Christian Engström, Pirate MEP

18 november 2008

Små högljudda grupper som (m)

Postat i: delad kultur — Christian Engström @ 0:34
Beatrice Ask (m)

Beatrice Ask (m)

- Det finns ju en liten grupp som är oerhört engagerad och hörs mycket, och så är det alltid, säger justitieminister Beatrice Ask (m) om dem som kritiserar fildelningslagen Ipred.

När jag skriver det här har facebookgruppen Stoppa Ipred straxt under 40.000 medlemmar. Det är det som är en liten högljudd grupp enligt Beatrice Ask, alltså.

Kurvigheter har jämfört med riksdagspartiernas och ungdomsförbundens facebookgrupper. Moderaternas grupp har 465 medlemmar. Jag undrar vad Beatrice Ask brukar kalla dem för.

Men det är kanske orättvist att jämföra med partiernas facebookgrupper. Av den politik regeringen driver framgår det ju att allianspartierna knappast har internet som hemmaarena. Därför är det naturligare att se på deras vanliga medlemstal. Det viktiga är ju att det är människor som är politiskt engagerade, inte vilka hjälpmedel de använder för att kommunicera.

Moderaterna har 57.000 medlemmar enligt Wikipedia. Det är visserligen mer än 40.000, men det är samma storleksordning. Är moderaterna också en liten högljudd grupp?

Folkpartiet har 20.000 medlemmar. Det är alltså en halv liten högljudd grupp, enligt Beatrice Asks sätt att se på saken. Brukar hon påpeka det för sina folkpartistiska ministerkollegor på regeringssammanträdena? Naturligtvis inte.

Så vad är det som gör Stoppa Ipred-rörelsen till en liten högljudd grupp, när varken folkpartiet eller moderaterna är det? Varför kan hon avfärda våra synpunkter så lättvindigt, utan minsta försök till seriös debatt?

För Beatrice Ask tror jag skillnaden är att vi 40.000 bara finns på nätet. Precis så tror jag att hon tänker. Att vi finns ”bara” på internet, så vi räknas inte lika mycket som riktiga moderater och folkpartister som finns i verkligheten.

Och det är precis här som hon och resten av regeringen tänker fel. De tror att internet är en leksak som består av en massa sammankopplade maskiner. De har inte förstått att internet består av en massa sammankopplade människor.

Det här tror jag är anledningen både till att Beatrice Ask kan uttrycka sig så nedsättande om stora grupper politiskt engagerade medborgare, och till att regeringen är så ur fas med opinionen både i FRA-frågan och om Ipred-lagen.

…………

Uppdatering 28 nov: Stoppa IPRED-gruppen gick just om moderaterna i storlek. :)

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

17 november 2008

Piratpartiets alternativ till Ipred

Postat i: Copyright Reform,delad kultur — Christian Engström @ 10:47

pirathjarta_200Aftonbladet efterlyser alternativ till fildelningslagen Ipred. Så här skriver de:

Artisterna vill ha rätten att ta betalt för sitt material. Samtidigt anser många att det nya lagförslaget slår hårt mot den personliga integriteten på nätet. Har du en bättre lösning på problemet?

Det här är en vettig och konstruktiv fråga. Den är också lätt att besvara. Rättshaveristen summerar svaret så här:

1) Behåll den ideella upphovsrätten som den ser ut idag.
2) Behåll upphovsrättsinnehavarens ensamrätt att bestämma vem som får tjäna pengar på ett verk
3) Legalisera kopiering i icke vinstdrivande syfte.

Det här är precis vad Piratpartiet föreslår. Privatkopiering måste legaliseras. Svårare än så är det inte.

- Men hur ska artisterna få betalt?

Svar: Precis som idag.

Fildelning har funnits i massiv skala åtminstone sedan Napster öppnade 1999. Vi har tio års erfarenhet av hur storskalig fildelning påverkar artisternas möjligheter att tjäna pengar. Och med facit i hand kan vi konstatera att det inte har lett till att människor spenderar mindre pengar på kultur. Tvärtom, faktiskt.

Så här ser intäkterna för upplevelseindustrin ut de senaste åren, enligt en rapport framtagen av forskare vid Lunds Universitet:

x

Tittar man på de olika typerna av kultur ser man att inget område har drabbats av någon nedgång:

x

Det går bra för artisterna nu, helt enkelt. Det finns mycket forskning som visar det. Kreativa människor är fullt kapabla att själva hitta möjligheter att tjäna pengar i en föränderlig värld.

Det enda problemet är politiker som raderar sina mejl istället för att läsa dem, fundera på dem och ta till sig argumenten.

Och det behövs inga planekonomiska system som bredbandsskatt och liknande. Den främsta effekten av den typen av system är att gynna äldre etablerade kreatörer på de nya talangernas bekostnad.

Med en reformerad upphovsrätt enligt Piratpartiets förslag kan vi lägga ner hela fildelarjakten och låta kreatörerna ägna sig åt det de är bra på: att skapa kultur. Sverige kan ta täten in i ett nytt spännande kulturlandskap som bejakar deltagarkultur och kulturell mångfald.

De som kommer att tjäna allra mest på det är artisterna. Dels ekonomiskt. Men framför allt kulturellt.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

14 november 2008

”Den digitala personliga integritetens värde är bisarrt överdriven”

Postat i: skyddat privatliv — Christian Engström @ 23:04
Mikael Wendt (fp)

Mikael Wendt (fp)

”Den digitala personliga integritetens värde är bisarrt överdriven.”

Så skriver Mikael Wendt (fp) på sin blogg, apropå Ipred-lagen.

Mikael är ordförande för folkpartiet i Skövde och gruppledare i kommunfullmäktige. Han beskriver sig själv som liberal humanist.

Jag hoppas Mikael Wendt kommer utveckla det här intressanta citatet. Och jag skulle gärna vilja veta om det är folkpartiets officiella linje han ger uttryck för.

Hur mycket personlig integritet tycker en liberal humanist i folkpartiet vore lagom, om nu de nivåer som diskuteras idag är bisarrt överdrivna?

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Fyra lögner om IPRED-lagen

Postat i: Copyright Reform,delad kultur — Christian Engström @ 16:59

pinoccioDe som vill införa fildelningslagen IPRED upprepar hela tiden ett antal osanna påståenden om lagen. Det är tråkigt, för det gör det svårt att föra en seriös debatt med dem.

Jag var med i Studio Ett i radio igår, och debatterade fildelningslagen IPRED med Per Sundin, vd för skivbolaget Universal Music, och Johan Linander (c), riksdagsman. Båda försvarade lagen, och det har de naturligtvis rätt att göra om de tycker så. Men tyvärr byggde nästan hela deras försvar på de här osanningarna.

  • ”Notoriska uppladdare” De som vill införa fildelningslagen pratar hela tiden om att det skulle vara 1000 till 2000 personer som laddar upp det mesta som fildelas. Enligt lagens förespråkare är syftet med lagen att komma åt de här ”notoriska uppladdarna”, snarare än ”vanliga fildelare”.Den här bilden är fullkomligt nonsens. Det vet alla som är det minsta bekanta med bittorrent-tekniken. Med bittorrent är det ingen skillnad på uppladdare och nedladdare. Alla som laddar ner något laddar också upp samma fil. Själva poängen med bittorrent är att det inte behövs någon central server som filerna sprids ifrån. Det är alla de vanliga fildelarna som tillsammans hjälps åt att håller filerna tillgängliga.
  • ”Tjänar pengar på fildelningen” Det pratas också om att dessa ”notoriska uppladdare” skulle göra det för att tjäna pengar på fildelningen. Hur då, om man får fråga? Själva grejen med fildelning är ju att det är gratis. Inga pengar byter hand hur mycket jag än laddar upp eller laddar ner.Det här är kanske den allra mest obegripliga osanningen som upphovsrättsivrarna sprider omkring sig. Till och med politiker som inte alls förstår sig på tekniken borde ju åtminstone ha snappat upp det faktum att fildelningen är just gratis. Men de har de tydligen inte gjort.
  • ”Varningsbrev” Film- och skivbolagens företrädare pratar om att de vill ha ut namnen bakom ip-numren för att skicka ut ”varningsbrev”. Det låter ju väldigt oskyldigt. Om det värsta som kunde hända var att man fick ett brev där det stod ”fy” skulle det ju inte vara mycket att oroa sig för. Så vill lagens förespråkare få det att låta.Men verkligheten är en annan. Det vet vi med säkerhet, eftersom vi kan titta på hur film- och skivbolagen har betett sig i andra länder. Exempelvis Danmark, som ligger nära oss och har ett likartat rättssystem.Vad bolagen gör när de väl får möjligheten är att skicka ut kravbrev på tiotusentals kronor till de misstänkta fildelarna. ”Varningen” består i att de hotar med att gå till domstol och stämma innehavaren av ip-numret på hundratusentals kronor. Om han inte ”frivilligt” gå med på att betala några tiotusen i förlikning.”Göra upp i godo” kallas det på juristspråk. Det låter kanske trevligt och mysigt för den oinsatte. Men jag tror inte att pappan som står för internetabonnemanget tycker det känns så trevligt när han blir krävd på 20.000 kronor av skivbolaget för att hans tonåring har laddat ner några låtar från nätet. Om han inte vill riskera en rättegång som kan kosta hundratusentals kronor.

    På vanlig svenska har vi ett helt annat namn på ”varningsbrev” som ”erbjuder” mottagaren att ”göra upp i godo” och ”förlikas” på det här sättet. Vi kallar det legaliserad utpressning. För det är det det handlar om.

    Uppdatering: Rick Falkvinge publicerar ett varningsbrev från Danmark som visar hur det ser ut i praktiken.

  • ”Domstolsprövning” Lagens förespråkare påstår att den är rättssäker eftersom det är en domstol som ska lämna ut namnen bakom ip-numren. Men i själva verket tillför det ingenting. Domstolsprövningen blir bara en formalitet i det här fallet.När skivbolagets advokat kommer till domstolen med en skärmdump med ett ip-nummer finns det ingen motpart representerad. Det enda domstolen ska bedöma är om den tror att skivbolaget har förfalskat skärmdumpen eller inte. Det finns det ju ingen anledning att tro – inte ens jag tror att film- och skivbolagen kommer att medvetet förfalska de här skärmdumparna, och det kommer inte domstolen heller att tro.Därmed är det fritt fram att lämna ut namnet. Och därmed kan skivbolaget skicka ut sitt ”varningsbrev” med erbjudandet att göra upp ”i godo” genom att betala utan att bråka.Det enda sättet att få en riktig prövning i domstolen är att tacka nej till erbjudandet om förlikning och låta ärendet gå vidare. Men då löper man risken att få betala flera hundra tusen kronor istället om man blir fälld i domstolen. Plus alla advokatkostnader som skivbolaget har haft.Då blir det väldigt mycket dyrare än om man hade gett vika direkt när man fick kravet från skivbolaget. Att få sin sak prövad är en mycket stor risk, som de flesta vanliga familjer antagligen inte har råd att ta.Det här är en av de saker som gör IPRED-lagen så rättsosäker. För alla utom film- och skivbolagen.

Så varför fortsätter upphovsrättslobbyisterna och politikerna att upprepa de här osanningarna?

När det gäller film- och skivbolagens representanter utgår jag från att de ljuger medvetet. Naturligtvis känner Universal Musics svenska vd Per Sundin till vad Universal Music har gjort i andra länder. Hela syftet med hans lobbykampanj är ju att de ska kunna göra samma sak här i Sverige.

Däremot är jag inte alls lika övertygad om att politikerna ljuger medvetet. Vissa av dem kanske gör det, men uppriktigt sagt tror jag att de flesta av dem helt enkelt är så dåligt pålästa att de har gått på upphovsrättslobbyns försäkringar och tror på dem själva.

Tills någon kan visa på motsatsen är jag faktiskt beredd att tro att både Johan Linander (c), Johan Pehrson (fp) och andra politiker är vilseledda snarare än aktivt lögnaktiga. Jag ger dem benefit of doubt på den punkten.

Men i så fall leder ju det till nästa fråga. Varför läser de inte på innan de ger sig in i debatten? Varför tar de inte en dag eller två och sätter sig in i frågan, istället för att bara agera papegojor åt storföretagen som driver på för den hårdare lagstiftningen?

Den frågan har jag inget svar på. Det kanske är så att de faktiskt inte har förmågan att sätta sig in frågeställningarna, trots att de uppbär lön på heltid för att göra precis det. I så fall finns det bara en sak att göra med de gamla politikerna. Det är att byta ut dem.

Piratpartiet ställer upp i EU-valet i juni 2009 och i riksdagsvalet 2010.

…………

Bloggat om antipiratlagen Ipred nyligen: Timbuktu, Opassande, Kurvigheter, Rick Falkvinge, Scaber Nestor, Enligt Min Humla, Zac’s åsikter på ett fat., Mer vänster i Uppsala, Andra Sidan, Jakob Heidbrink, Rick Falkvinge, Per Ankersjö, Nihao Kenny, Rick Falkvinge, Jan Lindgren, Thomas Tvivlaren, Mattias Swing, Bisonblog, Argast Nu, Sagor från livbåten, Mikael Ståldal, Min luktar oxo fisk!, Thomas Tvivlaren, Beta Alfa, Bloggarna.se, Angie Roger, LordParzifal, Tomas sida, Christian Engström, the ‘t’ in wicked, Claeskrantz.se, Thomas Tvivlaren, Josef, Disharmoni, Henrik Alexandersson, Mattias Bjärnemalm, Lars-Ericks blogg, Politikerbloggen, Traditio et renovatio, Sidvind, Svensson, Satmaran, Urban Cat, Tomas sida, Rättshaveristen, Farmor Gun, Niklas.in, SVT Opinion, Dumheterna, Krooks Kommentarer, Annarkia, Lars-Ericks blogg, Oscar Swartz, Hans Engnell, Bloggarna.se, Free the Mind

Gammelmedia om Ipred: Pirat-kriget (Aftonbladet), Piratjägarlagen (Sydsvenskan), Kommer vi att le åt IT-lagarna om tio år? (Metro), Piratlag skapar stor oenighet (Nyheter24), Oenighet om hur antipiratlagen ska se ut (Dagens Nyheter), Massjakt kan vänta svenska piratdelare (Sveriges Radio Ekot), Laglöshet på nätet drabbar alla (Svenska Dagbladet), ‘Politikerna måste våga stå upp mot piraterna’ (Metro), ‘Politikerna måste våga stå upp mot piraterna’ (Dagens Nyheter), Kulturarbetare positiva till Ipred-lagen (Svenska Dagbladet), Måndagsläsning 3/1108 (Fokus), ‘Piratjägarlagen’ kan orsaka ny FRA-storm (Sydsvenskan), Johanna Nylander: Integritet är viktigare än upphovsrätt (Expressen), Johanna Nylander: Antipiratlagen ytterligare ett svek från alliansen (SVT)

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

12 november 2008

Stim vill äga alla musiker

Postat i: Copyright Reform,delad kultur — Christian Engström @ 12:23
Francois Cormery

Francois Cormery

Francois Cormery är musiker och vill att människor ska upptäcka den musik han gör. Han vill kunna sprida sin musik fritt under Creative Commons-licenser, men också trycka upp cd-skivor i egen regi och sälja.

Men det är inte alls så lätt som det kan låta. Insamlingssällskapet Stim och deras dotterbolag Ncb (Nordic Copyright Bureau) har nämligen skapat en kartell tillsammans med alla företag som pressar cd-skivor. För att ett cd-presseri ska åta sig att trycka upp en cd kräver de intyg från Ncb/Stim om att upphovsmannen har gått med där.

Men det innebär att upphovsmannen tvingas överlåta en del av rättigheterna på Ncb/Stim. Vare sig han vill eller inte. Annars tillåter kartellen inte att han pressar en cd-skiva i egen regi.

Francois har skrivit en lång och utförlig beskrivning av sina vedermödor med att få reda på vad som egentligen gäller från Ncb och Stim. Den finns att ladda ner som pdf här.

Jag saxar några stycken ur rapporten som Francois skrivit:

Jag skrev till STIM och frågade om jag kunde vara medlem och samtidigt utföra en egen promotion i form av gratis nedladdningsbara låtar på min hemsida (min musik alltså). Jag fick ett tydligt svar – ”Nej!”.

Mitt problem är konkret att jag vill ge ut min musik själv, men inte får göra detta utan att skriva på ett licensavtal som gör att jag förlorar min upphovsrät samt gynnar mina konkurrenters rättighetsförvaltare ekonomiskt i form av licensavgifter.

En artist som använder fildelning som gratis promotion och sedan trycker upp och själv säljer sina cd-skivor kommer då att få all vinst av det han skapat, något som är ett normalt synsätt i andra branscher – man tar betalt för det man producerat helt enkelt. Dessutom behåller han sina rättigheter och får använda sin musik i det sammanhang som han finner lämpligt, till exempel re-mixer eller samlingsskivor som ger ytterligare gratis promotion. I detta läge finns också möjligheten att hitta finansiärer, mecenater som sponsrar musiken. Detta hade jag tänkt skulle bli min lösning, det var en väg att gå som passade mig.

I dagsläget är dock problemet att denna variant inte är praktiskt möjlig då upphovsrättsföreningarna tvingar tryckerier att kräva ett medlemskap av artisten innan duplicering kan ske.

Men varför är jag för fildelning, jag som själv är musiker? Det är ju sådana som mig som upphovsrättsorganisationerna och numera Justitiedepartementet använder som argument för att försvara rådande marknadsstruktur – att musiker måste kunna tjäna pengar på sitt arbete. Eller? För mig är fildelning är i första hand en distributionskanal som ger artisten gratis publicitet (verket sprids). Ekonomisk förlust sker inte i någon större omfattning eftersom de flesta som laddar ner musiken spontant aldrig skulle ha köpt den ändå, de upptäcker den bara. När man upptäckt något man tycker om så kommer man kanske att konsumera detta senare i någon annan form; skivköp, konserter, gåvor osv. En kravlös lojalitet uppstår. Även om det så bara rör sig om 10kr i form av en gåva, så är det ju mer än om konsumenten inte hade känt till musiken genom fildelning. Men upphovsrättsorganisationer gör allt för att stoppa just detta.

Den här frågan har diskuterats i en tråd på Piratpartiets forum. Copyriot har också skrivit om Stims monopolsträvanden och om gråzonerna när det gäller licensiering av musik.

Jag kan inte påstå att jag har förstått alla detaljer i reglerna, för det är uppenbarligen en riktig djungel. Men det är i alla fall klart att Stim på ett mycket aktivt sätt motarbetar nya artister som vill sprida sin musik själva, istället för att inlemma sig i systemet och skriva över sina rättigheter på Stim.

Det verkar finnas mycket unket som behöver vädras ut inom upphovsrättskartellen.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , ,

11 november 2008

Skivdirektör förnekar maffia-anknytning

Postat i: Copyright Reform,delad kultur — Christian Engström @ 20:23
Lobbyorganisation utan kopplingar till maffian, enligt egna uppgifter

- Svenska skivbolag är inte del i maffian, säger Lars Gustafsson, vd för svenska IFPI, till Aftonbladet i en intervju.

IFPI är de stora skivbolagens lobbyorganisation. De har arbetat hårt för att få regeringen att föreslå den nya piratjägarlagen IPRED. Men de ingår inte i maffian, alltså.

Jag vill tacka Lars Gustafsson för det klargörandet. Nu har visserligen varken jag eller någon annan påstått att de skulle vara det, men jag tycker det är festligt att han känner ett behov av att påpeka saken själv.

Och jag kan förstå att han tycker att förtydligandet är på sin plats. För även om varken jag eller någon annan har påstått att de faktiskt skulle vara del i maffian, har ju de stora skivbolagen gjort sig kända för att tillämpa mycket tvivelaktiga metoder i sin jakt på fildelare när de väl får chansen. Det vet vi av erfarenhet från länder som har infört lagar som liknar det svenska lagförslaget. Danmark, exempelvis. Eller USA.

Så här går det till:

När skivbolagen väl har fått tag på namnet bakom en ip-adress som de misstänker för fildelning skickar de ut ett ”varningsbrev”. Där hotar de med att stämma personen som står för internetabonnemanget på hundratusentals kronor eller mer, om han inte går med på att betala en ”frivillig” förlikning på några tiotusental kronor.

För de allra flesta vanliga familjer som får ett sådant brev är det i praktiken bara att betala. Även om de anser att de faktiskt är oskyldiga är det ett enormt vågspel att driva saken till rättegång. Det är nämligen inte en vanlig brottsmålsrättegång där åklageren måste bevisa bortom rimligt tvivel att de är skyldiga.

I ett civilmål är beviskraven mycket lägre satta. Det räcker med att skivbolagens advokater kommer upp till 51% sannolikhet att familjen är skyldig för att den ska dömas. Och då tvingas de inte bara betala skadeståndet. Den (eventuellt) fildelande familjen får också stå för skivbolagets alla advokatkostnader. Totalnota: åtminstone flera hundra tusen, i värsta fall ännu mer.

Och om det skulle vara så att familjens tonåring faktiskt har delat ut en låt eller en film med bittorrent, men att pappan som står för abonnemanget ändå tycker att det är oskäligt att han ska tvingas betala 20.000 för en enda låt, då finns det ännu mindre han kan göra åt saken. Att gå till rättegång vinner han ingenting alls på, för lagen säger uttryckligen att skivbolaget inte behöver bevisa att de faktiskt har förlorat några pengar för att få skadestånd. Enligt den föreslagna lagen har skivbolaget rätt att sätta skadeståndet så högt de anser att de behöver för att avskräcka andra från att fildela.

Så i praktiken är det nästan alltid bättre för den vanliga familjen att bara bita ihop och betala vad bolaget begärde i ”förlikning”. Även om de anser sig vara oskyldiga. Att få sin sak prövad i domstol blir alldeles för riskabelt när det gäller den här typen av civilmål.

Så har det blivit i alla länder som har genomfört den här lagstiftningen hittills, och det finns inget skäl att tro att Sverige skulle bli annorlunda.

Jag tycker att en bra beskrivning på det här förfarandet är ”legaliserad utpressning”. Men det innebär förstås inte att IFPI är en del av maffian, bara för att de använder metoder som för tankarna dit. IFPI och de stora skivbolagen är fristående organisationer. På just den punkten tror jag faktiskt på Lars Gustafsson.

Men i övrigt ljuger Lars Gustafsson friskt när han pratar med Aftonbladets reporter. Det är ingen jättelång artikel, men Lars Gustafsson lyckas få in ganska många osanningar ändå. Vi börjar från början:

Den nya lagen innebär ökad rättssäkerhet. [säger Lars Gustafsson]

Nej, inte alls. Idag är uppgiften om vilken abonnent som hade ett visst ip-nummer skyddad enligt Lagen om elektronisk kommunikation. Den säger att det är förbjudet för en internetleverantör att lämna ut den uppgiften. Med IPRED-lagen blir de istället skyldiga att göra det. På vilket sätt får svenska familjer ökad rättssäkerhet av att film- och skivbolagen kan börja skicka ut ”offers you can’t refuse” på samma sätt som i Danmark?

Det är betydligt mindre intregritetskränkande att man får ett samtal från oss än att man blir utsatt för en husrannsakan av polisen klockan sex på morgonen.

Må så vara, men polisen har inte rätt att göra husrannsakan klockan sex på morgonen för att någon misstänks för fildelning. Det vet Lars Gustafsson, så han ljuger när han försöker påskina något annat. Faktum är att polisen inte ens har rätt att få ut namnet bakom ip-adressen på en misstänkt fildelare. De privata film- och skivbolagen kommer att få större befogenheter än den svenska polisen med IPRED-lagen.

Vi måste komma med bättre bevisning till domstol än vad som nu krävs när vi går till polis och åklagare. De har lägre beviskrav för att inleda förundersökning än vad som krävs för att domstol ska besluta om ett informationsföreläggande (att personuppgifterna på den som har IP-numret lämnas ut).

Nej. Det enda skivbolaget har är ett ip-nummer som (de påstår att) de har sett fildela. Det har räckt för att polisen skulle inleda förundersökning i de fall som har varit hittills, och det kommer att räcka för att domstolen ska lämna ut namnet bakom ip-numret i framtiden. Om domstolen skulle kräva mer än ett ip-nummer blir lagen helt verkningslös, eftersom ett ip-nummer är allt som skivbolagen har och kommer att ha. Lars Gustafsson ljuger.

Vi har inte för avsikt att överutnyttja det här regelverket.

Jaså, på så sätt. Säg det till Jammie Thomas i USA, som ni stämde på 24 miljoner kronor för att hon delat ut 25 låtar på Kazaa, men där domstolen bara lät er få 1,4 miljoner kronor. Eller till ålänningen som ni krävde på 250.000 kronor för att inte stämma honom för fildelning. Eller till något annat av era offer i andra länder. Vi behöver inte spekulera om hur film- och skivbolagen kommer utnyttja regelverket om de får det. Vi har redan facit från andra länder.

Bara vetskapen om att det finns tror vi kommer att ha en allmän preventiv effekt.

Det är möjligt att ni tror det, men varför gör ni det i så fall? Erfarenheten visar ju att den här typen av lag inte får fildelningen att minska. Lagen inför ett stort mått av rättsosäkerhet för alla som har ett internetabonnemang, men den uppnår inte ens syftet att minska fildelningen. Lagen är bara samhällsskadlig. De enda som tjänar på den är organisationer som IFPI, som kan anställa fler advokater till att driva fildelningsprocesser och tjäna pengar på det.

I grunden handlar det om att upphovsmän, artister, musiker och skivbolag måste få möjlighet att få ersättning för sina insatser.

Nej, det handlar det inte alls om. Hushållen har spenderat mer pengar på kultur och underhållning varje år sedan fildelningen kom igång runt 1999. Upphovsmän, artister och musiker har mer pengar att slåss om än de någonsin haft. Förlorarna är de stora skivbolagen som inte längre behövs, men som tidigare kontrollerade marknaden och kunde sko sig på både artisters och konsumenters bekostnad. I grunden handlar det om att de företagen försöker stanna klockan för att få behålla den kontrollen. Och IFPI är deras representant.

Det här var ett halvdussin osanningar som Lars Gustafsson lyckades få in i den ganska korta intervjun. Det tycker jag i sig är lite imponerande. Men jag ska bjussa på ett citat till. Allra sist i intervjun nämner reportern mitt namn, varpå Lars Gustafsson svarar:

…han [Christian Engström] sprider så mycket osanningar i alla fall. …

Exakt vilka osanningar då? skulle jag vilja fråga Lars Gustafsson. Har du några exempel från min blogg, eller något annat jag har uttalat offentligt, där du vill påstå att jag har ljugit om sakförhållanden? Då skulle jag vilja veta vad i så fall.

För annars får vi väl lägga till även det här sista citatet från Lars Gustafsson på listan över lögner. Då var vi uppe i sju. För jag tror faktiskt fortfarande på hans förnekande av att IFPI har några formella band till maffian. Trots att han har lite svårt med sanningen i övrigt.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

10 november 2008

Stoppa IPRED nu!

Postat i: delad kultur — Christian Engström @ 15:49

n33637706842_1655Aftonbladet har en artikel idag med rubriken Ny lag ska kväsa fildelning, som handlar om regeringens piratjägarlag. Bland annat uttalar jag mig och påpekar att det kommer bli väldigt likt de gamla klassiska gangstermetoderna med utpressning. Det vet vi av erfarenhet från andra länder där film- och skivbolagen har fått de här befogenheterna. Och det är många som rasar mot det nya lagförslaget.

Häromdagen sa jag ungefär samma sak till TT, i en artikel som bland annat Expressen, Metro och Svenska Dagbladet har tagit in.

Båda artiklarna tar upp Facebook-gruppen Stoppa IPRED, som just nu har över 20.000 medlemmar och växer stadigt. Välkommen att gå med om du inte redan har gjort det!

Det finns också en kampanjsajt StoppaIPRED.nu. Där finns det konkreta tips på vad du kan göra för att hjälpa till att stoppa lagen. Sajten är en wiki, så fyll gärna på med ytterligare tips, argument och information.

Enligt uppgift har regeringen ännu inte bestämt sig slutligt för om den verkligen ska lägga fram det här lagförslaget, så just nu är ett bra tillfälle att göra sin röst hörd. Mejla riksdagsmännen och berätta vad du tycker om förslaget! Framför allt alliansens riksdagsmän behöver få höra vad vi väljare tycker innan det är för sent.

Och glöm inte att ta med rikdagsledamoten Otto von Arnold (kd) om du mejlar. Han stödjer inte bara piratjägarlagen som den ser ut i regeringens förslag, utan vill gå ännu längre. Han vill att polisen ska få göra husrannsakan och beslagta familjens alla datorer också, om film- och skivbolagen misstänker att någon har fildelat. Det har han skrivit en enskild motion om.

Otto von Arnold är 57 år gammal och har en ”hemsida under uppbyggnad”, men han har tyvärr ingen blogg. Men mejla honom kan man alltså göra.

Annars är nog risken stor att han och hans kollegor från de borgerliga partierna väljer en ganska dålig väg in i det framväxande informationssamhället. För att de inte förstår frågorna de lagstiftar om, och är för arroganta för att lyssna på någon annan än lobbyister och tjänstemän.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

9 november 2008

Arg Bard vill jaga fildelare

Postat i: delad kultur — Christian Engström @ 23:24
Alexander Bard

Alexander Bard, folkpartist

Alexander Bard och den politiska gruppen Liberati har väckt uppmärksamhet sedan Oscar Swartz bloggade om dem häromdagen. Igår publicerade de en debattartikel i Expressen, men den säger tyvärr inte så mycket. Då är mejlkonversationen som Alexander Bard har haft med piratpartisten Mikael Nilsson mycket mer upplysande. Och framför allt mycket roligare.

Alexander Bard är uppenbarligen alldeles rasande på Piratpartiet. Han kallar oss rättshaverister, snåljåpar och finniga tonåringar, och menar att man därför inte behöver lyssna på oss. Och så säger han vi måste acceptera att FRA får avlyssna vår privata trafik, och att piratjägarlagen IPRED är i huvudsak bra.

Många har redan skrivit mycket bra kommentarer till det här märkliga utspelet i liberalismens tecken. Jag hoppas att Alexander Bard kommer att svara på de många frågor som ställts. Helst med fler sakliga argument och färre skällsord. Och gärna utifrån vad Piratpartiet faktiskt tycker om upphovsrätten, istället för en påhittad nidbild.

Själv undrar jag hur det ska förnya folkpartiet att få ytterligare en föresråkare för piratjägarlagen som inte heller kan skilja på upphovsrätt och äganderätt. Folkpartiet har ju redan Johan Pehrson. En till som tycker likadant låter inte som någon djup förnyelse.

Men hur som helst är det en väldigt underhållande diskussion. :)

Länkar:

Mikael Nilsson: Liberati och omvärlden
Opassande: Alexander Bard och Liberati
Rick Falkvinge (pp): Upphovsrätt står i motsats till äganderätt
Blogge Bloggelito: Åt helvete med Bards pragmatism!
ProjO: Bard, kyrka och pedofili
Kurvigheter: Roligast just NU
Anna Troberg: Men jag vill ju köpa dina verk, Alexander!
MinaModerataKarameller: Hoppsansa Liberati – jag måste hoppa av…
LouiseP: Något om Liberati
Satmaran: Vad jag har skrattat!
Erik Laakso: Liberatis äntringsstyrka
Olof: Liberati är ett PR-trick från Alexander Bard
Farmor Gun: Lagar vilar på den upplysta majoritets beslut?
Peter Karlberg: Bard underhåller
Maria Ferm: Folkpartiets liberala förbund?
Zac: Rick Falkvinge lustmördar!
Thomas Tvivlaren: Piratrörelsen driver informationserans klasskamp

Bild: Remigiusz Józefowicz

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

6 november 2008

Tankarna bakom Piratpartiet

Postat i: allmän politik — Christian Engström @ 16:53
x

Banner av Antikristen

Piratpartiet ställer upp i EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010, och vi ställer upp på allvar. Syftet är att komma in i först europaparlamentet, sedan riksdagen. Gör vi inte det har vi misslyckats.

Att vi gör den ganska avsevärda ansträngningen att ställa upp i valen är inte något pr-trick som egentligen bara syftar till att få publicitet för frågorna. Vårt mål är varken att få ett hedersomnämnande för ”best effort” i historieböckerna eller att få gratis valsedlar till 2014. Vi söker representation i de beslutande församlingarna, och vi söker det nu.

Aktivism räcker inte. Piratpartiet och piratrörelsen i stort har redan varit otroligt framgångsrika när det gäller att få upp frågorna på bordet och få igång en debatt.

I valrörelsen 2006 tvingades alla de gamla partierna i all hast komma med fildelningsvänliga löften för att inte tappa väljare. Bloggbävningen runt FRA är redan svensk mediahistoria, och FRA-frågan dominerade den politiska debatten hela sommaren.

Men vad har det lett till för faktiska förändringar i lagstiftningsarbetet? Inte ett smack hittills, tyvärr. FRA-lagen kommer att träda i kraft utan förändringar den 1 januari 2009. Piratjägarlagen i all sin rättsvidrighet kommer vara ett faktum den 1 april 2009 enligt regeringens planer.

Måste vi förbli åskådare i demokratipjäsen? frågar Lars-Erick Forsgren på sin blogg. Men det behöver vi inte.

Politisk aktivism, alltså att man försöker påverka de sittande politikerna genom att skapa debatt, är alltid det första steget för en politisk rörelse. Det är så man börjar, och ibland går det att få till stånd kursändringar i politiken på det sättet. Men om det inte räcker, och om frågan är tillräckligt viktig för att man inte ska vara beredd att ge upp, då får man gå vidare till nästa nivå. Det är att utmana de sittande politikerna direkt i val.

Jag har skrivit om det här i ett inlägg som har just titeln Aktivism räcker inte, och som jag brukar länka till så ofta jag kan. Jag ska citera slutet av det inlägget:

Därför är det min fasta övertygelse att den parlamentariska vägen är den enda som återstår. Det räcker inte att försöka övertala de sittande politikerna. Vi måste in i de beslutande församlingarna själva. Det är enda sättet att få till stånd en kursändring för Sverige och Europa.

Politisk aktivism är alltid det första steget för en politisk rörelse. Hade inte Piratbyrån funnits skulle aldrig Piratpartiet ha fötts. Men när man märker att det inte räcker med sakargument och opinionsbildning, då är nästa steg att gå vidare som politiskt parti.

Det socialdemokratiska partiet föddes när de fackliga och politiska aktivisterna inom arbetarrörelsen märkte att det inte räckte med att arbeta utomparlamentariskt.

Miljöpartiet föddes när folkrörelserna som startade på 70-talet – miljörörelsen, kärnkraftsmotståndet, fredsrörelsen, kvinnorörelsen och andra – märkte hur trögt det var att försöka påverka utifrån.

Nu har piratrörelsen kommit till den punkten i utvecklingen. För en utomstående kanske det kan tyckas som om Piratpartiet och fildelningsfrågan har poppat upp från ingenstans. Men så är det inte. Vi är en helt vanlig politisk folkrörelse som nu har tagit steget upp till level 2.

Det är så här det går till när världen förändras. Det är inget konstigt med det.

Piratpartiet är ett fokusparti, eller ett fåfrågeparti om man föredrar det ordet. Vi har inte ett heltäckande program för allt mellan himmel och jord, utan vi tar bara ställning i de frågor vi driver.

Det här är någonting nytt i svensk rikspolitik, så det är naturligt om man känner sig skeptisk när man först hör talas om det. Men i själva verket är det vår största styrka, och det som gör att vi verkligen kan lova att leverera resultat om vi kommer in på det sätt vi vill.

Exakt hur vi tänker göra finns beskrivet i vår strategi för vågmästarställning. I korthet går den ut på att vi stödjer den statsministerkandidat som ger oss det bästa budet i våra frågor, för att på det sättet få maximal utdelning på vårt politiska kapital.

Grunden för strategin är insikten att ett parti runt 5%-nivån i alla fall aldrig kan få igenom ett heltäckande program i riksdagen. Det skulle gälla Piratpartiet efter en valseger, och det gäller alla de nuvarande riksdagspartierna utom m och s. Såväl v, mp, c, fp och kd har visserligen heltäckande program, men när de väl sitter i regeringsförhandling kan de på sin höjd hoppas på att få igenom två eller tre av sina hjärtefrågor. Vad de har för åsikter i övrigt spelar i praktiken ingen roll.

Problemet för en väljare som röstar på något av de heltäckande småpartierna är att man aldrig kan veta i förväg vilka två eller tre frågor som partiet faktiskt kommer att prioritera när det väl får chansen. Den väljare som röstade på kd 2006 för att han tyckte att de hade en sympatisk inställning i vårdpolitiken (exempelvis), har inte fått någon utdelning alls på sin röst, eftersom kd efter valvinsten valde att lägga nästan allt sitt politiska kapital på symbolfrågan att obstruera en könsneutral äktenskapsbalk. Att mp var emot kriminaliseringen av nedladdning 2005 tillförde i praktiken ingenting under den förra mandatperioden, eftersom de lät Bodström sitta kvar vid makten så att han kunde genomföra skärpningen av upphovsrätten, i utbyte mot att mp fick igenom ett par andra frågor som de brann för.

Piratpartiet gör tvärtom. Vi deklarerar redan före valet vad det är för frågor vi faktiskt kommer driva, och bryr oss inte om att uttala någon åsikt i alla de andra frågorna som vi ändå inte skulle ha prioriterat.

Speciellt tar vi inte ställning till om nästa statsminister ska heta Mona eller Fredrik. Det gör att vi kan välkomna sympatisörer och aktivister från hela den traditionella höger-vänster-skalan. Var och en av oss har säkert sina egna preferenser rent privat i statsministerfrågan, men det som förenar oss är att vi är beredda att leva med även det näst bästa alternativet. I gengäld kräver vi den statministern lägger om kursen och avbryter nedmonteringen av rättsstatens grundvalar, och säger ja den nya teknikens möjligheter att befrukta kulturliv och kunskapsutveckling i Sverige, Europa och världen.

Vi kan lyckas. Det är i och för sig inte någon lite uppgift som vi har tagit på oss, även om vi har begränsat oss så att vi inte har åsikter om allt.

Vi vill avbryta marschen mot kontrollsamhället, vi vill återupprätta rättsstatens och det öppna samhällets grundvalar, inklusive rätten till privat kommunikation, vi vill reformera upphovsrätt och patentlagstiftning så att de bejakar den nya tidens möjligheter, och vi säger nej till att ett odemokratiskt EU ska få lägga under sig ännu mer makt och fortsätta driva utvecklingen åt fel håll.

Ser man det på det sättet är det ju onekligen en hel del att uträtta. Men det är inte alls omöjligt. För i takt med att samhällsutvecklingen tyvärr har gått åt fel håll på många punkter de senaste åren, är det fler och fler medborgare som har börjat reagera mot det som händer.

Oscar Swartz skriver så här i sitt senaste mycket läsvärda inlägg Piratpartiet och framtiden:

Jag tror att det finns en realistisk chans att Piratpartiet kniper en plats i Europaparlamentet i valet våren 2009. Och jag tror att det finns en realistisk chans att Piratpartiet kommer in i Sveriges Riksdag i valet hösten 2010.

Han fortsätter:

Det har hänt mycket på de två år som gått sedan riksdagsvalet. Då var partiet helt okänt utanför vissa nätkretsar. Nu vet varje journalist att man skall ringa Piratpartiet för att få en värdefull synpunkt på frågor som har med nätet att göra. Nu sitter de i de största debattsofforna. Piratpartiet fick över en procent i universitetsstäder när de var i stort sett okända.

Det är naturligtvis svårt att ta sig in både i EU-parlamentet och riksdagen, och det ska det också vara. Men det är långt ifrån omöjligt. Och kommer vi väl in har vi en plan för hur vi ska få genomslag, utan att vi behöver låtsas som att vi skulle ta 51% av rösterna och få egen majoritet (vilket vi förstås inte gör).

Genom att fler ställer sig upp och kommer ut som piratpartister kan vi visa att vi är en kraft att räkna med i de förestående valen, precis som Oscar Swartz säger. Därför blev jag otroligt glad över att så många hörsammade hans uppmaning, och också har gett sig in i diskussionen om partipolitik på ett genomtänkt sätt – se länklistan nedan.

Det är mycket att göra, men vi har en plan för hur det ska gå till, och vi kan faktiskt fixa det här.

Jag heter Christian Engström och jag är pirat. Det är jag stolt över.

…………

Andra som skriver:

ProjektPåRiktigt: En dag för sent, men ”JAG SJUNGER SOM JAG VILL!”
Röd Libertarian: Rösta Pirat för frihet & demokrati!
Satmaran: Pirater, pirater, pirater överallt i bloggosfären
Händelsehorisont: Komma ut
Kakbit: Pirat
Farmor Gun: Konsten att hantera sin politiska vanmakt?
Doktor Spinn: Mitt namn är Jerry och jag är pirat
Anna Troberg: Dags att ge besättningen ansikten
Aningen udd: Kom ut! Stå upp!
Mackan Andersson: Utklädd eller ute ur garderoben?
Enligt Min Humla: Kom ut som pirat-dagen
Equiliberal: PP får min röst -09 && -10.
MinaModerataKarameller: Världspolitik eller den vardagsnära…
Christopher Kullenberg: Dags att komma ut ur garderoben
Daniel Brahneborg: Valsedlar
Opassande: Kom ihåg den femte november
ProjO: Jag heter Hanna och jag är Pirat!
The ‘t’ in wicked: the fifth of november
Jonathan Lundqvist: P för Pirat
Argast Nu: Rick Falkvinge vill att folk skall ”komma ut” om Piratpartiet
Antikristen: Jag röstade på piratpartiet.
Henrik Hoffström: Hej, jag heter Henrik Hoffström och jag är Pirat.
Mikael Nilsson: Jag är pirat
Rick Falkvinge: Remember, remember, the fifth of November
Rick Falkvinge: Piratpartiet som nästagenerationsalternativ
Tvetydiga tankar: Jag är pirat
Oscar Swartz: Piratpartiet och framtiden
El Rubio: Behövs ett nytt politiskt parti i Sverige?

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

4 november 2008

FRA-kritikerna blev blåsta

Postat i: skyddat privatliv — Christian Engström @ 15:06

fascismRegeringen meddelar idag att FRA-lagen kommer att träda i kraft den 1 januari 2009 som planerat, utan några av de förändringar som man kom överens om med de sex fp-ledamöterna som var kritiska till lagen:

Sveriges Radio: FRA-lag införs utan utlovade tillägg
Mediavärlden: Morgonkollen: FRA-lagen införs utan de 15 punkterna

Jag skulle vilja skriva någonting upprört, men orden vill inte infinna sig. För det enda jag faktiskt känner är ”Vad hade ni väntat er?”

Regeringen har aldrig haft några som helst planer på att backa från massavlyssningen. ”Kompromissen” som presenterades den 25 september var bara ett spel för gallerierna. Det framgick redan när man analyserade de 15 punkterna i kompromissen.

Nu bryr sig regeringen inte ens om att låtsas något annat längre.

- Vad som ska göras är avdömt av alliansen gemensamt. Detta ingår inte i det. Skälet är framför allt att vi har en relation till andra länder som vi inte ska riskera att undergräva, säger försvarsminister Sten Tolgfors (m) till Svenska Dagbladet.

Skönt att äntligen få höra klarspråk, på sätt och vis. Riksdagsmän och medborgare i all ära, men i slutändan gör vi som USA säger till oss, är regeringens budskap. I vart fall när det gäller att införa massavlyssning av hela det svenska folket.

Det är lätt att känna sig deppig och uppgiven en sådan här dag, men det är viktigt att inte fastna i den känslan. Wer kämpft kann verlieren, wer nicht kämpft hat schon verloren, som man brukar säga på tyska. Den totalitära sidan har inte vunnit förrän vi slutar kämpa emot. Så det ska vi inte.

Det positiva är att korten ligger på bordet nu. De riksdagsmän som trodde att kompromissen med regeringen skulle innebära några verkliga förbättringar i sak kan nu med egna ögon se att de blev blåsta. Om jag vore som dem skulle jag bli skitförbannad. Jag hoppas att de är som jag.

Egentligen finns det en majoritet i riksdagen för att riva upp FRA-lagen. Alliansen har bara en övervikt på fyra mandat, och det är långt fler än fyra borgerliga riksdagsmän som skulle rösta emot lagen om de följde sin inre politiska kompass.

Ett antal borgerliga riksdagsmän har börjat prata om att tillsätta en sanningskommission för att utreda de olagligheter som FRA har ägnat sig åt under många års tid:

Svenska Dagbladet: C vill att FRA:s historia granskas
Dagens Nyheter: Centern efterlyser FRA-granskning
Expressen: C-krav på FRA-granskning
SVT: Krav på att FRA:s verksamhet granskas
Metro: Centern kräver granskning av FRA

Det är ett mycket bra krav, och en absolut nödvändighet för att återvinna medborgarnas förtroende.

Men huvudkravet är fortfarande detsamma: Riv upp, gör om, gör rätt!

Det ligger en motion från mp och s om att riva upp FRA-lagen och ta hela frågan från början. De FRA-kritiska borgerliga riksdagsmännen måste samla sig och göra klart för regeringen att de kommer att rösta bifall till den motionen.

Det är ännu inte för sent för riksdagen att stoppa FRA-lagen. Det enda som behövs är att ett halvdussin liberaler på den borgerliga sidan ställer sig upp, och i ord och handling visar att de kommer stå kvar. Då måste regeringen vika sig.

Jag förstår att det kanske kan kännas svårt för den som har satsat större delen av sitt vuxna liv på partipolitiken att plötsligt gå emot partiledningen i en viktig fråga. Men alternativet för alla liberaler i riksdagen är värre.

De kommer inte bara få leva med insikten under resten av sina liv att de svek den gången då de verkligen hade en chans att göra skillnad. De kommer också att bidra till att borgerligheten är chanslös i valet 2010, och att både de själva och många av deras kollegor löper en stor risk att bli av med jobbet.

Om regeringens uttalanden idag tjänar som en väckarklocka, då var det här en ganska bra dag trots allt. Men det kräver att alliansledamöterna vaknar, och inser att regeringen och partiledningarna har svikit dem. Det finns fortfarande tid att göra rätt. Den tiden är nu.

…………

Andra som kommenterar:

Oscar Swartz: Piratpartiet och framtiden
Rick Falkvinge: Riv upp, gör om, gör rätt!
Mark Klamberg: Fortsättning följer
Björn Wadström: Nya toner om FRA
Tankar från rooten: En alternativ verklighet
ProjektPåRiktigt: Sten(ad som fan) Tolgfors
Ankersjö: Sanningskommission om FRA
Lars-Erick: Måste vi förbli åskådare i demokratipjäsen?
Alliansfritt Sverige: Regeringen lurar sin egen riksdagsgrupp
ProjektPåRiktigt: Rikslarm FULSPEL! Vi måste övervaka våra politiker!
MinaModerataKarameller: FRA-lagen – denna smutsprick…
Enligt Min Humla: En del vill verkligen inte förstå
Farmor Gun: Sanningskommission om FRA … och IPRED1?
Drottningsylt: Nu blommar asfalten!
Anders Widén: Mr. Stasi(ministern) smyger in hela FRA
Dexion: Stöd Staffan Danielsson ?
Jinge: Regeringen lurade Sveriges Riksdag om FRA-lagen
Opassande: Rättssäkerhet ingen prioritet numer
Satmaran: FRA startar massavlyssning trots protester!

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , ,

« Föregående sidaNästa sida »

Rubric-temat Blogga med WordPress.com.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 866 andra följare

%d bloggers like this: