Union wants a binding treaty to say that when books that have been converted to accessible formats in one country, it should be legal to distribute them to visually impaired people in other countries.

The European Commission, which negotiates on behalf of the EU member states, has so far been opposed to such a treaty. The European Parliament wants a treaty, but it is the member states and the civil servants at the Commission who decide the EU position. In particular France is opposed to a treaty, so the EU negotiators are doing what they can to prevent this treaty from becoming a reality.

But it appears that there has been some progress in the talks. A consensus document has been presented that has the backing of many countries, most notably the US. This is a very positive development. James Love, director of the activist organization Knowledge Ecology International KEI, has written an analysis of the consensus document.

The negotiations are still going on this week. Let’s hope that somebody manages to knock some sense and decency into the EU governments, in particular the French, so that we finally can see a solution to this problem.

To get some feeling for what is happening at the negotiations, here is a blog post by James Love at KEI from last Thursday:

Report from SCCR 22 discussions of WIPO treaty for persons who are blind or have other disabilities
June 16, 10 am: There are good news and less good news to report from Geneva. While overall, things have moved in positive directions, with the US and the EU engaged in very constructive negotiations with Brazil and other treaty sponsors, there are still many frustrations. One is that the ”3 day” meeting time to discuss the WIPO work on disabilities has effectively been shrunk. Yesterday WIPO head Francis Gurry arranged for the SCCR to adjourn at 4:30, after only an hour of meeting in the afternoon, for a high level forum featuring the treaty’s main corporate opponents — the book publishers. This morning, at 9am, there is an ambassadors meeting, and the SCCR will again be delayed. So far, the agenda for the meeting is not decided, and we are still on opening statements. Only one NGO statement has been allowed so far — from IFFRO, one of the most bitter opponents of the treaty.

The US strategy has been to engage constructively on the text of a non-paper with Brazil, the EU and others, but to attack any text dealing with privacy rights or contracts, and to try to block anything that suggests a diplomatic conference. Yesterday Justin Hughes cynically used the fact that Article 30 of the UNCRPD (http://www.un.org/disabilities/default.asp?id=150) has not been effectively implemented to imply that treaties are not needed or effective– in the same statement where he endorsed a treaty for performers, and during a week when the US is traveling to Vietnam for the TPP binding trade agreement negotiation, and while the US is trying to finalize the signing of ACTA. Hughes wants to present himself as a true friend of persons with disabilities, while he also tries to block a diplomatic conference on a treaty — without having to say publicly the USPTO opposes a treaty. Some 2.5 years in office, you would think the Obama Administration would have enough time to decide if they are for or against a treaty, publicly, but no such luck so far. With ZERO newspaper reporting on the treaty negotiations, and no activity by US Congress to support the treaty, USPTO seems to think may be able to kill it without an serious political repercussions. However, I doubt that USPTO has not considered that a treaty will move forward — there is some support within the US government to do so, any news coverage of the administration position could change the dynamics, and the disabilities community and developing countries are taking a firm position so far. My own opinion is that the treaty is actually doing quite well, and it is beginning to look like when and not if. The continued and constructive informal negotiations are an important reason for such optimism.

The EU strategy is also to block a treaty, but also to insist on provisions for ”trust” for intermediaries, in some cosmic form, not found in any EU statute that anyone has seen, based upon the EU stakeholder dialogue documents, which have not been signed or implemented, and involve voluntary agreements rather than statutory rights of access.

The European Commission pretty much has a new team at the SCCR this week, and they are taking a much more active role, despite claiming surprising ignorance of actual statutory exceptions in EU countries. As many know, Maria Martin-Pratt has replaced Tilman Lueder as the top copyright official in the European Union. Now one of two Maria’s heading major copyright posts (the other is Maria Pallante, who was just appointed Register of Copyright in the US), Martin-Pratt reminded me that we first met me at the 1996 WIPO diplomatic conference, and made a reference to a blog we wrote when her appointment was announced (http://keionline.org/node/1105).

So far, there is not much evidence that the EU will try to link progress on a treaty for disabilities to progress on a treaty for broadcasting organizations. The broadcasting treaty seems to be blocked at this time, given disputes over the nature of the rights and the extension of the treaty to the Internet.

The Africa Group wants a ”holistic” approach to limitations and exceptions, and I predict they will press for something meaningful to address their own concerns about access to knowledge and development, but so far, they seem supportive to work on disabilities as a separate stand alone measure, if there is a commitment to work on the broader access to knowledge issues. Next year, an ambassador from Zambia will chair the SCCR.

The WIPO Development Agenda Group (DAG) has seems to be a growing force in the SCCR negotiations, and I think everyone should see that as a positive development. India’s early intervention was quite strong, and Egypt played an
important role reminding Gurry that developing countries want balance in copyright, as part of the WIPO work program.

The new SCCR chair is Manuel Guerra of Mexico, a very charming, accessible and able expert. He replaced Jukka Liedes, who had been the sole chair of the WIPO copyright committees since the mid 1980s. A number of delegates remembered Jukka with some affection. Coming from a Group B countries, KEI thought that Jukka was doing a good job as regards the work on disabilities and other limitations on exceptions.

China is now the vice chair of the SCCR.

---

For a detailed history and background on the negotiation, see: Background and update on negotiations for a WIPO copyright treaty for persons who are blind or have other disabilities.The twitter hash tag for the 22nd meeting of the WIPO Standing Committee on Copyright is #sccr22

WIPO is providing live captioning for the meeting here: http://www.streamtext.net/text.aspx?event=WIPO password: wipo4me

---

2011 June 15, Exceptions to copyright: White House to decide if treaty for the blind moves forward, Le Monde dipolomatique.

…………

More on the WIPO talks: IP-Watch

Previous posts:

9 November 2010: Supporting a treaty on books for the blind
13 February 2011: An amendment for books for the blind
18 February 2011: Briefing: A WIPO treaty on books for print disabled
28 February 2011: Books for the blind in JURI: Win!
17 March 2011: Books for the blind in CULT: Win!
12 May 2011: Books for the blind in the EU Parliament: Win!
26 May 2011: Question to the EU Commission on books for the blind
12 June 2011: ”Synskadade måste få tillgång till böcker”

Andra bloggar om: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Cultural flat-rate: A non-solution to a non-problem

35% of Internet downloads are porn

Cultural flat-rate, or a broadband tax to give money to copyright holders, is an idea that has been around for at least a decade, but has never become reality. There is a reason for this. The idea sounds deceptively simple and possibly attractive when you first hear it, but when you start looking at the details to formulate a concrete proposal, you become aware of the problems.

Collecting the money is one thing. You can discuss if it is fair to force people who do not actually download anything to pay anyway, and you may wonder how to handle the multiple (mobile) Internet connections that a family normally has, and issues like that. But we leave that aside.

It is when you come to how the money should be distributed that the real fun begins.

TV and radio play: Giving to the rich
If you base the payouts to artists on what is being played on TV and radio, most of the money will go to the established artists that are already doing very well. This is how the current system with levies on blank discs and various electronic devices works.

One of the most attractive features of the Internet is that smaller and not yet established acts can reach an audience, even if they are not played on TV and radio. This is the ”long tail” effect, and all the small acts together constitute a fair amount of what is being downloaded from the net.

This is the group of artists that most people would want to support, both for the cultural diversity they provide, and simply because they very often need the money. With a cultural flat-rate based on TV and radio play, they will get very little of the money collected. At the same time, their fans will have less disposable income to spend on these artists, since the fans have had to pay the flat-rate out of their household culture and entertainment budget.

The net effect could very well be a system that reduces income for poor artists, and gives the money to the already rich.

The alternative that most flat-rate proponents favour is to instead measure what is actually shared on the net, and base payouts on those numbers. But that leads to other problems.

Billions to porn
35% of the material downloaded from the net is porn. Pornography has exactly the same copyright protection as other audiovisual works. If the payments from a cultural flat-rate system are to be seen as ”compensation” for the downloading of copyrighted works, then 35% of the money should rightly go to the porn industry. Do you think that the politicians should create a system?

Personally, I have nothing against porn as such. It is a popular form of entertainment, and I see nothing wrong with it. But I do not think it requires billions in government mandated subsidies. Throughout history, this is an industry that has amply demonstrated its ability to stand on its own, if that is an appropriate expression in the context.

But if you want to exclude porn from a cultural flat-rate system, you will not only have to create a ”European Board of Morality and Good Taste”, or some similar mechanism to draw the line between pornography and art. More importantly, you can no longer use the argument that the cultural flat-rate is a ”compensation”, or has any connection to copyright.

Instead, it becomes random cultural subsidies at best, or an undisciplined money-grab at worst.

Filling up the networks
It is technically possible to measure what is being shared on the net with a reasonably high precision. Some people have voiced privacy concerns, but in this particular case, I don’t see that as a problem. The measuring only has to be ”good enough”, so it is not necessary to track every individual download that everybody does. You can fairly easily design a system to collect good enough statistics without invading anybody’s privacy.

But the minute you start paying out money based on the download statistics, people will change their behaviour. Today, if you like an artist and she has released a new album, you will download that album once so that you can listen to it. But if you know that your favourite artist will get money in proportion to how many times the album is downloaded, you realise that you can help that artist by downloading the same album over and over again.

Since it doesn’t cost you any of your own money even if you download the album a thousand times, or a million times, we can expect fans to do exactly that. We know that fans really love their idols, and want them to prosper economically. If all you have to do to make that happen is to start a three-line script on you computer when you are not using it for anything else, a lot of fans will.

The only real limit on the total number of ”I-want-to-help-my-favourite-artist downloads” will be the capacity of the Internet infrastructure. In other words: With a cultural flat-rate, the net will turn into a permanent gridlock of completely unnecessary traffic, and no matter how much money backbone providers spend on increasing the capacity, it will fill up immediately.

A revenue stream for virus writers
Computer viruses are a major problem today, despite the fact that it is actually quite hard for virus writers to make any money from their criminal activities. The purpose of a computer virus is usually to install a back door in your computer, to make it part of a so called ”botnet” of thousands of computers that the virus writer can take control of at will.

A botnet owner can sell his services to criminals who want to send spam or commit various forms of advanced fraud, but unless the virus writer has connections to organized crime, it is not trivial for him to convert his virus writing skills into hard cash. With a cultural flat-rate system, that changes.

In principle, all the owner of an illegal botnet needs is a friend who has recorded a song that is covered by copyright. He can then order the thousands of computers in the botnet to download the song again and again. Thanks to the flat-rate system, these downloads will automatically result in real money being paid out to the friend who has the copyright on the song.

In its most primitive form the police would perhaps be able to detect this criminal activity and put an end to it, but it is easy to imagine how more sophisticated criminals can elaborate the scheme. The cultural flat-rate system, which would pump out billions of euros per year on the basis of automatic download statistics, would become a very rewarding target for criminals. Writing harmful computer viruses would become a much more profitable activity than it is today.

There is no problem in the first place
There are several other arguments against cultural flat-rate as well, but I’ll skip those and go directly to the final, and very positive one:

There is no problem to be solved.

The Internet is a revolutionary technology that changes many of the preconditions for the cultural industries. The task for policy makers and politicians is not to protect old business models or to invent new ones. However, policy makers do have a responsibility for making sure that we have a society where culture can flourish, and where creative people have a chance to make money from what they do.

Ten years ago, when file sharing on the Internet on a massive scale was a new phenomenon, it was perhaps reasonable to wonder if this new technology would impact the market conditions for artists and creators so that they would find it impossible to make money from culture, and worry that cultural production would drastically decrease in society.

Today, we know better. We know that more culture is being created than ever before, and the people who were predicting ”the end of music” or similar doomsday scenarios were simply wrong. There is a growing body of academic research showing that artists are making more money in the file-sharing age than before it. The record companies lose, but artists gain from file sharing.

It is not easy to make a living as an artist, and it never has been, but the Internet has opened up new opportunities for creative people who want to find an audience without having to sell their soul to the big companies who used to control all the distribution channels. This is a very positive change for the artists and creators, both from a cultural and an economic perspective.

There is no need to compensate anybody for the fact that technological progress is making the world a better place.

…………

Others on the subject: Rick Falkvinge

Andra bloggar om: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Borde jag röstat nej till EU-budgeten?

Expressen kritiserar mig för att jag röstade ja till EU-budgeten

Expressen kritiserar mig i en ledare för att jag i förra veckan röstade ja till att höja EU:s budget. Jag tycker det ligger mycket i Expressens kritik. Borde jag ha röstat nej eller avstått?

Omröstningen i EU-parlamentet handlade om EU:s långtidsbudget, och beslutet blev att rekommendera att den höjs med fem procent per år under de närmaste sju åren. Det främsta argumentet från EU-parlamentets sida var att Lissabonfördraget ger EU en massa nya arbetsuppgifter, och då måste EU också få mer pengar.

Rent sakligt tycker jag personligen att det här är ett vettlöst beslut. Grekland och Portugal står på ruinens brant, och både där och i alla andra medlemsländer kommer det krävas tuffa besparingar i statsbudgetarna de närmaste åren om inte euron ska kollapsa helt. Då kan inte EU låtsas som om ingenting har hänt och obekymrat höja sin egen budget. Fem procent per år i sju år är en gigantisk ökning, som går stick i stäv mot sunt förnuft.

Att jag ändå röstade ja beror på att jag följde gruppen i EU-parlamentet, precis som vi lovade innan valet att göra i frågor som ligger utanför Piratpartiets program. Men i efterhand är jag tveksam till om det verkligen var rätt att betrakta budgethöjningen som något som ligger helt utanför vårt program.

Piratpartiet är ett EU-kritiskt parti. Vi gick till val på att vi är motståndare till Lissabonfördraget. Vi ser det demokratiska underskottet som det underliggande problemet som leder till att Bryssel spottar ur sig så mycket dåliga lagar i Piratpartiets kärnfrågor. Vi kritiserar bristen på transparens i EU, och tycker att det är fel att EU lägger sig i frågor som hanteras bättre av medlemsstaterna själva.

Själva tanken att Europas länder ska samarbeta är det inget fel på. Men det sätt som EU fungerar på idag suger. Och det lär knappast suga mindre av att pengarna bara fortsätter flöda utan att någon ställer krav på EU-maskineriet att dels redovisa ordentligt vart varje krona går, dels försöka prioritera och använda pengarna så vettigt som möjligt.

Ur Piratpartiets synvinkel kan jag se flera argument till varför vi skulle rösta mot budgethöjningar i dagens läge.

För det första var vi emot Lissabonfördraget, så när nu det används som huvudargument för att utöka budgeten, då är det inte orimligt att vi är emot. För det andra går en hel del av pengarna till sakområden som vi aktivt är motståndare till, så som hårdare fildelarjakt och en utrullning av övervakningsstaten genom olika EU-initiativ för informationsutbyte på lösa boliner. Och för det tredje lär det aldrig gå att få EU att bli mer öppet om vart pengarna går om inte den öppenheten blir ett krav för att det ska komma nya pengar.

Jag tycker det ligger mycket i vad Expressen skriver, och att jag kanske borde börja rösta nej eller avstå i fortsättningen när budgeten kommer upp. Budgetarna kommer förstås gå igenom ändå, eftersom de är uppgjorda i förhandlingar mellan de stora partigrupperna, men det skulle kunna vara en vettig markering.

Men jag vill gärna höra fler synpunkter. Vad tycker du att jag bör göra?

…………

Andra som skriver: Expressen, Henrik Alexandersson, Europaportalen

Andra bloggar om: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

”Synskadade måste få tillgång till böcker”

Debattartikel undertecknad av ledamöter från samtliga svenska partier i Europaparlamentet

De synskadade kan i dag inte ta del av böcker som gjorts tillgängliga i andra länder på grund av upphovsrättsliga problem. Nu har den svenska regeringen möjlighet att ta upp frågan med de andra EU-länderna. Det är dags för handling, skriver politiker från samtliga svenska partier i europaparlamentet på SvD Opinion.

Vi som undertecknat debattartikeln är: Lena Ek (C), Christian Engström (PP), Christofer Fjellner (M), Carl Schlyter (MP), Alf Svensson (KD), Eva-Britt Svensson (V), Åsa Westlund (S), Cecilia Wikström (FP)

Läs debattartikeln på SvD Opinion

…………

Tidigare inlägg:

9 November 2010: Supporting a treaty on books for the blind
13 February 2011: An amendment for books for the blind
18 February 2011: Briefing: A WIPO treaty on books for print disabled
28 February 2011: Books for the blind in JURI: Win!
17 March 2011: Books for the blind in CULT: Win!
12 May 2011: Books for the blind in the EU Parliament: Win!
26 May 2011: Question to the EU Commission on books for the blind

Andra bloggar om: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Assange och den europeiska arresteringsordern

Den brittiska EU-ledamoten Gerard Batten pratar om hur den europeiska arresteringsordern missbrukats i fallet Julian Assange (video)

Den europeiska arresteringsordern är en del av EU-samarbetet sedan 2004. Den innebär att om ett EU-land begär att få någon utlämnad från ett annat EU-land, så beviljas den begäran automatiskt.

Om åklagare eller polis i till exempel Grekland eller Bulgarien vill ha dig utlämnad från Sverige för något brott, då är Sverige skyldigt att utlämna dig. De svenska domstolarna får inte göra någon egen bedömning om utlämningen är rimlig eller inte (som de gjorde innan den europeiska arresteringsordern infördes), utan utlämningen sker automatiskt. Det enda svenska myndigheter får kontrollera är om den grekiska eller bulgariska åklagaren har fyllt i blanketten på rätt sätt.

När den europeiska arresteringsordern infördes sas det att den bara skulle användas för mycket allvarliga brott, typ terrorism och organiserad brottslighet, men de senaste åren har det skett en glidning så att den har utnyttjats för allt mer lindriga brott. Det har förekommit att personer har blivit utlämnade enligt det här systemet för att de stulit en cykel.

I fallet Julian Assange är det den svenska åklagaren som har bett att få honom utlämnad från Storbritannien genom en europeisk arresteringsorder. Det har lett till att han (hittills) har fått sitta 6 månader i husarrest i England, utan att ens formellt sett ha blivit anklagad för något brott.

I veckan debatterade vi den europeiska arresteringsordern i plenum i Europaparlamentet. Den brittiska ledamoten Gerard Batten från EU-kritiska UK Independence Party UKIP höll ett mycket bra anförande, där han menade att arresteringsordern har missbrukats av politiska skäl. Det finns tillgängligt att lyssna på på hans hemsida.

Jag tycker det ligger mycket i vad MEP Batten säger, både specifikt när det gäller fallet Assange, och det faktum att den europeiska arresteringsordern nog skulle behöva ses över en hel del för att bli rättssäker.

…………

Andra som skriver om arresteringsordern: Henrik Alexandersson, Wikipedia, Regeringskansliet

Andra bloggar om: piratpartiet, eu, politik

Upphovsrätt, nätblockering och bristen på nya antibiotika i SVT fredag morgon

Programmet sänds fredag 10.00 i SVT2

Fredag morgon sänds SVT Forum, där jag, Anna Maria Corazza Bildt (M) och Åsa Westlund (S) medverkar.

Vi diskuterar EU-kommissionens planer när det gäller upphovsrätten (läs: hårdare fildelarjakt) och den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmströms förslag om att införa blockering av barnpornografi på internet.

Vi pratar också om de tyska gurkorna, och jag kommer in på hur patentsystemet har misslyckats med att få läkemedelsföretagen att forska fram nya antibiotika, och att vi därför måste hitta ett annat sätt att få igång forskningen.

Programmet sänds första gången:

• 10.00, fredag 10 juni i TV2 och på SVT Play

Därefter kommer det gå i repris i Kunskapskanalen ett antal gånger.

…………

Andra bloggar om: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

Gröna gruppen mobiliserar inför ACTA-omröstning

Kopierat från ACTA-bloggen

Vi hade gruppmöte i veckan i den Gröna gruppen som jag är med i i EU-parlamentet, och diskuterade ACTA. Jag kopierar från ACTA-bloggen:

Den gröna gruppen (Greens/EFA) i EU-Parlamentet jobbar stenhårt för att se till att EU-Parlamentet inte ger sitt samtyckte till ACTA-avtalet. På ett möte i dag antogs att gruppen kommer att driva kravet på att alla av unionens förhandlingsdokument skall offentliggöras, i enlighet med den förfrågan som EDRi (European Digital Rights) framförde till utskottet för Internationell handel (INTA) den 11.e maj i år. Vidare kommer man fortsätta driva kravet på att skicka ACTA-avtalet till European Court of Justice (ECJ) och kommer att försöka få upp sin resolution på dagordningen vid nästa plenarsammanträde.

Man antog också ett positionspapper kring ACTA-avtalet, som snart kommer att finnas tillgängligt.

Då EU-Kommissionen återkommande vägrat att göra någon form av konsekvensbedömning av ACTA-avtalet, har gröna gruppen har också beställt två studier för att klarlägga vilka konsekvenser ACTA kan komma att få för tillgången till billiga läkemedel och för grundläggande rättigheter (fundamental rights).

Den första studien kommer alltså att beröra hur ACTA-avtalet kommer att påverka tillgången till läkemedel, främst i utvecklingsländer. Under avtalets gång har flera framstående NGO:er som arbetar med globala hälsofrågor framfört farhågor om att ACTA kan inverka negativt på handeln med generiska mediciner och i slutändan således för tillgången till dessa billiga och livräddande läkemedlen. Studiens huvudsyfte är således att klargöra vilka följder bestämmelserna i ACTA-avtalet kommer att få gällande tillgången till billiga läkemedel, då som sagt främst i utvecklingsländer.  Studien kommer att utarbetas av  Sean Flynn, som arbetar och undervisar bl.a. kring sambanden mellan immaterialrätt och mänskliga rättigheter vid American University – Washington College of Law.

Den andra studien som den gröna gruppen beställt handlar alltså om ACTA-avtalets inverkan på grundläggande rättigheter. Studien förväntas bl.a. besvara huruvida ACTA-avtalet är kompatibelt med ”EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna” (The Charter of Fundamental Rights of the European Union), och förväntas även besvara hur EU-Kommissionen hanterat ACTA-förhandlingarna med hänsyn till exempelvis bestämmelserna om att de skall genomföra sitt arbete så ”öppet som möjligt” i enlighet med Treaty on the Functioning of the European Union art. 15.  Studien kommer att utarbetas av Douwe Korff, professor i internationell rätt vid London Metropolitan University, samt Dr Ian Brown vid University of Oxford.

Studierna förväntas bli klara någon gång under augusti, förhoppningsvis i god tid innan EU-Parlamentet skall rösta om huruvida Parlamentet tänker ge sitt samtycke till ACTA-avtalet. När exakt omröstningen kommer att äga rum är fortfarande oklart, då EU-Kommissionen ännu inte officiellt överfört ärendet till Parlamentet. Dock lär omröstningen hållas någon gång under sensommaren eller hösten.

Så fort positionspappret är helt klart så kommer det också att dyka upp här [på ACTA-bloggen].

…………

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik

The Hargreaves Review on Copyright Term Extension

This video from the Open Rights Group explains the background to the copyright term extension issue

Some weeks ago I collected the signatures of 40 MEPs (Members of the European Parliament) to try to get a renewed referral of the Parliament’s earlier decision to extend copyright on music recordings from 50 to 70 years. The goal is to give the Parliament a chance to reverse its decision, and not support the extension.

Right now, there is a legalistic struggle going on over the question as to whether this request is admissible or not according to the Parliament’s Rules of Procedure. The legal experts in the Green Group are handling the matter, and I am very grateful for this, since they are in a much better position to sort out the intricacies of the Rules of Procedure in the Parliament than I am.

In the meanwhile, we can look at the substance of the issue once more.

Last week I wrote about the Hargreaves Review, which is an independent evaluation of intellectual property rights policies that the UK government has commissioned.

In Chapter 2, the Review cites Copyright Term Extension as an obvious example of IPR policy that is inconsistent with the economic evidence:

[2.16]
Copyright Term Extension Economic evidence is clear that the likely deadweight loss to the economy exceeds any additional incentivising effect which might result from the extension of copyright term beyond its present levels.[14] This is doubly clear for retrospective extension to copyright term, given the impossibility of incentivising the creation of already existing works, or work from artists already dead.

Despite this, there are frequent proposals to increase term, such as the current proposal to extend protection for sound recordings in Europe from 50 to 70 or even 95 years. The UK Government assessment found it to be economically detrimental.[15] An international study found term extension to have no impact on output.[16]

References
[14] Handke C, 2010, The Economics of Copyright and Digitisation: A Report on the Literature and the Need for Further Research, Report for the UK Strategic Advisory Board for Intellectual Property Policy http://www.ipo.gov.uk/ipresearcheconomics-201005.pdf
[15] IPO, 7 Jan 2010, Impact Assessment of: Proposed Directive to extend the term of copyright protection for performers and sound recordings
[16] Png I P L and Qiu-hong W, 2009, Copyright Law and the Supply of Creative Work: Evidence from the Movies, Review of Economic Research on Copyright Issues

In Chapter 10 of the Review, it elaborates:

10.12 A prominent and persistent example of the lobbying problem concerns the duration of copyright protection, which has been periodically extended in recent decades. In spite of clear evidence that this cannot be justified in terms of the core IP argument that copyright exists to provide economic incentives to creators to produce new works. As has been noted by a number of commentators,[7] no one has yet discovered a mechanism for incentivising the deceased.

10.13 The most recent example of such extensions involved a UK decision to support a still incomplete EU process to extend the rights of owners of sound recordings from 50 years to 70 years. Such an extension was opposed by the Gowers Review and by published studies commissioned by the European Commission.[8] A decision in favour of the change was, nonetheless, announced by the Secretary of State for Culture, Andy Burnham, in December 2008. The Government’s own economic impact assessment subsequently estimated that extension would cost the UK economy up to £100m over the extended term.

One justification for extension might be that Ministers wished to afford extended copyright as a mark of respect and gratitude to artists and their families – a perfectly legitimate argument, though one that ignores the fact that very often artists’ rights are owned by corporations. Independent research commissioned for the Gowers Review suggested that the benefits to individual artists would be highly skewed to a relatively small number of performers.[9]

References
[7] Kay J, March 2011, The difficult balance of intellectual property, http://www.ft.com/cms/s/0/98c17366-54c2-11e0-b1ed-00144feab49a.html#axzz1HPV1KQTw
[8] http://www.ivir.nl/news/Open_Letter_EC.pdf
[9] Centre for Intellectual Property and Information Law, 2006, Review of the Economic Evidence Relating to an Extension of the Term of Copyright in Sound Recordings, University of Cambridge

On this issue, I agree with the Hargreaves Review completely. Extending the copyright term, and even doing it retroactively, is just madness.

It will be interesting to see what the current UK government will do in the EU Council of Ministers when the issue comes up there.

…………

Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik