Idag ordnade vänsterpartiet ett samråd för FRA-kritiker i riksdagshuset, på initiativ av Alice Åström. Jag var där för Piratpartiets räkning tillsammans med Rick Falkvinge och Anna Troberg.
Det var ett väldigt givande möte, där det sas många förnuftiga saker. Rick livebloggade från mötet i tio inlägg: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10.
TT citerar mig när jag sa ”Riv upp, gör om, gör rätt!” som en sammanfattning av vad som är den enda vägen framåt. Tre punkter som alla måste vara uppfyllda för att en lösning faktiskt ska kunna kallas lösning, och ha en chans att åtgärda den häftiga men berättigade kritik som har riktats mot lagen.
Riv upp!
FRA-lagen måste rivas upp innan den träder i kraft. Något annat är inte acceptabelt. Varje försök att tysta kritiken genom att låta lagen finnas kvar, men hitta på ytterligare små regler och nämnder för att göra den mer aptitlig, är dömt att misslyckas.
Det är bara slöseri med tid (och trovärdighet) för borgerliga politiker och/eller partier att komma med fler sådana utspel. De blir genomskådade direkt.
Centerns utspel förra veckan illustrerar det med all önskvärd tydlighet. Förslaget bemöttes positivt de första timmarna innan någon hade hunnit ta reda på mer om vad det innehöll. Men redan vid lunchtid hade det framkommit att förslaget bara innehöll några ytterligare små kosmetiska förändringar, och att det inte alls skulle innebära att lagen faktiskt revs upp.
Den typen av förslag är det ingen mening med att försöka med längre. Jag vill i och för sig berömma centern för att de har insett att lagen som antogs den 18 juni var ett misstag, och att de har börjat leta efter lösningar. Men de hittade ingen förra veckan.
Lagen måste rivas upp, och samverkanspunkterna där kablarna ska kopplas in får aldrig byggas. Det är det som är skiljelinjen mellan dem som vill införa massavlyssningen, och dem som inte vill det.
Det finns inga mellanlägen. Man kan inte vara lite grand gravid. Endera rivs lagen upp eller inte.
Gör om!
Men ska vi inte ha någon signalspaning alls, då? – Tja, vem vet, ärligt talat?
Det har inte gjorts någon parlamentarisk utredning alls om vad det är för behov som Sverige faktiskt har, eller ens vad det är för hot som kan behöva bemötas med olika former av informationsinhämtning.
När den nuvarande FRA-lagen väl är uppriven måste det tillsättas en bred parlamentarisk utredning som går igenom frågan från grunden. Både Alice Åström från vänsterpartiet och Maria Billing från Advokatsamfundet framförde det kravet på mötet idag.
Piratpartiet håller med till hundra procent. Frågan behöver utredas ordentligt i god parlamentarisk ordning. Och utgångspunkten ska vara att identifiera de hot som vi behöver skydda oss mot och sedan hitta de bästa lösningarna på de problemen. Inte att ge FRA utökade befogenheter och sedan fundera på vad de kan användas till.
Folkpartisterna Camilla Lindberg och Birgitta Ohlsson formulerade en utmärkt utgångspunkt för en sådan parlamentarisk utredning i sin artikel Alternativet. I den änden ska utredningen börja.
Det behöver också tillsättas en sanningskommission som utreder i vilken mån FRA har ägnat sig åt olagligheter. Det har ju framkommit mycket graverande uppgifter om hur FRA kringgår reglerna för avlyssning i rättegångsbalken. De måste utredas.
- Annars riskerar allmänhetens förtroende för hela rättsväsendet, påpekade Maria Billing på mötet idag, och betonade Advokatsamfundets krav på en sanningskommission.
Gör rätt!
Hur verksamheten bäst bör organiseras i framtiden, och hur en eventuell ny lag bör se ut, är det naturligtvis för tidigt att säga alldeles bestämt idag. Det är ju att ta reda på det som är syftet med den parlamentariska utredningen. Men en sak kan man säga redan idag:
Den militära och polisiära spaningen måste skiljas åt i separata organisationer.
Huvuddelen av alla problemen med FRA-lagen kommer ur sammanblandningen mellan polisens och militärens spaning. Den typen av sammanblandning är aldrig bra. Den hör inte hemma i en demokrati i fredstid.
Förutom att det är fel i sak, förvirrar det dessutom debatten att diskutera de två olika typerna av spaning samtidigt. Tricket som FRA-förespråkarna använder är att blanda ihop de två verksamheterna, och sedan hoppa mellan definitionerna när de argumenterar för att införa massavlyssningen av den egna befolkningen. Det kanske ursprungligen var en bra plan för att lura oss medborgare, men nu när vi har upptäckt finten funkar den inte.
Militären behöver självklart ingen brottsmisstanke för att lyssna på andra militärmakters kommunikation via radio, eller hålla koll på deras radarsignaturer. Det är det som är signalspaning. Den här verksamheten behöver inte ens lagregleras utöver vad som finns idag, så det behövs ingen FRA-lag av den anledningen. Finns det andra militära behov får utredningen i så fall komma fram till det, så får vi diskutera den saken då.
All avlyssning av den egna befolkningen ska skötas av polisen (öppna eller Säpo) efter beslut i domstol enligt rättegångsbalkens bestämmelser om tvångsmedel, grundat på brottsmisstanke i det enskilda fallet. Lagstiftning som reglerar det här finns redan, men om utredningen kommer fram till att den lagstiftningen behöver ses över får man väl göra det.
Men grundprincipen att militären och polisen ska hållas skilda från varandra får inte kompromissas bort. Vi måste skilja på militär signalspaning i syfte att hålla koll på andra länders militärmakter, och civil avlyssning i syfte att beivra brott.
För att sammanfatta:
FRA-lagen i dess nuvarande skepnad måste rivas upp, en parlamentarisk utredning inklusive en sanningskommission måste tillsättas för att ta fram ett nytt beslutsunderlag, och FRA:s verksamhet måste delas upp så att den polisiära och den militära spaningen sköts av olika organisationer.
Riv upp, gör om, gör rätt!
De ropen kommer alldeles säkert att höras utanför riksdagen den 16 september.
…………
Uppdatering: Tidningsutgivarnas vd Anna Serner ställer sig bakom Piratpartiets krav i en artikel i Mediavärlden.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, övervakning, integritet, privatliv, fra, vänsterpartiet
Piratpartiet ställer upp i 
;
