Envägskommunikationen inom EU är borta hävdar Margot Wallström i ett debattinlägg i Corren. Det inlägget om något visar hur långt från verkligheten kommissionärerna i Bryssel är. Precis som alla andra icke-valda ledare genom tiderna, från dåtidens Sovjetunionen och Chile till dagens Kina, tror Margot Wallström att hon själv och hennes kollegor är så renhjärtade och upplysta att det inte behövs någon demokrati.
”Vi har utvecklat många nya metoder för att bättre lyssna till och tillvarata medborgarnas åsikter om vilka frågor EU ska prioritera”, skriver hon på fullt allvar i inlägget. Som om det skulle räcka för att ge demokratisk legitimitet.
Vad hon syftar på rent konkret är att kommissionen har utsett grupper av slumpvis utvalda medborgare och lyssnat på deras synpunkter. Precis på samma sätt som storföretag gör när de ska bestämma vilka nya läsksmaker de ska introducera, eller vilka färger årets mobiltelefoner ska ha. Fokusgrupper brukar det kallas i marknadsföringssammanhang, och i de sammanhangen kan de vara nog så värdefulla. Men det är det ingen ersättning för demokrati.
Och EU är ingen demokrati. De enskilda medlemsländerna är demokratier, men själva EU är det inte. Nomenklaturan i Bryssel, där Margot Wallström sitter på den näst högsta pinnen, ställer inte upp i några demokratiska val. De utses på andra sätt, i slutna rum där medborgarna inte äger tillträde.
Det här systemet kanske dög när EU bara vara en mellanstatlig frihandelsorganisation med begränsat inflytande. Men det duger inte idag, när EU-projektet går mot mer och mer överstatlighet inom fler och fler områden. Nu måste vi välja. Endera reformerar vi EU så att det faktiskt blir demokratiskt. Eller så börjar vi gradvis avveckla projektet.
Den väg som reformfördraget väljer är att flytta mer makt från Sveriges riksdag till en icke-vald maktelit i Bryssel, utan att göra någon genomgripande demokratisering av institutionerna i EU. Det är fel väg. En icke-demokratisk superstat i Europa är det sämsta alternativet av alla. Det kan inga fokusgrupper i världen ändra på. Det borde Margot Wallström förstå.
- Men är det då inte bra att kommissionen försöker hitta nya vägar att lyssna på medborgarna?
Jovisst, det är det väl i och för sig. Men att kommissionärerna sätter av några eftermiddagar om året till att ”lyssna på” slumpvisa medborgare förändrar ju knappast någonting. När de väl är tillbaka på sina tjänsterum är det den vanliga ordningen som gäller. Då är det andra aktörers synpunkter som bestämmer vilka beslut som ska fattas.
Och något annat påstår ju heller inte Margot Wallström i sitt inlägg om man läser det noga. Hon säger att kommissionen lyssnar på synpunkter för att avgöra vilka områden som ska prioriteras. Det säger hon tre gånger i det ganska korta inlägget. Däremot försöker hon inte ens påstå att kommissionen skulle bry sig om medborgarnas synpunkter på vilka beslut som fattas inom de områdena. Även om det kanske kan verka så om man läser hennes text lite slarvigt. Så skicklig som Margot Wallström är på att uttrycka sig kan man utgå från att det inte är en slump.
För sanningen är att när EU-kommissionen fattar beslut, då följer den vad de anställda tjänstemännen inom EU-byråkratin och storföretagens lobbyister vill. Det är det som är det demokratiska underskottet. Det är därför det kommer så mycket dåliga lagar från EU. Det är därför som Europas medborgare ser på Bryssel med så stor skepsis. Och det är därför fördraget som inte får kallas för konstitution är ett så stort steg i fel riktning för dem som vill se ett demokratiskt Europa. Fördraget permanentar och förvärrar allt som är dåligt med EU.
Ta den process som ledde fram till champagneskålarna i Lissabon i fredags som exempel. Om Margot Wallström frågade några fokusgrupper om reformfördraget (vilket jag inte vet om hon ens iddes) lär hon ha fått tydliga besked. 70% av medborgarna i de viktigaste länderna vill ha en folkomröstning. Men bryr sig kommissionen? Naturligtvis inte. ”Tack för dina synpunkter, vi kommer att arkivera dem på sedvanligt sätt”, är beskedet. De bryr sig ju inte ens om de genomförda folkomröstningarna i Holland och Frankrike. De bara kör på.
Trots tongångarna från Lissabon i fredags går det fortfarande att stoppa fördraget. Det räcker med ett nej i ett av den 27 länderna för att sända signalen till Bryssel att det är dags att vakna upp och värna demokratin. Sverige skulle kunna bli landet som sänder den signalen. Om vår egen maktelit vågar låta oss folkomrösta.
Idag är EU inte en demokrati. Då ska vi inte ge dem mer makt och ytterligare befogenheter. Då är det bättre att makten ligger kvar hos de enskilda nationerna, som faktiskt är demokratier allihop. När vi väl fått stopp på fördraget som inte får kallas för konstitution, får vi sedan ta en ordentlig diskussion om vad vi egentligen ska göra med EU. För så här kan det inte fortsätta.
Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, eu-konstitutionen, aktivism, demokrati, margot wallström
