Christian Engström, Pirat

23 december 2009

Bra av Karl Sigfrid om föräldralösa verk

Filed under: Copyright Reform,informationspolitik,Orphan Works — Christian Engström @ 12:56

Karl Sigfrid (M)

Karl Sigfrid (M) skriver ett inlägg om föräldralösa verk, alltså film, musik, böcker och foton från 1900-talet som fortfarande är belagda med upphovsrätt, men där det är svårt eller omöjligt att hitta rättighetsinnehavarna.

Moderaterna gjorde ett utspel om upphovsrätten förra veckan. Utspelet som sådant var kanske inte alldeles 100-procentigt genomtänkt eller välformulerat, men vill man vara lite positiv kan man ändå tolka det som ett tecken på god vilja. Eftersom det är jul väljer jag att vara snäll. ;)

Och när Karl Sigfrid (som faktiskt kan upphovsrättsfrågan på riktigt) får skärpa till den moderata retoriken utifrån förslaget, då blir det riktigt bra.

Den stora frågan är om vi ska låta insamlingssällskapen lägga beslag på 1900-talets kulturarv via så kallade avtalslicenser (vilket insamlingssällskapen förstås vill), eller om verk där rättighetsinnehavaren inte ger sig till känna ska ingå i den kulturella allmänningen och få användas fritt via ett lagstadgat undantag (ett ”statutory exception”).

Karl Sigfrid skriver:

Avtalslicenser är naturligtvis bättre än att helt sakna möjligheten att klarera föräldralösa verk, men de kan medföra onödigt höga kostnader. Särskilt om en enstaka monopolist som STIM får ensamrätten att klarera en viss kategori verk. Vad insamlingssällskapen efterfrågar är en ordning som tvingar användaren att betala för rätten att använda ett föräldralöst verk. Pengarna går till ett insamlingssällskap. Om upphovsmannen ger sig till känna betalas pengarna ut till denne. Om ingen upphovsman ger sig till känna behåller insamlingssällskapet pengarna. Det betyder att organisationer som STIM i praktiken tar över rättigheterna till skyddade verk vars upphovsman inte kan identifieras.

Rimligare är att föräldralösa verk kan användas fritt utan att det gynnar ett insamlingssällskap som på godtyckliga grunder tagit över rättigheterna. Samhällsekonomin och yttrandefriheten vinner på att kostnaden för att använda föräldralösa verk blir så låg som möjligt.

Det här håller jag helt med om. Målet när det gäller föräldralösa verk måste vara att göra verken så tillgängliga som möjligt för oss alla, inte att berika några insamlingssällskap genom att ge dem monopol på all kultur från 1900-talet som inte redan har någon känd ägare.

Karl Sigfrid fortsätter:

Istället för att betala en avtalslicens till ett insamlingssällskap kan det – i linje med det moderata förslaget – vara möjligt att genomföra en standardiserad sökprocess för att hitta upphovsmannen. Misslyckas sökandet trots att en rimlig ansträngning har gjorts kan verket användas fritt och nyttjaren har juridisk immunitet. En upphovsman som i ett senare skede ger sig tillkänna kan enbart kräva ersättning om det visar sig att sökprocessen varit otillräcklig.

Det här är också ett bra förslag. EU har redan ett upphovsrättsregister som heter Arrow. Om vi lagstiftar på EU-nivå om att rättighetsinnehavare som vill fortsätta behålla sina rättigheter till äldre verk måste anmäla det till Arrow-registret, blir det lätt för alla som vill använda eller sprida verket att hitta rättighetsinnehavaren. Finns det ingen innehavare registrerad är det fritt fram att använda verket, och lagstiftningen garanterar juridisk säkerhet.

Jag hoppas moderaterna bestämmer sig för att driva förslaget om ett lagstadgat undantag för föräldralösa verk, kombinerat med ett register över alla verk där det finns rättighetsinnehavare som vill behålla sina rättigheter. I så fall hamnar Moderaterna och Piratpartiet på samma sida i just den här frågan.

EU-kommissionen vill göra något åt problemet med de föräldralösa verken, och det kan mycket väl komma att beslutas under våren vilken lösning Europa ska välja. Den svenska debatten om upphovsrätten har kommit längre än i något annat medlemsland, så vad som händer i Sverige tilldrar sig intresse i resten av Europa.

Karl Sigfrids inlägg är ett välkommet steg i rätt riktning.

…………

Tidigare inlägg om orphan works:

STIM vill äga 1900-talet

Orphan works hearing in JURI
A librarian’s views on orphan works
A collecting society’s views on orphan works

Andra bloggar om: , , ,

16 kommentarer

  1. Man kan ju tänka sig att de intäkter som kommer in genom avtalslicenser fonderas på så vis att insamlingsorganisationen inte kan nyttja medlen, eller den avkastning de medför.

    Om upphovsmannen inte ger sig tillkänna inom en viss tid kan medlen tänkas gå till det allmänna i en eller annan form.

    Det finns integritetsaspekter på att upphovsmän ska behöva lista sig i stora statliga databaser. Det kan vara värt att undvika en sådan ordning. Ingen ska behöva uppge sin åskådning i kulturellt hänseende (2 kap 2 § RF).

    Oavsett vilken lösning som väljs så måste den bli internationell, dvs. att man ska behöva jaga tillstånd i alla länder för att få sprida material. Lösningen måste åtminstone bli europeisk, gärna global.

    Kommentar av Johan Tjäder — 23 december 2009 @ 14:24

  2. Samarbeta med Karl Sigfrid? Som rev upp brevhemligheten?

    Kommentar av calandrella — 23 december 2009 @ 14:26

  3. Det är välkommet med litet beröm av moderaternas utspel och Karl Sigfrids inlägg. Är det någonting som jag inte står ut med så är det tjafsig partipolitik vars syfte är att vinna väljare istället för att försöka föra frågan framåt. Piratpartiet säger sig ju ofta stå över sådant, så vaksamheten mot sådana tendenser hoppas jag är extra stor inom partiet. Just nu rör sig ju utvecklingen inte alls eller går i fel riktning så varje litet steg i rätt riktning bör välkomnas med öppna armar utan att man för den sakens skull förlorar helhetsbilden och insikten om hur mycket som kvarstår att göra. Det är också mycket välkommet att vi nu har tre allianspartier som skickar försiktiga signaler om en förnyelse av sin politik. Jag tycker att det är en ypperlig chans att öka pressen på dem att gå samman och ge ett samfällt besked (och sedan skicka bollen vidare till vänsterblocket). Tänk om det kunde skapas partiöverskridande arbetsgrupper som leds av de mer liberala ledamöter som vill föra den här frågan framåt. Eller kanske en riktig utredning med ett välformulerat utredningsmandat (så länge det inte på vanligt politikermanér används som ett sätt att slippa diskutera frågan) så som centern föreslagit men tidigare inte fått gehör för.

    Är förresten inte avslutningen i KLYS kommentar för härlig: ”Artikeln tyder på stor okunskap om upphovsrättens funktion. Vi planerar därför från KLYS att träffa de båda artikelförfattarna, Per Schlingman och Henrik von Sydow, för att reda ut begreppen!”
    Är det inte oförskämt att så oförblommerat skriva nedsättande och sedan ändå förutsätta att de ska ha direkttillgång till våra folkvalda?

    Kommentar av Tor — 23 december 2009 @ 14:32

  4. calandrella,
    om vi ska räkna ut alla politiker som gjort dåliga saker på något område, blir det nog inte så många kvar. Låt oss skilja på sak och person och bedöma nya politiska förslag utifrån deras egna meriter istället för vem avsändaren är.

    Kommentar av Tor — 23 december 2009 @ 14:36

  5. Sigfrid kommer, liksom andra politiker, i ett stycke. Det finns ingen anledning att offra Sigfrid på FRA-altaret när det ändå inte har någon verkan. Bättre då att ha en allierad i upphovsrättsfrågan.

    Kommentar av Johan Tjäder — 23 december 2009 @ 14:37

  6. Calandrella: Ska man vägra samarbeta med alla i riksdagen som röstat för övervakningsförslag så blir vi väldigt ensamma i riksdagen den dag vi kommer in…

    Kommentar av gastlind — 23 december 2009 @ 15:36

  7. När tegelstenarna inte räcker till…

    Piratpartiet drabbades häromdagen av en ren och skär terrorattack i form av ett guilt-by-hallucination från Fredrik Malm, Volkpartiet ”Liberalerna”, som avfyrade kärnvapenmissil i glashus. Hur var det nu med de liberala grundvärderingar som part……

    Trackback av Thomas Tvivlaren - Med tvivlet som insats — 23 december 2009 @ 16:06

  8. Thomas Tvivlaren,
    om det där är guilt-by-association så är det så dåligt att jag knappast förstod att det var det. Att andra organisationer tar intryck av piratpartiets lösa organisation och nätanvändning säger lika mycket om piratpartiet som det säger om blyertspennor att de turkiska nationalisterna (fascisterna?) använder sådana också. Jag tror nog att var och en förstår det, så jag ser ingen direkt anledning att uppröras över uttalandet annat än att man kanske kan fråga sig om Malm inte känner att det finns mer brännande frågor att ta upp.

    Kommentar av Tor — 23 december 2009 @ 17:09

  9. #Johan Tjäder:
    ”Det finns integritetsaspekter på att upphovsmän ska behöva lista sig i stora statliga databaser”

    Det finns definitivt integritetsaspekter också på att *användare* skall behöva lista sig i databaser. Sannerligen. Om upphovsmännen gör anspråk på statens skydd, då är det verkligen det minsta man kan begära att de listar sig.

    Över huvud taget innebär också Karl Sigfrids ”due-diligence”-förslag en orimlig transaktionskostnad.

    Kommentar av viktualiebroder — 23 december 2009 @ 18:26

  10. Hej !

    Detta Pushat på: http://www.pusha.se/bra-av-karl-sigfrid-om-foraldralosa-verk

    Min Pusha-historik: http://www.pusha.se/medlemmar/sunurb01/postat

    God Jul önskar Urban

    Kommentar av Urban Sundström — 23 december 2009 @ 21:18

  11. FRÖJDEFULL JUL :!:önskar Josef B. :wink:

    Kommentar av Josef Boberg — 23 december 2009 @ 23:06

  12. @viktualiebroder (#9):

    Jag förstår inte din jämförelse. Vem är det som i sammanhanget föreslår att användare skall registrera sig i någon databas? Inte Karl Sigfrid, väl? Allt som behövs för att få använda ett fortfarande skyddat verk är att man träffar ett avtal med rättighetsinnehavaren, och det kan parterna göra upp inbördes utan att någon myndighet eller annan tredje part behöver få veta. Det är först när endera parten drar den andre inför domstol som de måste lägga sina papper på bordet för alla att ta del av.

    Vad gäller registrering av upphovsmän så delar jag i viss mån Johan Tjäders invändning, fast jag vill påstå att det inte är något helt nytt problem. Upphovsmän har ”registrerats” alltsedan de självmant började sätta ut sina namn (”Öpir ristade runorna”), och med pliktleverans av allt svenskt tryck uppstod snart ett vederbörligt register över utgivna verk i Kungl. Bibliotekets regi (Nationalbibliografin). Bibliotekskatalogerna är sedan länge datoriserade, och det torde vara få (av trycket utgivna) författare som haft några egentliga invändningar mot denna registrering syftande till att hjälpa deras läsare hitta rätt i hyllorna.

    I den mån författare velat vara anonyma gentemot allmänheten men ändå tillgodogöra sig de ekonomiska frukterna av sitt arbete, så är det vedertagen praxis att använda pseudonym och ingå sekretessavtal med utgivaren. Jag är inte säker på att RF 2:2 är relevant, då den egentligen inte skyddar friheten att yttra sig anonymt, utan snarare friheten att alls slippa yttra sig. Den friheten kan för övrigt inte ens inskränkas genom lag; sålunda behöver inte någon i domstolsförhör avslöja vilka åsikter han hyser. Om man ger ut sina åsikter för publicering, då har man i praktiken frånsagt sig denna frihet avseende det publicerade (fast i princip kan ju ingen utomstående veta säkert att det är författarens sanna åsikter som publicerats).

    Upphovsrätt gäller dock inte bara tryckta eller på annat sätt offentliggjorda verk, utan alla verk, även sådana som stannat i skrivbordslådan (ursäkta 1900-talsmetaforen; idag stannar de kanske snarare i USB-minnet). Om man måste registrera även dessa alster i någon databas (statlig eller privatägd) för att tillerkännas upphovsrätt till dem i händelse av framtida offentliggörande, då har vi ett påtagligt problem med offentlig insyn i de privata skrivbordslådorna, även om det formellt inte skulle strida mot grundlagen (ett registreringskrav för erkännande av upphovsrätt skulle däremot, som tidigare påpekats, strida mot Bernkonventionen).

    Jag är skeptisk till att just Arrow skulle lösa problemet, men jag bör nog granska systemet närmare innan jag uttalar mig om det.

    Kommentar av Anders Andersson — 24 december 2009 @ 11:47

  13. Christian,

    EU har redan ett upphovsrättsregister som heter Arrow.

    Var då? Webbplatsen du hänvisar till erbjuder ingen möjlighet att vare sig lägga in poster i eller söka i något register. Av de måttligt innehållsrika webbsidorna framgår att det handlar om ett planerat register, men några tekniska detaljer om innehållet eller sökfunktionerna avslöjas inte.

    Däremot finns information om vilka som deltar i projektet, och förutom EU-medlemmarnas nationalbibliotek finns där ett antal privata organisationer för rättighetsinnehavare, såsom den svenska Förläggareföreningen. Redan det gör mig ytterst tveksam till att (det planerade) registret någonsin kommer att kunna användas på det sätt du föreslår.

    Syftet med Arrow verkar vara att identifiera rättighetsinnehavare till äldre existerande verk, framför allt utgivna i tryck, i avsikt att möjliggöra digitalisering. Det står ingenting om systematisk registrering av framtida verk, vilket annars med tiden borde bli huvudsyftet, att åstadkomma en kontinuerligt uppdaterad paneuropeisk ”unionsbibliografi”.

    Projektet går alltså ut på att ta reda på vilka som innehar rättigheterna till gamla böcker och registrera det i Arrow. Inget säger att det är upphovsmännen själva som skall företa detta registreringsarbete, utan det kan precis lika gärna göras av något bibliotek, förlag eller annan intressent som har upplysningar att lämna. Innebörden i att något inte är registrerat i Arrow är bara att man inte vet vem som har rättigheterna.

    Du tycks vilja vända på steken, och göra det till ett formellt krav att ett verk är registrerat i Arrow för att upphovsmannen skall kunna hävda sin ensamrätt till det. Då räcker det inte att bara registrera befintliga verk med ”okänd” rättsinnehavare, utan då måste alla utgivna verk registreras, även sådana där upphovsmannen är både känd och nåbar via en vanlig telefonkatalog. Dessa upphovsmän anser förmodligen att de redan gjort vad som fordras av dem; skall de då tvingas till ytterligare en procedur av rent formella skäl?

    Om syftet bara är att rädda ”orphan works” undan glömskan, då skjuter detta förslag långt över målet genom att begränsa upphovsrätten också för andra äldre verk, alltså att jag inte skulle kunna kräva royalty ens om någon ger ut mitt oregistrerade verk och tjänar pengar på det.

    De förlag som är representerade i Arrow har säkert inget emot en sådan lösning; de har givetvis kataloger över allt de gör anspråk på och kan se till att Arrow ges tillräckliga resurser för att bevaka deras intressen. Om det i registret dyker upp en och annan titel med genuint ospårbar upphovsman, så kan de i mån av läsarintresse ge ut också dessa, och om utgivningen kan utvidgas till att omfatta också verk av spårbara men passiva upphovsmän som inte lagts in i registret, då kan återpubliceringen rentav nå lönsamma volymer.

    Eftersom registret ännu inte existerar, så kan jag inte bedöma huruvida jag kommer att kunna registrera något debattinlägg eller datorprogram som jag har skrivit och licensierat enligt Creative Commons respektive lagt under GNU GPL. Skall en registrering gälla för alla versioner av programmet, eller måste jag i praktiken betala en avgift för varenda patch jag sprider?

    Statliga myndigheter och privata näringslivskorporationer går samman för att med lagens hjälp bestämma vad som får ges ut och vilka som skall få betalt för det. Intet nytt under solen.

    Restaurangen har dukat med den finaste servisen, och de prominenta gästerna har redan satt sig vid bordet. Nu väntar alla på att jägaren skall skjuta älgen som kommer att serveras. Då är det både för sent och för tidigt att bestämma vem som skall betala notan.

    Kommentar av Anders Andersson — 24 december 2009 @ 14:25

  14. [...] och dess möjlighet för övervakning av den enskilda medborgarens inköp och rörelser. Christian Engström skriver om att STIM och liknande vill ta hand om avgifterna för föräldrarlösa verk. Magnus [...]

    Pingback av Lugn arbetsnatt « Emil Isberg — 25 december 2009 @ 9:42

  15. När jag hör sådant från Moderaterna så tänker jag med en gång… Valår!!!!

    Kommentar av Anders — 2 januari 2010 @ 1:11

  16. [...] Sigfrid lagt fram ett alldeles utmärkt förslag på hur man ska hantera föräldralösa verk. (Via Christian.) Det borde von Sydow [...]

    Pingback av Anna Troberg » Dagens Netopia: Gammal, tunn skåpmat i ny förpackning — 1 april 2010 @ 12:24


RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

Theme: Rubric. Get a free blog at WordPress.com

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 974 andra följare

%d bloggare gillar detta: