2009 kan bli året då det vände

2008 var ett dåligt år för alla som bryr sig om frihet och personlig integritet. Regeringen drev igenom FRA, och IPRED, datalagringsdirektivet och ACTA är på väg. Tillsammans med mycket annat. Annus horribilis säger Blogge, och många andra uttrycker samma sak på olika sätt.

Carl Johan Rehbinder påminner om vart den inslagna vägen leder om vi fortsätter följa den. Kanske inte idag, och kanske inte imorgon. Men förr eller senare, om vi inte kan stoppa utvecklingen innan det är för sent. Kampen för att bevara de grundläggande medborgerliga rättigheterna är på allvar.

Men det finns hopp.

2008 var ett bra år i ett avseende, nämligen att medborgarna vaknade. Regeringen lyckades visserligen genomföra allt den hade föresatt sig, men inte inte i tysthet som den hade hoppats. FRA-frågan dominerade den politiska nyhetsrapporteringen under flera månader. Kritiken mot Ipred fick brett genomslag i media. Allt fler började ställa frågan om den samlade effekten av alla övervakningslagar som sköljer över oss.

Bloggarna – alltså vanliga politiskt engagerade medborgare – visade sig vara en politisk kraft att räkna med. Fler och fler har engagerat sig i folkliga protester mot regeringens integritetskränkande politik. Speciellt unga människor. Och protesterna fortsätter. Det är positivt.

Men det har inte räckt med aktivism för att få stopp på marschen mot övervakningssamhället. De styrande politikerna har sett besvärade ut i teve när de fått frågor som de inte har några sanningsenliga svar på. Men sedan har de gått tillbaka till sina ombonade tjänsterum och fortsatt precis som förut på den inslagna vägen.

Tyvärr är det precis det vi har sett hända. Då är det dags att ta nästa steg. Kan man inte övertyga de sittande politikerna med sakargument och opinionsbildning, då måste man byta ut dem.

2009 är det val till Europaparlamentet. Nu har vi medborgare äntligen chansen att få ett ord med i laget på riktigt. Just i år kan vi skicka en signal till politikerna som de inte kan strunta i. Vi kan visa dem att kritiken mot FRA, Ipred och allt det andra var menad på allvar. På det enda sätt som verkligen berör dem på riktigt.

För rent krasst finns det bara en anledning för politiker att bry sig om medborgarnas åsikter. Det är om de behöver oroa sig för att inte bli omvalda. Är de säkra på att få sitta kvar på sin post i alla fall, då kan de lugnt säga att kritikerna inte har förstått, och vänta på att debatten blåser över.

Piratpartiet har goda chanser att lyckas. Vi ställer upp i EU-valet, och vi gör det för att ta mandat. Det har vi en realistisk chans att lyckas med. Vi vet hur man gör rent praktiskt för att ställa upp i val, för det gjorde vi redan 2006. Och vi har många som sympatiserar med oss, och precis som vi känner att vi måste få stopp på politikerna som vill införa övervakningssamhället.

Vi kan påverka Europa. Dels genom att arbeta i Europaparlamentet och konsekvent ta strid för integriteten och medborgarrätten. Men också genom signalen som det kommer sända när vi kommer in. Vi har ett kontroversiellt namn, men i det läget kommer det bli en fantastisk tillgång.

Lyckas vi ta mandat i EU-valet kommer det att ge politiskt eko i hela Europa. Undersökningen som visade att upp till 21% kan tänka sig att rösta på Piratpartiet refererades i både tysk och turkisk press. Stämningarna som gjorde att Piratpartiet bildades i Sverige bubblar i hela Europa. I Tyskland demonstrerar tiotusentals mot övervakningen. Tar vi mandat i EU-valet kommer det att påverka debatten i alla medlemsländerna.

Vi kan påverka Sverige. Lyckas vi ta mandat i EU-valet kommer det att ge politiskt eko här hemma i Sverige också. Då har politikerna fått ett tydligt bevis på att de kan vinna eller förlora röster på integritet och övervakning. Går det tillräckligt bra för Piratpartiet i EU-valet, då är det inte alls säkert att det fortsätter vara omöjligt att riva upp vare sig FRA eller Ipred. För efter EU-valet är det bara drygt ett år kvar till riksdagsvalet 2010.

EU-valet kan bli den väckarklocka som i synnerhet alliansens partiledningar så väl behöver.

2009 kan bli året då det vände. Alla pusselbitar finns på plats. Nu måste vi bara se till att det händer.

När raketerna smäller klockan tolv ikväll tänker jag se det som startskottet på ett historiskt år. Revolutionsåret 2009, för den som så vill. Året då kursomläggningen bort från ett korporativt kontrollsamhälle inleddes. Året då det öppna demokratiska samhället visade att det kan försvara sig självt, med öppna demokratiska medel.

Själv tänker jag göra vad jag kan för att det här ska bli verklighet. Det är mitt nyårslöfte. Samtidigt vet jag att inte är ensam om det. Därför tror jag att vi kommer lyckas.

Ett riktigt gott nytt år 2009!

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, fildelning, övervakning, integritet, privatliv, datalagringsdirektivet, datalagring, trafikdatalagring, ipred, fra, eu, eu-valet 2009, gott nytt år

Tvivelaktig granskning av Piratpartiet

Dagens Nyheter efterlyser en djupare granskning av Piratpartiet i en ledare idag. Så långt har de rätt. Piratpartiet har en realistisk chans att ta sig in i europaparlamentet i EU-valet om fem månader. Då är det både en rättighet och en skyldighet för media att granska partiet ordentligt i sömmarna.

Men tyvärr väljer DN att ägna sig åt ren smutskastning istället för att ens försöka sig på en granskning av vad vi står för.

”De tvivelaktiga partiföreträdarna” skriver DN om mig och vår partiledare Rick Falkvinge när de okritiskt refererar en krönika hos Journalisten.se. Vad, exakt, är det DN syftar på? För inte är det väl så att de på ledarplats vidarebefordrar beskyllningar som de inte ens själva vet vad de menar med?

Rick Falkvinge var aktiv inom Moderata ungdomsförbundet för något tiotal år sedan, men det tycker jag inte man kan klassa som så tvivelaktigt. Jag kan hålla med om att moderaterna som parti känns väldigt tvivelaktiga idag, när de kommer med integritetskränkande förslag som FRA, Ipred och trafikdatalagringen på löpande band. Men MUF håller inte med sitt moderparti i de frågorna, och de var motståndare till övervakningssamhället även för tio år sedan.

Själv var jag medlem i folkpartiet i tjugo år innan jag blev pirat, och när man ser på vilken politik folkpartiet står för idag kanske det kan verka suspekt. Men på den tiden var folkpartiet fortfarande ett liberalt parti, och inte alls som idag. (Jag kan också tillägga att jag var trogen DN-prenumerant under mer än tjugo år, men det har jag också slutat med, av ungefär samma skäl. Saker förändras.)

Så vad är det DN tycker är så tveksamt i min bakgrund? Jag hoppas de återkommer med ett svar. Det är svårt att bemöta beskyllningar som bara består av glåpord.

Jag vill också betona att jag absolut inte har någonting emot att media gör en kritisk granskning av Piratpartiet. Det tycker jag som sagt ingår i deras uppdrag som tredje statsmakt. Om någon journalist undrar över någonting har jag telefon 070-6633780, och jag svarar gärna på frågor. Det finns också mycket att läsa på partiets sajt och på olika piratpartisters bloggar.

Men att bara häva ur sig beskyllningar utan att ha gjort det allra minsta egen research tycker jag är lite torftigt. Bättre än så borde publikationen som brukar kalla sig själv ”Sveriges ledande morgontidning” kunna prestera. Även på ledarplats.

Men jag hoppas den här ledaren var ett olycksfall i arbetet och att vi kan se fram emot bättre bevakning av frihets- och integritetsfrågorna i DN framöver. Även DN var ju faktiskt liberaler en gång i tiden. Kanske kan de hitta tillbaka till den traditionen.

Christian Engström
Vice ordförande Piratpartiet
Kandidat till Europaparlamentet 2009

…………

Andra som kommenterar ledaren: En okuvlig bibliotekarie, jj.n, Magnus Hagevi, Kjellberg, Oscar Fredriksson (c), Svensson, Leo Erlandsson, Opassande, Tomas Lidholm

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, fildelning, övervakning, integritet, privatliv, datalagringsdirektivet, datalagring, trafikdatalagring, ipred, fra, eu, eu-valet 2009, dagens nyheter

Lagarna ska gälla även på internet

Piratpartiet vill att samma lagar ska gälla på internet som i resten av samhället. Något annat vore helt absurt. Internet är en viktig del av samhällets infrastruktur. Inte någon leksak för tonåringar som ”de vuxna” kan ta ifrån barnen om de varit stygga.

Brevhemlighet, meddelarskydd och budbärarimmunitet måste gälla även på internet, tillsammans med andra grundläggande principer för det fria och öppna samhället. Det är det Piratpartiets kamp handlar om.

Rick Falkvinge skriver om det här i ett mycket läsvärt inlägg. Det vore roligt om någon företrädare för alliansen eller socialdemokraterna kunde komma med ett seriöst svar som verkligen tog upp de frågorna, istället för att bara tramsa om stulna gräsklippare.

Men det är jag alldeles säker på att de inte kommer att göra. Varken allianspartierna eller socialdemokraterna har någon politiker nära partiledningen som har satt sig in i frågorna tillräckligt för att kunna föra en seriös diskussion. Det finns förstås gott om enskilda medlemmar i de partierna som begriper frågorna. Men partiledningarna för s, m, c, fp och kd famlar i blindo på informationspolitikens område.

Av rent oförstånd driver de styrande politikerna en politik som inte bara hotar internet som vi känner det. Eftersom internet är en så viktig del av vårt samhälle idag (även om politikerna inte har förstått det) hotar de även grunden för det fria och öppna demokratiska samhället i stort. Nästan alldeles säkert på grund av oförstånd snarare än ondska. Men kanske ännu farligare just därför.

Vi kräver att samma regler gäller på nätet som utanför nätet.

Det är därför Piratpartiet ställer upp i EU-valet om 5 månader och riksdagsvalet 2010.

…………

Andra som kommenterar: Lite av varje, projO, Blog me gently, Enbart, Mikael von Knorring (v)

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, fildelning, övervakning, integritet, privatliv, datalagringsdirektivet, datalagring, trafikdatalagring, ipred, fra, eu, eu-valet 2009, internet

Mer om Piratpartiets EU-strategi

Eva Lichtenberger, österrikisk MEP

I riksdagen har Piratpartiet en noga utarbetad vågmästarstrategi för hur vi ska kunna få maximalt inflytande över våra frågor. I EU-parlamentet fungerar inte den strategin, eftersom det inte finns någon vågmästarställning att få. Därför har vi en separat strategi för Europaparlamentet.

Planen är att gå med i den grupp som vi bedömer ligger närmast oss i våra frågor (troligen endera den gröna eller den liberala gruppen). Inom den gruppen fokuserar vi all vår energi på medborgarrättsfrågorna och på att få Europa att välja rätt väg in i det framväxande informationssamhället. I övriga frågor röstar vi helt enkelt med gruppen.

- Till skillnad från vågmästarstrategin innebär ju detta att ni kommer att rösta med ett block utan att få något i utbyte? frågar Maria Ferm från Grön Ungdom på sin blogg.

Ja, det stämmer att vi inte får något konkret i utbyte, till skillnad från vågmästarstrategin för riksdagen. Men jag tror ändå att det är det bästa sättet att maximera vårt inflytande. Jag ska utveckla varför jag tror det.

Sommaren 2007 hade vi en internationell piratkonferens i Wien tillsammans med representanter för andra europeiska piratpartier. Då fick jag tillfälle att sitta i samma panel som Eva Lichtenberger, som är grön mep (europaparlamentariker) från Österrike. Hon är och har varit mycket engagerad i både övervakningsfrågan och andra frågor som Piratpartiet driver.

Bland annat var Eva Lichtenberger mycket aktiv mot direktivet om mjukvarupatent 2004 och 2005. På konferensen i Wien berättade hon utförligt hur det hade gått till bakom kulisserna i EU-parlamentet. Det var otroligt intressant att höra, eftersom som jag själv var aktivist mot mjukvarupatenten ”på utsidan” och kunde jämföra med min egen bild av samma politiska process.

För att göra en lång historia kort handlar mycket av spelet i europaparlamentet om att kohandla med representanter för de andra partigrupperna. ”Mjölkkvoter” var det exempel som Eva använde – en fråga som både hon och resten av den gröna gruppen (tror jag) egentligen skiter fullständigt i. Men för vissa andra ledamöter (från vissa jordbruksdistrikt) är det de enda de bryr sig om. För att övertala dem att rösta mot mjukvarupatentdirektivet, var enda sättet att lova att stödja dem i någon annan omröstning om just mjölkkvoterna.

Man kan tycka vad man vill om smakligheten i att det fungerar så, men det ändrar inte på fakta. Är man inte med i den här kohandeln får man inget inflytande.

Och att kohandla till höger och vänster är ingenting som man kan göra på egen hand. Dels blir man inte särskilt intressant för andra att förhandla med om man bara representerar sig själv. Dels innebär det ju att man i så fall måste sätta sig in åtminstone hjälpligt i alla andra frågor för att kunna förhandla om dem, och det kan jag inte se hur man skulle kunna klara ensam. Man måste ingå i en grupp som jobbar tillsammans och delar upp frågorna.

Exemplet Junilistan visar hur dåligt det fungerar att försöka påverka utan att vara med i en starkt sammanhållen grupp. De gick med i en av smågrupperna för blandade EU-kritiker (Ind/Dem), och har väl i princip inte hörts av sedan dess.

Junilistans syn på vad som behöver göras med EU är såvitt jag förstår mer eller mindre identisk med Piratpartiets, så jag skulle verkligen ha velat att de skulle ha lyckats. Men jag känner inte till en enda positiv förändring som de faktiskt har lyckats genomföra, så det är tydligt att strategin att gå med i en liten och löst sammanhållen grupp inte har fungerat. Därför har vi lärt oss av deras misstag, och tänker inte göra det själva.

Det som vi får i utbyte mot att vi deklarerar att vi avser att följa gruppens rekommendationer i frågor som ligger utanför vårt program är först och främst att vi blir välkomna i gruppen. Dessutom spar vi tid, så att vi kan fokusera på våra egna frågor.

Lobbyister och aktivister som kontaktar oss om andra frågor kan vi hänvisa till rätt person i gruppen, och förklara att det är meningslöst att försöka påverka oss som enskilda ledamöter eftersom vi ändå kommer rösta med gruppen. Och eftersom vi redan dag 1 har sagt att vi kommer att följa gruppen, behöver heller ingen av våra kollegor i gruppen ödsla tid på att försöka övertala oss om frågor som ligger utanför vårt program.

Genom att vi väljer den grupp som är närmast att tycka som vi när det gäller våra frågor, kan vi förhoppningsvis få ett starkt och bra samarbete som gör att vi maximerar våra chanser att få något uträttat. Och vi kommer ha kollegor som vi kan fråga vilka knappar vi ska trycka på när det gäller mjölkkvoterna.

Det är inte för att dela ut mjölkkvoter som Piratpartiet ställer upp i EU-valet om ett halvår och riksdagsvalet 2010.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, eu-valet 2009, junilistan, mjölkkvoter

Vi kan fixa det här!

Vi har låtit Sifo undersöka hur många som kan tänka sig att rösta på Piratpartiet i EU-valet. 7% svarar ”ja, absolut” och 14% svarar ”ja, kanske”. Totalt 21% alltså.

Själva undersökningen ligger ute på partiets sajt, så alla som tycker det är roligt med siffror är välkomna att titta närmare på den. Förutom totalsummorna finns resultatet uppdelat efter ett antal andra variabler, såsom ålder, kön, utbildning, partisympatier i riksdagsvalet etc.

Lurig.se har till exempel tittat på undersökningen uppdelat på riksdagspartier.

Väljer man att titta på procentsatserna i de olika åldersgrupperna ser resultatet ut så här:

Skulle du kunna tänka dig att rösta på Piratpartiet i EU-valet 2009?

Precis som man kunde förvänta sig är vi starkast i åldersgruppen 18-29. I just den åldersgruppen är det faktiskt fler som svarar ”ja” eller ”ja, kanske” än det är som svarar ”nej”, som Rick Falkvinge påpekar i sina kommentarer till undersökningen.

Men man ser också att vi faktiskt har ett betydande stöd även bland väljare som är över 30. Det glädjer mig, bland annat eftersom jag själv är 48. Nidbilden att våra sympatisörer bara skulle vara en hop högljudda tonåringar stämmer alltså inte. (Vad det nu skulle vara för fel på kombinationen tonåring och politiskt engagerad, men det är en annan historia.)

Men hur som helst är det en väldigt uppmuntrande undersökning. En femtedel av väljarna kan tänka sig att rösta på Piratpartiet i EU-valet juni 2009.

Det här undersökningsresultatet är ju naturligtvis inte detsamma som att vi har uppnått de siffrorna i ett val, och det är bara valresultat som räknas i politiken. Men det visar att vi har potentialen att lyckas. Det är mycket jobb som återstår, men vi kan fixa det här.

Det är EU som ligger bakom de flesta av de integritetskränkande lagar som sköljer över oss i en allt stridare ström. Piratpartiet behövs i Bryssel. Och vi har en realistisk chans att ta oss dit.

…………

Andra som skriver om undersökningen:   Sidvind, Mary X, Farmor Gun, Magnus Orest, Björn Wadström, Axel, Hax, SvD, Sydsvenskan, SvD

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, eu-valet 2009, sifo

Om Piratpartiet och kampen mot fascism

Svensson (”Varmt och rättframt från vänster”) lyfter upp en kommentar som jag skrev hos honom, och kommenterar den intressant i ett eget inlägg.

Jag återger här vad jag själv skrev, för referens:

Själv ser jag det som Piratpartiet håller på med i första hand som helt vanlig anti-fascistisk kamp. Vi har en positiv vision också, om ett samhälle präglat av deltagarkultur och mångfald, så vi är inte bara anti. Men i det dagliga arbetet är det tyvärr mest att slåss mot en fascistisk samhällsstruktur som gäller.

När jag säger det här använder jag ordet “fascism” i strikt politisk betydelse som en synonym till korporativism. Det är så jag uppfattar ordet (även om andra kan använda det annorlunda). När staten och kapitalet sitter i samma båt, och har uppgått i symbios. Vilket suger.

Som Bryssel fungerar idag påminner det mycket som den korporativa idealstaten. Regeringen (kommissionen) är inte tillsatt genom val, utan framvaskad inom systemet. Den har mycket lite kontakt med folket, men den samarbetar däremot intimt med storföretagens intresseorganisationer. Även fackföreningar och andra NGO:s finns med på ett hörn, men det är mest för att verka som alibi. De flesta besluten tas av den politiska makten och storföretagens lobbyister i symbios.

Rent praktiskt ser vi resultatet i upphovsrätts- och patentlagstiftning som bara är till för att gynna de stora bolagen, underhållnings- och läkemedelsindustri, precis som man skulle förvänta sig i en korporativt styrd stat. Vi ser också hur samma korporativa maktstrukturer i Bryssel håller på att införa totalövervakning av den egna befolkningen, ett av den fascistiska statens tydligaste kännetecken och viktigaste verktyg.

Att frasen “fri fildelning och skyddat privatliv” har en sådan politisk sprängkraft just här och nu beror på att den slår mot de korporativa strukturernas kärna. Det är där slaget står.

Precis som RikMatts säger i en kommentar [hos Svensson] finns det även ett anti-imperialistiskt inslag, eftersom trycket både när det gäller immaterialrätt och övervakning kommer från USA. (Boken Information Feudalism av Braithwaite och Drahos rekommenderas till alla, den beskriver just det.) Men själv ser jag den allra viktigaste uppgiften just nu att försöka vända utvecklingen bort från korporativismens sluttande plan här i Sverige och Europa.

Då är det bra om vi kan samla aktivister från ett så brett höger-vänster-spektrum som möjligt. För det är inte alls någon liten uppgift vi har givit oss in på.

För att förtydliga mig så att det inte blir några missförstånd:

Jag påstår alltså inte att EU idag skulle vara lika illa däran som Italien var på 30-talet. Det är det ju uppenbarligen inte. Men jag tycker mig se starka tendenser att EU är på väg i den riktningen, även om det förstås är långt kvar. Därför måste vi se till att bryta den utvecklingen innan det är för sent.

Det här ser jag som en uppgift för oss alla, vare sig vi i övriga sammanhang känner oss mest som socialister eller liberaler eller vad som helst annat på höger-vänster-skalan. Svensson sammanfattar det bra:

Socialistiska Partiet och Piratpartiet kan därför vara allierade i kampen mot fascism, som ju bedrivs på många arenor, men vi är knappast allierade när det gäller kampen för ett socialistiskt samhälle.

Så ser jag det också.

…………

Läs också vad Mattias Bjärnemalm skriver om piratpartiets ideologi.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, fascism, korporativism

Kommersiell fildelning finns inte

Kulturbloggen ställer några frågor till Piratpartiet med anledning av socialdemokraternas ja till Ipred.

Jag försöker gärna svara utifrån Piratpartiets förslag till reformerad upphovsrätt.

Först frågan i rubriken:

Är piratpartiet för att kommersialisera piratkopiering?

Svaret är nej, men jag vill påpeka att jag inte är säker på vad som menas med ordet piratkopiering i frågan.

Vi är emot varuförfalskningar, typ falska Gucci-väskor eller läkemedel som säljs under falskt varumärke. Ibland används ju ordet piratkopior om den sortens produkter. Det är förbjudet idag, och det tycker vi att det ska fortsätta vara. Varumärken är i första hand till för att skydda konsumenten, och det är bra. Kommersiella piratkopior i den bemärkelsen säger vi alltså nej till.

Gäller frågan kommersiell spridning och användning av upphovsrättsskyddade verk, då är svaret på frågan också nej. Vi vill släppa privatkopieringen fri, men vi vill behålla den ideella rätten och ensamrätten för kommersiella ändamål. Tänker någon tjäna pengar på det jag har gjort får de prata med mig först. Men då pratar vi ju inte fildelning, för den är ju gratis.

Är Piratpartiet för eller emot lagliga alternativ, eller är fildelning enda tänkbara alternativet?

Vi har ingenting emot det som idag kallas lagliga alternativ, alltså olika kommersiella tjänster. Däremot vill vi inte säga någonting om hur de alternativen ska se ut. Det är helt upp till marknaden att klura ut själv. Det är den alltid mycket bättre på än politikerna.

Så länge fildelningen görs laglig och alltid finns att tillgå för dem som föredrar det, har vi inte det minsta emot att det kommer kommersiella tjänster också. Det är bara bra att det finns många olika möjligheter att välja på.

Är det bra eller dåligt att människor vill att musiker och andra artister får ersättning för sitt jobb?

Jag tycker själv att det är bra om musiker och andra artister kan tjäna pengar på det de gör, och det tror jag de flesta tycker.

Därför är det glädjande att det visat sig att fildelningen inte har någon effekt på hur mycket hushållen spenderar på kultur. När cd-försäljningen har halverats har det lett till att folk har lagt mer pengar på konserter istället.

De som vinner allra mest på det är musikena och artisterna. När någon köper en skiva går 5-7% av pengarna till artisten, när samma någon går på konsert istället får artisten typiskt 50%. Fram tills nu har skivbolagen suttit som en mellanhand som kunde sko sig på artisters och konsumenters bekostnad samtidigt. Nu är de på väg att förlora den kontrollen, eftersom artisterna kan möta sina fans på andra sätt. Det är väldigt positivt.

Anser Piratpartiet att det är bra att det går att tjäna pengar på olaglig fildelning?

Berätta hur man gör, så ska jag svara på frågan.

Själva fildelningen som sådan går det inte att tjäna några pengar på. Hur skulle det gå till? Själva poängen med fildelning är ju att den är gratis. Hur mycket jag än tankar upp (eller ner) får jag inte ett öre av någon för det. Man kan sträva efter att ha en hög ratio i sin torrentklient för att man vill känna att man är en god nätmedborgare, men inga pengar byter ju hand för det.

Om frågan gäller företag som säljer datorer eller internetuppkopplingar eller annat, och som kanske indirekt kan sägas tjäna pengar på fildelning, då ser vi inget fel i att de gör det. Så länge själva fildelningen är icke-kommersiell (vilket den ju är per definition), då anser vi ju att den ska vara laglig. Då är det inget fel att kommersiella aktörer erbjuder produkter och tjänster som behövs för att ägna sig åt det. Detsamma gäller förstås sökmotorer som The Pirate Bay, och andra delar av infrastrukturen på internet.

Gäller det ett företag som själva vill erbjuda filer som deras kunder får ladda ner mot betalning, då tycker vi att det även i fortsättningen ska behövas rättighetshavarens tillstånd precis som idag. Då är det inte längre fildelning utan en kommersiell tjänst, och då är det något annat. Både Spotify och iTunes får lov att komma överens med rättighetshavarna om de vill fortsätta tjäna pengar på att erbjuda musiken.

Jag hoppas att det här var svar på frågorna, men om jag är obegriplig är det bara att fråga igen.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, fildelning, övervakning, integritet, privatliv,  ipred

Färre erkänner fildelning för SCB

I'll never confess, ya' dirty scumbags!

Närmare 700.000 svenskar fildelade i början av året, enligt årets undersökning från Statistiska Centralbyrån SCB.

”Antalet svenska pirater sjunker drastiskt” tolkar IDG undersökningsresultatet. Den tolkningen tror jag inte det minsta på.

Jämför man siffran med de 1.3 miljoner fildlare som rapporterades i motsvarande undersökning 2007 framstår det ju onekligen som en minskning (även om frågan var lite annorlunda ställd tidigare år enligt TT).

Men jag tror bägge siffrorna är grava underskattningar, och citerar Peter Sunde från The Pirate Bay:

Varje gång nån pratar om hur många som fildelar i Sverige så är det mellan 1.1 till 1.4 miljoner svenskar. Siffrorna verkar härstamma från diverse mer eller mindre begåvade uppskattningar och SIFO-undersökningar.

Dags för lite nya; mer korrekta siffror: The Pirate Bays trackersystem pratar varje vecka med ca 2.2 miljoner unika svenska IP-adresser. Och det växer. Dessutom så fildelar folk inte bara på TPB utan på massa andra sajter och via många andra system. Så den totala siffran är säkert mycket högre även om det säkert överlappas en del. Men 2.2 miljoner!

Det som The Pirate Bay kommer med är alltså hårda siffror som de har plockat ur sina datorsystem, istället för en intervjuundersökning. Inget ont om SCB:s metoder, men det är ju faktiskt en inte alltför långsökt tanke att många väljer att svara nej när en vilt främmande människa ringer och frågar om de har begått en olaglig handling.

Ett Otyg påminner också om exemplet Finland, som visar att man kan få ett väldigt annorlunda resultat om man litar på intervjuundersökningar istället för att titta på den faktiska trafiken:

When the Finnish copyright organizations made their claims last summer, a large Finnish TV company MTV3 decided to check the facts about the extent of net piracy in Finland. They contacted FICIX, the association of Internet operators of Finland, and the chairman of FICIX, Jorma Mellin, informed them that while there had been temporary drops in p2p activity following well-publicized police raids – especially that of the Finnish torrent site FinReactor – these drops had been temporary only, and that the overall trend was an increase in p2p traffic. Mr. Mellin told to MTV3 that about half of the Finnish Internet bandwith is used by p2p traffic, and especially the copying of movies and videos was on the rise as observed by the Internet operators.

Rent allmänt säger det mycket mer om hur fildelningen faktiskt utvecklas om man kan få tag på hårda data från dem som tillhandahåller infrastrukturen på nätet. Det är de som ser hur trafikmönstren förändras.

Att fråga slumpvisa internetanvändare om de har lust att erkänna brott ger inte samma tillförlitlighet. Då är risken stor att man bara mäter hur sugna folk är på att erkänna.

På Antipiratbyrån tror man också att fildelningen i Sverige ökar, enligt TT-artikeln. För en gångs skull är vi alltså överens, åtminstone på en punkt, jag och Antipiratbyrån.

Fast jag tror inte Antipiratbyrån är lika glada som vi över att fler i Sverige har tagit till sig den nya tekniken och fått tillgång till hela världens kultur ett musklick bort. De låter mer som missnöjda småungar när de uttalar sig.

…………

Uppdatering: Sydsvenskan skriver mycket bra om statistiken.

Andra som kommenterar undersökningen: Bitchslap Barbie, Törnebohm

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, fildelning, övervakning, integritet, privatliv,  ipred, the pirate bay, finland

Tack, projO!

Fri att göra om, sprida och använda efter behag.

Tack för bannern, och tack för din röst.

Vi kan fixa det här!

…………

Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, fildelning, övervakning, integritet, privatliv, datalagringsdirektivet, datalagring, trafikdatalagring, ipred, fra, eu, eu-valet 2009

(s) är för Ipred

JA till Ipred

Socialdemokraterna har äntligen tagit ställning till privatpolislagen Ipred. De säger ja till lagen, meddelar de i en debattartikel.

De börjar med att betona att fildelare inte har någon sympati att vänta från socialdemokraterna, i en mycket stark skrivning:

Vi tar starkt avstånd från dem som anser att det rent principiellt ska vara tillåtet att ladda upp eller ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har skapat filmen, musiken eller boken får betalt.

Topp, då kan vi för en gångs skull inte klaga på otydliga besked. Socialdemokraterna tycker inte som vi pirater när det gäller behovet av att reformera upphovsrätten så att den passar ihop med vår tid. Det kanske inte var något oväntat besked, men det är ändå välgörande att s talar klarspråk.

- Så vad tycker de då om att privata företag ska få ta över jakten på fildelare?

I huvudsak tycker de att det är bra, förutom att de passar på att ge regeringen en känga för att de inte fått vara med och ta fram förslaget.

De vill att den person som tillsätts för att följa upp hur lagen fungerar ska få titeln ”integritetsombudsman” istället för bara ”utredare”, och de vill att han också ska titta på om domstolarna behöver mer pengar för att hantera arbetsbelastningen.

De vill  att bara en organisation ska få monopol på att begära ut uppgifterna från internetleverantörerna via domstolen, och de vill tillsätta en kommission som tydligen ska ha till uppgift att följa utvecklingen för att bemöta ”hotet” att människor kan skydda sin identitet på internet. Båda de här sista punkterna är värda att diskutera i sig själva, men det lämnar jag därhän just nu.

Det viktiga är att socialdemokraterna nu har tagit entydigt ställning för Ipred. Och med tanke på socialdemokraternas dominerande ställning inom det rödgröna blocket är det därmed klart hur en eventuell rödgrön regering kommer ställa sig.

Väljarnas alternativ från de gamla partierna i valet 2010 kan alltså sammanfattas så här:

• En röst på ett parti i det rödgröna blocket: JA till Ipred och fildelarjakt
• En röst på ett parti i det borgerliga blocket: JA till Ipred och fildelarjakt

Åtminstone enkelt och lättfattligt.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet om ett halvår och riksdagsvalet 2010.

…………

Andra som skriver: Metro, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Johanna Nylander, Copyriot

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, upphovsrätt, fildelning, övervakning, integritet, privatliv,  ipred, socialdemokraterna