Kanske är alliansregeringen för svag för att våga stå upp för Sverige mot Bryssel, eller för liberala idéer mot arvet från den förra regeringen. I så fall kommer Sverige ta ett mycket stort steg mot 1984 med datalagringen. Men det är fortfarande möjligt för Reinfeldts regering att välja en annan väg. Det är bara om hon själv väljer det, som Beatrice Ask kommer att bli ihågkommen som moderaten som införde Bodströmsamhället.
Så avslutade jag mitt blogginlägg igår om trafikuppgiftsutredningen. Idag publicerade Aftonbladet ett TT-telegram under rubriken Så vill EU övervaka dig. Den strida strömmen av krav på mer övervakning från Bryssel fortsätter. Datalagringen som trafikuppgiftsutredningen vill införa är bara ett i mängden av förslag som är på väg att förvandla hela Europa till ett kontrollsamhälle av värsta sort.
Men nånstans ska man börja, och att försöka förhindra att datalagringen blir verklighet i Sverige är en bra startpunkt. Lyckas vi få Sverige att säga nej till att implementera datalagringsdirektivet kommer det att ge upphov till debatt i hela Europa. Den debatten vill vi ha. Och det är faktiskt inte helt omöjligt att det går att få Sveriges riksdag och regering att säga nej till just datalagringen. Jag ska berätta varför jag tror det, och vad vi kan göra för att få det att hända.
Den politiska kartan – vem älskar datalagring?
Datalagringen är Thomas Bodströms baby. Han var en av de drivande i Bryssel för att få EU att anta direktivet, på samma sätt som han har drivit frågan i Sverige. Socialdemokraterna är alltså för datalagringen, och det är det nog väldigt svårt att ändra på. Thomas Bodström är ju ohotad som justitieministerkandidat om socialdemokraterna vinner valet 2010, så även om det skulle finnas s-riksdagsmän som delar vår oro inför vart Sverige och Europa är på väg, torde det vara karriärmässigt självmord för en socialdemokrat att försöka stå upp mot datalagringen.
Miljöpartiet och vänstern är motståndare till datalagringen, och har varit det hela tiden. De höll visserligen Bodström kvar vid makten i fyra år, så på sätt och vis är de lika skyldiga som Bodström själv till att vi befinner oss i det här läget idag. Det enda som behövs för att ondskan ska triumfera är att de goda krafterna håller sig passiva. Men nu pratar vi inte om vem man som väljare ska våga lita på i valet 2010, utan om vad som kan tänkas ske i riksdagen den här mandatperioden. Då är miljöpartiet och vänstern på den goda sidan redan idag av sig själva.
På den borgerliga sidan är läget mer komplicerat. Grundtipset är förstås att alla allianspartierna ställer sig bakom förslaget och inför det. Inte en enda borgerlig riksdagsman röstade ju emot FRA-förslaget, och datalagringen är bara mer av samma sort. Men tittar man närmare på hur de borgerliga partierna har agerat hittills i den här frågan, ser man att det kanske inte är helt omöjligt ändå.
Centerriksdagsmannen Johan Linander skrev häromdagen ett deprimerande inlägg på sin blogg. Deprimerande för att han bara beklagar sig, tvår sina händer och upprepar osanningen att Sverige är ”tvunget” att införa den här massövervakningen för att EU kräver det (precis som jag skrev för en vecka sedan att de som vill införa datalagringen skulle göra). Men Linander nämner en del bakgrund om det politiska spelet som kan vara till hjälp för att hitta en tänkbar angreppsvinkel.
För det första påpekar han att det bara är en enmansutredning som har presenterats, och att de politiska partierna formellt sett ännu inte har tagit ställning till den. Nästa steg är att utredningen ska ut på remiss (där åtminstone vissa remissinstanser, som till exempel Datainspektionen, kommer att komma med massiv kritik). Först därefter ska regeringen bestämma sig för om den ska lägga en proposition (alltså ett lagförslag) i riksdagen, och vad den i så fall ska innehålla.
Utredningen var ju som sagt ett beställningjobb från den förra regeringen och Thomas Bodström, och ännu så länge har inget av de borgerliga partierna investerat någon politisk prestige i att införa datalagringen. Kan vi få till en riktigt bred debatt om övervakningen i samhället är det fortfarande möjligt för allianspartierna att svänga utan att förlora ansiktet.
När datalagringen behandlades i den svenska riksdagen var det folkpartiet och kristdemokraterna som stödde socialdemokraterna, berättar Linander vidare. Centern och moderaterna var emot den gången. Nu är de är i regering är det visserligen annat ljud i skällan, eftersom alliansen är så angelägen om att framstå som lydigaste gossen i EU-klassen. Hela Linanders blogginlägg handlar ju som sagt om att vi ”måste” införa datalagringen, och att det enda han (Linander) kan göra är att försöka fila på några detaljer.
Men skulle det bli storm i den här frågan nationellt i Sverige, då är det inte omöjligt att Fredrik Reinfeldt skulle kunna tänka sig att trotsa EU för att förbättra sina chanser att få sitta kvar en mandatperiod till. Somliga bedömare menar ju att just pragmatism är det främsta ledstjärnan för moderaternas politik. I det här fallet skulle det dessutom bara handla om att knyta tillbaka till tankar som moderaterna själva stod för när de var i opposition. Slutsats:
Det borde inte vara omöjligt att få moderaterna att svänga om datalagringen. Och då följer de andra allianspartierna säkert efter. Om vi kan få upp frågan till ordentlig debatt, alltså.
Så vad ska man göra?
I korthet:
Kontakta riksdagsmännen och berätta att du bryr dig om frågan. Mejladresserna finns på riksdagens sajt. Medan jag sitter och skriver ser jag att Emma på Opassande redan har börjat. Precis så gör man.
Skriv långt eller kort, men skriv med egna ord och skicka inte bara en kopia av någon annans mejl. Då uppfattar ledamöterna det som spam. Det spelar ingen roll om man stavar som en kratta eller känner att man inte kan göra argumenten full rättvisa. Det viktiga är att riksdagsmännen ser att det finns engagerade medborgare som bryr sig.
Och så länge man uttrycker sig hövligt och trevligt blir riksdagsmän glada över att få höra direkt från väljarna. Man kan vara säker på att det man skriver blir läst, och ofta får man svar också. På det sättet är det rätt kul att vara aktivist.
Blogga, länka och kommentera om både datalagringen och alla andra förslag om massövervakning. Länka till artiklar i gammelmedia och blogginlägg som handlar om ämnet. Inte minst gammelmedia håller ett ständigt öga på besöksstatistiken, och fortsätter gärna skriva om ämnen där de ser att de blir lästa. Utnyttja kommentarsmöjligheterna hos gammelmedia när de finns.
För att vi ska lyckas påverka måste övervakningsfrågan komma upp högt på den politiska dagordningen. Det har den förtjänat att göra länge, så nu är det faktiskt dags. Vi måste dra i nödbromsen för att stoppa det tåg som skenar mot ett samhälle vi inte vill ha.
…………
Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, datalagring, övervakning, integritet, thomas bodström, johan linander, beatrice ask, moderaterna
