Till att börja med undrar jag hur Stim kommer att fördela pengarna de får in. Oavsett hur de vill göra blir det fel på ett eller annat sätt. Antingen går de efter försäljningssiffrorna, men då kommer tex Tekla(1) inte att få de pengar hon skulle fått av mig. Vill de istället avlyssna trafiken för att avgöra vem som skall ha pengar måste jag protestera! Ingen (2) skall ha rätt att avlyssna min trafik. Och det skall gälla itne bara mig, utan alla som är uppkopplade!

Vidare tycker jag inte man kan granska fildelningsavgifter för sig, de är en del i ett större sammanhang. Åtminstone för mig, och jag vill bland in privatkopieringsersättningen(3) till att börja med. Enligt Wikipedia får Copyswede pengar för varje CD och DVD jag köper. Även om jag väljer att använda skivan för att bränna en Linuxversion! Varför skall Copyswede ha mina pengar när upphovsmännen till det jag bränner på skivan _valt att göra sina verk tillgängliga för mig_? Upphovsmännen tillåter _utryckligen_ att jag gör kopior av deras verk, och Copyswede vill ha pengar för det! Värre blev det när jag skaffade digitalkamera: nu får Copyswede pengar av mig när jag gör backupkopior av _mina egna_ fotografier! Hallå liksom: hur sjukt får det bli? Jag tar bilder, bränner på en skiva och någon djävla musiker skall ha pengar av mig för det???

Som om det inte räkte med detta tolkar jag Wikipedia artikeln så att Copyswede får pengar för alla hårddiskar som säljs (de uppfyller ju kraven på “anordningar där digital upptagning kan ske upprepade gånger”.) Med de siffror som anges på Wikipedia har Copyswede fått lite drygt 330 kronor för 80-gigs HD:n som sitter i den laptop jag skriver detta på.

Nåväl, jag kan acceptera de avgifter som jag tagit upp ovan. Men skall det införas en ‘fildelningsavgift’ för att täcka ‘förlusten’ som musikbranschen gör iom fildelning så förutsätter jag att privatkopieringsersättningen avskaffas. Anledningen är enkel: införs det en ny avgift utan att den gamla tas bort får ju musikbranschen betalt två gånger för samma sak!

Om ni orkat läsa hit vill jag påpeka en sak till jag tycker borde rättas till. Tänk på en vanlig popsång. Jag gissar att den kan ta någon dag att ‘få till’. Kompositören och textförfattaren kanske lägger så mycket som en veckas arbetstid på att ‘få till den’ så bra de bara kan. Och musikerna övar i någon vecka på sången, innan de går den till bästa (och därmed dyraste) studion som finns för att spela in låten på CD. Och studions personal skall ju självklart ha bra lön: bättre personal får per automatik bättre lön. Summa sumarum kan en inspelad sång ha kostat (väldigt högt räknat) tio miljoner kronor (i direkta kostnader och investerad arbetstid) innan skivan kommer till handeln.

Nåväl, skivan säljer och tjänar in alla pengar och skivbolaget, musikerna, kompositören och textförfattaren är nöjda. Och deras verk är skyddat i kompositörens/textförfattarens liv och ytterligare några decennier (jag är lite osäker, men tror det är minst 50 år).

Jämför detta med medecinföretaget som investerar miljarder i att forska fram ett nytt läkemedel. Om de tar patent på sin uppfinning (för att skydda den mot piratkopior) har de skydd i 25 (!) år.

Vad är det som gör att musik, som kostat futtiga miljoner, skall ha (automatiskt och gratis) skydd i bortåt ett sekel, när medeciner som kostat miljarder att forska fram inte kan få längre skydd än 25 år?

Om man väljer att förlänga skyddstiden för patent till samma tidsperiod som gäller för musik kan läkemedelsbolagen sänka priserna, då de har flera gånger mer tid på sig att hämta in investeringen.

Eller så kan man korta skyddstiden för musiken, så att den musik som gavs ut i gramofonens barndom faktiskt hamnar i ‘public domain’ medan stenkakorna faktiskt finns kvar!

1: skånsk artist som släppte två populära skivor i början/mitten på 90-talet, med sånger som “En liten svensk stad” och “Jag vill ha barn med dig”. Hon släppte två skivor senare, tidigt 2000-tal, på engelska. Jag saknar en av hennes skivor, och kan utan vidare tänka mig ladda ner den. MEN hon gör inga skivor numera, och syns därför inte i någon försäljningsstatistik.

2: min ISP får avlyssna trafiken i den mån de behöver det för att få nätet att fungera, och polisen får avlyssna mig _om de misstänker mig för ett alvarligt brott_. Och självklart får den part jag avsett som mottagare av trafiken ‘avlyssna’ den, det säger sig självt.

3: http://sv.wikipedia.org/wiki/Privatkopieringsers%C3%A4ttning

Men vad jag inte förstår är hur någon ska kunna bedöma om jag laddar “tillåten” eller “otillåten” media, om jag har frikort för viss musik men inte för film och pornografi t.ex.? Det går ju inte att verifiera vad människor laddar ner, utan att övervaka privat kommunikation och vem vill förespråka det från Piratpartiets sida?

Enligt de där tokstollarnas uträkningar så går dom ju miste om siffror motsvarande flera tusen kronor i månaden per invånare i sverige, så det lär ju bli en skapligt saftig ökning på bredbandsräkningen för totalt fri fildelning…

När man stjäl en apelsin i affären så drabbas man ju av samhällets totala förkastelsedom och evig vanära, även om man var hungrig och inte hade råd. Varför ska det helt plötsligt ens diskuteras om det ska vara rätt eller fel att stjäla andra varor? Jag laddade då och då ner låtar själv, och det känndes naturligtvis skitigt pga det skitiga gäng jag anslöt mig till, som att köpa förfalskade Rolexklockor av en sjöman från Rotterdam… dessutom är ljudkvaliteten inget vidare och tål inte spelas i en normal stereo;)…..men det som fick mig att sluta stjäla var när min flickväns gamla mamma och pappa köpte en 42-tummare och laddade ner tonvis med film och bänkade sig framför TV:n. När tom pensionerade direktörer och 20 år yngre lyxhemmafruar skiter i att betala för den mest normala konsumtionen och dessutom sett filmerna innan de kommit upp på biograferna i Sverige, då fattade tom en idiot som jag att detta kan inte fortsätta.

Det finns inget konstruktivt i att ta bort incitamentet för att skapa konst - att konstnärerna har mat på bordet och att de som investerar får tillbaka sina investeringar och har möjlighet att få en bra ränta. Vill man göra film eller spela in musik kostar det pengar och någon ska lägga upp stålarna.

En tjuv är en tjuv är en tjuv och är aldrig något annat än en tjuv. Och jag fattar inte hur man ens kan försvara detta. Det är ju inte Robin Hood som stjäl från de rika för att ge till de fattiga, utan det är de fattiga konstnärerna som istället för att skapa kultur får sitta i kassan på ICA. Glöm aldrig bort att de som investerar aldrig förlorar något - de investerar bara i något annat som ger avkastning. Det är deras fria val. Svårt att förstå? Läs en gång till.

Släck ner skiten Däräkt!

Vad har musikbranchen kommit med egentligen? iTunes och ibland en dvd som följer med cd-skivan. Det är knappast tillräckligt.

Det är ju kul att någon slags kreativ tankegång sker hos de som faktiskt har makt att ändra på saker och ting. Men ja, detta är ju bara ett steg som borde tagits för tio år sedan.

På resten av internet innebär nedladdning intäkter. Företag tjänar pengar på trafik. Det är ENDAST inom musik- och filmindustrin som nedladdning betyder minskade intäkter.

Microsoft, pekar vissa på. De har, tack vara sina uppdateringstjänster, fått fler betalande användare än tidigare. Spelbranschen? Titta på Wow och liknande spel.

Dagspressen var de första inom “nöjesindustrin” som tjänade pengar. Vi läser idag nyheter gratis på nätet, samtidigt som papperstidningarna säljer likt förr.

Det tjänas alltså pengar på allt på nätet, förutom just inom två segment.

Varför lyckas då denna handfull företag inte med sina affärer? Tja, det är väl deras problem egentligen.

Frågan vi ska ställa oss är: Varför ska vi bygga om våra lagar för att de inte gör det?

I förhållande till Microsoft etc är STIM en liten ciklid i ett stim av vithajar.

Vad musikindustrin vill är att vi skall ge dem mer pengar bara för att de vill ha mer pengar, och det är till råga på allt de som motiverar det med “utvecklingen”. De vill tvinga oss genom lag att betala skatt till ett system som i allt högre grad inte behövs. Det lär inte få det gamla systemet att försvinna eller reformera sig.

Handlar det dessutom en generell avgift som gör Internetuppkopplingar dyrare. Då kan man ju lika gärna ge pengar direkt från stadskassan till STIM, vilket nog inte skulle finna särksilt mycket stöd eftersom det innebär en kulturell planekonomi. Ja bara tanken att staten skulle reglera populärkultur är ju befängd.