Roger Wallis om fildelning

Moderate riksdagsmannen och hederspiraten Karl Sigfrid hade ordnat ett seminarium om fildelning idag. Panelen bestod bland annat av Roger Wallis, professor på KTH, och hans forskarkollega Lars-Erik Eriksson. Jag var där tillsammans med Rick Falkvinge och Andreas Käiväräinen från Piratpartiet.

Det var ett väldigt intressant seminarium, och Computer Sweden beskriver det bra under rubriken “Samhällets tro på upphovsrätten kan försvinna”.

Det är Roger Wallis som säger det, och han har rätt. Upphovsrätten har mer och mer blivit synonym med giriga film- och skivbolag som med alla medel försöker stoppa den tekniska utvecklingen, och tjäna pengar på att hota och stämma folk till höger och vänster. Vi är fler och fler som börjar tröttna.

Några faktioder från seminariet:

- Filmbolaget Sandrew Metronome har beslutat sig för att sluta göra film, och istället helt koncentrera sig på att tjäna pengar på de rättigheter de har. Med dagens upphovsrätt har det blivit lönsammare att lägga tid i domstolen än i filmstudion.

- De fyra stora skivbolagen äger rättigheterna till ungefär 80% av all inspelad musik som någonsin givits ut.

- När de stora skivbolagen får in jättebelopp på stämningar och hot mot företag som YouTube, får artisterna ingenting. Skivbolagen behåller hela “kompensationen” för att artisternas verk sprids.

- När man köper en låt på Itunes, får kontokortsföretaget större andel av pengarna än artisten. Men skivbolaget behåller det allra mesta, förstås.

Just det här sista, att artister och kompositörer ska tjäna pengar på royalties, är lite av en käpphäst hos Roger Wallis. Det kan möjligen ha att göra med att han har suttit med i styrelsen för ett antal olika insamlingssällskap, typ Stim, som administrerar just royalty-betalningar. Kanske har han fastnat något i deras sätt att se världen. Det är tråkigt, för det gör honom lite motsägelsefull.

Å ena sidan argumenterar han inspirerat och kunnigt för att företag och artister måste anpassa sig till den nya tiden, och att det finns lika mycket pengar som förr att tjäna för den som kan hitta de nya affärsmodellerna. Det var ett nöje att höra både Roger Wallis och Lars-Erik Eriksson prata om det, med väl underbyggda nationalekonomiska argument och intressanta exempel ur verkligheten. Musikbranschen som helhet går ju minst lika bra som den alltid har gjort, fastän försäljningen av CD-skivor har halverats sedan år 2001. Människor lägger pengarna på att gå på spelningar istället, vilket artisterna tjänar stort på.

Men trots att Roger Wallis är helt införstådd med att artisterna skulle klara sig minst lika bra om man släpper den icke-kommersiella fildelningen fri, är han ändå inne på att man ska samla in pengar och dela ut till endera rättighetsinnehavarna eller artisterna som “kompensation”.

De här tankarna om bredbandsskatt eller liknande, i utbyte mot fri icke-kommersiell kopiering, finns det dock ingen som stödjer, varken pirater eller antipiraterna. Antipiraterna är emot det för att film- och skivbolagen inte vill släppa ifrån sig den totala kontroll de har (på pappret). Vi pirater är emot det för att vi inte ser någon anledning till att gamla monopolföretag ska kompenseras för att utvecklingen går framåt. Eller artister heller, för den delen. Världen förändras, och alla företag och yrkesgrupper får anpassa sig till den tid de lever och verkar i. Bara för att några har tjänat mycket pengar på ett visst sätt under en viss tid, innebär det inte att staten har någon skyldighet att garantera att de kan göra det i all evighet på exakt samma sätt, påpekar vi pirater.

Men även om det finns nyansskillnader mellan vad forskarna på KTH och Piratpartiet tycker, är vi överens om det allra mesta. Om skivbolagen fortsätter på samma spår som hittills kommer de att försvinna. Företag måste leverera något som kunderna vill betala för frivilligt, annars har de inget existensberättigande.

- Om vi inte gör något snart kommer samhällets hela stöd för upphovsrätten att försvinna, sa Roger Wallis.

Piratpartiet har ett förslag på vad vi kan göra. Eftersom vi är pirater och gärna vill dela med oss, blir vi bara glada om de etablerade partierna kopierar våra tankar. Norska Venstre gjorde det. Men annars så ställer vi upp i valen både 2009 och 2010.

Så som det ser ut idag kan det i vart fall inte fortsätta.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, roger wallis, karl sigfrid

Dags att dö, dinosaurier

Lika många svenskar laddar ner musik som förra året, men färre väljer att betala för den, skriver Sydsvenskan. Fildelningen ökar, men intresset för skivbolagens betaltjänster minskar. Det är glädjande.

Dels är det glädjande att fler upptäcker det fantastiska bibliotek som internet är. Fildelning gör hela världens kultur tillgänglig för alla. Den nya tekniken är en välsignelse.

Dels är det bra för artisterna. Ju mindre pengar fansen slösar bort till skivbolagen, desto mer har de kvar att lägga på att lyssna på levande musik. Konserlivet blomstrar. Det tjänar artisterna på.

Men framför allt är det glädjande att skivbolagens intäkter minskar. Varje krona som de inte tjänar, är en krona som de inte kan lägga på lobbying för att få igenom lagar som ska försöka hindra mäniskor från att sprida kultur via internet. Som ska ge skivbolagen makten att själva jaga fildelare. Som ska försöka stanna klockan och hejda den tekniska utvecklingen.

Det här är dödsdömda åtgärder från skivbolagens sida. Fildelningen går inte att stoppa. Men skivbolagen kan ställa till stor skada för det öppna samhället medan de sparkar vilt omkring sig i sina dödsryckningar. Därför är varje rapport om att skivbolagens intäkter fortsätter minska glädjande. Botten är ännu inte nådd. Ju förr de gamla dinosaurierna försvinner, desto bättre.

Det enda de tillförde var distribution, och det kan vi internetanvändare klara själva nu. De gamla skivbolagen behövs inte. De har varken något existensberättigande eller någon hållbar affärsmodell. Och de har för länge sedan förverkat varje spår av moralisk rätt att bli tyckta synd om.

- Vi hoppas att det kommer flera domar, är IFPI:s enda kommentar till att domen mot den första musikfildelaren inte har fått fildelningen att minska.

Med den inställningen är det inte förvånande att det går dåligt för skivbolagen. De får vad de förtjänar. När deras enda chans till att finnas kvar är att lobba fram lagar för att tvinga kunderna att köpa deras produkter, och sedan sitta och hoppas på “fler domar” när avskräckningen inte fungerar, då förtjänar skivbolagen verkligen att dö.

Därför är det glädjande att de tycks vara på god väg.

…………

Uppdatering: DN skriver om bandet Lamont, som valt att släppa sin senaste skiva via The Pirate Bay istället för att använda ett skivbolag. Världen är på väg att förändras, helt enkelt.

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, ifpi

Att utse EU:s president

Henrik Brors skriver i en krönika i DN att Tony Blair och Carl Bildt inte är självklara till jobben som EU-president och EU-utrikesminister 2009. Tony Blair är kontroversiell inom EU-kretsen för Irakkriget och för Storbritanniens allmänna tveksamhet till EU.

Carl Bildt kan enligt artikeln ha nackdel av att han är högerpolitiker från ett litet land, och dessutom vill öppna för att Turkiet ska kunna bli medlem. Vi är väl många som mest har sett Carl Bildts återkomst i den svenska regeringen som ett nystartsjobb för att han skulle kunna komma i fråga som EU-utrikesminister, men det är tydligen ingen självklarhet att det blir så.

Hur som helst, det jag fäste mig mest vid var när Henrik Brors beskriver processen för att utse EU:s president:

En sak som dock är rätt med Tony Blair är att han under flera år ingått i gruppen av stats- och regeringschefer i EU som lärt känna varandra väl. Det är bara sådana som har chans på det här jobbet.

Vi talar alltså om vem som ska bli den Europeiska Unionens första president enligt reformfördraget som inte får kallas för konstitution. För det första har arbetet med att välja vem det ska bli redan börjat, innan reformfördraget är godkänt i ett enda medlemsland. För det andra är det självklart att det ska bli någon som ingår i den exklusiva makthavargrupp som lärt känna varandra väl.

Låter det här som en demokrati?

Nej, det gör det inte, för det är det inte. Det EU som vi har idag, och som reformfördraget vill permanenta och fördjupa, är inte en demokrati. De enskilda medlemsländerna är demokratier, men inte EU självt.

Sättet att utse presidenten har ju ingenting alls med hur det går till i en demokrati att göra. Han ska inte väljas direkt av medborgarna, och han ska inte utses av en parlamentarisk majoritet som medborgarna har röstat fram. Istället ska den inre cirkeln av Europas maktelit välja vem av dem själva det ska bli. Nästa precis på samma sätt som man väljer president i Kina, om jag förstått nyhetsrapporteringen rätt.

Jag kan riktigt se scenen framför mig när EU:s och Kinas nästa presidenter möter varandra på tu man hand första gången.

- You really must verkligen införa demokrati, säger EU:s president och försöker se sträng och allvarlig ut.

- Well, you weren’t elected either, säger Kinas president och ler ett brett leende. Visst kan vi väl enas om att det finns gränser för hur mycket demokrati som faktiskt är lämpligt att ge människor?

Då undrar jag vad EU:s nya icke-valda president kommer svara. Eftersom det tydligen ska vara min president också, vill jag gärna veta. Skulle någon anhängare av reformfördraget kunna berätta det för mig?

---

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, eu-konstitutionen, demokrati, kina

Riksdagsmän vill jaga fildelare

Aftonbladet har idag en debattartikel där några riksdagsmän från m och s försvarar jakten på fildelare, och vill att den ska skärpas. Det är bra att de äntligen tar bladet från munnen och vågar tala klarspråk såhär efter valet. I valrörelsen hette det ju att man inte skulle jaga fildelare och att man inte kunde kriminalisera en hel ungdomsgeneration. Men nu träder representanter för moderaterna och socialdemokraterna äntligen fram och säger sanningen om vad de vill.

Rent konkret vill riksdagsmännen ge privata intresseorganisationer rätten att få ta del av sekretessbelagda personuppgifter från bredbandsleverantörerna, för att själva kunna agera som polis och åklagare mot fildelare. Det riksdagsmännen argumenterar för är regeringens kritiserade förslag till ny fildelningslag. Istället för att behöva polisanmäla misstänkta fildelare ska de stora skiv- och filmbolagen få ut namnuppgifter som gör att de kan stämma dem som är misstänkta civilrättsligt.

I USA har man redan idag det systemet. För ett par veckor sedan kunde vi läsa om tvåbarnsmamman Jammie Thomas som dömdes till att betala ett skadestånd på 1,4 miljoner kronor för att hon misstänktes ha delat ut 25 låtar på Kazaa. Själv nekade hon till att hon var skyldig, men skivbolaget Sony BMG vann den civilrättsliga processen. Beviskraven är ju mycket lägre i civilrättsliga processer än i vanliga brottsmål.

Det här systemet vill nu riksdagsmännen Lars Hjälmered (m), Tomas Tobé (m) och Magdalena Streijffert (s) införa i Sverige. Fast de försöker förstås vilseleda om hur det kommer att bli. “Detta möjliggör mjukare påföljder som varningsbrev och skadestånd och är i grunden ingen principiell förändring i vårt rättsväsende”, skriver de i artikeln. Hur mjukt är ett skadestånd som gör att man får leva på existensminimun resten av livet?

I USA har vi sett hur skiv- och filmbolagen agerar när de väl har fått de här befogenheterna. Här handlar det inte om några mjuka varningsbrev. Istället har de satt i system att stämma internetanvändare på mångmiljonbelopp, men erbjuda “förlikningar” på några tusen dollar om man inte tar fallet till domstol. “An offer you can’t refuse”, helt enkelt. Vet inte de tre riksdagsmännen att skiv- och filmbolagen har satt de här maffialiknande metoderna i system så fort de har fått chansen?

Jag bloggade om fallet Jamie Thomas och vad den nya fildelningslagen skulle få för konsekvenser i praktiken under rubriken Fildelarjakten leder till vansinne. Oscar Swartz och Opassande skrev också om samma sak. Skulle riksdagsmännen kunna tänka sig att läsa åtminstone de inläggen och sedan svara på varför de vill införa det här systemet i Sverige?

Och kan de dessutom berätta varför de inte sa det före valet?

---

Basic Personligt kommenterar också riksdagsmännens debattartikel. Rick Falkvinge skriver om bland annat fildelningslagen (som hette IPRED1 när den var EU-direktiv) under rubriken Fascism 2.0.Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, fildelning, upphovsrätt, eu, usa, jammie thomas, lars hjälmered, tomas tobé, magdalena streijffert

Bredbandsleverantörer med ryggrad

Skatteverket har hotat bredbandsleverantören Bahnhof med böter om de inte lämnar ut en väldig massa uppgifter om alla sina kunder. Bahnhofs vd Jon Karlung vägrar, och kommer låta ärendet gå till länsrätten. Det är rätt gjort.

– Kraven strider mot våra åtaganden enligt personuppgiftslagen PUL, säger Jon Karlung i ett pressmeddelande från Bahnhof.

- Vi samarbetar självklart med polis, åklagare och andra rättsvårdande myndigheter när det gäller enskilda brottsutredningar, men här försöker Skatteverket kartlägga hela det svenska Internet. Integritetskraven får stå åt sidan för att privatpersoners kommunikationsvanor ska registreras och bevakas. Det kan vi aldrig ställa upp på, säger Jon Karlung.

Själv har jag inte satt mig in i ärendet tillräckligt för att förstå exakt vad det är skatteverket begär. Men Bahnhof agerar i vart fall helt rätt. Finns det minsta antydan till att skatteverket försöker få ut skyddade uppgifter som de inte har rätt till, ska saken i vart fall prövas i domstol.

En annan operatör som har gjort rätt är Glocalnet, som i ett pressmeddelande för några veckor sedan skarpt kritiserade förslaget från regeringens utredare att privata intresseorganisationer (läs Antipiratbyrån) skulle få tillgång till skyddade uppgifter om vår privata kommunikation.

- Vi samarbetar med Polismyndigheten för att stoppa farligt och olagligt innehåll, men vi lämnar aldrig ut användaruppgifter till intresseorganisationer, inte ens till Antipiratbyrån, säger Martin Tivéus, VD Glocalnet.

Bra sagt. Alla de företag som tar hand om allas vår privata kommunikation har som sin första skyldighet att värna sina kunders integritet. Det gäller både Posten, teleoperatörer och bredbandsleverantörer. Rätten till skyddad privat kommunikation och ett skyddat privatliv är fundamentala mänskliga rättigheter. Det är bra med bredbandsoperatörer som står upp för den rätten.

För tyvärr kommer det att behövas att de gör det. Inom någon vecka kommer regeringen att presentera ett lagförslag om obligatorisk trafikdatalagring. Det innebär att regeringen vill att operatörerna ska bli skyldiga att lagra uppgifter om allt vi gör på nätet och alla vi har kontakt med via telefon. Allt ska registreras, sparas och hållas tillgängligt för myndigheterna för den händelse att de tycker att de behöver uppgifterna.

Det här lagförslaget måste vi bekämpa, och bredbandsoperatörerna har en nyckelroll i den kampen. Därför är det bra att de ger sig in i debatten och förklarar för lagstiftarna att de inte har lust att spionera på sina egna kunder. Och att det här är fel sätt att använda den nya informationsteknologin.

Det kan krävas lite ryggrad av ett företag för att stå upp emot krav som kommer från myndigheterna. Men den ryggraden har vi som är kunder hos de olika operatörerna rätt att kräva. Jag hoppas verkligen att Sveriges samtliga bredbandsoperatörer gör vad de kan den närmaste tiden för att visa på vems sida de står. Är de i första hand intresserade av att skydda sina kunder, eller föredrar de att vika sig för dem som vill införa 1984-samhället?

---

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, övervakning, bahnhof, glocalnet, skatteverket

Mer moderat EU-förvåning

Unibets VD Petter Nylander kvarhålls i Holland och ska överlämnas till Frankrike för förhör, rapporterar Europanytt. Moderaternas EU-parlamentariker Charlotte Cederschiöld är upprörd.

- Ett politiskt övergrepp av Frankrike, säger hon. Detta är ett missbruk av ett rättsligt instrument.

Visst är det lustigt hur fort politiker kan ändra sig när de kommer i kontakt med lite verklighet för en gångs skull? Så sent som för några veckor sedan var Charlotte Cederschiöld nämligen en mycket stark vän av den europeiska arresteringsordern. I en debattartikel riktad mot Junilistans Nils Lundgren sa hon så här:

- Om vi skulle ge upp EU-samarbetet inom till exempel brottsbekämpningen skulle vanliga medborgare utsättas för fler brott. [...] Att upphöra med samarbetet skulle inte gagna någon.

Men nu tycker hon plötsligt precis tvärtom. Vad är det som har hänt? Jo, att franska myndigheter har valt att utnyttja de befogenheter som Charlotte Cederschiöld har varit pådrivande för att ge dem via EU. De har gjort exakt det som var meningen med reglerna som infördes 2004.

De har identifierat en svensk medborgare som på mycket goda grunder kan misstänkas bryta mot fransk lag. Verksamheten har varit mycket omfattande och bedrivits i organiserad form (i det börsnoterade spelföretaget Unibet). Om vi utgår från att franska domstolar har någorlunda pejl på fransk lagstiftning (vilket EU-reglerna utgår ifrån), är det i så fall ett solklart fall av just gränsöverskridande organiserad brottslighet av betydande omfattning. Alltså exakt det som Charlotte Cederschiöld argumenterar för är motivet till den europeiska arresteringsordern.

Då blir det bara pinsamt när Charlotte Cederschiöld och andra moderater plötsligt blir upprörda och låtsas vara förvånade av konsekvenserna av sina egna beslut. Och egentligen har de ju inte ändrat sig i sak. Både Cederschiöld och resten av moderaterna vill ju fortfarande trumfa igenom det nya EU-fördaget, som bland annat ger ännu mer makt till andra EU-länders polis och domstolar att få svenskar utlämnade utan någon som helst svensk domstolsprövning.

Om reformfördraget går igenom är kanske det här någonting vi får vänja oss vid. Att EU-länderna ska acceptera varandras domstolars åsikter är ju en av hörnpelarna i det nya polissamarbetet. Det kanske blir en rutinnyhet att svenska läkare utlämnas till Polen eller Irland för att de har gjort aborter. Eller att svenska journalister som misstänks för att ha brutit mot brittiska sekressbestämmelser utlämnas till Storbritannien. Eller att svenskar vilka som helst grips och utlämnas till Bulgarien för att de brutit mot någon bulgarisk lag som de knappt visste fanns. Om så sker ska vi tacka Charlotte Cederschiöld och hennes moderata partikamrater för att de varit pådrivande för den EU-lagstiftning som gör det möjligt.

Därför känns det väldigt falskt och påklistrat när Cederschiöld blir upprörd bara för att det var en vit man med svenskklingande namn och god samhällsställning som drabbades av reglerna hon har varit med om att införa.

Det enda som bryter mallen med just det här fallet är ju att den tilltalade är vit. Och att det finns en omfattande bevisning mot honom. Så brukar det ju inte vara när någon utpekas som “terrorist”. Hade det varit en arab som hade utlämnats med hänvisning till vaga indicier eller hemligstämplade anklagelsepunkter tror jag inte Charlotte Cederschiöld hade lyft vare sig på ögonbrynen eller på pennan för att skriva ett försvarstal.

Finns det någon som tror något annat?

---

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, eu-konstitutionen, rättssäkerhet, terrorism, unibet, moderaterna, charlotte cederschiöld

Datalagring på gång

Senast den 1 november ska Trafikuppgiftsutredningen presentera ett lagförslag baserat på EU:s direktiv om trafikdatalagring. Mer övervakning av på gång, alltså. Den här gången är det uppgifter om alla dina telefonsamtal, alla dina mejl och allt och alla du har haft kontakt med över nätet.

Idag är det förbjudet för internetoperatörerna att spara den här typen av uppgifter. Enda undantaget är att de får ha kvar dem så länge det behövs för faktureringen. Därefter är de skyldiga att radera uppgifterna om vem och vad du har haft kontakt med.

Men med den nya lagen blir det tvärtom. Istället för att operatörerna är förbjudna att spara uppgifterna idag, blir de istället tvingade att göra det. För den händelse att myndigheterna skulle vilja ha tag på dem, direkt eller i framtiden.

Oscar Swartz har beskrivit följderna för Danmark, där en motsvarande lag just har trätt i kraft. Nu är det vår tur. Frendo har skrivit en utförlig bakgrund till direktivet, med många länkar till referensmaterial.

Jag nöjer mig med att vidarebefordra citatet från Stefano Rodotà, ordförande i EU:s dataskyddsgrupp, 2001:

“Systematic and preventive storage of EU citizens communications and related traffic data would undermine the fundamental rights to privacy, data protection, freedom of expression, liberty and presumption of innocence. Could the Information Society still claim to be a democratic society under such circumstances?”

Snart hos en lagstiftare nära oss, alltså.

- Tiddelipom, är det enda jag kommer på att säga.

---

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, övervakning, eu

Unibets vd och moderat förvåning

Spelföretaget Unibets vd Petter Nylander greps av holländska myndigheter efter att en europeisk arresteringsorder utfärdats från Frankrike. Den nyheten gjorde nog många förvånade. Petter Nylander är ju en vit man ur medelklassen, och inte alls en sån där person som man tänker sig att EU:s nya antiterrorist-inspirerade befogenheter ska användas på.

Nu kräver riksdagsledamoten Tomas Tobé (m) i en skriftlig fråga besked från justitieminister Beatrice Ask (m) om hur hon tänker agera för att en europeisk arresteringsorder inte missbrukas för att gripa svenska medborgare, rapporterar Politikerbloggen. Det är en befogad fråga, så ingen skugga över det. Men för att spara tid åt ministern kan jag svara i hennes ställe.

För det första är det inte “missbruk” att den europeiska arresteringsordern används för att gripa svenska medborgare. Det är det som är själva poängen med hela lagstiftningen. Att myndigheterna i ett EU-land får det lättare att gripa medborgare från ett annat land. Moderaterna var för att det skulle införas en europeisk arresteringsorder. Det här är bara resultatet av det ställningstagandet.

Vad gäller frågan om vad justitieministern tänker göra åt saken är svaret alldeles säkert “ingenting”. Hon är såvitt jag vet en start anhängare av det nya EU-fördraget, som ger EU och de andra medlemsländerna ännu större befogenheter att ingripa polisiärt mot svenska medborgare. Är inte du det, Tomas Tobé?

Om du tycker att det som hänt känns tveksamt och ger anledning till eftertanke, Tomas Tobé, då har du ett ännu bättre sätt att uttrycka det än att ställa en fråga i riksdagen som får ett intetsägande svar och sedan glöms bort. Då kan du ansluta dig till oss som menar att Sverige bör säga nej till EU-fördraget. Eller i vart fall hålla en folkomröstning innan vi delegerar ännu mer polismakt till andra länder.

Får vi höra ett sådant uttalande från dig, Tomas Tobé? I så fall skulle jag hälsa dig hjärtligt välkommen ombord hos oss som verkligen bryr oss om det där med rättsäkerhet. Men tills dess känner jag mig tyvärr inte så övertygad om ditt engagemang, för att vara riktigt ärlig.

Om EU-fördraget genomförs blir det mer sånt här. Fast mest mot folk som inte är vit välartikulerad medelklass, förstås.

---

Mer hos DN.Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, eu-konstitutionen, rättssäkerhet, terrorism, unibet, tomas tobe, beatrice ask

Democracy by upplyst maktelit - nej tack!

Envägskommunikationen inom EU är borta hävdar Margot Wallström i ett debattinlägg i Corren. Det inlägget om något visar hur långt från verkligheten kommissionärerna i Bryssel är. Precis som alla andra icke-valda ledare genom tiderna, från dåtidens Sovjetunionen och Chile till dagens Kina, tror Margot Wallström att hon själv och hennes kollegor är så renhjärtade och upplysta att det inte behövs någon demokrati.

“Vi har utvecklat många nya metoder för att bättre lyssna till och tillvarata medborgarnas åsikter om vilka frågor EU ska prioritera”, skriver hon på fullt allvar i inlägget. Som om det skulle räcka för att ge demokratisk legitimitet.

Vad hon syftar på rent konkret är att kommissionen har utsett grupper av slumpvis utvalda medborgare och lyssnat på deras synpunkter. Precis på samma sätt som storföretag gör när de ska bestämma vilka nya läsksmaker de ska introducera, eller vilka färger årets mobiltelefoner ska ha. Fokusgrupper brukar det kallas i marknadsföringssammanhang, och i de sammanhangen kan de vara nog så värdefulla. Men det är det ingen ersättning för demokrati.

Och EU är ingen demokrati. De enskilda medlemsländerna är demokratier, men själva EU är det inte. Nomenklaturan i Bryssel, där Margot Wallström sitter på den näst högsta pinnen, ställer inte upp i några demokratiska val. De utses på andra sätt, i slutna rum där medborgarna inte äger tillträde.

Det här systemet kanske dög när EU bara vara en mellanstatlig frihandelsorganisation med begränsat inflytande. Men det duger inte idag, när EU-projektet går mot mer och mer överstatlighet inom fler och fler områden. Nu måste vi välja. Endera reformerar vi EU så att det faktiskt blir demokratiskt. Eller så börjar vi gradvis avveckla projektet.

Den väg som reformfördraget väljer är att flytta mer makt från Sveriges riksdag till en icke-vald maktelit i Bryssel, utan att göra någon genomgripande demokratisering av institutionerna i EU. Det är fel väg. En icke-demokratisk superstat i Europa är det sämsta alternativet av alla. Det kan inga fokusgrupper i världen ändra på. Det borde Margot Wallström förstå.

- Men är det då inte bra att kommissionen försöker hitta nya vägar att lyssna på medborgarna?

Jovisst, det är det väl i och för sig. Men att kommissionärerna sätter av några eftermiddagar om året till att “lyssna på” slumpvisa medborgare förändrar ju knappast någonting. När de väl är tillbaka på sina tjänsterum är det den vanliga ordningen som gäller. Då är det andra aktörers synpunkter som bestämmer vilka beslut som ska fattas.

Och något annat påstår ju heller inte Margot Wallström i sitt inlägg om man läser det noga. Hon säger att kommissionen lyssnar på synpunkter för att avgöra vilka områden som ska prioriteras. Det säger hon tre gånger i det ganska korta inlägget. Däremot försöker hon inte ens påstå att kommissionen skulle bry sig om medborgarnas synpunkter på vilka beslut som fattas inom de områdena. Även om det kanske kan verka så om man läser hennes text lite slarvigt. Så skicklig som Margot Wallström är på att uttrycka sig kan man utgå från att det inte är en slump.

För sanningen är att när EU-kommissionen fattar beslut, då följer den vad de anställda tjänstemännen inom EU-byråkratin och storföretagens lobbyister vill. Det är det som är det demokratiska underskottet. Det är därför det kommer så mycket dåliga lagar från EU. Det är därför som Europas medborgare ser på Bryssel med så stor skepsis. Och det är därför fördraget som inte får kallas för konstitution är ett så stort steg i fel riktning för dem som vill se ett demokratiskt Europa. Fördraget permanentar och förvärrar allt som är dåligt med EU.

Ta den process som ledde fram till champagneskålarna i Lissabon i fredags som exempel. Om Margot Wallström frågade några fokusgrupper om reformfördraget (vilket jag inte vet om hon ens iddes) lär hon ha fått tydliga besked. 70% av medborgarna i de viktigaste länderna vill ha en folkomröstning. Men bryr sig kommissionen? Naturligtvis inte. “Tack för dina synpunkter, vi kommer att arkivera dem på sedvanligt sätt”, är beskedet. De bryr sig ju inte ens om de genomförda folkomröstningarna i Holland och Frankrike. De bara kör på.

Trots tongångarna från Lissabon i fredags går det fortfarande att stoppa fördraget. Det räcker med ett nej i ett av den 27 länderna för att sända signalen till Bryssel att det är dags att vakna upp och värna demokratin. Sverige skulle kunna bli landet som sänder den signalen. Om vår egen maktelit vågar låta oss folkomrösta.

Idag är EU inte en demokrati. Då ska vi inte ge dem mer makt och ytterligare befogenheter. Då är det bättre att makten ligger kvar hos de enskilda nationerna, som faktiskt är demokratier allihop. När vi väl fått stopp på fördraget som inte får kallas för konstitution, får vi sedan ta en ordentlig diskussion om vad vi egentligen ska göra med EU. För så här kan det inte fortsätta.

---

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, eu-konstitutionen, aktivism, demokrati, margot wallström

Olle Schmidt vill ha folkomröstning

Folkpartiets europaparlamentariker Olle Schmidt ansluter sig till kravet att svenska folket ska få folkomrösta om det nya EU-fördraget, rapporterar SvD. Han gör därmed gemensam sak med vänsterpartiet, miljöpartiet, junilistan, piratpartiet och EU-kritiker inom socialdemokraterna, samt med sex riksdagsmän från centern som lagt en riksdagsmotion om saken.

Det som skiljer Olle Schmidt från de övriga är att han hoppas att svenska folket kommer rösta ja till fördraget, och är övertygad om att det blir så. Därmed är han mer eller mindre den enda som är för fördraget som är beredd att låta medborgarna ha ett ord med i laget. Det ska han ha heder för.

Alla andra som vill införa fördraget som inte får kallas för konstitution tycks vara fast beslutna om att trumfa igenom beslutet till vilket pris som helst bakom medborgarnas rygg. Trots att fördraget är så gott som identiskt med konstitutionen som Frankrike och Holland sa nej till i folkomröstningar. Trots att det är ett illa genomtänkt förslag som bara permanentar det demokratiska underskottet. Och trots att färska undersökningar visar att 70% av väljarna i tunga EU-länder vill ha en folkomröstning om fördraget.

De som har följt med i den politiska kampen om friheten på internet några år känner igen Olle Schmidt från motståndet mot mjukvarupatentdirektivet. Olle Schmidt var en av de svenska europaparlamentariker som arbetade hårdast med att övertyga sina kollegor i parlamentet att rösta mot direktivet (vilket sedemera också skedde). För alla som bryr sig om fri och öppen programvara (som exempelvis Linux) är Olle Schmidt en av hjältarna från den kampen.

Därför är det roligt att få hälsa Olle Schmidt välkommen på samma sida igen, även om han som sagt hoppas på ett annat utslag av en sådan folkomröstning än vad vi pirater skulle göra. Vi är i vart fall överens om den grundläggande demokratiska principen: Stora och viktiga konstitutionella frågor ska inte avgöras bakom medborgarnas rygg av representanter för makteliten i hastigt påkomna nattmanglingar.

Det går aldrig att få medborgarnas stöd på det sättet. Demokratin både kräver och förtjänar bättre.

---

Pingat på Intressant. Andra bloggar om: piratpartiet, politik, eu, eu-konstitutionen, aktivism, demokrati, olle schmidt