Är det okay att samhället ibland förbjuder vissa konstnärliga uttryck?
En svensk översättare av japanska manga-serier har blivit dömd för barnpornografibrott av Uppsala tingsrätt, sedan polisen efter en husrannsakan i mannens bostad hittat 51 teckningar som bedömdes som olagliga, bland de hundratusentals teckningar som mannen hade i sitt arkiv.
Varken åklagaren eller någon annan hävdar att de förbjudna serieteckningarna utgör dokumentation av övergrepp på några verkliga barn. Det gör de inte, helt enkelt. Inget verkligt barn har kommit till skada eller kränkts.
Det brottsliga är innehavet av teckningarna som sådana, eftersom lagstiftaren och tingsrätten anser att de är för osmakliga eller olämpliga för att ens få finnas i en byrålåda eller dator. Det är själva konstverket som föreställer ett barn som är brottet, alldeles oberoende av om det faktiskt existerar något sådant barn. Förbudet gäller en konstform, inte några handlingar mot barn.
EU-kommissionär Cecilia Malmström (FP) vill sprida det svenska förbudet mot den här typen av osmaklig/olämplig/degenererad konst till resten av Europa. Hon har lagt ett förslag om att införa censur på internet av sajter som utpekas som barnpornografiska.
I definitionen av vad som ska klassas som barnpornografi i Malmströms utkast till lagtext är en av kategorierna:
(iv) realistic images of a child engaged in sexually explicit conduct or realistic images of the sexual organs of a child, regardless of the actual existence of such child, for primarily sexual purposes.;
vilket fritt översatt blir
(iv) realistiska bilder av ett barn involverat sexuella handlingar, eller realistiska bilder av ett barns könsorgan, oberoende av om det faktiskt existerar något sådant barn, för i första hand sexuella ändamål.;
Precis som i Uppsalamålet handlar det alltså om att samhället ska ingripa mot vissa bilder som sådana, utan att det finns något existerande barn inblandat.
I kommentarerna på Cecilia Malmströms blogg hävdar hennes medarbetare Love Berggren att förslaget på EU-nivå inte skulle gälla manga-teckningar, utan bara bilder som är gjorda med ett mer ”realistiskt” manér. Men hur det än är med den saken, är principen densamma. Förbudet har ingen koppling till något bakomliggande brott eller övergrepp.
Vi kan diskutera om det är bra eller dåligt att vissa typer av konst är förbjudna. Men för att det ska bli en meningsfull diskussion måste de som stödjer förbudet åtminstone erkänna att det är konst vi pratar om, inte barn.
Tyvärr brukar de ducka varje försök till principiellt samtal genom att istället börja prata om verklig barnpornografi, alltså dokumentation av övergrepp mot barn som inte har fullbordat sin pubertala utveckling. Det är en helt annan fråga. Där finns det verkliga offer. Då kan man argumentera för olika åtgärder utifrån offrets perspektiv. So far, so good.
Men vill man ha förbud mot vissa konstnärliga uttryck duger inte det argumentet. Något direkt offer finns inte. Vill man argumentera för det förbudet måste man hitta något annat att hänvisa till. Att bilderna är för osmakliga, för osedliga, för degenererade eller något liknande. Att de är skadliga för samhällsmoralen eller den allmänna ordningen. Att någon eller några känner sig kränkta eller illa till mods av att veta att de finns, och därför har rätt att kräva att de utplånas. Eller vad som helst.
Vilka argument som helst går bra, så länge de handlar om själva konstuttrycket och dess eventuella effekter på samhället. Men det går inte att hänvisa till barn som inte existerar.
Någon intellektuell hederlighet och stringens måste man kunna kräva i en debatt. I synnerhet när den handlar som så viktiga saker som begränsningar av informationsfriheten, och det redan ligger skarpa förslag på både EU’s och riksdagens bord.
…………
Länkkärlek kopierad från Henrik Alexandersson, påfylld med några ytterligare länkar:
之乎者也: Dokumenterade övergrepp på seriefigur
Motpol: När en teckning blir kränkt
Sagor från livbåten: Seriekonstnär eller pedofil?
Liberati: Stoppa censuren mot serietidningarna!
No size fits all: Seriemördarna i Ecpat
Per Pettersson: Idag serierna, imorgon världslitteraturen?
My Bergström på Expressen.se: Porrmanga hotar inte våra barn
DN: Mangaserier klassade som barnporr
Nyheter24: Tecknad barnporr gav dagsböter
Carl-Michael Edenborg i Aftonbladet: Gräv ner era serietidningar!
Expressens ledarsida: Kan krita kränkas?
Oscar Swartz: Intervju: Barnporrdömde mangamannen
Sayonara September Blogg: Erkänner mig skyldig
Erik Laskso: Moralbrott utan förövare eller offer
Avva: Dagens största dumhet
Henrik Alexandersson: Borde i så fall inte även teckningar av bankrån vara brottsliga?
Anders S Lindbäck: Bonniers ger ut barnpornografi, aka Love Hina
Anders Widén: Bränn Carl Larsson på bål
Gun Svensson i UNT: Vilka tjänar på Wikströms lösning?
Jan Myrdal i Expressen: Barnporrlagen är en omoralisk absurditet
Tags: piratpartiet, eu, politik, informationspolitik
