Piratsvar till Rosetta Sten

Rosetta Sten ställer vettiga frågor om hur piraterna tänker sig upphovsrätten. Dem svarar jag gärna på. Vi pirater vill gärna se en debatt på en lite högre nivå än vissa kvällstidningskrönikörer lyckats prestera hittills.

Först vill jag påminna om att Piratpartiet inte vill avskaffa upphovsrätten, utan reformera den. Vi vill göra så att den återfinner balansen och passar till det framväxande informationssamhället. Vi vill släppa all icke-kommersiell spridning fri, och vi vill reducera tiden för den kommersiella ensamrätten. Men vi vill trots allt bevara den kommersiella ensamrätten på ett sätt som gör att de allra flesta affärsmodeller som fungerar idag faktiskt kommer fortsätta fungera.

Men nu till Rosettas frågor:

1. Hur ska kreatörer av olika slag få betalt för sitt arbete om det inte skyddas av upphovsrätten? (Ge konkreta exempel.)

“Hur” är inte vår sak att svara på, men vi är säkra på att det kommer att gå bra. Om man tittar på statistiken ser man att hushållens utgifter för kultur och underhållning är konstanta år från år (eller ökar). Lägger vi mindre pengar på att köpa cd-skivor lägger vi mer på något annat, till exempel att gå på konserter.

Det tjänar artisterna stort på i så fall. Typiska siffror är att artisten får 5-7% av pengarna från en cd-skiva, men 50% av intäkterna på en spelning. De som förlorar är skivbolagen, men det beror bara på att de inte längre har något värde att tillföra. Ju förr mellanhänderna som inte längre behövs försvinner, desto fortare får artisterna en större del av kakan att slåss om.

Det kan mycket väl bli så att det blir svårare att tjäna pengar i vissa delar av kultursektorn, men det uppvägs i så fall av att det blir lättare inom andra delar - inklusive sådana som är helt nya och inte har funnits tidigare. Men så länge hushållen fortsätter att spendera lika mycket totalt på kultur, kan ingen påstå att artisterna som grupp kommer att förlora på en reformerad upphovsrätt. Och lyckas den bryta lite av de stora distributörernas makt över kulturlivet är det till glädje för både artister och konsumenter.

Vi tror alltså att artisterna som grupp kommer att tjäna på en reformerad upphovsrätt, men det är ändå inte det som är vårt huvudargument. Vår allra viktigaste argumentet är om man vill behålla upphovsrätten som idag, då måste man acceptera total massövervakning av allas privata kommunikation. Det är vi inte beredda att göra. Rätten till ett privatliv är viktigare än rätten för alla kreatörer att kunna fortsätta som tidigare för alltid, för den senare rätten finns överhuvudtaget inte.

Men vi är ändå väldigt glada över att allt tyder på att kulturskaparna som grupp kommer kunna fortsätta tjäna minst lika mycket pengar som tidigare. Det kommer dessutom bli mycket lättare för många av dem att överhuvudtaget få skapa.

2. Vad händer om mitt arbete utnyttjas för ändamål som jag absolut inte stödjer? (Tex: ett fotografi av en svensk flagga mot ett svenskt landskap används på en nynazistisk hemsida? Hur hindrar man att sådant sker om upphovsrätten tas bort/inskränks?)

Det ska fungera precis som idag. Upphovsmannens rätt att bli förknippad med verket som författare, och rätten att säga ifrån om han blir kränkt, är det som kallas för den ideella rätten. Den vill Piratpartiet inte göra några förändringar alls i. Den ideella rätten ska fortsätta fungera precis som hittills.

När jag skrev om vad Piratpartiet vill härom veckan borde jag nog ha varit tydligare på den här punkten. Då hade inte Liza Marklund behövt ägna halva sin krönika åt att oroa sig för att människor skulle komma att hävda att de var Abba eller hade skrivit Liza Marklunds böcker. I den mån det är ett verkligt problem att människor vill göra det, menar vi att det även fortsättningsvis ska vara förbjudet.

3. Finns det inte en risk att kulturen utarmas istället för att berikas om kreatörer får svårt att försörja sig på sitt arbete? De flesta tjänar ju trots allt inte miljoner.

Nej, tvärtom. Förutom att alternativet är ett övervakningssamhälle, är vårt andra argument till varför det behövs reform av upphovsrätten att den förhindrar eller försvårar många nya kulturyttringar som skulle berika kulturlivet. Samplad musik på MySpace, remixar på YouTube eller varför inte ett Wikipedia med massor av bilder och musik till artiklarna? Alltihop är exempel på kulturyttringar som upphovsrätten försöker hålla tillbaka och bekämpa.

Vårt andra huvudargument är alltså att upphovsrätten som den ser ut idag utarmar och begränsar kulturen. Vi vill se en reformerad upphovsrätt för att vi är säkra på att det leder till ett rikare och mer spännande kuturklimat. Det blir roligare, helt enkelt.

Och vad det gäller försörjningen är det som sagt upp till varje enskild kreatör att hitta en modell som fungerar för honom. Så länge hushållen fortsätter att spendera lika mycket pengar på kultur i någon form, kommer det alltid finnas möjligheter för någon. Det kommer inte att bli svårare än idag att försörja sig som oberoende kreatör, men det kommer naturligtvis alltid att fortsätta att vara svårt. Det har det alltid varit.

4. Är frågan om upphovsrätt och fildelning egentligen inte två olika frågor? Fildelning i sig har jag inga som helst problem med, så länge materialet som delas är fritt.

Jovisst, och i en del sammanhang är det alldeles centralt att påpeka att tekniken “fildelning” inte alls är detsamma som “fildelning av upphovsrättsskyddat material utan rättighetsinnehavarens tillstånd”. När skivindustrin får åklagare Håkan Roswall att försöka stänga ner The Pirate Bay drabbar det många som distribuerar material som är helt fritt att sprida. Då är det viktigt att påpeka att varken TPB eller fildelningstekniken som sådan är olaglig, eller bara används till olagliga saker.

Men ofta blir det ju ändå i dagligt tal att man använder ordet “fildelning” till att beteckna den del av fildeningen som är kontroversiell, alltså den som strider mot dagens upphovsrätt. Jag är själv skyldig till att använda ordet så - inte minst i rubriker. Men ibland är skillnaden viktig, det ha du alldeles rätt i.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, kultur, rosetta sten

Seger för pirater och privatliv i EG-domstolen

Ur Piratpartiets pressmeddelande nu på morgonen:

Idag kom EG-domstolen med ett viktigt avgörande som påverkar alla Sveriges fildelare. Frågan var om det så kallade “sanktionsdirektivet” (IPRED1) kräver att film- och skivbranschens organisationer måste få tillgång till identitetsuppgifter av internetleverantörerna. EG-domstolen kom fram till att direktivet inte ställer några sådana krav på medlemsländerna.

Domen kommenteras i de flesta media, till exempel SvD, SvD, TV4, DN, Aftonbladet, Sydsvenskan, TT, IDG och Ny Teknik. Artiklarna berättar på ett korrekt sätt vad som har hänt, men tyvärr är ett par av rubrikerna lite missvisande. Domen var en seger för fildelarna, även om Antipiratbyrån och Ifpi försöker hålla god min och påstå att det var de som vann. Men det gjorde de alltså inte.

Frågan som domstolen hade att ta ställning till var om sanktionsdirektivet kräver att de enskilda medlemsländerna låter antipiratorganisationerna få tillgång till internetanvändares ip-nummer. Det har bland annat den svenska regeringen påstått när den la förslaget till fildelningslag i juli 2007. Enligt det förslaget ska Antipiratbyrån ha rätt att få ut ip-numren, och regeringen har påstått att det var för att EU-direktivet krävde det. Men det är alltså inte sant, kan man konstatera med domslutet i handen.

Det är i och för sig sant att domen inte förbjuder de enskilda medlemsländerna att på eget initiativ låta antipiratorganisationerna leka privatpoliser. Men det var inte den frågan som domstolen hade att ta ställning till. Målet handlade bara om huruvida medlemsländerna var tvungna att låta Henrik Pontén bli vice-sheriff. Men något sådant tvång finns inte, säger EG-domstolen.

Det här var en väntad dom, för i juli 2007 sa EU:s generaladvokat precis samma sak. Men med domstolar kan man ju aldrig vara riktigt säker, så därför finns det anledning att vara glad idag när vi har facit i hand.

- Så vad händer nu då?

Nu är frågan tillbaka på den politiska spelplanen i Sverige. Rent konkret handlar det om regeringens förslag till fildelningslag som presenterades i juli 2007. Enligt det förslaget ska Antipiratbyrån och Ifpi få befogenhet att begära ut namnen bakom ip-nummer, för att därefter kunna stämma misstänkta fildelare i civilmål. Det är så det fungerar i USA sedan flera år tillbaka. Bland annat Datainspektionen sågade förslaget fullständigt i sitt remissvar.

Regeringen försvarade förslaget till fildelningslag med att vi var tvingade av EU, och inte hade något val. Efter dagens dom kan de inte påstå det längre.

Om regeringen fortfarande vill åsidosätta den personliga integriteten för att kunna jaga fildelare kan den välja att driva den linjen. Tycker allianspartierna att det är rätt att Henrik Pontén ska äga din dator kan de fortsätta stå bakom förslaget till fildelninglag. Men de kan inte gömma sig bakom EU om de väljer att göra det.

- Efter det här utslaget i domstolen är det enda rimliga att regeringen drar tillbaka förslaget till fildelningslag, säger Rick Falkvinge i Piratpartiets pressmeddelande. Opassande är inne på samma tanke.

Kampen mot fildelarjakten som gröper ur rätten till ett privatliv är långt ifrån vunnen ännu. I slutändan är det bara de svenska väljarna som kan avgöra hur vi ska ha det med den saken här i Sverige. Men beskedet från EG-domstolen i Luxemburg idag var en välkommen delseger.

- Följden blir rimligen att Antipiratbyrån också fortsättningsvis måste polisanmäla misstänkta intrång i upphovsrätten. Rättsväsendet kan därmed prioritera brott enligt svensk lag, i stället för att ge företräde åt rika branschorganisationer. Att lagföra ungdomar som delat med sig av kultur till sina kompisar, utan vinstintresse, kan och ska inte vara en prioritet, säger Falkvinge i pressmeddelandet.

…………

Andra som kommenterar domen: Rick Falkvinge, Pär Ström, Oscar Swartz, Frendo, Netpiracy & Netliberty, Bloggarna.se

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, upphovsrätt, fildelning, övervakning, integritet, privatliv, ipred, sanktionsdirektivet

Sanktionsdirektivet IPRED1 i EG-domstolen

Fildelningsveckan är här! skriver Anders Mildner i ett inlägg hos Sydsvenskan. På torsdag ska det komma ett åtal mot The Pirate Bay.

Men ännu intressantare är att det imorgon tisdag ska komma ett avgörande från EG-domstolen om film- och skivbolag ska få rätt att begära fram uppgifter om vem som använt en viss ip-adress.

Svenska Dagbladet skriver:

Redan i morgon avgör EG-domstolen ett fall som kan få konsekvenser för svensk lagstiftning kring illegal fildelning. Enligt ett EU-direktiv från 2004 bör rättighetsinnehavare kunna begära ut personuppgifter på någon som de kan visa har spridit deras verk illegalt.

Den svenska regeringen har utarbetat ett förslag där den rättigheten fastslås, men avvaktar utslaget i EG-domstolen. Domen där kommer att avgöra exakt hur direktivet ska tolkas.

Konsekvensen kan bli att skiv- eller filmbolag får rätt att begära fram uppgifter om vem som använt en viss ip-adress.

Det handlar om en prövning av det som kallas Sanktionsdirektivet, eller IPRED1. Direktivet har redan underkänts av EU:s generaladvokat, men det är vad som händer i EG-domstolen som räknas.

Det här sanktionsdirektivet ligger till grund för det lagförslag som presenterades av regeringen i juli 2007, och som kritiserades av Datainspektionen och andra (inklusive Piratpartiet). Regeringen har väntat på EG-domstolens utslag.

Och imorgon ska vi alltså få höra vad EG-domstolen anser. Det ska bli intressant.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, upphovsrätt, fildelning, ipred, sanktionsdirektivet

Ett slag i luften för integriteten

Häromdagen presenterade integritetsskyddskommittén sitt slutbetänkande på en presskonferens. Jag såg den på webbteve, och jag är inte imponerad. Det verkar strängt taget ingen annan heller vara.

Först pratade kommitténs ordförande Olle Abrahamsson länge. Kommittén föreslår förändrade formuleringar i grundlagen, så att alla medborgare ska vara skyddade mot att staten övervakar dem eller kartlägger deras personliga förhållanden. Så långt lät det väl bra.

Nu innehåller ju grundlagen redan idag sådana bestämmelser. I artikel 8.1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som ingår i den svenska grundlagen, står det att “var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.” Det kanske man tycker borde räcka. Men för all del, kan man skärpa formuleringarna och göra dem ännu tydligare kan väl det vara en bra sak.

- Men vad skulle då kommitténs förslag innebära i praktiken? frågade de närvarande journalisterna. Vad skulle de ha för effekt på FRA-förslaget, datalagringsdirektivet och förslagen om att låta polisen samla in ip-nummer och övervaka elektronisk kommunikation utan att det ens finns brottsmisstanke?

Kommitténs ordförande skruvade lite på sig och svarade sedan. “Ingen effekt alls”, var kontentan av svaret. Integritetsskyddskommitténs förslag till ändrad grundlag kan ju tidigast träda i kraft efter valet 2010. Och då ska alla de här integritetskränkande lagarna redan vara antagna. Så ingen effekt alls. Och förresten skulle det nog inte haft någon särskild effekt ändå, kom Olle Abrahamsson fram till efter ett långdraget resonemang.

En journalist följde upp med en fråga som alldeles uppenbart var riktad till Annie Johansson (c), som suttit med i kommittén och som innan valet profilerade sig starkt på att värna den personliga integriteten. Men som inte kunde förmå sig att rösta emot FRA-förslaget när det kom upp i riksdagen i våras. Det kunde ju ingen enda av de borgerliga riksdagsledamöterna. Trots att läget i riksdagen var sådant att det skulle ha räckt med att en handfull borgerliga ledamöter hade röstat emot förslaget för att det skulle ha fallit.

Annie Johansson tog frågan, men lyckades svamla sig ur den. Hon hade visserligen röstat för att FRA skulle få massövervaka det svenska folket, men hon hade “haft sina integritetsglasögon på sig” när hon gjorde det. Jaha. Så bra då. Då är det väl bara att övervaka på då, antar jag.

Det här summerar inställningen hos i vart fall socialdemokraterna och de borgerliga partierna i riksdagen. Gärna högtravande och klämkäcka formuleringar om hur viktigt det är att värna den personliga integriteten. Men lagarna som kränker integriteten och för oss närmare övervakningssamhället modell 1984 ska trumfas igenom fortast möjligt, och helst med så lite debatt som möjligt.

Jag tror säkert att integritetskommitténs betänkande innehåller en hel del bra synpunkter som kan vara väl värda att citera i olika sammanhang framöver. Men det framgick med all önskvärd tydlighet hur mycket riksdagspartierna tänker bry sig om kommitténs slutsatser i det praktiska lagstiftningsarbetet. Inte ett smack. De tänker fortsätta på den inslagna vägen.

Men vi medborgare kanske kan få lite vackra formuleringar i en grundlag som ingen läser för att trösta oss med.

…………

Läs mer hos Sveriges Radio, Sydsvenskan, DN, DN, Ny Teknik, SvD.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, övervakning, integritet, privatliv, fra, annie johansson

Fildelning och övervakning - the bottom line

Ett inlägg i vårt forum summerade kopplingen mellan fildelningsfrågan och övervakningssamhället så bra att jag vill återge det här:

Fildelandet är här för att stanna
Vad Piratpartiet eller andra hittar på kommer inte att ändra på detta. Det kommer helt enkelt inte att gå att få betalt för digitala kopior. Jag brukar kalla detta ett stycke teknikhistoria. Frågan är helt enkelt färdigdiskuterad - inte en fråga längre överhuvudtaget.

Varför då bry sig?
Upphovsrättsentusiasternas förslag till åtgärder kommer inte att kunna stoppa fildelningen. Fildelarna kommer att hitta de sätt att skydda sig med anonymisering, kryptering m.m. som krävs - inga problem för dem alltså. Men upphovsrättsindustrin kommer att försöka statuera exempel genom att klämma åt de stackare som de kommer åt oproportionerligt hårt, och detta är inte acceptabelt. Ett ännu större problem är den övervakning av innehållet i kommunikationerna som upphovsrättsindustrin förespråkar.

Svårare än så här är det inte. Det enda sättet att ens försöka minska fildelningen är att införa massövervakning av alla internetanvändare (även om Ifpi ljuger när de påstår att ens det är särskilt effektivt). Men vill man bekämpa fildelning så är massövervakning det enda sättet. Det vet upphovsrättsorganisationerna.

Så även den som i och för sig tycker att fildelning är av ondo och borde bekämpas, måste ställa sig frågan om det är värt att införa ett övervakningssamhälle för den sakens skull. För när övervakningsystemen väl finns, då finns de där färdiga att användas för vilket ändamål som helst.

De medlemmar av den svenska kultureliten som uttalat sig mot fildelning kanske tycker att de har “rent mjöl i påsen” just när det gäller fildelning (möjligen för att de tillhör en generation som inte behärskar tekniken, helt enkelt). Men kan de vara säkra på att de för all framtid kommer ha “rent mjöl” när det gäller att bara uttrycka åsikter som framtida regeringar tycker är acceptabla? Hur vet de att de kommer vilja vara obrottsligt regimtrogna nästa gång det blir en upprepning av IB-affären och en framtida regering vill börja kartlägga och svartlista någon viss politisk uppfattning?

Bygger man upp system för massövervakning av medborgarna, då har man system för massövervakning av medborgarna färdigbyggda den dag man vill använda dem för andra syften. Det är det som är “the bottom line” i fildelingsdebatten.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, integritet, privatliv, övervakning

Vad Piratpartiet faktiskt vill med upphovsrätten

Horace Engdahl, Liza Marklund, Ernst Brunner och Peter Englund och har alla givit sig in i fildelningsdebatten. Det är roligt. Men varför är de alla så otroligt dåligt pålästa när det gäller den upphovsrättskritiska diskussionen? De har ingen aning om vad vi pirater faktiskt föreslår för förändringar av upphovsrätten, och ännu mindre grepp om våra argument.

Ingen av dem skulle drömma om att skriva en bok utan att ha gjort ordentlig research först. Det är bland annat det som har gjort dem till lästa och uppskattade författare. Så varför kastar de sig in i samhällsdebatten utan att ta reda på ett dugg om vad deras meningsmotståndare faktiskt tycker? Som Oscar Swartz påpekar ger det ett ointellektuellt intryck. Av personer som de nu uppräknade borde man ha rätt att förvänta sig att de intar en intellektuell hållning, och sätter sig in i frågan och funderar på den med öppet sinne innan de eventuellt bestämmer sig för en åsikt.

Men hur som helst, det är roligt att några av våra främsta kulturpersonligheter engagerar sig i debatten. Men för att hjälpa dem att förhoppningsvis höja sig över lite invektivernas och de koleriska utfallens nivå, ska jag berätta vad det är för förändringar av upphovsrätten som Piratpartiet faktiskt förespråkar.

Vi vill inte avskaffa upphovsrätten som princip, som Horace Engdahl tror. Vi säger inte att internet ska vara en frizon där det gäller andra regler än i resten av samhället, som Liza Marklund har fått för sig. Och vårt mål är inte att förhindra en saklig debatt om hur vi ska kunna få en fungerande upphovsrätt även på nätet, som Ernst Brunner och Peter Englund påstår av okänd anledning.

Tvärtom vill Piratpartiet bevara upphovsrätten, men reformera den så att den kommer i samklang med den nya tidens förutsättningar. Vi föreslår teknikneutrala regler som ska gälla i samhället generellt, och inte bara på internet. Och vi vill gärna skapa förutsättningar för en saklig debatt om upphovsrätten genom att hjälpa våra meningsmotståndare att sätta sig in i frågan lite bättre.

Piratpartiets förslag till en balanserad upphovsrätt vilar på fyra hörnpelare:

Fri icke-kommersiell användning.
Fram till för tjugo år sedan var upphovsrätten knappast något som berörde vanliga människor. Reglerna om ensamrätt för exemplarsframställning riktade sig mot kommersiella aktörer, eftersom det bara var de som hade möjlighet att till exempel trycka böcker eller ge ut skivor. Privatpersoner som ville skriva av en dikt och skicka till sin käresta, eller spela av en skiva till kassettband och ge bort till en kompis, behövde överhuvud taget inte oroa sig för att hamna i konflikt med upphovsrätten.

Men idag har tolkningen av upphovsrätten glidit i en riktning som gör att den innebär stora inskränkningar i vad vanliga privatpersoner får göra i sitt dagliga liv. I samma takt som den tekniska utvecklingen har ökat vanliga människors möjligheter att ta del av och sprida kultur, har lagstiftningen utvecklats i rakt motsatt riktning. Gummibandet fortsätter att spännas.

Piratpartiet vill återföra upphovsrätten till dess ursprung, och göra helt klart att den bara reglerar användning och kopiering av verk i kommersiella sammanhang. Att dela med sig av kopior, eller på annat sätt sprida eller använda annans verk, skall aldrig vara förbjudet så länge det sker på ideell basis utan vinstmotiv. Allt icke-kommersiellt inhämtande, nyttjande, förädlande och spridning av kultur skall uttryckligen uppmuntras. Som exempelvis icke-kommersiell fildelning av upphovsrättsskyddat material.

Fem års kommersiell ensamrätt.
Stora delar av underhållningsbranschen som den ser ut idag bygger på upphovsrättens bestämmelser om ensamrätt att utnyttja verket kommersiellt. Vi vill bevara den ensamrätten när det gäller kommersiell användning.

Men dagens skyddstid - livstid plus 70 år - är absurd. Ingen investerare gör någonsin kalkyler med så lång återbetalningstid. Ingen kan påstå att den i praktiken nästan oändliga skyddstiden är nödvändig för att locka kapital till underhållningsbranschen. Däremot leder den till många negativa konsekvenser för dem som vill bevara eller bygga vidare på klassiska verk. Därför vill vi korta skyddstiden till en nivå som är rimlig ur både samhällets och investerarens synvinkel. Vi föreslår fem år från publiceringen, vilket redan det torde vara en längre tid än vad någon investerare räknar med för att få igen sin investering.

Fri sampling - lagstadgad “fair use”.
Dagens alltmer restriktiva lagstiftning och tolkningar av “intrång” i upphovsrätt gör det särskilt svårt för skapande musiker, filmare, och bildkonstnärer. I synnerhet gäller detta de som skapar verk genom att bearbeta och återanvända delar av gamla verk. I princip allt sådant är numera olagligt utan uttryckligt tillstånd från samtliga innehavare av den “copyright” som gäller. Det vill vi ändra på, så att huvudregeln istället blir att det är fritt fram att skapa nya verk utifrån existerande. I den mån man vill begränsa vissa former av kommersiella bearbetningar, till exempel översättningar av ny litteratur eller användandet av ny musik i filmer, ska de begränsningarna vara uttryckligen uppräknade i lagen.

Förbud mot DRM.
DRM står för Digital Restrictions Management, och är en samlingsbeteckning för olika tekniker som syftar till att inskränka konsumenternas och medborgarnas möjligheter att ta del av och kopiera verk, även när de har laglig rätt att göra det. Vi vill införa ett förbud mot DRM-tekniker i konsumentlagstiftningen. Det är ingen vits med att riksdagen inför balanserade och rimliga upphovsrättslagar, om de stora multinationella företagen samtidigt tillåts skriva sina egna lagar och upprätthålla dem med tekniska metoder.

Det här är alltså vad Piratpartiet föreslår. Om någon vill diskutera någon av de här punkterna, eller allihop, är vi alltid intresserade.

Men vi vill i så fall höra bättre och intressantare argument än det oreflekterade påståendet att “fildelning [av upphovsrättsskyddat material] är stöld”, för det är inte sant rent juridiskt, och är i själva verket bara ett cirkelargument som förutsätter det som skall bevisas. Läs Magnus Jiborns utmärkta sågning av argumentet i artikeln Meningslös retorik om fildelning i Sydsvenskan.

Och sätt er gärna in lite grand i den internationella diskussionen om upphovsrätten, kära medlemmar av den svenska kultureliten! Börja till exempel med att läsa Lawrence Lessigs Free Culture eller Yochai Benklers The Wealth of Networks. Då kommer ni inse att det här är något större än en ren plånboksfråga för den svenska upphovsrättseliten. Det handlar om vilken sorts samhälle vi vill ha i framtiden.

Vi pirater vill väldigt gärna diskutera upphovsrätt med er. Men diskussionen blir så mycket mer givande om ni försöker närma er ämnet på ett lite mer intellektuellt sätt, och inte bara låter ilskan och ryggmärgsreflexerna styra.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, kultur, horace engdahl, liza marklund, ernst brunner, peter englund

Massavlyssnande FRA desinformationsbloggar

Försvarets Radioanstalt FRA har startat en blogg som de kallar för Klartext. Enligt dem själva är det till för att de ska “bemöta kritik från massmedia, organisationer eller enskilda som bygger på missuppfattningar eller sakfel”. Ska man översätta den meningen till “klartext” ska bloggen alltså driva FRA:s egna politiska uppfattning genom att hävda att kritik beror på missuppfattningar eller sakfel.

Är det rimligt att en myndighet använder våra skattepengar till att blogga i opinionsbildande syfte, för att driva sina egna intressen? Nej, det är det verkligen inte, en myndighets uppgift är att genomföra det som politikerna bestämmer och inte försöka påverka politiken, var min första spontana tanke.

Men vid närmare eftertanke tror jag att jag tycker precis tvärtom. Jag är själv lite förvånad över den slutsatsen, men så är det. Trots att FRA använder våra skattepengar till att driva en politisk linje som gynnar dem som myndighet, och trots att de i mitt tycke sysslar med ren desinformation, tycker jag ändå att det är bra att de gör det öppet och offentligt.

Så välkomna till bloggosfären, FRA! Det är trots allt positivt att ni deltar i debatten och redogör för era argument. För då kan man se hur torftiga de argumenten är.

I det senaste inlägget på Klartext försöker sig FRA till exempel på ett klassiskt strawman-argument riktat mot Pär Ström och ospecificerade “bloggar från Piratpartiet“. Ett strawman-argument (ibland “halmgubbe” på svenska) är att man förvränger en motståndares argument så att det blir fel, och sedan bemöter den förvrängda ståndpunkten.

I Klartext skriver FRA:

Det felaktiga påståendet om avlyssning av all trafik grundar sig på tanken att FRA skulle inhämta och lagra all trafik för senare bearbetning.

Nä, det gör det inte alls. När vi säger att FRA kommer att avlyssna all trafik som passerar gränsen bygger det inte alls på att FRA skulle inhämta och lagra trafiken för senare bearbetning. Var har vi skrivit det, FRA? Upp till bevis om ni nu har några.

Jag vet inga pirater som har ifrågasatt FRA:s uppgifter om att avlyssningen kommer att ske i realtid. Men det påverkar ju ingenting i sak. Så här skrev lagrådet om saken:

Lagrådet anmärker att detta intrång sker redan genom att staten bereder sig tillgång till teletrafiken och inte först när ett visst meddelande avskils för analys genom sökbegreppen. Karaktären av intrång förringas inte av att sökningen sker med automatiserad behandling.

Det är det här som påståendet av avlyssning av all trafik grundar sig på. Och det är sant. Sanningen är fortfarande att FRA kommer att massavlyssna all trafik som passerar gränsen, och vaska fram information som de tycker är intressant ur den floden. Att de är ointresserade av det mesta de kammar igenom med sina automatiska filter är ju en självklarhet, och att de inte tänker spara det de är ointresserade av är ju lika självklart det. Men integritetsintrång är det lika fullt.

Så var det här alltså FRA:s bästa argument mot att det är massavlyssning de ska syssla med? Då är jag inte imponerad.

Erkänn i så fall hellre att det handlar om att låta FRA skapa en gigantisk övervakningsapparat för att idka massavlyssning mot hela befolkningen. Berätta sedan för oss varför det är nödvändigt och lämpligt att införa ett sådant system just här och nu, trots att det innebär ett stort hot mot våra fri- och rättigheter. För det har ni inte lyckats förklara hittills. Och bevisbördan ligger på den som vill göra inskränkningarna i de grundläggande demokratiska rättigheterna.

…………

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, övervakning, fra

Guldpirat

Nu är jag också Guldpirat. Läs här om vad det är och varför det behövs.

Vi kan använda pengar mycket effektivare än andra partier, men vi klarar oss inte helt utan. Och att vi behövs som politisk kraft i Sverige är det väl ingen tvekan om.

…………

Andra bloggar om: piratpartiet, politik

Roligt att vara i Sverige igen

Över nyåret 2005/2006 var jag i Egypten på solsemester med familjen, och när jag kom hem upptäckte jag att någon hade startat ett politiskt parti som hette Piratpartiet. Nu har jag varit i Goa i Indien och solat, och under tiden har debatten i piratfrågor blossat upp på ett fantastiskt sätt. Om det finns ett holistiskt samband mellan att jag sitter och dricker öl på en strand i solen och att det händer riktigt bra politiska saker i Sverige, då tar jag gärna fler semestrar.

Framför allt är det glädjande att kopplingen mellan fildelningsfrågan och övervakningssamhället har kommit fram. Är det värt att avskaffa rätten till privat kommunikation bara för att några företrädare för branschintressen vill det? Även om Horace Engdahl och Cecilia Renfors fortfarande inte har besvarat den frågan, har debatten ändå tagit ett stort steg framåt.

Sverige är det land i Europa där den här debatten har kommit längst, och där det åtminstone börjar finnas en allmän insikt att det handlar om viktigare värden än om vad som är rätt pris på en poplåt. Det gör att det är roligt att vara pirat i Sverige.

Men nu har jag massor att läsa.

…………

Debatten i Expressen (hittills):

Sju moderata riksdagsmän trotsar partipiskan: Att fildela är en rättighet
M först med att förstå fildelning
Har moderaterna blivit ett piratparti?
Horace försöker med en 300 år gammal lögn
080109: Piratlivet och privatlivet
Piratmoderaterna förstör vårt arbete
Så rensar vi upp bland fildelarna
Ingen fildelarjakt i vårt namn

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, integritet, privatliv, övervakning