Med Eva-Britt Svensson (V) utanför parlamentet
Piratpartiet valde att gå med i den gröna gruppen i EU-parlamentet. Det gjorde vi för att vi tycker att den gruppen ligger närmast oss i våra frågor, och för att vi tror att vi kan bli mest effektiva genom att gå med där. Det är de kriterier som vi sa före valet att vi skulle tillämpa när vi valde grupp.
Men det var flera andra parlamentsgrupper och svenska parlamentariker som också gärna ville se oss som medlemmar hos dem, och som var väldigt välkomnande. Jag skulle vilja tacka dem, även om det i slutändan blev att vi valde en annan grupp.
Junilistans Nils Lundgren hjälpte mig att hitta rätt första dagen i parlamentet, och vi diskuterade även gruppval. Nils tyckte att vi borde överväga den grupp som Junilistan var med i, som går under namnet Ind/Dem (”Självständighet/Demokrati”).
Om det hade varit så att Ind/Dem bara bestod av partier från olika länder som var som Junilistan, då får jag erkänna att det hade varit ett mycket lockande alternativ. Piratpartiet och Junilistan har i det stora hela samma syn på vad som är fel med EU, och vi är båda motståndare till Lissabonfördraget.
Fast riktigt så enkelt är det inte. Den gamla Ind/Dem-gruppen som fanns under mandatperioden som tar slut nu verkar ha spruckit, men det är på gång att starta en ny motsvarande grupp. Initiativet till den nya gruppen kommer från det brittiska UK Independence Party, UKIP, som leds av Nigel Farage.
Jag pratade med honom, och han betonade att det enda som gruppen som grupp står för är respekt för de mänskliga rättigheterna och nej till Lissabonfördraget. I övriga frågor får de enskilda partierna agera och rösta hur de vill.
Dock är det så att två av medlemmarna i den nya Ind/Dem-gruppen kommer vara Dansk Folkeparti och italienska Lega Nord. Även om vi i och för sig inte skulle vara bundna av vad Dansk Folkeparti eller Lega Nord tycker i olika frågor känns det inte som några kul kompisar. Därmed faller tanken på att ens överväga att gå med där.
Vänstergruppen GUE/NGL, där svenska Vänsterpartiet ingår, kom mycket tidigt med ett tydligt och konkret erbjudande. Det var ett mycket bra erbjudande i sak, nämligen att vi skulle få en assistent anställd av gruppen, förutom de pengar vi får av EU för att anställa egna assistenter.
Svenska Vänsterpartiet har ju legat rätt vad det gäller till exempel FRA, Ipred och telekompaketet, och som jag uppfattat det (utan att veta säkert om det stämmer) har vänstergruppen i EU i huvudsak röstat bra i våra frågor under den gångna mandatperioden.
Det största problemet med vänstergruppen är att den av många uppfattas som — vänster. Vårt långsiktiga mål är ju att sprida våra tankar till samtliga grupper i parlamentet, för att kunna bygga majoriteter för en ny informationspolitisk inriktning för Europa.
Jag tror att det skulle bli otroligt svårt att övertyga konservativa parlamentariker att ens lyssna på vad vi har att säga om vi var med i en grupp som ligger så pass långt från mitten på höger-vänster-skalan. Det ser jag som det främsta argumentet mot att vi skulle välja att gå med i den här gruppen.
Dock var det till otroligt stor hjälp för oss att vi så tidigt fick ett så konkret och bra bud från vänstergruppen. Det gav oss råg i ryggen när vi skulle prata med de andra grupperna, i och med att vi visste att vi hade ett bud att falla tillbaka på, och fick en uppfattning om vad som var rimligt att be om i förhandlingarna.
Jättestort tack för det till Vänsterpartiets EU-parlamentariker Jens Holm (som avgår nu) och Eva-Britt Svensson (som fortsätter som MEP). Jag hoppas vi kommer kunna återgälda den här hjälpen genom ett gott samarbete i informationspolitiska frågor mellan partigrupperna under den kommande mandatperioden.
Liberala gruppen ALDE var också mycket positiva, och gjorde tidigt klart att vi var väldigt välkomna dit om vi ville. Liberala gruppens ledare Graham Watson la ner mycket besvär på att få tag på mig redan de första dagarna efter valet (när telefonen ringde oavbrutet och jag var allt annat än lätt att faktiskt få kontakt med). Vi träffades när jag var nere i Bryssel, och hade ett mycket trevligt samtal där han upprepade erbjudandet om att gå med.
Olle Schmidt (FP) och Lena Ek (C) var också mycket välkomnande, och det uppskattar jag verkligen. Olle Schmidt är en av mina absoluta favoritparlamentariker efter hans stora insatser i striden mot EU-direktivet om mjukvarupatent 2004-2005, och Lena Ek har varit utmärkt bland annat när det gäller telekompaketet. Jag är säker på att vi kommer ha ett mycket gott samarbete framöver.
Att vi ändå inte valde att gå med i den liberala gruppen beror främst på att gruppen som helhet inte har kommit lika långt som den gröna gruppen när det gäller informationspolitik. Det finns många i den liberala gruppen som delar många av Piratpartiets åsikter, men det finns också många som är av i grunden motsatt uppfattning.
Jag hoppas att den liberala gruppen som helhet med tiden kommer att ansluta sig till våra uppfattningar, för som jag ser det ligger det Piratpartiet säger helt i linje med liberalismens själ. Men vi är inte där ännu, och jag tror det skulle bli en onödigt brant uppförsbacke i början.
Den gröna gruppen har redan en fungerande intern arbetsgrupp för informationspolitik och nätfrihetsfrågor. Redan från starten är det ett antal frågor som vi vill engagera oss i, inte minst telekompaketet, och då är det en stor fördel att kunna ansluta till ett team som redan är på banan.
Det är det allra främsta skälet till att vi valde den gröna parlamentsgruppen, och jag är övertygad om att vi kommer att få en bra start på det viset. Men målet är att skapa majoriteter i parlamentet, och då behövs goda krafter från alla partigrupper.
Därför är jag väldigt glad över att alla de första kontakterna med andra partier som jag har haft i egenskap av tillträdande EU-parlamentariker har varit så positiva och konstruktiva. Det bådar gott för framtiden.
…………
Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu
Bilden är fri för publicering, cc0. Fotograf Erik Josefsson, men det behöver inte anges.
