Christian Engström, Pirat

28 februari 2008

Vad gör FRA egentligen?

Filed under: skyddat privatliv — Christian Engström @ 17:48

Försvarets radioanstalt FRA har publicerat en sida med rubriken Milstolpar och händelser i FRA:s historia.

Jag tycker den är intressant läsning, men kanske inte av den anledning som FRA avsåg. Om man läser igenom vad de själva anser vara de riktigt stora höjdpunkterna i deras historia, noterar man en (1) punkt som är en framgång där FRA faktiskt levererade någonting viktigt. Det var 1940, när matematikern Arne Beurling knäckte det krypto som den tyska högsta ledningen använde.

Samtiliga övriga punkter i FRA:s historik handlar endera om att de fick två spionplan nerskjutna av ryssarna 1952 (en DC3:a och en Catalina), eller interna organisatioinsförändringar.

Intressant, men jag tycker frågan inställer sig själv. Hur viktig för den svenska säkerhetspolitiken kan en organisation egentligen vara om den inte kan redovisa en enda framgång värd att nämna från de senaste sextio årens verksamhet?

Enligt FRA:s öppna årsredovisning fick de år 2007 statliga anslag på 512 miljoner kronor, alltså en halv miljard. De har precis installerat Sveriges kraftfullaste superdator, som tydligen är den femte kraftfullaste i världen.

Roligt för dem att de får så mycket pengar, och de nu har mer superdatorkraft än hela den svenska grundforskningen har att dela på. Men vad får vi skattebetalare egentligen ut av alla de här pengarna? Kan FRA svara på det?

Om inte, tror jag faktiskt att vi skulle kunna använda pengarna bättre.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: , , , , ,

11 kommentarer

  1. Generellt borde väl FRA leva på existensminimum och ha minimala rättigheter. Men de är trots allt en spiontjänst och att vi inte vet vad de har gjort ser jag som positivt. Det betyder ju att vår underrättelsetjänst är kompetent – förutsatt att de verkligen är hemliga, inte har några befogenheter och måste göra allt i lönndom. Inbyggd kvalitetskontroll och haffar vi dem kan de straffas. Ach so.

    Kommentar av Amelia Andersdotter — 28 februari 2008 @ 21:18

  2. Löpande information och resultat av signalspaning är svårt att mäta i pengar, lika svårt som kultur och livskvalitetsvärden… Sedan skall man nog inte underskatta den kompetens som framkommit genom åren internt inom el, tele, signal, krypto, båt, flyg, språk och övrig ingenjörsmässiga kompetensområden. Det är en ganska god omsättning ”studenter” och personal som senare jobbar inom andra områden inom privat och offentlig sektor. Se det som vilket militärt projekt som helst för att öka den inhemska kompetensen och få jobb till dessa kompetenser. Men visst är det mycket pengar…

    Kommentar av Lunken — 29 februari 2008 @ 10:45

  3. Kan det vara som så att deras verksamhet har en hemligstämpling som sträcker sig längre än sextio år?

    Kommentar av Johan — 29 februari 2008 @ 13:12

  4. FRA-chefen, Ingvar Åkesson, snackade förra året om att FRA faktiskt lyckats förhindra ett attentat här i Sverige, som skulle ha ”inneburit dödlig utgång”. Senare kröp det fram att det inte handlade om någon storskalig terrorattack, vilket det först lät som. Det visade sig att FRA kommit över ett tips om att en person skulle tagas av daga. En annan representant för FRA råkade säga lite för mycket i ett Aktuelltinslag, så att det hela inte lät fullt så häftigt längre.

    Åkesson har också berättat att FRA fått fram viktiga uppgifter om personer som gjort sig skyldiga till folkmord. Informationen hade, enligt FRA-chefen, haft direkt påverkan på Sveriges utrikespolitik.

    Det var alltså dessa två underrättelser som FRA valde att lyfta fram när man ville framhålla sin förmåga. Visst förefaller det mycket, mycket tunt.

    Det duger inte att i alla lägen hänvisa till sekretessen (även om det kan vara bekvämt). Nog måste man kunna säga mer om signalspaningens bedrifter, utan att röja några enskildheter eller avslöja sina metoder.

    Den obehagliga sanningen kan ju annars vara att underrättelseverksamhet i mångt och mycket handlar om att ta fram en massa ”nice to know-information” eller rent skvaller. Det är möjligt att FRA:s uppdragsgivare inte skulle vilja vara utan dessa uppgifter. Men vill vi vara med och betala för framtagandet av dem?

    Man kan verkligen undra om FRA är värt pengarna. Detta är ytterligare ett skäl att granska myndigheten.

    Det har redan skrivits mycket om integritetsproblematiken. Den aspekten ensam utgör en viktig anledning till att en granskningskommission bör tillsättas. Frågetecknen är helt enkelt för många.

    Det finns också statliga utredningar som lyft fram rättssäkerhetsproblemen, men som saknat mandat att utföra en riktig granskning. 11-septemberutredningen ifrågasatte om FRA:s spaning har utövats i enlighet med Europakonventionen. Nu senast var det Integritetsskyddskommittén som pekade på stora brister:

    Särskilt betänklig är från denna synpunkt den signalspaning som bedrivs vid sidan av försvarsunderrättelseverksamheten. När sådan signalspaning utförs till exempel i brottsbekämpande syfte på uppdrag av Säkerhetspolisen omfattas den inte heller av reglerna för Försvarets underrättelsenämnds tillsyn.

    Det är oneklligen märkligt att riksdagsmajoriteten är beredd att ge FRA utökat mandat, innan man förvissat sig om hur myndigheten har hanterat sina befogenheter fram till idag. Till detta måste man också koppla frågorna om den nytta som FRA påstås göra.

    Kommentar av Oskar — 29 februari 2008 @ 17:43

  5. I en artikel i Säkerhetspolitik.se från förra året säger FRA-chefen:

    Vi har till exempel under lång tid gett regeringen information som haft betydelse när Sverige förhandlat med andra länder.

    På frågan om omfattningen av det utländska samarbetet svarar han:

    Vi har som princip att aldrig tala om vilka länder vi samarbetar med eller hur omfattande samarbetet är. Sverige är dock på detta område mycket större än vår befolkningsmässiga storlek.

    Kommentar av Johan W — 1 mars 2008 @ 0:51

  6. @oskar: Precis.

    @lunken, johan:
    Nice work if you can get it.

    Man skickar räkningar för en halv miljard om året, och när uppdragsgivaren (vi skattebetalare/medborgare) frågar vad man kan visa på i efterhand att man har tillfört, då säger man att det är hemligt.

    Om någon vill anlita mig på likartade villkor som konsult (inom precis vilket område som helst) är jag mer än intresserad. Jag har telefon 070-663 37 80 och mejladress christian.engtrom@piratpartiet.se.

    Kommentar av Christian Engström — 1 mars 2008 @ 0:58

  7. Hej !

    Nu har jag pushat detta viktiga inlägg på http://www.pusha.se eller mer specifikt: http://www.pusha.se/samhalle/6484_Vad_gor_FRA_egentligen_

    Hälsn. Urban

    Kommentar av Urban Sundström — 1 mars 2008 @ 12:04

  8. Detta för tankarna till den debatt som rasade i media åren 1990-91 vid kalla krigets slut. En f.d. fartygschef på FRA:s spaningsplattform Orion tog till orda och kritiserade FRA:s undfallenhet gentemot NATO. Skattebetalarna fick inte valuta för pengarna, menade han, när FRA hela tiden sprang ärenden åt andra.

    Wilhelm Agrell var inte sen att haka på. Under sin tid på flygstaben och försvarsstaben hade han kommit i kontakt med FRA, och han var föga imponerad. Sår här skrev Agrell på DN Debatt:

    Det var så jag kom i kontakt med FRA, eller ”Firman” som den i dagligt tal kallades. Att åka till firman var som att resa utomlands. Firman levde sitt eget liv och hade tydligen gjort så i en mansålder. Folk anställdes, gjorde karriär, umgicks privat, gifte sig med varandra, pensionerades, pratade signalspaningsminnen och dog inom firman. Främlingar betraktades med betydande misstro, särskilt om de trodde att de begrep någonting om underrättelsetjänst.

    Firman var absolut inte en del i ett integrerat och smidigt fungerande nationellt underrättelsesystem, den var en värld för sig där verksamheten hade drag av självändamål, av jättelikt frimärkssamlande eller korsordslösande, av en skön konst för den sköna konstens skull. Här var det inte längre fråga om Försvarets radioanstalt utan om sin egen radioanstalt och kanske, i förlängningen av detta, någon annans radioanstalt. (DN Debatt 1990-11-19)

    I sin bok Den stora lögnen beskriver Agrell sitt allra första möte med FRA:

    Jag blev vänligt bemött men det var alldeles uppenbart att det var något exceptionellt att en utomjording från de militära underrättelseorganen kom över till deras värld för att diskutera synnerligen konkreta frågor om täckningsområden, teleteknisk vågutbredning och bearbetningsmöjligheter. Jag åkte därifrån utan att ha blivit mycket klokare. /—/ Än mer betänkligt var att det tydligt framgick att de handläggare jag talade med hade minst sagt dimmiga begrepp om flygteknologi, flygkrigföringens principer och om det svenska flygvapnet.

    Låt oss hoppas att det hänt en del sedan dess, men fan tro’t.

    Kommentar av Jojje — 1 mars 2008 @ 15:15

  9. Christian, anledningen att jag lämnade en kommentar var inte för att du skulle ha fel i vad du skriver. Det jag reagerade på var retoriken. Jag fick intryck av att du ger sken av att FRA inte haft någon framgång under de senaste sextio åren. Det blir en diskution om hypotetiska händelser. Vad som bör ifrågasättas är vilken nivå av sekretess de ska ha gentemot sina ägare.

    Det finns ett talesätt som heter om man säger A så får man säga B. Jag antar att de som jobbar med att lägga pussel av små bitar information vet att det går att få fram en bild och är livrädda för att säga för mycket, dvs någonting alls. Frågan är hur till vilken grad de bör komma över den rädslan och i vilken mån den är befogad. I vilken utsträckning har en ägare att göra med konfidensiella uppgifter mellan företag och kund?

    Transparens är rent generellt att eftersträva, men det finns undantag. Om jag som ett företag som utgör en del av Sveriges infrastruktur anlitade FRA som konsult för datasäkerheten, de finner brister och åtgärdar dem, så förväntar jag mig av ett flertal anledningar att den informationen stannar mellan oss.

    Kommentar av onasut — 1 mars 2008 @ 16:32

  10. Jojje, ditt inlägg fick mig att återvända till en av Agrells underrättelseromaner: Krivak 500. Hans alter ego ger där sin karakteristik över FRA:

    Att få något uträttat på FRA var som att ro uppströms i havregrynsgröt.

    Och vidare:

    Den djävla firman är allergisk mot allt som det allra minsta liknar insyn. Där finns det ett slags moment tjugotvå; svaret på varför dom inte vill ha nån insyn kan man få först sen man fått insyn.

    Kommentar av Peter Åkesson (ej släkt) — 1 mars 2008 @ 16:45

  11. I Skyddet för den personliga integriteten av Integritetsskyddskommittén under punkt 13 Försvarsunderrättelseverksamhet och den militära säkerhetstjänsten finns följande att läsa.
    Från integritetsskyddssynpunkt är det önskvärt att signalspaningsverksamheten regleras i lag så att verksamheten blir
    avgränsad och så att det klart uttalats vem som, förutom regeringen och Försvarsmakten, får vara uppdragsgivare.
    Gällande ordning är bristfällig också på så sätt att användningen av sökbegrepp inom signalspaningen regleras i liten utsträckning, och att det till viss del är oklart vilka regler som gäller. En annan brist från integritetsskyddssynpunkt är att någon tillsyn inte sker av den signalspaning som ligger utanför försvarsunderrättelseverksamheten.

    Kommentar av onasut — 1 mars 2008 @ 17:59


RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

Theme: Rubric. Get a free blog at WordPress.com

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 971 andra följare

%d bloggare gillar detta: